Kangaroo Island - ön som brann I

Kangaroo Island ligger en bit utanför Adelaide i South Australia. Ön är 145 km lång, 90 km bred och har ca 4500 bofasta invånare samt ett rikt djurliv. Första veckan i januari 2020 hade ca 150 000 hektar brunnit, ungefär en tredjedel av öns yta. Enligt Australiska nyheter var det åska som startade bränderna och mycket kraftiga, nyckfulla vindar som gjorde elden omöjlig att stoppa på flera platser. Känguruna på bilden går inte på mark som brunnit utan de har ätit vartenda strå som fanns på backen. De har samlats här för all busk- och gräsvegetation runt dem har brunnit och människorna som driver det här stället ger dem halm och lite pellets för att förhindra svält.

Vi hade bokat en stuga i Stokes Bay hos Waves & Wildlife Cottages långt före alla bränder. Vi skulle vara där 12-15 februari och några dagar innan insåg jag att stället kanske inte ens fanns kvar...Jag ringde och jo, stugan fanns kvar. Vi skulle bli deras första riktiga gäster efter bränderna. I de andra stugorna bodde fortfarande frivilliga som hjälpte till att röja och människor som förlorat sina hem. De bodde själva i stuga 3. Bakom den sista stugan till höger på bilden kan man se hur nära elden kom, de bruna träden har brunnit.

Bakom vår stuga kan man också se på den brunsvarta vegetationen hur nära det var. Känguru var det överallt och när vi åt frukost på verandan (och middag) kom de förstås och kollade. Det var fortfarande väldigt torrt trots att det hade regnat lite. Vid varje stuga fanns en vattenkran med en balja under. Den syns till höger om bilen på denna bild.

Med en diet som till stor del består av halm behöver en känguru dricka vatten ibland. I normala fall kan de leva länge på det vatten som finns i växterna de äter och genom att vara inaktiva när det är som varmast på dagen. Vi fyllde på i baljan vid vår stuga när det behövdes och just dessa två kom förbi vid flera tillfällen. Det var ganska lätt att känna ingen vissa individer, mer om det senare. 

När vi kom till Kangaroo Island med färjan hade det redan börjat mörkna, så vi såg inte hur det såg ut längs vägarna när vi körde till Stokes Bay (drygt en timmes resa).  Första morgonen gav vi oss av med bilen och fick omgående se hur elden hade härjat på ön. Den drar fram med våldsam hastighet och ibland verkar det nyckfullt hur vissa delar klarat sej. Löven brinner inte alltid upp ut kan bli kvar på träden, men blir bruna. 

Drönarfotograf är min sambo Fredrik Gihl, men jag brukar hänga över axeln och komma med vissa önskemål. Här kan man också se hur några träd här och där fortfarande är gröna. I vänstra hörnet är det ett boningshus som man lyckats rädda, men stommen till en nerbrunnen byggnad (kanske en lada eller växthus) står närmare y-korsningen. 

Det är inte bara känguru som har dåligt med mat...Den här bilden är tagen ca 1 km från där vi bodde och den här fårflocken är ute på jakt efter lite kvällsmat. Man hade röjt bort det brända staketet men inte hunnit sätta upp något nytt så vi stötte på dem lite överallt. Längs den 18 km långa vägen ner till Stokes Bay och havet hade bara ett boningshus klarat sej undan lågorna. Vilket verkade som ett mirakel när man såg hur det såg ut runt omkring, ändå hade vi ännu inte sett det värst eldhärjade områdena.

Backen leder ner till havet och en fantastiskt strand. Skylten är ny. Viktiga vägskyltar var bytta, likaså alla små vita markörer/stolpar med reflex som stod längs vägarna. Jag minns inte vad dessa träd heter men de ska vara mörkgröna. Några får letar efter sina kompisar som korsat vägen och vandrat iväg med de som var med på förra bilden.

Dag två hade vi en fantastisk förmiddag vid Seal Bay, som hade skonats helt från lågorna. De australiska sjölejonen är lite speciella och det ska jag visa vid ett annat tillfälle. Från Seal Bay var det helt givet att köra västerut mot den stora nationalparken Flinders Chase. Nu kom vi in på den del av ön som drabbats värst och 12 km senare var det stopp, såväl väg som nationalpark var stängd. 

Här kan man se hur elden svärtat vägen fläckvis. Många fler träd saknade löv och var helt svarta. Men...det skymtade ju grönt här och där. Vi stannade och började titta lite närmare på träden.

Ca en månad efter branden hade de svarta stammarna som såg helt döda ut börjat skjuta skott. Det såg helt galet ut men också hoppfullt förstås. Eucalyptus tål mycket och klarar ofta av bränder bara de inte blir för heta och intensiva. 

Här finns det liv och det tycks inte ens behövas så mycket regn, för även om lite hade fallit så var det fortfarande torrt. Det dammade svart sot runt våra skor när vi gick runt bland trädstammarna.

