Skåne del III

Jag steg upp extra tidigt en morgon för att fånga de första solstrålarna och det hade ju dessutom varit dimma morgonen innan. Nu var det förstås inte alls särskilt dimmigt denna morgon, men ganska fint ändå. Jag var på platsen jag valt ut med minst 30 minuter till godo innan soluppgången. Det var faktiskt helt vindstilla och ca två minusgrader. Marken var täckt av frost.

Jag testade lite olika motiv innan solen började visa sej.

Några tunna dimslöjor framträdde när solstrålarna nådde upp över skogen. 

Solen var uppe, jag kände mej nöjd och började bli sugen på frukost.

Men det fanns ett motiv till som jag ville testa. När jag vandrade runt innan soluppgången upptäckte jag att det fanns mängder med backsippor. De var pudrade med frost.

Det blev snabbt väldigt kallt att ligga på marken, men det blev några frostiga sippor denna morgon.

Sedan blev det en rejäl frukost och trots den tidiga morgonen gick det över förväntan bra att köra hem. Sju och en halv timme med ett stopp för kaffe och knäckemacka.

Hälsningar Lena

Skåne del II

Det här är en favoritplats som är ett måste under en tur till Skåne, Vombs ängar, tidigt på morgon. Jag bommade dock gladan som satt på vägen för jag var vänd åt andra hållet. Annars är en finess med Vomb att man sitter i bilen om krypkör längs vägen. Ofta kommer man väldigt nära fåglar (och harar om ni såg det inlägget). 

En fågel jag förväntar mej här, och under en Skånebesök, är gravand. Den såg jag visserligen lite överallt men här visade den upp sej extra fint.

En flock gravänder kommer flygande. Lägg märke till det grönskimrande fältet på vingarna.

Här vänder de upp mot fotografen i tjusig formation.

Gulärlan förväntar jag mej också vid Vomb. Helst ska den sitta på någon tråd eller stolpe. Men den här, som var den enda jag såg, sprang runt på marken. 

Jag körde också till Äspet vid Åhus och spanade ett par timmar. Det ser stilla ut men vid lunchtid blåste det grymt kallt i fågeltornet.

Här hittar jag en annan favorit som inte finns i pölarna hemma, en skärfläcka. 

Vackra och graciösa. 

En Kentsk tärna flög förbi och det blir lite roligt med industrin i bakgrunden.

Fågeln syns dock mycket bättre i det här ljuset och med skogen i bakgrunden. En art som jag inte heller är van att se.

Jag "delade" tornet med ett par fågelskådare och när de kom ökade våra gemensamma möjligheter att upptäcka fåglar som kom flygande från havssidan, som man annars oftast har ryggen mot. Det här är en småtärna och tyvärr inte riktigt skarp, men en ny art för mej så den får vara med. Den kom bakifrån och svepte förbi på typiskt tärnmanér.

Jag bodde ganska nära Hardeberga stenbrott och måste naturligtvis ta en titt på "Peters" berguv trots att jag visste att avståndet var långt. Stenbrottet är gigantiskt men tack vare tips från Peter och bilder i en av hans bloggar hittade jag berguven ganska snabbt. Bilden är tagen med 400 mm och 2x extender, manuell fokus i live-view läge och på stativ förstås. Bilden är sedan rejält beskuren men visst ser man att det är en berguv. Det hade kläckt en unge dagen innan enligt rapport i artportalen, men den fick jag inte se.

Jag stämde träff med Peter vid Utvälinge, på en plats där han dagen innan fotat 600 bilder på kärrhökar i motljus, inte en fågel....

Vi körde en kort sträcka till Farhult och jag fick en praktfull storspov. Vardagsmat för Peter men den fanns med på min önskelista för denna resa. De fanns även vid Vomb men den här som gick i vattenbrynet gillade jag mer. Jag såg även småspov (Vomb) och rödspov (Håslövs ängar).

De har en del ovanliga blommor på stenstränderna i Skåne...

Peter guidade till Stureholm. Vi körde i var sin bil helt coronasäkrat. Men det hade vi nog gjort ändå för vid turens slut skulle vi åt helt olika håll. Det var fin fart på småfåglarna här.

En trädpiplärka sjöng uppe i trädtopparna...

...och bland vitsipporna hoppade en gransångare.

Här har den lyckats ta en fluga.

Vi körde Peters rovfågelrunda men där var det också helt öde. En glada såg vi till slut men det får vara. Vi hamnade till slut vid Hasslarps dammar och en rymligt gömsle. Trodde förstås att det skulle vara varmare i gömslet än ute, åtminstone lä, men ack vad vi bedrog oss. Det gömslet var nog den kallaste platsen jag var på under hela helgen. Sädesärlan visade dock upp sej fint precis utanför.

