Nakensnäckor och sjöharar

Nakensnäckor hör till ordningen bakgälade snäckor som betyder att gälarna är placerade bakom hjärtat. De saknar skal och är ofta färggranna små varelser som nästan ser ut som smycken på det ofta ganska trista underlaget man hittar dem på.

Nakensnäckorna som man kan hitta i Skandinavien är ofta ganska små och luriga att artbestämma. Den här Onchidoris luteocincta är ca 10 mm och tack vare sina färger går den inte att förväxla med någon annan art.

Det här skulle kunna vara en Cadlina laevis men det står i min bok att förekomst i svenska vatten är osäker så jag har antagligen fel. Alla bilder i dagens inlägg är fotograferade på Väderöarna under midsommarhelgen. Det var ett antal dykare som beklagade att de inte såg några nakensnäckor och eftersom jag hade makro (Canon 60 mm) på kameran bestämde jag mej för att visa vilka arter vi hittat.

Det här är nog en Jorunna tomentosa för hos denna art är ryggen sammetslik och täckt av små, likstora tuberkler. Till vänster är en liten "död mans hand" som inte har några polyper framme.

Flabellina lineata kan man känna igen på de vita linjerna längs kroppen. De orangeröda utskotten på ryggen kallas cerata och innehåller intakta nässelceller från nässeldjur som snäckan ätit. Nässelceller är det som bränns på brännmaneter och de finns hos en hel del andra små djur förutom maneter. De ger dessa nakensnäckor ett skydd mot predatorer.

Det här är också en Flabellina, antagligen en bostoniensis för den  har långa muntentakler och röd pigmentering på huvudet (vilket syntes bättre på en annan bild av samma individ).

Den här vackra nakensnäckan har jag bara sett vid ett fåtal tillfällen. Det är antagligen en Eubranchus farrani. De kan variera lite i färgerna men cerata är uppblåsta och de kan vara orange i toppen som denna. Den är ca 20 mm lång enligt litteraturen vilket stämmer bra i detta fall.

En ganska stor bakgälad snäcka som jag visat bilder på förut är sjöhare (Aplysia punctata) . Här är det två stycken som ser ut att vänslas lite med varandra. Alla bakgälade snäckor är hermafroditer och vid parning utväxlas spermier mellan båda individerna.

Här kan man se en sjöhare lägga ägg i form av långa korviga band. Man ser ofta ringar eller mönster på stenar och andra underlag som är äggsamlingar från olika sorter nakensnäckor.

Dessa två satt och gungade fram och tillbaka på ett tareblad på ganska grunt vatten. " - Hold on my love ! " var ungefär min tanke då jag tog denna bild. Att det blev en bild är ganska förvånande för jag åkte fram och tillbaka i dyningen precis som sjöhararna. Prova att fotografera makro från en hängmatta i rörelse så förstår ni vad jag menar :-)

Hälsningar Lena

Makroliv under ytan

Här kommer några exempel på de makroliv man kan hitta under ytan runt Strömsholmen. Bilden ovan visar en sjöhare som är ovanligt ljus. Antagligen inte lokalt utan snarare en lite extrem färgvariant. 

Alla bilder är tagna med Canon 60 mm makro på en Canon 7D. Dessa snäckor är små men med 60 mm makro...

...kan man även fånga lite större motiv. Visserligen en liten krabba men med anemonerna är det betydligt större än vad som är traditionella makromotiv på land.

Den vackra trollhummern som satt stilla för en närbild får bli dagens bild 225.

En liten räka på en "död mans hand". När man fotograferar makro under vatten är det ungefär som om man hänger i en sele som får en att dingla lite fram och tillbaka. Med andra ord kan det vara svårt att få till både komposition och skärpa exakt som man vill ha den. "

Den här pyttelilla krabban ska antagligen bli en trollhummer när den blir stor.

Här sitter det faktiskt en maskeringskrabba...

Brännmaneter kan man alltid simma extra nära....

Avslutar med en liten "alien". I morgon gör vi vår sista dykdag här på Strömsholmen och sedan bär det av hemåt.

Hälsningar Lena

Finns det gulliga djur i havet ?

