Spindlar

Det började med att Tommy visade makrobilder på spindlar och små nykläckta spindelungar för någon vecka sedan. Jag blev inspirerad av hans bilder och när jag jobbade hemma en dag gick jag ut i trädgården för att kolla om jag inte hade några spindlar. Ganska snart hittade jag den här fina och ganska stora spindeln i en blommande buske, men den satt ju inte riktigt som jag ville, dvs med ögonen mot fotografen. Jag hade dock inte tid att vänta på att den skulle röra sej utan gick in och jobbade vidare. 

På lunchen gick jag ut igen och kollade. Spindeln satt kvar på samma plats och då slog det mej att hon kanske vaktade något. När jag spanade under den stora blomklasen hittade jag hela barnkammaren. Spindeln hade sitt bo i en hortensia, vilket kanske förklarar bilderna för några av er som läser bloggen. Jag hade inte tid att fota då, men senare samma kväll var jag ute och försökte rikta mitt makro in under blommorna.  

Det här är riktigt små spindelungar. De klarade sej också när det regnade kraftigt en kväll, men nu har de flyttat ut. Jag övervägde faktiskt att placera ett paraply i busken bara för att skydda de små spindlarna. Men det blev inte så hårt regn som SMHI varnat för, så det behövdes inte. Jag behövde inte heller formulera en förklaring till grannarna...

Jag fick också en bild på den stolta spindelmamman när hon tittade åt rätt håll. Den här är stackad av 10 bilder. 

Doktoranden som jag jobbat med under några år ska disputera i början på september och hon ville gärna ha bilder på brospindel som sitter i ett nät till såväl avhandling som presentation. Problemet är bara att fota spindlar i nät måste det vara vindstilla och det har blåst alldeles väldigt på sistone. Dessutom kommer dessa spindlar bara fram när det är mörkt. I torsdags skulle det mojna sent på kvällen, men vädret i övrigt såg en aning oroande ut när jag åkte mot Uppsala vid halv elva på kvällen. 

Brospindlar hittar man runt bryggor och båtar. Jag hade lånat en nyckel till Skarholmens småbåtshamn, där jag visste att det fanns brospindlar. Det regnade när jag kom dit så jag åkte en sväng, tankade bilen och återvände sedan. Då hade det slutat regna och det var bara enstaka små vindpustar, nästan stilla. Honorna kan bli rejält stora och jag visste att Sumalata gärna ville ha bilder där så mycket som möjligt av spindeln var skarp. Alltså stackade bilder. Alla spindlar som fått sina nät skadade i regnet var dock inte alls intresserade av att sitta stilla och posera för minst 10 bilder. Det här var den första jag hittade som satt stilla så lång tid som det tar för en Canon R5 att ta 10 bilder.    

Till slut hittade jag ett praktfullt exemplar som satt under ett utskjutande tak och hade ett nät som klarat sej bra i regnet. Hon satt still men det hade börjat blåsa aningen lite mer. Jag hade en pannlampa med mej som ljuskälla och när jag riktade den så att nätet framträdde, skuggade spindeln delvis sej själv med ett av benen. Eftersom det var en husvägg och en stupränna i vägen kunde jag inte belysa spindeln på så många olika sätt. 

Det här blev nog det bästa resultatet men man ser inte alls så mycket av nätet, därför är bilden beskuren (och vriden 90 grader). Jag hade aldrig kunnat föreställa mej att jag skulle få en sådan blå bakgrund, men det var en liten glimt av himlen (bakom träd, ställningar och båttrailers mm), som gav den effekten. Sumalata har fått bilderna i full storlek och hon får själv välja hur hon vill använda dem. 

Hälsningar Lena

PS. När jag gav upp spindelfotograferingen var klockan drygt halv ett och jag skulle jobba på fredagen. Annars hade jag nog satt på vidvinkeln, som låg i bilen, och tagit en bild av småbåtshamnen i mörkret. Det ska jag göra nästa gång jag fotar spindlar här.

Hösten är här

Nu är det höst och då tar man upp potatis. Vi satte ett kilo sättpotatis, ca 10 knölar, och plockade upp ca 15 kilo. Det blir ganska många kok till två personer under hösten. Odling i liten skala ger mer avkastning än man kanske tror.

Fredrik passar på att sätta vitlök då vi gräver om i odlingslådorna.

Vi tömmer växthuset och i år är det en stor skörd av mild chili/paprika att ta hand om samt en mängd aubergine som mognat på tre plantor utanför växthuset.

