Hemma hos toppskarven

På Hornøya samsades lunnefåglar, tordmule, sillgrisslor och tretåiga måsar med toppskarvar. Även om skarvar generellt inte är de mest uppskattade fåglar, tycker jag ändå att en glimt av toppskarvens livsstil på denna nordliga ö är värd att visa. I jämförelse med skärfläckorna i förra bloggen är den nog mer intressant än elegant.

Vuxna toppskarvar är svarta med en glänsande fjäderdräkt som skiftar i färg mot grönt och ibland en aning lila. 

Toppskarvar har en utdragen häckning och på Hornøya den 19 juli såg vi fåglar med ganska små ungar, en del halvstora och  vissa som snart antagligen skulle börja flygträna.

De fanns också fåglar som byggde på sina bon och inte hade varken ägg eller ungar. Det kan ju hända att de blivit av med sina och försökte sej på en andra omgång. 

Skarvarna satt överallt och brydde sej inte nämnvärt om oss när vi passerade dem eller stannade och tittade, trots den bistra uppsynen. De halvstora ungarna satt ibland på stigen och man fick gå runt dem i den steniga terrängen.  

Den här ungen verkar vilja undersöka om syskonet fått mat nyligen och vad det i så fall var. Toppskarven kan dyka så djupt som 45 m och favoritfödan är tobis. 

Som alla fågelungar verkade de ha en omättlig aptit och de drog sej inte för att gräva efter mat långt ner i halsen på sina föräldrar. Antingen har fåglar ingen kräkreflex eller så var det just den som ungen försökte stimulera.

Ungarna pockade ständigt på mat och när inget serverades blev det förstås protester. 

En "tonåring" med starka åsikter, eller vad tror ni?

Ungfåglarna är bruna och har ljusa fötter. Den här såg lite ut som en nybörjare när den kom in för landning.

Men när den väl fått fast mark under fötterna såg den snarast lite kaxig ut. 

Som ni kan se sitter den här fågeln precis vid stigen och den hade inget att invända då vi passerade.

Det är jobbigt att vara förälder, även för en toppskarv.

Hälsningar Lena