B. LOGGBOKEN
Motljus
Jag tar också fram några arkivbilder, eftersom dagarna inte räcker till och vädret är riktigt trist. De är från mitten av november i år, innan det hade kommit så mycket snö. Jag besökte en fågelmatning utanför Salbohed för att spana på nötkråkor. Där finns alltid ett helt gäng med småfåglar och just denna dag kom solen fram en stund och då satsade jag på motljusbilder. Så här ser den del av matningen ut där jag la ut lite extra fina frön och nötter.
Det var full fart hela tiden och bilderna i detta inlägg är tagna inom några minuter (sedan gick solen i moln). Eftersom jag var själv på platsen kunde jag gå runt som jag ville. I normala fall tror jag de flesta fotar denna plats från andra hållet, i medljus.
Som vid tidigare besök var nötväckorna särskilt aktiva och de ville inte ha sällskap vid matbordet.
De bjöd på en del fin action.
Jag vet inte hur många nötväckor det var, antagligen minst 10. De var för det mesta herre på täppan i denna restaurang. Det finns flera platser att äta på och en jättestor fröautomat där det kunde sitta många fåglar samtidigt.
Det fanns också en del svartmesar, enstaka tofsmesar, hackspett samt de annars mest vanliga gästerna talgoxe och blåmes. Så fort en nötväcka lämnat kom dock en annan inflygande för att ta plats.
Lite mer snö hade varit kul, men precis på denna plats var det mesta av den pudriga snön bortflaxad av de ivriga gästerna.
Här är det i alla fall svartmesar och en talgoxe som tyckte att det blev för trångt kring maten.
Men de hinner inte mer än göra upp förrän en nötväcka kommer inflygande för att ta för sej.
Nötväckan skulle alltid ha sista ordet.
Hälsningar Lena
Hos nötkråkorna
Johnny och jag lyckades åka till samma matning dagarna efter varandra (innan snöfallet), för att spana efter nötkråkor. När man kommer fram är det full fart på småfåglarna och de flyger runt när man lägger ut frön och, viktigast av allt, hasselnötter. Om nötkråkorna är på hugget sitter de ganska snart i ett av träden och kollar in vad man lagt ut. Finns det inga nötter kommer de inte ner.
Från en gren flyttar de ofta ner till en lägre nivå och spanar av igen. Samtidigt flyger nötväckorna i skytteltrafik med nötterna som jag lagt ut. Vid ett tillfälle hade jag inte klart för mej att de hunnit ta slut, men det visade nötkråkan tydligt.
När jag väl hade lagt ut mer nötter kom den ner ganska omedelbart. Jag hade åkt tidigt för att hinna fram till när solen gick upp och en stund badade matplatsen i gryningsljus.
De är inte särskilt skygga av sej och när det väl finns mat har de en glupande aptit. Bjuder man på skalade hasselnötter plockar de snabbt krävan full samt tar så många de kan i näbben.
Även om de inte är skygga, ser de sej omkring ordentligt innan de börjar äta och man kan få bilder på dem utan nötter i näbben.
Jag såg också hur den ibland vred på huvudet för att titta upp mot träden ovanför. Den enda fågel jag märkte av som möjligen skulle kunna komma ner och störa nötkråkorna i kalaset verkade vara vanlig gråkråka. Men ingen kom nära så länge jag var där.
Som vanligt ville jag gärna ha actionbilder, eller i alla fall flygbilder, av nötkråkorna och efter en stund hade jag insett att det nog var två individer. När jag la ut oskalade hasselnötter ändrade de beteende och började flyga iväg med en nöt i taget. Den enda som konkurrerade med nötkråkorna om dessa nötter var ekorren, men den kunde också bara ta en i taget.
Fågeln kom ner och landade i närheten av där det fanns nötter, klev fram några steg och valde en. Sedan flög den iväg. För det mesta åt samma håll.
Jag flyttade runt och stod på olika ställen samt la ut nötter på olika platser, men det enda ställe jag lyckades fånga bilder på nötkråkan flygande var framför dessa granar. Solen hade nu försvunnit helt bakom molnen som ökat i omfattning under morgonen och jag hade inte tid att vara kvar längre.
Jag la ut mina sista nötter och swishade ett bidrag till Daniel Green som håller igång denna fina matning. Nötkråkor är ju inte fåglar som man ser särskilt ofta och det här är i alla fall ett ganska säkert ställe om man vill se och fota dem.
Hälsningar Lena