Slagugglan

I helgen hade jag möjlighet att vara med när en slaguggla och hennes ungar skulle märkas. En annorlunda upplevelse att få möta en uggla så nära.

Två män i sina bästa år har märkt slagugglor och satt upp holkar i 33 år i ett område någonstans utanför Sala. Jag har inte en aning om positionen för denna holk och vägen vi färdades på sista biten var knappt körbar. Vi fick sedan gå en bit genom sly och bråte för att komma fram. Håven framför boet använder de utifall ugglan blir skrämd och flyger ut när personen klättrar upp.

Ugglan kom inte ut och här småpratar han med henne....

...innan han bestämt med varsamt plockar ut henne. Det märks att han har gjort detta många gånger förut.

De tittar på varandra som gamla bekanta. Ugglan är redan märkt och de har setts tre gånger förut.

Han tar ändå med henne ner och vi får möjlighet att möta hans vän, för det är verkligen så han pratar om henne och alla de ugglor de märkt genom åren. Häckningarna i området har varit sena i år och så även i denna holk. Ungarna är för små för att märka. Det är två stycken som vi får se på den bild som hans kollega tagit med sin mobil ner i holken.

Han håller ugglan ytterligare några minuter. Hon verkar inte bry sej nämnvärt men han släpper henne ganska snabbt för att hon ska få komma tillbaka till sina småttingar.

Hon flyger upp i en närliggande björk och skäller lite på oss. Dax att lämna området vid boet så ordningen kan gå tillbaka till det normal. Hon kommer att få återbesök när ungarna växt på sej.

Vi avslutar vår dag med en mysig middag vid ett vattendrag i Skultuna. Vi upptäcker ganska snabbt att det finns bävrar i ån och att det råder viss aktivitet. Två bävrar simmar förbi och kommer närmare än någon annan bäver jag sett.

Det finns en hel del spår av deras framfart även om de fick hjälp att fälla detta träd. Antagligen för att det inte skulle falla och skada någon. Det är en offentlig grillplats samt promenadväg till ett fågeltorn i närheten.

Det blir höga ISO på kvällen men jag kan inte motstå bävrarna som simmar i det blanka vattnet.

Vi kan ana var de har sina tillhåll när de försvinner i det mörka vattnet och vi slår oss ner för äta middag vid grillplatsen.

En kort tur till fågeltornet måste man ju göra även om mörkret börjar sänka sej. Det sjuder av olika fågelljud och förutom några klassiska som t ex gök hör vi ljuden av en vattenrall i vassen.

Hälsningar Lena