Zanzibar-Ferrari

I dag lämnar vi paradiset och stranden i Nungwi för att åka till Stone Town (Stenstaden). Zanzibars huvudstad. Vi åker genom små byar, som definitivt inte är avfolkade utan det är fullt med folk och livlig verksamhet.

Bussarna som går här är fullpackade med folk och konduktören klamrar sig fast längst där bak på bussen.

Ska båten flyttas och det inte finns plats inne bilen så funkar det lika bra att sitta i båten.

Å så har vi ett av de vanligaste färdmedlen ute på landsbygden, Zanzibar-Ferrari. Inte jag som hittat på namnet utan det var vår chaufför som berättade att de kallades så. Han stannade till och med vid ett tillfälle där det var några småpojkar som körde och frågade om vi fick fota, men de ville inte vara med på bild så det fick bli en bild från bilen vid att annat möte.

Palmskog och byar avlöser varandra.

Skörden ska in till marknaden för att säljas.

Vi börjar närma oss stan och trafiken tätnar, här finns inga trafikljus, men det finns poliser som hjälper till och dirigerar trafiken så det inte blir totalstopp i rondellerna.

En timme senare är vi framme. Nu ska vi ut och utforska stan.

I inkarikets spår

Jag har varit ute och rest, inget ovanligt men den här resan på två veckor hade så många upplevelser och intryck i bagaget så det är lite svårt att sålla bland  dem alla och landa i verkligheten här hemma i Sverige. Vet egentligen inte var jag ska börja så jag börjar lite trevande med första dagen på resan, men jag kan inte lova att hålla mig kortfattat eftersom jag är så full av intryck.

Vi landade i världsarvstaden Lima vid Stilla havskusten i Peru efter 12 timmar i luften efter att ha gjort ett byte i Amsterdam. Då var det kväll och efter en välkomstdrink på Perus nationaldrink Pisco Sour drog vi oss tillbaka för att vara pigga inför nästa dags stadsrundtur.

En natt sömn och vi var redo för att lära känna tiomiljonerstaden Lima som är Perus huvudstad. Lima grundades av conquistadoren Francisco Pizarro 1535. Vår rundtur började dock med ett stopp på en halvtimme för att släppa fram ett demonstrationståg.  Demonstrationer och strejker är vanligt i Peru det lärde vi oss under resans gång.

Vårt första stopp var vid Franciskanerklostret, San Francisco de Asís.

Vi var precis inte ensamma om att göra ett besök där, det var någon slags helgdag och många skolklasser, som var klädda i sina paraduniformer, hade bestämt sig för att göra studiebesök där.

Inne i klostret får man inte fotografera så det får bli bilder utifrån i stället. Det som imponerade mest var nog katakomberna under kyrkan som var kyrkogård fram till 1810. En lite skrämmande plats med alla ben som var arrangerade  ganska "konstnärliga" former och mönster i de olika rummen.

Även biblioteket med sina cirka 25 tusen volymer var imponerande, synd bara att man inte kan läsa i dem för de är så sköra att om man rör dem så kan de gå sönder.

Utanför klostret var det liv och rörelse och många försäljare försökte få oss att köpa kokablad, eftersom vi var på havsnivå så kändes det inte så angeläget att införskaffa dem ännu.

Vi tog en  promenad till Katedralen.

Träffade på en trött vakthund.

Vandrade förbi regeringsbyggnaderna och det låter ju ganska rimligt att man inte får ta med sig pistolen in där.

Här var det vaktavlösning och många som tittade på.

De här byggnaderna ligger vid Plaza Mayor de Lima med sina många fina gula byggnader.

Innan vi går in i katedralen så var jag bara tvungen att ta en bild på de tuffa gardet av damer som stod uppradade utanför.

Spanar också in Perus flagga.

Fortsättning följer...

50-talsnostalgi.

I lördags var det Nostalgidag på Järnvägsmuseet i Gävle. Man kunde köpa biljetter i förväg och åka med de gamla tågen till museiområdet.

