Royal Highland Show, från Shetland mini till Clydesdale

Skottlands största lantbruksutställning, Royal Highland show, har ett stort fokus på hästar och av de ca 4500 djur som visas här under de fyra dagar som showen pågår är det ca 2000 hästar. Det finns t ex 12 raser av ponny som anses vara brittiska raser, dessutom tungviktare som Clydesdale och Shirehästar. Hästarna visas med ryttare, men även utan ryttare med en person som bara leder hästen och springer eller går med den. När vi anlände på lördag morgon var det här den första tävlingen vi såg, och det var på slutet så jag vet inte riktigt vad som ingick. Ponny, barn och person som assisterade, antar att de bedömdes som ett team.

Det här är vinnaren. Notera det besvikna ansiktet på flickan i bakgrunden. Det delades dock ut rosetter till 10 ekipage, men det var nog ett trettiotal som ingick i tävlingen.

Hästar bär för det mesta skor och hovslagarna har sin egen utmaning på denna show. Scottish Open Farriery Championship Horse-shoeing & Shoe-making competitions. Varje dag var det en nya kategorier med en specifik uppgift som skulle slutföras inom en begränsad tid. När vi tittade hade de sex tävlande 75 minuter på sej för uppgiften som bestod både av att göra skor och sätta dem på en häst, jag tror dock inte att de skulle göra alla fyra. 

Hästarna som skulle få sina fötter ompysslade var på plats under hela tävlingsmomentet. Det verkade som att de varit med om detta förut.

Olika häst/ponnyraser visades upp och bedömdes av domare. Det var inte fråga om dressyrtävling, men hästen skulle förstås visas på bästa sätt i sina olika gångarter. Notera domarna i hatt och plommonstop. Är det show så är det. Jag tror att det här är Welsh ponny (hästraser är inte min starkaste sida). Förutom att de red hästarna fick de också plocka av sadeln och visa hästen utan ryttare.

Det här är tinkerhästar eller "Gypsy horse". Små, kompakta hästar som oftast är skäckar dvs de är "pusselbitsfärgade" i brunt eller svart på vit botten. 

I vissa klasser var det många deltagare (30-40 st) och det blev långa väntetider då hästarna med sina ryttare skulle stå uppställa och se fina ut. Den här tinkerhästen hade tröttnat och utmanade sin ryttare med några bocksprång. Men tjejen satt kvar i sadeln och den lugnade sej efter en stund.  

Det här var en gren som jag inte hade koll på. Här tävlar man i att visa en häst ridande i damsadel. Det är vinnaren som är mitt i bilden. En detalj som inte syns i bilden är att närmsta granne med tävlingen är Edinburghs internationella flygplats. Bakom dessa ekipage startade hela tiden stora flygplan. Hur tränar man sin häst för det om man inte bor vid en flygplats?

Vi såg många fina ponny och hästraser men jag hade specifikt noterat när åsnorna skulle visas. Det var en trogen publik på plats och åsnorna fick både applåder och jubel. Det är inte helt lätt att visa upp en åsna, även om den har varit med om liknande uppvisningar förut. När den fått sin förstaprisrosett var denna åsna helt nöjd och poserade med båda öronen fram och ett nöjd min. 

Den som stal hela showen var ändå det 10 veckor gamla åsnefölet Dolly. Om man visar ett hondjur som har en avkomma som fortfarande diar måste den ju följa med på showen, då visar man också ungen med sin mor. 

Dolly såg till att ägarna blev intervjuade av lokalreportern och naturligtvis fotograferad av såväl anlitade fotografer som alla åskådare som hade någon form av kamera.

Dollys mamma knep andraplatsen i denna kategori och i sin iver vid prisutdelningen stegrade hon sej och ramlade sedan pladask på rygg. Jag väljer att visa henne när hon är som finast, innan kraschen ( som närmast kan jämföras med när ett litet barn sätter sej på sin blöjförsedda rumpa). 

Det finns ju också en del riktigt stora hästraser som t ex Clydesdale och Shirehästar. I den här klassen handlade det bara om seldon och utsmyckning av en tung arbetshäst. Det fanns också en klass där ungdomar tävlade om att visa den finaste "uppvisningsfixade" arbetshästen.

