Djurmöten på Öland

Under mina tidiga morgonpromenader på markerna som hör till Ottenby kungsgård mötte jag en del av de djur som betar där. Dovhjortarna ligger och idisslar när solen precis gått upp. Det var en del moln så det fina gryningsljuset ville inte riktigt infinna sej just här. 

Det finns ca 350 tackor med lamm som går helt fritt i lundarna och på båda sidor om vägen. När man kört över färisten är det bara att anpassa farten och se upp för djuren. Tidigt på morgonen är de fortfarande lite stillsamma. 

Får ser man överallt på Öland och dessa mötte vi när vi gick ut till Stenboudd. De här är lite kraftigare än de typiska pälsfåren vid Ottenby. På den här gården i Runsten fanns det blandade flockar med olika fårraser och en gårdsbutik som sålde lammkött, mycket fina skinn och glass. 

Det finns också mängder med betande nötkreatur vid Ottenby. De delar ca 1000 hektar betesmark med fåren och går lika fritt. Ottenby naturreservat är i dag en del av Unescos världsarv Södra Ölands odlingslandskap och djur har betat här i över 1000 år.

Många av betesdjuren är svarta köttdjur av typen Aberdeen angus, men det finns även Hereford och en hel del korsningar. Jag vet att flera här på FS inte gillar att möta lösa nötkreatur och då kanske man ska skippa just Ottenby naturreservat. Eller så gör man som alla de besökare som kommer hit, man bryr sej inte om kossorna och kör försiktigt när man sitter i bilen. De kommer inte närmare än så här och backar om man går mot dem.

Ibland blir det köbildning när någon av kalvarna blir akut törstig på vägen. Påhejade av ett får dessutom. Den här kalven har en pappa som är en Hereford, därav det vita huvudet.

Den här mötte jag på en morgontur och mamma stod snett bakom mej. Kalven visste inte riktig hur den skulle göra och stannade tvärt på stigen. När jag flyttat mej i sidled några meter kunde den skutta förbi. Anledningen till att den inte "har några öron" är förstås för att det sitter stora gula nummerlappar i dem. För det mesta bryr jag mej inte om det men på den här bilden blev det bara för mycket. 

Inget av alla de nötkreatur i olika storlekar och av olika kön som vi mötte visade någon som helst tendens till att komma för nära eller verka hotfulla mot oss...

...men det betyder ju inte att de var lika snälla mot varandra. Det går avelstjurar bland korna, det har jag noterat tidigare, men vi har aldrig sett dem i en sådan kraftmätning som dessa två Angusherrar visade. Grästuvorna rök runt klövarna. 

De här två var inte kompisar. 

Hela skådespelet ägde rum alldeles vid vägen och här har den ena lyckats pressa upp sin motståndare på vägbanan. När jag fick syn på dem från bilen blev det förstås tvärstopp och eftersom jag hade en 100-400 zoom på kameran kunde jag få med båda djuren på bilderna. Den här bilden är tagen med 100 mm. Båda tjurarna hämtade andan och frustade en stund innan de rök ihop igen. 

Angus är inte så stora och tunga som vissa andra raser men det är ändå två maffiga djur som tillsammans väger över ett ton. Jag höll mej nära bilen eftersom det inte riktig gick att förutsäga vilket håll de skulle röra sej åt, det berodde på vem som var starkast för stunden. 

Jag vet inte hur lång tid det tog för dem att göra upp. När vi lämnade dem var de i alla fall inte klara.

Hej så länge,

Lena

Ölands södra udde

Klockan är halv sex på morgonen och så här ser det ut vid Ölands södra udde. Fyren Långe Jan är bakom ryggen på detta gäng som står och spanar ut över havet. Det är "långhelg" och fågelskådarna har samlats. 

Många av er tycker kanske att de här djuren har en mycket sundare inställning till vad man ska göra vid den tiden på morgonen en ledig dag. 

Det är lite moln och gryningsljuset ändras hela tiden även om solen har gått upp med råge vid den här tiden

Några ejdrar dra förbi men det här är det nog inte så många av skådarna som "registrerar". Med 400 mm på kameran är det dock ett rimligt motiv även om det inte är direkt ovanliga fåglar ute vid havet. 

Möjligen är det några som tittar i sina tubkikare och noterar dessa. Jag tror att det kan vara svärta. Det är inte lönt att beskära bilden mer för det blir inte bättre. Med en bra tubkikare ser man dock fåglar längre ut än dessa och jag hör småpratet i bakgrunden om lommarna som ligger där ute. Var tänker jag förstås? Jag kan inte ens se en prick på horisonten och att sätta på en 1,4 extender är ju skrattretande i det här fallet. 

Några har redan varit ute ett par timmar och beger sej av till en annan plats, kanske är det småfåglarna i Södra lunden som lockar.

Andra laddar med lite extra frukost. Rågmackor med räkost i tub, enkelt och smidigt även med vantarna på. Det var inte så varmt vid den här tiden på morgonen och jag hade faktiskt vinterjackan på mej.

Den här hunden har definitivt fått nog och plockat upp sin trofépinne för att dra från stället. En curly coated retriver som bara är drygt ett år gammal (fick jag veta vid ett senare tillfälle). För att vara så ung har den ändå uppvisat ett stort mått av tålamod vid det här laget. 

Den här hunden har varit med längre och tar det med ro. Här står husse och matte och stirrar in i en trädgård på väldigt små fåglar som hoppar runt i träden. En av dem är en mindre flugsnappare, som jag aldrig lyckades hitta. 

Väldigt många av bilderna visade sej vara ärtsångare istället och den här har t o m en fästing vid ögat (det klarar man av med 400 mm).

Här står skådarna och alla håller väl inte 2 m avstånd, men viss spridning är det dock. En del är också helt klart vaccinerade om man gissar deras ålder, andra är sällskap som kommit tillsammans i samma bil.

"Ottenbyharen" kikar fram och funderar över hur gott det daggvåta gräset är utanför trädgården, där jag sett den tidigare. Haren visade sej senare vara minst två och det finns alltså potential för att det ska blir fler.

Här pågår också något intressant och för en gångs skull är det fåglar inom rimligt fotoavstånd. Gråsparvar visserligen men jag är inte så kräsen. 

Solen har kommit fram bakom molnen och värmer i ryggen. Det ger också en slutartid på 1/2000 s men det räcker inte för att frysa vingarna på sparven. 

Här är det uppvaktning på gång och de här två jobbar på att hålla gråsparvbeståndet uppe vid Ottenby. Eftersom de bor vid en fågelstation har det förstås fått en ring runt benet. Annars är nog inte ringmärkta gråsparvar en så vanlig syn vid t ex caféborden i stora staden. 

Här ser det ju ut att lyckas men hannen är envis och vill ha fler försök.

Här verkar det dock bli bra och kanske dessutom lite extra mysigt, mer privat i alla fall.

Jag lämnar Ottenby fågelstation för att åka och äta frukost (och väcka F). En sista titt ut mot vattnet och jag kan inte motstå knölsvanarna som kommer flygande. Två hägrar och en fisktärna kommer med på köpet. Eller är det möjligen en silvertärna? Eller en Kentsk tärna ?.....Eller småtärna?  

Hälsningar Lena