Jag fick en kommentar förra veckan om att så värst gulliga är inte djuren under ytan, och en del ser t o m förskräckliga ut. Jag utlovade då vissa bevis för att det finns gulliga djur under ytan och individerna i dagens inlägg kan kanske platsa i den kategorin. Det får ni avgöra själva.

Just vid denna tid på året stöter man på mängder med sjöharar om man dyker på västkusten t ex ute vid Väderöarna. Sjöharar är bakgälade snäckor men de bär inte ett stort synligt skal på ryggen, som man kanske föreställer sig att snäckor gör. Den art som man ser i svenska vatten är brun eller rödbrun och blir några centimeter lång. En del ser ut att ha högtflygande planer då de sträcker ut sej till sin fulla längd i strömmen.

Sjöharar har ett stort huvud med fyra utskott, varav de bakre ser ut som öron. Det är de inte utan utskotten har mera med avsmakning att göra och de innehåller en typ av smaksensorer. Mera näsa än öron sålunda. Denna ser ut att fundera över om fisk kan vara värt att prova, men de äter inte fisk utan håller sej till alger.

Det här ser mera ut som mat för en sjöhare. Ögonen syns tydligt men de har dålig syn och uppfattar antagligen mest skuggor. Men man kan absolut få en känsla av att de tittar på en.

Den här ser ut som att den blivit ertappad med nosen i "kakburken", eller åtminstone med någon annans godaste matbit i munnen.

Sjöhararna är hermafroditer, alla individer kan bli både mamma och pappa. När äggen kläcks får de små klara sej själva, så bilderna är inte riktigt vad det ser ut att vara. Alltså är det inte en mamma och pappa som kramas på bilden ovan, medan småttingarna tittar på.

 De små pockar inte på föräldrarnas uppmärksamhet....

 ....men det är lätt att tro något annat. Den stora puffade nämligen ömsint på de två små.

Det här kan kanske vara två små som bråkar om samma bit mat, men det är inte en uttröttad förälder som sitter mellan dem.

Det fina med sjöharar som motiv är att de rör sej mycket långsamt och man kan låta fotosessionen ta lite tid. Testa lite olika inställningar medans de mumsar på.

En del ser bara så lyckliga ut, där de sitter bland snäckskal, mat och mängder med polare. Några gullighetspoäng kan de väl i alla fall få.

Hälsningar Lena

I sjöharehimmelriket !

I juli berättade jag om ett charmigt blötdjur som heter sjöhare. Under helgens vistelse på västkusten mötte vi sjöharar i tusental! Jag har aldrig någonsin sett så många under ett dyk någonsin. De fanns både ute vid Väderöarna och på badplatsen i Hamburgsund.

På snäckskalsbotten satt de ofta på kanten på något gammalt musselskal och spanade. Den här hade fått en liten passagerare i form av en spökräka på huvudet.

Mängden av motiv i olika poser gjorde mej alldeles villrådig, för tiden jag kan vara nere är ju begränsad. Testade lite att fånga dem med kort skärpedjup bland de röriga snäckskalen. Ibland fick jag en känsla av att de faktiskt tittade tillbaka på mej.

 Väldigt förvånad blev jag när det plötsligt dök upp en sjöhare som simmade i öppet vatten. Om den hade trillat av ett tareblad och därför rörde sej i vattnet eller om den simmade för att ta sej någonstans gick inte att avgöra. Den rörde sej dock väldigt kontrollerat och tumlade inte bara runt.

Det fanns sjöharar i alla storlekar från några millimeter till 3-4 cm långa. Den lilla, lilla eremitkräftan på denna bild upptäckte jag dock inte förrän jag såg bilden i datorn.

Den här sköna individen satt framför en "död mans hand" som var vackert mörkgul i färgen, därav den effektfulla bakgrunden.  Efter 60 minuter kom jag upp med ett minneskort fullt med sjöharar. Det fanns förstås mycket mer att se så jag får återkomma med en till rapport från Väderöarna.

Alla bilderna är tagna med Canon 60 mm makro och Canon 7D + två Ikelite DS 125 substrobe.  Vattentemperaturen var +9 grader och det regnade, men det gjorde inte så mycket.

Hälsningar Lena