Ny spindel och en gammal bekant

Det dök plötsligt upp en ny spindel på jobbet. Den kom förstås dit under kontrollerade förhållanden och med alla inresedokument i sin ordning. Den kröp inte bara plötsligt omkring i labbet. Det är en Trichonephila clavata, som också kan kallas Joro-spindel. En rejält stor spindel som spinner fantastiska hjulnät med en diameter på upp till två meter. 

Den visade sej vara en utmaning att fotografera, fast den kan sitta väldigt stilla om den känner sej stressad. Här satt den i alla fall en kort stund och jag fick till en stack med 25 bilder. Som ni kan se är ögonen väldigt små. 

Den duktiga spindeldoktorn Sumalata hanterade dem elegant. Här får den kliva runt på en bit drivved. Just denna individ är en av de mindre. 

Bilderna är fotograferade i ett dragskåp med svart sammet upptejpad som bakgrund. Spindeln nyttjade vinddraget i skåpet och fick snabbt till en tråd som fäste i taket av dragskåpet. Plötsligt klättrade den upp väldigt snabbt. Den kunde förstås inte ta sej ut den vägen, men vi fick försiktigt ta ner den för där uppe gick den ju inte att fotografera.  

Spindeln har läckert randiga ben och gul bakkropp. Näten den spinner är guldskimrande och det finns flera arter på olika ställen i världen som spinner den typen av nät. Jag har sett sk "golden orb" spindlar både i Australien och Sydafrika. Dessa Jorospindlar finns i halva USA ungefär (den södra halvan) och sprider sej effektivt. Osäkert dock hur kalla vintrar de klarar. Annars härstammar de från Sydostasien. Våra fick bo i en inkubator under såväl kontrollerad temperatur som fuktighet. Den vill ha varmt och helst 70% fuktighet. 

Här hanterar den nya "spindeldoktoranden" Tobias ett vackert exemplar. 

Jag har också gjort en kvällsutflykt med Tobias till småbåtshamnen i Uppsala för att fotografera fler brospindlar. Så här ser det ut i mörkret bland båtarna. Den här bilden är tagen en kväll för några veckor sedan. Nu är de flesta båtar upptagna och det var ganska öde längs bryggorna.   

Jag ville helst ha bilder på brospindeln i sitt nät. Den är bara aktiv i mörker och det är en utmaning att belysa spindeln så att även nätet syns. Dessutom måste den sitta stilla och det får inte blåsa. Näten var tyvärr inte i så bra skick och flera av de spindlar vi hittade jobbade med reparationer, dvs de rörde sej hela tiden. 

Det här är en bild som har mer "rätt stämning" dvs den är inte så kraftigt belyst. Jag använder en liten ledlampa eller en pannlampa och varierar vinkel, avstånd etc. Bilderna är stackade av 15 bilder, beskurna och något bearbetade i PS, men inte så mycket.  

Nu finns det nog inte så många spindlar kvar efter de senaste dagarnas regnande. Det fanns faktiskt inte så många när vi var där förra veckan. Spindlarnas årstid är på väg att ta slut, åtminstone i Uppland. 

Hälsningar Lena

Spindeltrådens gåta

En korsspindel i sitt nät, fotat före frukost i morse. Den hade valt att spinna ett nät mot ett av våra sopkärl och jag såg den då jag skulle slänga en pappersförpackning. Snabbt ut med kameran för att fånga några bildserier innan jag åkte till jobbet. 

Idag var det en speciell dag på temat spindeltråd, för en doktorand som jag har varit med och handlett skulle "spika sin avhandling". Det är en procedur då den tryckta avhandlingen bokstavligen spikas upp på en vägg och formellt blir tillgänglig för allmänheten. Detta skall ske senast tre veckor före disputationen då avhandlingen ska försvaras offentligt.

Fredag eftermiddag och alla är samlade för spikningen. En hålslagen avhandling finns förberedd plus hammare och spik.

Sumalata strålade inför detta ögonblick och det har hon verkligen förtjänat.

Det finns en speciell vägg specifikt för att spika avhandlingar i vår byggnad på campus. 

Eftersom det är Fakulteten för veterinärmedicin och husdjursvetenskap spikas avhandlingarna med en hästskosöm, även om den råkar handla om spindeltråd.

Efter spikningen äter man spikningstårta och här fick även fotografen vara med på ett hörn.

Hela institutionen är förstås inbjuden att delta i denna händelse och tårta på fredag eftermiddag är ju inte helt fel. 

Här är bilden som Sumalata valde att ha på sin avhandling. Det är en svensk brospindel på ett ganska stort nystan av konstgjord spindeltråd spunnen i labbet. I blogginlägget nedan kan ni se hur det går till när de spinner tråd. 

https://www.fotosidan.se/blogs/logholm/index.htm?date=2022-11-01&skip=10 

Bilden är stackad av 19 bilder, fotograferad med ljus från en skrivbordslampa på svart sammet. Jag passade på att experimentera då det fanns en död spindel. Det här hade inte gått att göra med en levande, annat än möjligen i kylrummet. Jag gillar principiellt inte att fota döda insekter eller spindlar, det förtar tjusningen med att fånga ett intressant eller vackert makromotiv. Men ibland fyller det sin funktion. Jag har sett till att Sumalata har gott om bilder på levande brospindlar som hon kan använda när hon presenterar och försvarar sin doktorsavhandling den 6 september.  

Hälsningar Lena

Nu börjar det mörkna på kvällarna...

...och då kommer de fram, brospindlarna. Ett praktfullt exemplar förevigad vid en båtbrygga utanför Uppsala.

I morgon är det fredag. yeah...

Hälsningar Lena