Spindeltrådens gåta

En korsspindel i sitt nät, fotat före frukost i morse. Den hade valt att spinna ett nät mot ett av våra sopkärl och jag såg den då jag skulle slänga en pappersförpackning. Snabbt ut med kameran för att fånga några bildserier innan jag åkte till jobbet. 

Idag var det en speciell dag på temat spindeltråd, för en doktorand som jag har varit med och handlett skulle "spika sin avhandling". Det är en procedur då den tryckta avhandlingen bokstavligen spikas upp på en vägg och formellt blir tillgänglig för allmänheten. Detta skall ske senast tre veckor före disputationen då avhandlingen ska försvaras offentligt.

Fredag eftermiddag och alla är samlade för spikningen. En hålslagen avhandling finns förberedd plus hammare och spik.

Sumalata strålade inför detta ögonblick och det har hon verkligen förtjänat.

Det finns en speciell vägg specifikt för att spika avhandlingar i vår byggnad på campus. 

Eftersom det är Fakulteten för veterinärmedicin och husdjursvetenskap spikas avhandlingarna med en hästskosöm, även om den råkar handla om spindeltråd.

Efter spikningen äter man spikningstårta och här fick även fotografen vara med på ett hörn.

Hela institutionen är förstås inbjuden att delta i denna händelse och tårta på fredag eftermiddag är ju inte helt fel. 

Här är bilden som Sumalata valde att ha på sin avhandling. Det är en svensk brospindel på ett ganska stort nystan av konstgjord spindeltråd spunnen i labbet. I blogginlägget nedan kan ni se hur det går till när de spinner tråd. 

https://www.fotosidan.se/blogs/logholm/index.htm?date=2022-11-01&skip=10 

Bilden är stackad av 19 bilder, fotograferad med ljus från en skrivbordslampa på svart sammet. Jag passade på att experimentera då det fanns en död spindel. Det här hade inte gått att göra med en levande, annat än möjligen i kylrummet. Jag gillar principiellt inte att fota döda insekter eller spindlar, det förtar tjusningen med att fånga ett intressant eller vackert makromotiv. Men ibland fyller det sin funktion. Jag har sett till att Sumalata har gott om bilder på levande brospindlar som hon kan använda när hon presenterar och försvarar sin doktorsavhandling den 6 september.  

Hälsningar Lena

Jag stackar vidare

I morse var väderförhållandena ideala för dimma och dagg. Klockan ringde sålunda väldigt tidigt och jag kom ner på vallen bakom vårt hus strax efter fyra på morgonen. Solen gick upp 03:30 men det är en skogsridå bakom mej som ger skugga på vallen. Bilden är en panorama av tre bilder tagna med 100 mm makro, för det var vad som satt på kameran denna morgon.

Det var bara fem grader och ordentligt blött i gräset som nådde mej till knäna. Jag borde ha haft regnbyxor, men det fick duga med högskaftade vattentäta kängor. 

Det första jag hittade var en gräshoppa (eller kanske en vårtbitare?). De är inte så stora så här års. Vis av erfarenhet hade jag stativet med denna gång och experimenterade med bildserier om 7-12 bilder beroende på motivets storlek.   

Solen är nära men har inte riktigt nått denna plats ännu. Som den sitter på gräset kunde jag inte fota den från andra hållet.

Likaså var det med den här lilla insekten. Jag hade gärna testat detta motiv i medljus, men det gick inte. Det är en liten insekt och den sitter på ett timotejstrå.

Det var ganska blandat med växter på vallen. Diverse blommor och timotej, samt vad jag tror är kruståtel och ängsgröe. När solen kom upp glittrade växtligheten vackert. 

Då kan man välja om man vill ta en sån här bild...

...eller nio bilder och stacka dem. Det är en smaksak tycker jag, med eller utan bling. Den här är inte perfekt och den rörde sej också en liten aning, för det började komma lätta vindpustar.  

Det här gräset kan vara ängsgröe, som skimrar lite i lila. Flugan är väldigt liten och inte helt perfekt, men jag tycker gräset är rätt läckert med daggen. 

Jag ville ju hinna med några bilder även i solljus, innan insekterna började bli varma och rörliga. Det här har jag inte en aning om vad det är men den är ju rätt cool med sina röda ögon.