De gröna paprikaliknande frukterna är poblano. De går utmärkt att äta/laga till då de är gröna och vi väljer att rosta dem sotsvarta för att användas till en poblanochilisås enligt ett recept som jag fått av min syster i Texas. Man bränner ytan på frukterna och skrapar sedan bort det brända skalet och använder därefter de strimlade frukterna i en ostsås. 

Vårt stora chiliträd "Jamaica Bell" är fullt med frukter och jag plockar en stor bunke full som grannen tacksamt tar emot. Trädet ska ansas ner till ett format som gör att det kan stå i köket. Några frukter får sitta kvar.

Vi brukar också övervintra en mild gul habanero vars frukter passar utmärkt att göra chilimarmelad på. Till vänster den frodiga plantan som ansas ner till den lite tunnare versionen till höger som får flytta in i vardagsrummet. Det här gjorde vi förra helgen och växthuset tvättades grundligt på insidan och utsidan. Det har sedan fått torka under veckan då vi jobbat.

Frukterna från den gula habaneron har mognat i köket under veckan och lördag morgon hade jag en stor skål gula chili att koka marmelad på. Jag blandar i några Jamaica Bell med kärnor och allt för att få lite sting på marmeladen.

Med morgonens marmeladkok säkrade jag också några julklappar. Den gula chilimarmeladen har en liten men trogen kundkrets. I bakgrunden en sortering av våra sista tomater  efter färg. De rödaste ska ätas först förstås. 

Under dagen inredde jag vårt växthus för den kalla årstiden, då vi försöker använda glasrummet så länge det går.  Trasmattor på golvet och gardiner dämpar ekot, hindrar småfåglarna från att flyga på glasrutorna och ger lite fin stämning med enklare belysning. 

På lördagar kör vi fortfarande "zoom" cocktail med min systerdotter + fästman i London och syster + svåger i Texas. Det blir inte alla lördagar och nu var det nog en månad sedan vi pratades vid och alla har varit ute och rest på något sätt. Vi hade så mycket att avhandla att vi fick boka ett samtal till med systern på söndag.

Vi åt lördagmiddag ute i växthuset. Med gasolvärmaren på var det riktigt mysigt.

Eftersom det var strålande väder ville jag ut i skogen och leta efter svamp. När alla pelargoner flyttat in, krukorna tvättats, blomlökar planterats och allt annat pyssel man ska göra i trädgården var klart, skyndade jag mej iväg några timmar på söndagen. Inspirerad av Stefan satte jag min vidaste vidvinkel (Tokina 10-17 mm fisheye) på kameran för att fota "close up wide angle". Närgränsen är 14 cm och jag experimenterade med trattkantareller. 

Precis när jag stoppat ner kameran och böjde mej fram för att plocka dessa fina trattkantareller dök den här maffiga spindeln upp. Fram men kameran igen. Den var förvånansvärt stor. 

Jag hade även 100 mm makro i väskan och tog några närbilder på den läckra spindeln.

Om någon hade sett mej när jag tog den här bilden hade de nog funderat. Jag ville ju inte lägga mej ner i det blöta riset men jag måste ju ner till spindelns nivå, dvs trattkantarellhöjd, för att få en närbild med alla ögonen synliga. Förvånansvärt nog satt den kvar på svampen så länge jag höll på och fotade. Den fick naturligtvis behålla sin svamp. Det fanns gott om andra trattkantareller i skogen, hösten är ju här nu. 

Hälsningar Lena

Spindeln som åker med mej till jobbet varje dag

Jag fortsätter på spindeltemat, men det är inga spindelbilder i detta inlägg så du som inte gillar själva spindlarna kan lugnt titta vidare. Någon gång i juli upptäckte jag att en spindel satte upp nät i den ena backspegeln på min bil. Hmm...bilen kördes ju inte så ofta så det kanske funkade för spindeln. Jag har sedan dess sett nätet vid upprepade tillfällen, men inte tänkt på det förrän en morgon nu i veckan då det var dagg. Jag skulle åka till jobbet och hade det finaste hjulnätet på min bil!

Jag tog snabbt några bilder med 100-400 för det var vad som satt på kameran och jag hade bråttom. Jag har 23 km till jobbet och får bitvis köra 80 km/h (+ lite till kanske...). Jag sneglade på nätet som skakade i vinden och det torkade ganska snabbt. När jag kom till jobbet fanns det fortfarande kvar. Lite skadat men antagligen fullt fungerande. Det var fortfarande ett hjulnät. När jag körde hem på eftermiddagen blev det ytterligare skadat men i morse hade spindeln gjort ett nytt. Fram och tillbaka till jobbet igen. Man kan ju inte bli annat än fascinerad!

