Livraria Lello och andra sevärdheter i Porto

Jag promenerade till och från konferensen varje dag och varierade mina rutter en del för att se så mycket som möjligt. En morgon såg det ut så här när jag gick längs floden Douro.

Det här var en byggnad som användes till något officiellt även om det ser lite slitet ut. Dagen efter då jag passerade på samma ställe var graffitimålningen borttagen.

Konferenscentret där det 73:e årliga mötet för European Federation of Animal Science hölls detta år låg längs floden och har tidigare inhyst tullmyndigheten i Porto. Byggnaden som nu heter Alfandega congress centre, är från 1860-1870 och har genomgått omfattande renoveringar, men man har också bevarat vissa detaljer. 

En dag då vädret inte verkade så lovande såg det ut så här under en fika paus.

Från kajen och rakt över på andra sidan kan man se en salig blandning av gammalt och slitet, gammalt och renoverat, ruiner, halvgamla bostadshus och en del helt nya komplex med glas och betong.

Inne i det tullhuset hade man bevarat de gamla spåren. Här ska man se sej för om man har klack på skorna.

Vi fick en del sol också och behaglig sommartemperatur mellan 20-25 grader.

Två eftermiddagar var programmet lite kortare för min del och då passade jag bl a på att gå en längre rutt hem för att se mer av staden. Trots smala gränder får man parkera längs gatan.

Tvätt hängade från balkongen såg man här och där.

Som ni ser så lutade det en hel del.

Jag gick med ett par kollegor till en gammal bokhandel som heter Livraria Lello. JK Rowlings ska ha fått inspiration till böckerna om Harry Potter här inne och det har blivit en ordentlig turistmagnet. Man måste ha biljett för att komma in (5 euro) och vi fick dessutom stå i kö.

Bokhandeln är från början av 1900-talet och anses vara en av världens vackraste. Det var ett spännande ställe men mindre än jag trodde. 

Kopplingen till Harry Potter var uppenbar men bokhandeln fanns före böckerna.

Gott om små detaljer.

Trappan till nästa våning var speciell och här blev det förstås stopp när folk skulle fotografera sina familjer. 

Det gick förstås också att handla böcker men det mesta var på portugisiska och en mindre kollektion på engelska. Hittade förvånansvärt nog en stor volym om Rörstrandsporslin. En vacker bok som jag inte hade fått plats med i bagaget.

Jag har ju påtalat tidigare att det var väldigt blandat med både nytt och gammalt. Här vet jag faktiskt inte alls vad man gjort. Det ser ut som att man har sparat delar av fasaden och sedan byggt ett nytt hus bakom. 

Vi gick också till stationshuset för det ska man se om man är turist i Porto. Det är den stora byggnaden till höger på denna bild.

När man kommer in är väggarna klädda med kakel som berättar olika historiska händelser. 

Väl värt ett besök. Sedan hittade vi ett trevlig ställe där man kunde beställa in sangria i tillbringare och små goda oliver. Där blev vi sittande i den ljumma vinden när solen sakta gick ner över Porto. 

Hälsningar Lena 

Porto

Jag menar inte de som man klistrar på brev utan här handlar det om en stad i Portugal, deras näst största.

Jag har precis varit där i fem dagar för en konferens. Här har jag precis anlänt till gamla stan där konferenscentret ligger. Jag åkte taxi med några kollegor och klev av här för att registrera mej. Sedan skulle jag gå till mitt hotell, en lagom promenad på drygt två km.

Det blir mycket stillasittande när man är på konferens och dagarna blir ofta långa. Då kan det vara skönt med en promenad morgon och kväll, dessutom får man ju se lite av staden. Hotellet jag bokat var dessutom avsevärt billigare än de som låg längs denna gata.

Det var fint att gå här i de gamla delarna av Porto. Staden har anor från 1200-talet och finns med på UNESCOs världsarvslista sedan 1996. Men jag hade också börjat förstå att mitt hotell låg avsevärt mycket högre upp än där jag befann mej. Jag skulle upp ovanför kranen på bilden och en bra bit till. Jag hade förstås ingen aning om detta när jag bokade hotellet.

Men innan jag började klättra tog jag en närbild av denna balkong för den såg kul ut. Här bor uppenbarligen en man som använder blå eller blåmönstrade kalsonger och svarta strumpor. Söndagstvätten hänger på tork inför en ny arbetsvecka.

Sedan var det bara att hugga tag i kabinväskan, rätta till kameraväskan över axeln och börja klättra. Trapporna började utanför konferenscentret.  

Här hittade jag rulltrappor, puh. Tyvärr fungerade bara den första och jag fick gå nästa trappa.

Jag knatade på i uppförsbacke och stannade här för att blicka ner och ta en bild. Det är mycket brantare än det ser ut.

Efter ytterligare en stigning var det dax att hämta andan och titta på utsikten. Det var 23 grader varmt och blåste lätt bris. Här hade jag kommit upp så högt upp att det fläktade skönt.

När jag tittade ut över denna del av Porto kunde jag se gamla renoverade hus, några nyare hus och en del ruiner, de var dessutom var fyllda med bråte och växtlighet. Det blev mer av det under veckan i en väldig blandning, kakelplattor, kullersten och nya betongklossar om vartannat. Insåg här att jag bara gått drygt 500 m och hade sålunda 1,5 km kvar.

Mera trappor...

Promenadvägen planade ut något vid dessa hus och ungefär 200 m. Här är några exempel på hus med kakelplattor i olika färger och mönster. Efter det svängde jag höger och det blev mer kontor och bostadshus, typ lägenheter i betong. Dessutom uppförsbacke men inte lika brant. Det tog ca 50 minuter att gå till hotellet, med några fotostopp. Nästan morgon knallade jag ner samma väg på 20 minuter och insåg att de enda skor som skulle fungera under veckan var de med mönstrad gummisula.

Hälsningar Lena