Kangaroo Island hade en hel del skogsplanteringar och där hade elden härjat ordentligt. Bland dessa höga stammar fick jag nästan rysningar när jag förställde mej hur lågorna måste ha flammat i höjden. 

Det var skogsplantering på båda sidor om vägen där man hittade en utbrunnen bil och två män som omkommit i lågorna. Det var i en ganska djup svacka och asfalten var svart. Vi passerade vid flera tillfällen för det var längs den största vägen i östvästlig riktning och bara ett par mil från där vi bodde. Platsen var inte utmärkt men det var fortfarande gul sprayfärg kvar på asfalten. Händelsen gjorde att Kangaroo Island nämndes även i svenska media. Jag avstod från att fotografera där.

Lite från ovan kunde det se ut så här i en skogsplantering.... 

...eller så här. Den här bilden ska Fredrik ha all heder för. Den är hans men jag får visa den i bloggen. De följande drönarbilderna likaså.

På andra sidan vägen vid just denna plantering hade det varit vanlig buskvegetation och så här såg det ut. Svart så långt man kan se. Bilden är tagen mot nationalparken Flinders Chase där en stor mängd vilda djur dödades. Ön hade en stor population koalor, hur det är nu vet jag inte om man har lyckats få någon uppfattning om. 

Om man istället vände sej åt andra hållet såg det ut så här. Lägg märke till de ljusgröna fläckarna. Det hade ju regnat lite och på vissa ställen hade betesmarker börjat skifta svagt i grönt. Inte så man kunde kalla det för bete, men i alla fall korta gröna strån...

Jag kunde förstås inte låta bli att gå in i en skogsplantering, stängslet var ju ändå sönder. Där fanns små gröna skott på de svarta stammarna som jag var helt övertygad om att de var helt döda. Eucalyptus antar jag utan att ha en aning om man odlar sådana. Vissa planteringar såg ut att vara en typ av barrträd, liknade höga tallar. Där fanns inga skott och det såg verkligen dött ut.

Här spirar det i sotet. Undrar hur det ser ut nu när det snart gått en månad till?

Jag har avstått från att fotografera nerbrunna gårdar och boningshus. Det har varit någons hem och i vissa fall var det fortfarande. Fanns det bara en lite oskadd del försökte en del bo kvar eller åtminstone rädda det som gick. För mej var det i alla fall privat. Men vi hittade en hotellanläggning och eftersom det inte var avspärrat tog vi en titt. Det får bli nästa inlägg.

Hälsningar Lena (som nu är hemma igen)

En dag i Margaret River

Uppstigning 06:30 för att hitta ner till Redgate beach i tid för dagens surfingkurs. Vi bär ner våra brädor...

Vågorna är enorma och bara att ta sej ut med brädan är en kamp. Är detta verkligen något för nybörjare? Jag kommer nog att återkomma till denna kurs men jag kan avslöja att det pågick en knattekurs samtidigt. De såg ut att vara runt 5 år....

Efter två timmar i vågorna och en andra frukost är det dags för skogsvandring i sagoskogen. Denna typ av eucalyptus kallas "karri forrest" och ser verkligen sagolik ut med sina silvervita stammar.

Märkta leder på 3-6 km, bara att knata iväg. Ryggsäcken innehåller 2 flaskor vatten, 2 bananer och kameraprylar (+ solkräm faktor 50+).

I sagoskogen kan man möta de vackraste små gärdsmygar som t ex denna "variegated fairy wren".

Efter skogspromenaden kan man stanna till vid en eller ett par grottor som är öppna för allmänheten.

Jewel cave är den största och har formationer som är fem meter höga (stalagmiter).

Lake Cave har en grund sjö som ger fina speglingar.

Vi åker mot vårt boende i Margaret River när solen är på väg att gå ner. Plötsligt får vi syn på en flock med känguru vid sidan av vägen. Det blir förstås tvärnit.

De bryr sej inte nämnvärt om oss om vi håller ett lagom avstånd och 100-400 räcker väl för att få bilder från vårt första möte med dessa besynnerliga djur.

Vi avslutar dagen med god mat på puben "The River" och en flaska husets röda som smakar förträffligt. Det är en shiraz som vid en snabb koll visar sej kosta över 300 kr på systembolaget. Det produceras förstklassiga viner i Margaret River.

Vi var förstås flera dagar i Margaret River så det var inte fullt så pressat dagsprogram som redovisats ovan. Nu har vi åkt vidare till Albany där vi kommer att vara på nyårsafton sedan kör vi mot Esperance. Det brinner norr om Esperance och ca 3000 hektar av den nationalpark vi tänker besöka har nyligen brunnit. Vi får se hur det går.

Hej så länge och GOTT NYTT ÅR alla fotovänner!

Hälsningar Lena