Naturens överdåd och en egenproducerad middag

Jag plockade säsongens första gula kantareller den 4 augusti och var glad för den förhållandevis stora skörd jag fick med mej hem, ca 600 g svamp när vattnet kokat bort vilket blev två goda smörgåsar och två 200 grams paket i frysen.  Föga anade jag vad den kommande månaden skulle bjuda på.

En vecka senare var jag ute igen och plockade mer kantareller, en del karljohansvampar och några väldigt stolta fjällskivlingar (dock inte den på bilden). 

Jag hittade då en rekordstor kantarell som vägde 156 g och hade en diameter på ca 15 cm. Min fällkniv, som jag använder som svampkniv, är 8 cm lång. Både denna bild och den ovan är tagna med mobilen, för det var vad jag hade med mej då. 

Den 15 augusti fyller jag en korg igen, nu med blandade svampar. Jag hade också en extra papperskasse med små fina karljohansvampar. Det fanns plötsligt hur många som helst på mina svampställen. 

Det blev många påsar i frysen, för det är så jag helst vill ha svampen. Men eftersom många förordar torkning av just karljohansvamp provade jag också att göra det. Tre plåtar med skivad sopp fick stå och torka i köket.  

Den 20:e augusti bär jag hem en hel korg till med gula kantareller. Jag rensar i skogen för att det ska vara så lite jobb som möjligt att göra när man kommer in och ska ta hand om svampen. 

Fyra dagar senare gör jag en kort tur (45 minuter) med enbart en 3-liters plastpåse. Syftet var att bara kolla av ett ställe i  en hage där jag inte plockat svamp på många år. Jag fick gå tillbaka till bilen två gånger för att tömma påsen och måste lämna kantareller för solen hade gått ner och det började mörkna. Svamparna är rekordstora och totalvikten över 3 kg. 

Lördag för en vecka sedan tog jag med en kamera till skogen, med Tokina 10-17 mm fisheye. Först en inventering i hagen där det tack och lov ännu inte går några köttdjur. De brukar inte vara störande men de trampar sönder svampen. 

Jag behöver inte gå långt för att hitta den ena samlingen efter den andra. Det är riktigt stora kantareller.

Den bleka tidiga sorten som är extra kraftiga finns fortfarande. Det är ju bara i början på säsongen :-) Mina svampställen ligger i skogen runt det torp där jag bodde i drygt 10 år innan vi köpte huset i Knivsta. Jag passade på att hälsa på hos en gammal kompis och hon följde med ut och plockade svamp. De äger ju delar av skogen jag går i, så då får man dela med sej av sina kantarellställen. 

Tillsammans uppskattar jag att vi hade mer än 6 kg gula kantareller med oss hem och det här blev min skörd. Nu har det regnat och gått ytterligare en vecka.

Nu var det bara en av mina absoluta favoritsorter som jag ännu inte plockat. Svart trumpetsvamp. 

Vi har ett ställe där de brukar komma upp, men oftast senare på säsongen. Nu fanns det gott om dem.

Det var min sambo som hittade detta svampställe för många år sedan då han stannade för att knyta ett skosnöre (och vänta på mej). Man ser inte de svarta svamparna förrän man böjer sej fram och tittar ordentligt. Eftersom det är hans svampställe får han också vara med och plocka. Något som inte varit ett problem tidigare har nu blivit en plåga, MYGG! Det är heltäckande skyddskläder som gäller.

När vi plockat en hel korg svart trumpetsvamp och lämnat av dessa i bilen, kollade vi några av mina ordinarie svampställen. Det hade förstås kommit upp nya svampar där jag plockade förra helgen. Ingen annan verkar ha varit här och stört återväxten. 

Två timmar senare åkte vi hem och helgens totala skörd såg då ut så här (jag var ute en kort sväng under lördagen också). Grannarna som sköter om vårt hus när vi är bortresta fick en korg med kantareller. Närmsta familjen kommer förstås också att få ta del av det vi plockat.   

Förutom en tur till skogen på lördagen styckade och paketerade vi ett vildsvin som sambon sköt förra fredagen. Till middag blev det sedan helstekt benfri vildsvinskotlett (av vissa kallat ytterfilé) med örtkryddor och vitlök. Jag stekte också några skivor squash som tillbehör.

När hela middagen stod på bordet insåg vi att en så här komplett egenproducerad måltid har vi nog aldrig ätit. Tomatsoppan som kokas i tid och otid just nu är visserligen egenproducerad, men här var det ju lite mer ingredienser. Förutom köttet som sambon kommit hem med är det förstås egen squash. Den rostade potatisen togs upp strax innan den hamnade i ugnen. Den stora skivade tomaten, lite gurka och sallad är från egen odling, likaså de olika örterna och vitlöken på köttet. Smör, salt, peppar och en skivad schalottenlök är det enda som jag har behövt tillföra. Lustigt nog hade vi inte svamp till denna rätt . Men vi tog igen det med en kantarellpizza på söndagen.

Hälsningar Lena