Vi fick åka rälsbuss, det har jag inte gjort sedan jag var riktigt litet barn. Konduktören kom och kontrollerade våra biljetter, han hade tång men klippte inga biljetter.

Vår förare hade vissa likheter med en mer känd tågentusiast vid namn Stig-Helmer.

Först kommer vi till vagnhallarna, tittar runt lite där.

Återvänder sedan till vår rälsbuss och åker över till Järnvägsmuseiområdet.

Där en stilig stins hälsar oss välkomna.

Många här är klädda i tidstypiska kläder.

Ett Folkparksområde är uppbyggt och ur högtalarna skvalar skön Rock'n'rollmusik, några dansare är uppe och stuffar runt. Musiken är så medryckande så det är nästan så att jag hoppar upp och svänger runt lite.

Kommer du ihåg Violpastillerna, tror att asken också såg ut så där när jag var liten, kanske var den lite mindre. Men Nickel såg annorlunda ut.

De små har ett alldeles eget tåg.

Bussen kommer, Vill man inte åka tåg från järnvägsstationen så går det bra att ta bussen också.

 Det fanns flera olika bussar att välja på.

Många var här och kikade.

Vi går in och kikar i museet också. Snälltåg kommer jag ihåg från resorna norrut då vi skulle till mormor och morfar. Svindlande hastigheter var det, det här loket har satt hastighetsrekord för ånglok, svindlande 137 km/tim. kom det upp i.

Man får inte klättra runt hur som helst här. ;)

Skyltar är kul.

På 40-talet började bilen bli vanligare och fler och fler blev bilburna, den är modellen brukade vi kalla för "oljeeldad djungeltrumma" . Kommer ihåg att den luktade inget vidare och bilsjukan fullkomligt frodades då man åkte i en sådan. Sådana där vimplar samlade min bror på.

Bilutflykter och camping blev vanligt och just ett sådant här campingbord hade vi när jag var liten, bordet har jag fortfarande kvar.

Här kan vi även se vad som händer när bilen gjort sitt.

Vi går ut och tittar lite till. Många har kommit hit för att visa upp sina gamla bilar.

Många tåg och olika lok är i gång den här dagen.

Det körs och det växlas, gissar att tågfantasterna hade kul. Även jag som inte är någon fantast tyckte det var kul med alla tåg och minnen.

Fast finast var nog ångloken.

Eller om det var barnens lilla djurhage, den var i alla fall en god konkurrent, med farmare och fina djur.

Att få hålla i en höna måste vara fint.

Även en liten farmare var det här.

Sedan gick vi tillbaka till stan.

Och såg gävlepolisens nya satsning på polisfordon.

En runda på stan och den dansande polisen.

Vi återvänder till Thimphu och till de shoppingsugnas glädje så har hantverksbodarna öppnat, för oss andra som är mer nyfikna på staden finns nu tillfälle att titta mer på den.

Ganska tomt när vi kommer men det dröjer inte länge innan köpsugna fyller upp gatan.

Skyltar är kul och när jag hittar en "Herr Gårman" i traditionella kläder så är det klart att han måste förevigas.

En närmare titt på honom.

De tror tydligen på jämlikhet här för jag tror att det här ska vara en kvinnlig variant, men jag är lite osäker på om hennes klädsel är så bhutansk. Ser mer ut som om hon har fått en kropsstrumpa på sig.

Thimphu lär vara den enda huvudstaden i världen som inte har trafikljus. Det fanns trafikljus i den här korsning men togs snabbt bort eftersom det ansågs ovänligt och stressigt. Nu finns här, mitt i korsningen, något som liknar en liten pagod och där håller en av stadens sevärdheter till, nämligen den dansande polisen. Självklart måste jag ner dit och se och föreviga det. Mycket riktigt, när jag kommer fram dit så står där en polis, just nu är det en kvinlig polis och hon dirigerar trafiken med grasiösa handrörelser. Ser mer ut som om hon dirigerar en klassisk orkester än trafiken.

Här borde jag ha en filmsnutt för att visa hur elegant hon rör sina händer, men ni får tänka er in i hur mjukt rörelserna flyter fram och styr trafiken i korsningen.

