Fotoutställning i Säterdalen

Årets upplaga av En fotografisk resa i Säterdalen gick av stapeln den 6 juni. Från klockan 9 började vi hänga våra verk på de röda väggarna. En del dokumenterade förstås. 

När allt var på plats kunde man uppdatera sej med gamla bekanta. 

Arrangörerna blev intervjuade av en Dala murvel och två besökare tittar närmare på Bengts bilder. 

Mellan de två föredragshållarna Thomas Jågas/N och Tore Hagman måste man äta Rättviksglass. Saltlakritsglassen ser ut som betong och smakar himmelskt.

Man kunde också sitta i solen och sticka.

Eller så kunde man spana på de unga sädesärlorna som ännu inte bemästrade konsten att fånga insekter i luften. Som vanligt ett mysigt arrangemang med intressanta föredrag och trevlig samvaro. I år hade vi dessutom väldigt bra väder.

Hälsningar Lena

I Engmans fotomarker

Söndag kväll befann jag mej i Säter och tillsammans med några andra naturintresserade fotografer åkte vi på en tur med Peter Engman och Magnus Höög från Säters fotoklubb. De flesta stannade först vid Silvbergs gruva men där har jag varit flera gånger, så Peter tipsade mej om hur jag kunde hitta andra motiv i närheten. Stannade först till vid sjön alldeles efter gruvan och det var helt stilla.

En kniphona låg på boet intill vasskanten. Det visade sej senare att hon hade en hel skock dunbollar under vingarna.

Peter hade sagt att det gick två tranor i närheten och de var inte svåra att hitta på myren. 

De kommunicerade högljutt så där som bara tranor kan låta och jag lämnade dem snart på myren och fortsatte längs vägen.

Här har nog Peter varit. Platsen kändes bekant.

Jag gick längs grusvägen och njöt faktiskt av att vara själv. Tiden rann dock iväg och jag åkte tillbaka mot gruvan.

När jag kom till sjön skymtade jag dock knipan igen och nu var hon på vattnet med en hel kull småttingar. Då måste jag förstås stanna en liten stund.

Det var fortfarande stilla men ett lätt duggregn hade börjat falla. 

Hittade tre fåglar till då jag spanade ut över sjön.

Regnet avtog nästan lika fort som det startat och jag spanade vidare, men blev avbruten av telefonen surrade i jackfickan. Bengt meddelade att de var på väg till en ny plats och undrade om jag skulle följa med. 

En sista ruta vid vägkanten sedan åkte vi vidare.

Vi stannade på ett annat ställe och dit hittar jag nog inte tillbaka. Det började också bli sent så det blev bara ett kortare stopp. 

Det var strålande vackert även här. Grenarna till höger är inte någon bäver som arrangerat utan Peter antog att man lagt ut riset för att fisk skulle samlas där. 

Här är några i gänget som var med ut och Peter syns i bakgrunden. Avrundade i foajen på Säters stadshotell (baren stängde) med några som också bodde där. En alltigenom mysig kväll och en fin uppladdning inför morgondagens utställning i Säterdalen. 

Hej så länge,

Lena

Östra Silvbergs gruva

Jag körde till Säter dagen innan utställningen och fortsatte till Östra Silvbergs gruva för en stund i naturen när solen var på väg att gå ner. Gruvhålet har blågrönt vatten och jag har dykt i detta hål flera gånger för ca 15 år sedan. Jag har dock inga undervattensbilder från detta ställe, mest för att det inte finns något liv i vattnet. 

Gruvhålet har nu blivit ett så populärt badställe (och feströjarställe) att man satt upp en bom så det inte går att köra ända fram. Jag tror inte att man dyker där längre för det är för långt att bära utrustningen. Östra Silvberg hade sin storhetstid som gruva redan på 1400-talet och mycket silver har utvunnits här. 

Mycket skrot har också dumpats här för folk verkar tro att det är ett "bottenlöst" hål. Åtskilliga bilar har puttats över kanten. 

Jag visste inte att gruvdriften var så gammal och jag hade inte heller sett den gamla kyrkogården förut. Nu fanns det en prydlig skylt så jag vandrade iväg mot ödekyrkogården. 

Det var en stillsam plats mellan stora tallar där det växte blåbärsris och ljung. Denna sten restes som ni ser 1942. Det fanns också någon form av stengrund kvar, kanske från kapellet som omnämns på stenen. 

Den här graven var från 1600-talet. De rödbruna slagghögarna i bakgrunden ger ett annorlunda intryck.

I det lågt stående solljuset kan t o m en sten få vackra färger. När jag strosade runt utanför kyrkogården, på väg tillbaka till bilen, hittade jag en fin carljohansvamp, sedan en till, och en till....

Jag plockade på mej så många svampar jag kunde bära och gick sedan till bilen för att leta reda på en påse att plocka i. Det fanns ju mer av dessa godsaker. Tyvärr hade jag ingen kniv så jag kunde inte putsa bort skräpet från skaften eller kolla om de var maskätna. Jag plockade bara exemplar som kändes fasta och såg fina ut. 

När jag stod vid bilen och precis hade hittat ett par grönsakspåsar i väskan passerade något stort och rosa på vägen. Vad i hela friden är detta? Den långa "limon" svängde av på den väldigt gropiga och smala vägen upp mot gruvan.

Bilen kom från Borlänge och hade med sej ett glatt gäng som var ute på någon slags rundtur med förfriskningar. Jag avstod från att fota gästerna men förevigade chauffören med matchande slips vid den godisfärgade bilen. Han fick förstås backa hela vägen ut för att kunna fortsätta resan. Svamparna fanns till höger om bilen (om någon annan skulle ha vägarna förbi inom en vecka eller så). 

Hälsningar Lena