Som ni redan fått en glimt av i mitt föregående inlägg visades förstås de stora hästarna framför vagn. På lördagen såg vi "The Heavy Horse Turnout" för ekipage med två hästar. Det var 15 ekipage på plats och det är mycket imponerande. När de dundrade in på huvudarenan jublade publiken. Jag noterade att det var både kvinnor och män som körde dessa praktfulla team.

Det här blev i alla fall vinnarna i denna klass 2024.

Vid hästparaden som visades både lördag och söndag visades alla vinnare inom olika raser. Årets "best in show" bland hästarna blev  minishetlandsponnyn på bilden ovan och tvåan är den stora Clydesdalehästen i bakgrunden. Hur man kom fram till detta har jag inte en aning om...Det är ju som äpplen och päron.  

Under hästparaden på söndagen var det ett föl som stal showen (igen). Den här telningen tyckte att det räckte med uppvisning och bestämde sej för att köra sitt eget race. Den lyckades slita sej och gjorde flera actionladdade ruscher på paradbanan bland alla hästar som ingick i den prydliga paraden. Till slut tröttnade den och gick fram till ett sto för att kolla läget. Den ägaren kunde då fånga in fölet och paraden kunde fortsätta.  

Familjens yngsta får också delta i paraden men det är hjälm som gäller när man håller på med hästar, även om de är små. 

Den absoluta höjdpunkten för de tunga hästraserna var ändå söndagens "Heavy horse turnout"  med sexspann. Jag har bara sett sexspann med stora hästar som dessa då de visats som en attraktion, sponsrade av ett ölbryggeri. Här var det fyra team som skulle tävla mot varandra. Det här är inte något som man kan se på särskilt många platser i världen.

När dessa team dundrade in på banan kan man inte annat än häpna. Begreppet hästkrafter får en annan betydelse.

Det var fyra team som skulle bedömas i denna "turnout" och de ställde upp på rad för en första inspektion.

Kolla in hur många tyglar hon ska ha koll på och kunna styra. Det är nästan sex ton hästkrafter som drar vagnen.

Det här blir slutligen det vinnande ekipaget men Peggyslea Clydesdales på bilden ovanför blir tvåa. De saffransfärgade fåren kommer i nästa inlägg.

Hej så länge,

Lena

PS. Hästhoppning pågick hela tiden med många olika klasser och det var final på söndagen. Men just hoppning tror jag att ni alla har sett vid något tillfälle. 

Vi kvalade till SM !

SM i undervattensfoto går av stapeln i slutet av augusti. För att få vara med skickar man in sex bilder till en första uttagstävling på försommaren. Det ska vara tre makro och tre vidvinkel och minst två i varje kategori ska vara tagen i nordiska vatten.

Tre för oss okända domare poängsätter bilderna utifrån bildinnehåll, komposition och teknisk kvalité. Vi lyckades skrapa ihop tillräckligt med poäng för att komma bland de tolv bästa och får då vara med i finalen. I år är det femte gången vi är med.

Så var det dagens bild 151 som tyvärr inte är en undervattensbild men väl går i blötans tecken.

Hälsningar Lena

SM i undervattensfoto 2013

Årets upplaga av SM i undervattensfoto gick av stapeln i helgen med dykning på Väderöarna. De tolv tävlande fotograferna som kvalat till finalen fick 4 x 60 minuter på sej att ta sina tävlingsbidrag dvs en bild vardera i klasserna makro, vidvinkel med dykare, vidvinkel utan dykare och tema. Årets temaklass var skugga/skuggor.

Med denna bild fick vi ett silver i klassen "Vidvinkel med dykare", som vi är väldigt nöjda med.

Följande bilder i "makro", "vidvinkel utan dykare" och "tema" räckte sammanlagt till en sjätteplats. Totalvinnare och guldmedaljör i årets SM blev Klas Malmberg med Annika Malmberg som parkamrat. Silver gick till Tobias Dalin som dök med Henrik Bengtsander och brons till Rikard Godlund med parkamrat Elin Godlund. Stort grattis till dem alla !