Hälsningar Lena

Kan spindlar vara söta?

Med sina stora blanka ögon och huvudet lite på sne kan väl en hoppspindel ändå kvalificera sej som söt. Inspirerad av Jennas makrobilder började jag med blommor och droppar men det blev inget att spara. Sedan hittade jag en hoppspindel och med "makroverktygen" framme riggade jag lite grönt på ett bord och bjöd in spindeln på en visit bland bladen.

Den spanar på omvärlden med sina åtta blanka ögon. Hoppspindlar har bäst syn av alla spindelarter och använder den när den jagar. De hoppar på sina byten istället för att spinna nät. De är dagaktiva, solälskande spindlar och lätta att hitta i en villaträdgård mitt i sommaren. Vi har dem även inomhus har jag märkt...

Den undrar väl var den hamnat. En hög med gröna blad på ett bord och med en ficklampa ständigt riktad mot sej. Oftast hoppar de bara iväg och så tappar man bort dem. De är ju pyttesmå. Men den här ställde upp på några bilder först, innan den plötsligt bara var borta. 

Det finns 50 arter av hoppspindlar i Sverige och mer än 5000 i världen. Jag har inte en aning om vad detta är för art, garanterat en vanlig skulle jag tro. Jag hittade också en ännu mindre som var randig på bakkroppen, men den försvann mellan springorna på bordet innan jag fått en enda skarp bild. 

Det här är spindlar som man kan få känslan av att de tittar rakt på en, genom objektiv och kamera får man liksom ögonkontakt. Man kan också se speglingar i deras ögon och om jag förstorar denna bild kan ja se vårt växthus speglas i spindelns ögon. Bilderna är tagna med ett 100 mm makro och en Raynox DCR 250 på Canon 5D mk IV, samt med en liten ficklampa som extraljus (bilderna är beskurna). 

Hälsningar Lena

Spindelbarnkammaren

Efter en helg i skärgården var det dax att ta tag i den försummade trädgården och jag började med att rensa ogräs i rabatter och bland grönsaker. Mitt i rensandet upptäckte jag en liten mörk klump omgiven av spindeltråd som bildade "ett tält" runt klumpen. När jag tittade lite närmare på det mörka myllrade den plötsligt till av hundratals pyttesmå spindlar. Jag hade nästan kapat denna vissnade växt med saxen och så inhyste den en spindelbarnkammare!

Jag satte på 100 mm makro och plockade även fram Raynox linsen (M-250), för spindlarna var verkligen pyttesmå. Jag insåg snabbt att jag också måste ha stativ och en pall att sitta på. Det utvecklade sej till en helt oväntat fotosession. Jag insåg snart att ibland satt alla småspindlarna nästan stilla och tätt tillsammans.

Men med jämna mellanrum myllrade alla ut på en större yta i "tältet". Jag ville ha så lågt ISO som möjligt och helst bländare 8. Tiderna blev då för långa när spindlarna rörde på sej, fast det var en del sol på deras boplats.  

Dessutom ville jag ha skärpa på ögonen och det var nu det blev svårt, även med stativ och manuell fokus... Jag blev i alla fall inte nöjd. Det var ju i och för sej väldigt svårt att se ögonen när man skulle ställa fokus på en individ. Det var faktiskt svårt att se om den ens var vänd åt rätt håll!

Jag behövde mer ljus och tog fram en liten ficklampa. Det var fortfarande svårt att se ögonen när jag ställde fokus, men jag gjorde några bildserier. De små spindlarna var verkligen fina och kunde skifta i blåa färgtoner på benen.

Till slut blev det förstås också blixt men bara den lilla inbyggda blixten som sitter på Canons 7d mkII, dessutom jobbade jag med lampan från lite olika håll. Tiderna blev kortare och man kunde absolut se ögon, eller vad tycker ni?

Det är väldigt små spindlar...

Med blixt så blir kontrasterna större men samtidigt får man fram mer detaljer och en del nästan skarpa ögon.

Min plan att rensa ogräs har jag helt förträngt... det får bli en annan dag...

Jag har inte en aning om vilken sorts spindel det kan vara men de har lite mönster på bakkroppen så det kanske kan vara en  vanlig husspindel...Vanlig är förstås den bästa "ledtråden".

Mitt under fotosessionen dök den här upp på ett blad väldigt nära. Det krävdes dock en total omformning av utrustningen för att ens få den på bild. Den ser lite ut som en vaktande mamma,... men det kan väl lika gärna vara en jägare eller....

Hälsningar Lena

PS. Småspindlarna är fortfarande kvar så det var nog ingen glupsk jägare...