Det ser mycket elegant ut och visst liknar hennes handrörelser en dans.

Även om allt ser mycket vänligt ut så får bilisterna passa sig för att inte göra fel, den här blåa bilen körde inte efter hennes anvisningar och föraren fick sig en rejäl utskällning.

Inte bara turister som står och tittar på den eleganta polisen.

Mitt igenom stan går ett dike, inte så mycket vatten i det men desto mer skräp. Ser ut att vara en del plastpåsar trots att dessa inte är tillåtna här. När man handlar i butikerna så får man antingen en papperspåse eller en liten kasse i något som liknar tyg. En röd sådan kasse syns i bild tre.

Vissa saker får man inte göra här.

Vi ska nu åka på bågskytteuppvisning och när vi passerar stadion så börjar den redan fyllas på inför kvällens fotbollsmöte med Sri Lanka

Intresset är stort och kön ringlar sig lång väg och ute på stan så vimlar det av folk som är på väg dit. Bhutan vann med 2-0.

Flotta och dyra bilar och även lite andra fordon.

En av de första sakerna som jag la märke till då vi landat i Dubai och var på väg till hotellet var att det var så övervägande antal av vita och ljusa bilar.

Senare fick jag förklaringen till det. Den första morgonen var det väldigt disigt och många av alla de höga husen försvann upp i det disiga, men det var inte vanlig dimma som låg över staden utan det är sand som är i luften och den lägger sig som en hinna över bilarna. På de ljusa syns det inte lika mycket, så det var förklaringen och nog stämmer det också.

Förutom alla ljusa bilar så har jag nog aldrig sett så många dyra bilar som här. En av förklaringarna är säkert att det inte är någon skatt på bilar. Många rika människor bor det också här, men kontrasterna mellan de som har och inte har är stor.

Här har vi till exempel en Ferarri

Och en Lamborghini.

Alla bilar är inte vita och de som äger de här bilarna har säkert någon som tvättar den åt dem. En röd Ferrari är ju snygg. Till den här var det kö för att fota, de flesta ville posera bredvid bilen.

En annan röd Ferrari stod parkerad utanför vårt hotell.

Två gula Ferrari  glassade omkring på gatorna, tror de ville visa upp sig.

En Aston Martin, fast James Bond syntes inte till.

Från andra sidan.

På VIP-parkeringen utanför stora köppalatset Dubai Mall fanns det alltid några exklusiva bilar som Rolls-Royce. Kan det här vara en Phantom?

En del hade dessutom valt färger som verkligen stack ut.

Jag var inte ensam om att fånga dessa på bild.

Ferrari igen.

Det här är också en Ferrari, inte så dåligt att börja sina dagar i en barnvagn av märket Ferrari.

Aston Martin

Bakifrån.

Även polisen glassade omkring i tjusiga bilar, Audi R8.

Den här Audin hade tjusigare färg...

...och ett häftigt luftintag.

Den här bilen tillhörde väl inte någon av de dyraste, det är en Corvette, men föraren blev väldigt glad då han blev fotograferad. Han sken upp som en sol.

Det fanns lite småbilar också. Den här är väl söt.

Parkeringsböter kan man få även i Dubai. Polisen här har grön uniform.

En del förare ville visa att de körde säkert.

Taxibilarna ser ut så här, de finns i olika färg på taket, färgen anger vilket bolag de kör för. Finns även Ladies taxi, de har rosa tak och körs av kvinnliga förare. Fanns inte så många av dem så jag missade att fota  båda gångerna jag såg någon.

Träffade på en färggrann av de dyrare som inte bara var parkerad utanför någon glassig butik, utan var ute och luftade på sig.

Alla bilar går inte så fort heller, det gäller att hålla ryggen fri så man inte får en buckla där bak.

Det här är inget vrålåk, men som synes så hade skolbussen en praktisk stoppskylt som fälldes ut när den stannade.

Ska man ut i öknen kan den här varianten på bil vara praktisk.

Eller varför inte en liten MOKE.

Till sist min favorit. En Maserati.

Visst är den elegant.

En gul skulle vara fint också.