Vi kvalade till SM !

Resultaten från årets uttagstävling till SM i undervattensfoto har precis presenterats och vi lyckades hamna bland de 12 bästa. Vi får därmed vara med och tävla i slutet av augusti. I år var det 32 fotografer som skickat in bidrag. Så många har det aldrig varit förut då jag skickat in bilder och det var extra pirrigt att vänta på resultaten. De sex bidragen är kodade och bedöms anonymt av tre domare som poängsätter bilderna enligt olika kriterier. Vi kom totalt på andra plats (!) efter Jonna Bergström.

Av de sex bilderna ska det vara tre makrobilder och tre vidvinkelbilder. Minst två bilder i varje kategori ska vara tagna i skandinaviska vatten. Här ovan är två av mina makrobilder, båda tagna på västkusten i Sverige. Den översta är en tångsnärta vid Jordfall (Gullmarn) och nästa är en sjöhare fotograferad vid Väderöarna.

Min tredje makro är också från Sverige. Den fina lilla gäddan från Storaxen.  

I vidvinkelklassen hade jag en bild från Kanada där Fredrik får komma väldigt nära en stor "Lingcod". Den tycktes inte bry sej nämnvärt om varken honom eller mej. Jag är ju också väldigt nära med min kamera eftersom bilden är tagen med en fisheye.

Den roliga bilden på Matilda upp och ner under isen i Långsjön, Björklinge fick bli ett av motiven från Skandinavien.

Slutligen valde jag en bild från Storaxen som inte är så märkvärdig, men jag gillar speglingen och att man även kan se ovan ytan litegrann. Dessa sex bilder räckte i alla fall för att vi ska få vara med ännu ett år och "slåss" om medaljerna i SM.

Hälsningar Lena

Tävla i undervattensfotografering

I helgen går årets Svenska Mästerskap i undervattensfotografi av stapeln i Hamburgsund. UV-foto är en idrottsgren inom den svenska idrottsrörelsen och tävlingen anordnas sålunda av Svenska Sportdykarförbundet (SSDF), som är ett specialförbund i Sveriges Riksidrottsförbund. Förutom chansen att bli korad till Svensk Mästare kvalificerar titeln för deltagande i internationella tävlingar som t ex VM i UV-foto.

I år är det tredje gången vi har tagit oss till finalen på västkusten. Den föregås av ett kval där man skickar in bilder som bedöms anonymt av tre domare. Av de sex bilder man skickar in ska två i vardera klasserna makro och vidvinkel vara fotograferade i nordiska vatten. De här sex bilderna tog oss till finalen detta år.

Under finalen får tolv dykare med respektive parkamrat göra fyra dyk som är max 60 minuter långa. Vi dyker från två båtar och får dyka på de platser som tävlingsledning och dykarrangören bestämt. Förutom regelverket kring bilderna måsta alla deltagare också följa gällande praxis för dyksäkerhet. Man kan alltså bli diskvalificerad om man beter sej dumt som dykare.

Fyra tävlingsbilder ska lämnas in på lördag kväll och de bedöms sedan anonymt av tre domare. Mästaren koras under söndagen. Klasserna är i år makro, vidvinkel med modell, vidvinkel utan modell och tema. Det är förvånansvärt svårt att åstadkomma bra bilder under stress och det brukar inte finnas en enda fisk i vattnet som vill vara med på bild. Vädret är också en faktor som kan ställa till det. Blåser det kommer vi inte till de bästa dykplatserna och det blir svårare att hitta bra motiv, grumligare i vattnet etc. Fast egentligen är det ju då det gäller att vara extra kreativ. Lite idéer och tankar om komposition har man ju innan, men det är mycket som inte går att förutse. Spännande ska det bli i alla fall och förhoppningsvis en trevlig dykhelg med en mängd ”gamla bekanta”. Kretsen av undervattensfotografer som tävlar är ju inte så stor.

Nu ska allt packas och inget glömmas,

hälsningar Lena