Mera dagg och makro

Jag hade klockan på 03:45 och det hade regnat kvällen innan. Det var endast sex grader varmt när jag gick ut och jag hade faktiskt glömt hur kallt sex grader kan vara, även om det är vindstilla. Jag gick ner på vallen en bit från vårt hus och promenerade mot en våtmark. Det var blött på marken och när jag tittade noga på en prästkrage så var det små perfekta daggdroppar på den. Bilden är en stack av sju bilder.

Jag letade efter daggvåta insekter och det här var den första jag hittade. Den satt helt stilla och nu ångrade jag att jag inte hade stativet med mej. Jag fick i alla fall till en bildserie som blev denna (7 bilder). De daggvåta insekterna är nerkylda och rör sej inte ur fläcken. Man kan pyssla med sin utrustning runt dem utan problem. I alla fall till solen når dem. 

Den här harkranken var i största laget men jag kunde inte motstå den. Den sitter på en timotej och allt är täckt av perfekta små droppar. Förstora för att se detaljerna. 

Jag tog några bildserier (sju och nio bilder) på denna stora insekt. Den satt stilla och jag kunde välja vinkel. Solen hade dock nått den och jag såg hur den började torka. 

En annan harkrank, stackad av sju bilder. Här kan man se att den börjar torka men den satt fortfarande still. De har roliga små antenner framför ögonen. 

En annan insekt som ni får på köpet. Den här hade börjat röra sej lite, men satt stilla så länge att jag fick sju bilder. Solen värmde nu och myggen hade definitivt torkat. De var dessutom vrålhungriga. Hög tid att gå hem.

Avslutar med en vacker liten spindel och även om den satt helt stilla gick detta inte att stacka. Det är en bild ur serien. Nätet är för stort och ibland kom en liten, liten vindpust. Det syns direkt om man stackar bilderna. 

Nästa gång ska jag ha stativet med mej (och självutlösaren), även om jag inte gillar att bära på det. Det här är kul.

Hälsningar Lena

Ny förstasida!

I veckan fick jag mail om att min bild pryder omslaget på American Chemical Society's senaste nummer där mina kollegor fått en artikel om spindeltråd publicerad. Jag har två omslag på Nature sedan tidigare och den här tidskriften är ju inte riktigt lika tung, men det är jättekul ändå. Spindeln på bilden är en vanlig svensk brospindel fotograferad i ett trapphus på jobbet (med stort ljusinsläpp). 

Sumalata, doktorand i spindeltrådsgruppen, höll en trissa där spindeln hängde i sin tråd. Hon fick hela tiden rulla upp tråden som spindeln gjorde. Bakgrunden är svart sammet som jag fäst på hennes labbrock med gem. Utan hennes hjälp och hennes teknik att få spindeln att spinna hade det inte blivit någon bild. Tack för den! 

Nu är det fredag...

Hälsningar Lena