Skärfläckan var på tillfälligt besök och en större strandpipare. Här fanns det en del att se och avståndet var inte så långt, men vinden blåste rakt in genom gluggarna och gjorde det jobbigt att sitta still. Vinterjackan låg förstås kvar i bilen (det var ju strålande sol). 

Två strandskator svepte förbi, årets första för mej och det får bli de sista fåglarna i detta inlägg.

Så här kallt var det i Skåne :-) Tack Peter för en fin tur och en trevlig förmiddag.

Hälsningar Lena

Skåne del I

För mej så är det här Skåne. Storkar på taket till en stor gårdsbyggnad. Dessa storkar bor på Flyinge Kungsgård, som är en av landets tre riksanläggningar för hästsport. Här har man hjälpt storkarna med en stadig plattform att bygga på. 

Jag var på en kort tur till Skåne förra helgen och kom fram sent på eftermiddagen till Flyinge. De var stängt och ganska öde men några ryttare trotsade den isande vinden. De må se soligt och vackert ut med det blåste 18-20 m/s i byarna och jag hade vinterjacka, mössa och vantar.

Storkar är stora fåglar med ett vingspann på 180-215 cm. Vinden gjorde det svårt för den här storken att klia sej och den fick hela tiden parera med vingarna. 

När den istället bestämde sej för att flyga var det bara att fälla ut de stora vingarna och fångas av en vindby. Det fina med att titta på storkar här är att även om de bor på taken på rätt höga byggnader, finns det många par att titta på och man kommer nära husen. De är ju dessutom vana vid att det rör sej folk och hästar runt byggnaderna så man stör dem inte. 

Här ger den sej iväg för att leta efter något smaskens till fredagsmyset.

Det här är en annan individ som är på väg in mot sitt bo. Vad som inte framgår av bilden är hur vinden får fågeln att fara lite hit och dit inför landningen på hustaket.

Här ser man hur det blåser på fjäderdräkten och den landar galant trots att det såg vingligt ut när den kom nära boet. 

De påbörjar direkt hälsningsseremonin genom att resa upp näbben och klappra med den.

Här klapprar de högljutt med varandra och vinden tjuter runt de stora stallbyggnaderna. Det vore kul att åka hit när det är halvstora ungar i boet eller när de börjar övningsflyga. 

Bakgrunden blir ju lite andefattig men solen strålade från en klarblå himmel och då får man ta det. Hemma snöade det så jag fick väl ändå vara nöjd. 

En annan fågel som också "hör till" för mej under en tur till Skåne är förstås röd glada. Det seglade runt två stycken vid Flyinge och jag fick några bilder på en. 

Gladorna ser man hela tiden, ofta från bilen på ställen där man inte kan stanna. Jag fick flera chanser men alltid mot blå himmel. Hela helgen präglades av isande vindar och sol. Det finns även brun glada, som ska vara en av världens vanligaste rovfåglar. Men i Sverige ser man den sällan och jag har aldrig sett någon. 

Gladan får avrunda detta inlägg. Jag fick en guidad fågeltur under helgen av en känd bloggare här på FS. Ni förstår säkert vem. Mer om det i ett annat inlägg.

Så här såg det ut när jag åkte ner. Det var snöstorm från Uppsala till ca 2 mil före Jönköping. Där fick jag stanna och ta bort frusen snö från sensorerna framtill på bilen för den larmade att jag höll på att köra på något. Nummerskylten och halva framljusen vart också täckta. Det hade jag inte ens sett då jag stannade för att ta bort snöklumpar från vindrutetorkarna (3 gånger). Det var bättre väder i Skåne. 

Hälsningar Lena

Harens morgonbestyr

Söndag morgon och klockan är halv sju. Jag krypkör längs en smal grusväg någonstans mitt i Skåne och får syn på en hare som sitter lite besynnerligt. Jag stannar bilen och hoppas att det inte ska komma någon annan, för det kommer inte att gå att köra förbi mej som jag står just då. Jag hissar ner sidofönstret och tar några bilder. Inser att haren tvättar sej på bröstet. Den har noterat mej men fortsätter lugnt med sina bestyr.

Kompisen, eller möjligen maken/makan, verkar inte ha vaknat riktigt än för den ligger lågt en bit bredvid. Den ser mej också, men avvaktar. 

Dax att tvätta magen....Jag slår av tändningen och sitter stilla. Nu vill jag verkligen inte att det ska komma en bil. Det är dock fri sikt långt åt båda hållen så skulle någon komma ser de mej utan problem. Dessutom är det en väg som frekventeras av fågelskådare som ofta stannar och står stilla, ibland även på fel sida av vägen. 

" - Hmm, är du kvar?" 

Haren fortsätter med morgonbestyren och tvättar de nedre regionerna, eller så tar den möjligen några "blindtarmspiller". En boost med protein och vitaminer på morgonen kan ju inte vara fel. Haren vet när det kommer träckpiller från blindtarmen, att de ska ätas upp och gå genom systemet "en gång till". 