Jag hittade också en mindre harkrank som hade börjat röra sej lite, men den satt stilla för två gånger nio bilder. Samma sorts gräs (ängsgröe).

Om man förstorar den här bilden kan man se att blå himmel och grön vall speglas i många av dropparna. Nu blir det nog inte fler såna här tidiga turer innan nätterna har börjat bli lite längre.  

Hälsningar Lena

Mera dagg och makro

Jag hade klockan på 03:45 och det hade regnat kvällen innan. Det var endast sex grader varmt när jag gick ut och jag hade faktiskt glömt hur kallt sex grader kan vara, även om det är vindstilla. Jag gick ner på vallen en bit från vårt hus och promenerade mot en våtmark. Det var blött på marken och när jag tittade noga på en prästkrage så var det små perfekta daggdroppar på den. Bilden är en stack av sju bilder.

Jag letade efter daggvåta insekter och det här var den första jag hittade. Den satt helt stilla och nu ångrade jag att jag inte hade stativet med mej. Jag fick i alla fall till en bildserie som blev denna (7 bilder). De daggvåta insekterna är nerkylda och rör sej inte ur fläcken. Man kan pyssla med sin utrustning runt dem utan problem. I alla fall till solen når dem. 

Den här harkranken var i största laget men jag kunde inte motstå den. Den sitter på en timotej och allt är täckt av perfekta små droppar. Förstora för att se detaljerna. 

Jag tog några bildserier (sju och nio bilder) på denna stora insekt. Den satt stilla och jag kunde välja vinkel. Solen hade dock nått den och jag såg hur den började torka. 

En annan harkrank, stackad av sju bilder. Här kan man se att den börjar torka men den satt fortfarande still. De har roliga små antenner framför ögonen. 

En annan insekt som ni får på köpet. Den här hade börjat röra sej lite, men satt stilla så länge att jag fick sju bilder. Solen värmde nu och myggen hade definitivt torkat. De var dessutom vrålhungriga. Hög tid att gå hem.

Avslutar med en vacker liten spindel och även om den satt helt stilla gick detta inte att stacka. Det är en bild ur serien. Nätet är för stort och ibland kom en liten, liten vindpust. Det syns direkt om man stackar bilderna. 

Nästa gång ska jag ha stativet med mej (och självutlösaren), även om jag inte gillar att bära på det. Det här är kul.

Hälsningar Lena

Backsippor

Nini la upp softa, fina bilder på backsippor men här kommer de i en helt annan tappning. Jag har inte stackat bilder sedan en makrokurs för väldigt länge sedan, då jag hade Zerene stacker som "provapå" version under en tid. Då var det handhållet med manuell "förflyttning" för att ta bilderna (om man inte hade en släde). Nu har nyare kameror en funktion som kallas fokusgaffling. Jag har inte testat det förut men tänkte att backsippor kunde vara ett lämpligt motiv för jag vet aldrig riktigt var jag ska lägga skärpan i dessa djupa blommor. Här kommer alltså tre motiv med backsippor stackade av 12-14 bilder.

Jag hade ställt in kameran på att ta 22 bilder, vilket den gör väldigt snabbt. Jag har handhållit och legat på marken. När jag tittade på bildserierna insåg jag att 22 bilder var för många, men man bestämmer ju själv hur många man vill ha med i "stacken". Det kanske finns kameror som också gör det sista handgreppet, men inte min. Jag får ladda upp bilderna i LR, markera vilka som ska vara med och exportera dem som lager till PS. Därefter staplar jag bilderna i PS, vilket krävde en kort Youtubefilm för att lista ut hur man gjorde. 

Jag vet att det är flera här som visar stackade makrobilder med jämna mellanrum och jag kommer att testa detta igen, nu när jag listat ut hur man gör. Jag har redan vissa tankar om när det kan vara intressant att få mer skärpedjup. Men ibland kanske det är finare med kort skärpedjup och "mjuka" bilder. Vad tycker ni? För den som är intresserad är objektivet Canon 100 mm makro, bländaren 5, tid 1/1250 s och ISO 500.

Hälsningar Lena