Vilken vinter det blev!

Mängder med vit gnistrande snö och minus 20 grader! Vilken söndag och vilken vinter det blev. Under den här typen av förhållanden har jag en favoritplats och det är Ulva Kvarn i Gamla Uppsala. Alltså blev det en utflykt dit idag (i kombination med ett par ärenden i Uppsala). Vid Ulva visade bilens termometer -24, det kändes när vi klev ur men det var tack och lov vindstilla.

Vid Ulva Kvarn strömmar vattnet rejält och här blir det alltid vackert på vintern när det är kallt och solen skiner. Dock måste man vara där mellan ca 11-13, då når solljuset ner i sänkan där vattnet strömmar. 

Det är ovanligt mycket vatten i år ändå har en stor del av fallet frusit. 

Det var strålande vackert.

Det finns även en lugnare del där vattnet fortfarande var öppet. Jag spanade förstås efter strömstaren, men kunde inte se någon.

Här är det nog lite för mycket vatten för en strömstare, eller kanske är det avsaknaden av lämpliga platser att sitta på som gör att den inte är här.

Delar av vattenfallet var helt fruset och det tror jag inte att jag sett förut. Där det var öppet strömmade vattnet förbi med stor kraft. 

Några änder låg på iskanten och tog det väldigt lugnt. Det var bitande kallt och trots att vi var rejält påklädda blev vi inte kvar så länge. 

När vi kom hem var det förstås full fart i restaurangen och dagen till ära kom en hel familj med stjärtmesar. Jag hade tagit av mej alla varma klädlager och det blev bara några bilder genom köksfönstret. Det blir bättre om jag är ute men jag behövde klara av en del "söndagssysslor" inne och nöjde mej med att spana på dem. Det var åtta stycken och om de nu hittat till oss kanske de kommer fler gånger i vinter.

Bambi med vänner och släktingar är förstås på plats. Äpplena vi bjöd på var förstås frysta men de knaprade på dem i alla fall. 

Tyvärr har de också provsmakat på en rhododendron, som de egentligen inte borde äta, men det är väl lite kärvt just nu. 

När solen går ner i skogen bakom vårt hus blir det fantastiskt fint ljus men som vår tomt ser ut är det väldigt svårt att utnyttja det. Även om jag är ute och fotar är det svårt att få till bra vinklar (men jag ska jobba mer på det). 

Nu börjar en ny vecka, en vanlig femdagars vecka dessutom.

Hälsningar Lena

De satt ju hemma i trädgården

Söndag eftermiddag och jag tog en promenad med kameran för att se om det fanns några fina fåglar att fota. Jag spanade vid olika trädgårdsmatningar och på ställen där det brukar vara sidensvansar, men inget roligare än enstaka blåmesar och talgoxar samt någon koltrast. När jag kom hem satt de finaste fåglarna i vår trädgård. De satt i häcken och ville till talgblocket men jag stod ju i vägen. Jösses de satt ju bara någon meter från mej. Första bilden blev extremt underexponerad för jag hade ju varit ute i solsken och sedan inte gjort något med kameran när jag klev in på tomten. Jag har korrigerat väldigt mycket i LR om ni tycker den ser konstig ut. 

Jag justerade snabbt inställningarna och flyttade mej så att de skulle kunna flyga in i buren med talgblocket. Minst fyra stjärtmesar flög fram och tillbaka mellan talg och den skyddande taggiga häcken. 

Små oemotståndliga bollar med lång stjärt och kvittrande hela tiden.

De försvann bakom huset. Då gick jag in och upp för trappen till sovrummet. Sista bilden är tagen genom balkongdörrens fönster. Ingen satte sej i de sista solstrålarna som fanns kvar, men man kan ju inte få allt. 

Hälsningar Lena

Finbesök i restaurangen

Jag jobbade hemifrån idag och när jag kom ut i köket för att koka tevatten satt den här näpna filuren utanför. Jag rusade iväg och hämtade kameran som låg i mitt arbetsrum med fågelobjektivet på. 

Det var ett helt gäng med stjärtmesar som pickade i sej av talgblocket. Det är ju inte så snyggt med nätet, men för att hålla fåglarna säkra från katterna och bevara talgblocket till de minsta, så fungerar det utmärkt. Här kan man ser sju stjärtmesar och det var minst en till på baksidan. De samsas utan vidare med blåmesar.

Plötslig flög alla iväg runt huset. Jag sprang upp för trappen och genom balkongdörrens glas i sovrummet fick jag syn på flera i syrenträden. De sätter sej ju inte alltid på de bästa ställena. Kunde ändå inte låta bli att visa denna. 

Alla små grenar på träden är hopplöst i vägen, men när den sträckte lite på sej blev det mycket bättre. 

Här var det lite lättare att fånga ett porträtt då den kikade fram. De rör sej ständigt och det är tur att man lätt kan slänga alla misslyckade bilder.

Äntligen en som satte sej på en av de bättre grenarna. Den sitter bara några meter i från mej, men det är ju en glasdörr mellan...

Ibland var det t o m två fåglar med i bildfältet. Men jag hade fullt upp med att få skärpa på en individ så att den andra kom med i bakgrunden är inte min förtjänst.

En annan för oss ovanlig gäst som plötsligt dykt upp i kylan är den här björktrasten. Jag tror det är samma individ som kommer varje dag. 

Den slår sej ner och frossar i sej minst en äppelhalva, gärna två. Hittills har koltrastarna inte utmanat den vad jag hunnit med att se. Om jag kommer till köket en timme senare är den ofta kvar på samma ställe. Stjärtmesarna stannade ca 10 minuter och gjorde tre besök i talgblocket, sedan drog de. Vilket var tur för jag hade inte tid att sitta där och spana efter dem.

Annars är det blåmesen som vill ha en fruktstund mellan talgmåltiderna och fröna.

Hacke bryr sej inte ett dugg om äpplena. Här sitter den och spanar på talgblocket. När det verkar lugnt tränger den sej in genom plastnätet och hackar i sej en stor portion. Vi har ett par som kommer flera gånger om dagen. De ser roliga ut för nätmaskorna är i minsta laget. Småfåglarna flyger förstås obehindrat både in och ut.

Avrundar med ett par vackra stjärtmesar. De första jag ser i år. Vilken tur att jag jobbade hemifrån just idag. Jag erkänner också att denna bild är ett montage. Två skarpa stjärtmesar på samma bild har jag inte lyckats med ännu, även om det fanns ögonblick då det satt två stycken på denna pinne i minst en halv sekund.

Hälsningar Lena

Lucka 18. Hade lite tur...

För det var inte ens vid en matning, de bara dök upp....små vita bollar med lång stjärt som "pratar" hela tiden....

Det sitter förstås inte stilla mer än ett ögonblick och höll till i det mörkaste stråket jag passerade under denna promenad.

De kvittrade och flög runt från buske till buske i några minuter, minst fem stycken.

Sedan blev det tyst och de var borta. Men jag hade fått den finaste lilla stjärtmesen till lucka 18, under den mörkaste av alla fototurer jag gjort i december 2020.

Hälsningar Lena