Den kollar av mej igen men det verkar OK att jag sitter där och smattrar lite emellanåt. Tack och lov inte en bil i sikte. Inga morgontidiga fågelskådare här inte.

Sedan följer lite fotvård. Naglar, bakben och tassar. Den har inte rört sej ur fläcken sedan jag kom.

Undrar om det är klart nu...

Nej, inte riktigt. Först måste man ju sträcka på sej, ordentligt. Ni som har hund känner igen den här posen. Den trampar med framtassarna, sträcker och drar.

Sedan gör den en sån härligt ryggstretch att jag riktigt känner hur det knakar. Den skjuter rygg två gånger och det ser faktiskt skönt ut.

Nu är den klar och verkar ha siktet inställt på frukost. Det häpnadsväckande är att den nu bestämmer sej för att komma ännu närmare mej där jag sitter i bilen med kameran ut genom det öppna fönstret. 

Solen har stigit ytterligare men det är fortfarande frostigt i gräset. Här verkar det lagom grönt och gott.

Kompisen ser lite trött ut men har börjat äta och flyttar sej med några långsamma halvskutt alldeles nära. Det svarta fältet på svansen betyder att det är en fälthare (fast det kanske inte ens finns skogshare här).

Den bryr sej inte heller om fotografen. Kanske är just dessa två vana vid bilar och kameror, men jag har inte sett det hos några andra harar som snabbt skuttat iväg när jag skymtat dem på samma plats dagen innan. Jag har åtskilliga bilder på skuttande rumpor (som jag nu kan rensa bort).  

Jag startar bilen och kryper sakta iväg från hararna som mumsar i sej frukost. Helt ensam vid Vombs ängar en strålande vacker men krispig söndagsmorgon.

Hälsningar Lena

PS. Bilderna är nytagna. Jag var på en kort visit i Skåne över helgen. Mer om det senare.

En tur i Skåne

Eftersom evenemanget OnLocation uatnför Helsingborg hade program till ca 18, hade jag kommit fram till att det inte var läge att köra hela vägen hem till Knivsta på söndag kväll. Jag stannade i Skåne en natt till och gjorde en tur på måndag förmiddag för att se vad jag kunde hitta. Det här huset kändes skånsk för mej.    

Redan innan helgen hade jag bett Peter Dahlén om tips på var jag kunde åka för att spana efter rovfåglar. Jag fick flera utförliga instruktioner med kartor och mer goda råd då vi möttes under helgen. Aftonfalk skulle det kanske kunna finnas. Jag kunde nästan höra Peters ord "-De brukar sitta på kraftledningen..." när jag kom till vad jag tror är rätt plats (det var skyltat mot ett katthem). OK, den hade ju inte varit där på några dagar, så jag for vidare.

Jag krypkörde genom Skånsk lantbruksbygd...spanade in några rådjur på långt håll...en rovfågel av okänd art som försvann bort. Jag hade rutan nere i bilen, men när jag passerade denna var det bara att stänga. Flytgödsel... och vindriktningen var helt fel.

Det blåste rätt bra ute på fälten och jag beslutade mej för att åka till Utvälinge. Det stället hade Peter pratat gott om även om bron ut till ön skadats i senaste stormen och var stängd. Här fanns det fåglar och det första som for upp var en häger.

Vitkindade gäss passerade.

Det blåste rejält och änderna tycktes mest nöjesflyga över det grunda vattnet. En pilgrimsfalk på marken och storspov i vattnet fanns där också, men avståndet var för långt för att jag skulle bli nöjd.    

Mera änder. 

Från Utvälingen åkte jag till Kullaberg, mest för att jag aldrig varit där och ville se stället. Här sken solen och naturen var dramatiskt med stup och klippor ner mot havet.

Jag vandrade runt en del och kände att jag egentligen inte hade så mycket tid som jag skulle velat ha på detta ställe. Det hade också varit fint att komma hit på kvällen eller ännu hellre tidigt på morgonen (det får bli nästa gång)

Ner hit gick jag i alla fall och spanade en stund. Det låg ejdrar i vattnet.

På en klippa samsades trutar och skarvar.

Plötsligt flög denna upp och jag fick några bilder när den försvann bort. Den här bilden har jag delat med några fågelkunniga för att artbestämma den, men de är osäkra. Ung blå kärrhök eller möjligen en hybrid är senaste budet. Stäpphök var uppe till diskussion men färgerna stämmer inte och stjärten är för kort. 

Den försvann bort upp mot fyren och jag gick till bilen för att köra hem, 7 timmar. Synd att det är så långt för det finns mycket fint att se i södra Sverige.

Kaprifolen blommade fortfarande och hösten kändes inte alls så påträngande som hemma. Tack Peter för alla fina tips du delade med dej av. Jag hade en väldigt fin förmiddag och kommer gärna tillbaka till Skåne.  

Hälsningar Lena