Effekter av 90 mm regn

Under den senaste månaden har det varit en del häftiga oväder i Texas med skyfall, jättehagel och tornado. Vi klarade oss från dessa dramatiska oväder, men en natt föll det 90 mm regn. Den natten var vi hos min systerson, ca 40 minuter bort med bil, och det kom även där regn men inte alls i närheten så mycket som hos min syster.  

Dessa panoramabilder är från parkområdet där jag ofta gick och fotade både fåglar och fjärilar, där går också min syster och svåger när de rastar hundarna. På förmiddagen då jag gick ner för att ta en promenad såg det ut så här...

Där skylten står är det promenadväg i normala fall. 

Den här bilden visade jag i min första blogg från Richardson, Texas. Så här brukar det se ut. Promenadvägen ligger nu helt under vatten och det strömmar friskt genom hela området.

Det stod en häger mitt i strömmen och den verkade mest förvånad. 

Den gav upp efter en stund för det fanns nog inget ätbart i den strömmen som egentligen är en gräsmatta. 

Ladusvalorna som har sina bon under bron (första bilden) passade på att plocka insekter över det strömmande vattnet. Det var full fart på svalorna men sådana har vi ju hemma så jag spanade efter något annat.

Den här dagen bidrog de stora vattenmassorna till att jag hittade en för mej helt ny art, Eastern Kingbird, som på svenska har fått namnet Östlig kungstyrann. Det är en art som lever på flygande insekter och det var så jag fick syn på dem.

Den här har lyckats fånga några insekter och landade sedan på en pinne precis ovanför vattenytan. Jag la märke till dem för de jagade över vattnet, precis som svalorna, men med en annan teknik.

De flög i skytteltrafik över vattenytan och fångade insekter på ytan.

Men de var inte alls så eleganta som ladusvalorna utan plaskade ner i vattnet vid varje jaktrunda. Bilderna ovan är alltså tagna när den ena är på väg upp och den andra ska dyka. En lyckträff att båda blev hyfsat skarpa.

Den här bilden är ett montage av 13 bilder som visar hur ett dyk ser ut. Bilderna är tagna med en hastighet av 20 bilder/s, brännvidd 500 mm. I övrigt är inställningarna ISO2000, f/7,1 och 1/1600 s. 

De försvann ofta helt i vattnet då de dök och kom upp i en kaskad av vattendroppar.

Efteråt kunde jag se på bilderna att de skakar av sej vatten i luften.

Här skakar två fåglar av sej vatten från sina stjärtfjädrar efter ett spektakulärt dyk. Namnet östlig kungstyrann (Tyrannus tyrannus) har den fått för att den är mycket aggressiv och mobbar intensivt alla som kommer i närheten av dess bo t ex kråkor, korpar, ekorrar och ormar. En liten tuffing med andra ord. Två dagar senare hade allt vatten runnit undan och jag såg inte skymten av dessa fåglar.

Hälsningar Lena

Svalor

En svala gör ingen sommar, men här är det två och de jobbar på sin bostad så att de snart kan fylla på svalpopulationen ytterligare. 

Hussvalan bygger bo med lera och saliv samt en del växtdelar ser det ut som här. De bor gärna nära människor och de här paret bygger på bokhandelns gavel vid Ottenby naturum. Den kanske känner sej trygg mellan husen och med alla skådare som promenerar förbi. 

De flög fram och tillbaka med bomaterial hela tiden. 

Här samlar de sitt material och då förstår man varför det ser ut som en del växtmaterial i leran.

Det är en frenetiskt aktivitet i vattenbrynet.

Även ladusvalorna jobbar med bobygge och hämtar samma typ av material. 

Ladusvalan är Sveriges vanligaste svala och den häckar ända upp till Torne lappmark.

Ladusvalan är en kul utmaning att fånga flygande, eller som här när den kommer in för landning. 

Kolla in insekten som den har framför sej.

Det här är bilden efter men jag vet tyvärr inte var insekten tog vägen. 

De är fantastiskt vackra när de visar upp sej med alla stjärtpennorna utspända.

Avslutar med fyra rutor på doldisarna som åtminstone inte jag ser så ofta, backsvalor. De har minskat avsevärt i Sverige och är nu med på rödlistan som "sårbar". Avståndet var mycket långt när de här flög förbi och jag visste inte vad jag fotat förrän jag förstorade bilderna och gjorde en koll i fågelguiden.  Vi hade varit på ett annat ställe och letat efter backsvalor men inte lyckats se några, så det här blev en bonus den dagen. 

Hälsningar Lena

Vad gör svalorna???

Peter visade en antal fina bilder på flygande ladusvalor och vi såg förstås mängder med ladusvalor på Öland. Min första tanke var att fånga några i flykten och jag fick chansen en tidig morgon. Det var en massa svalor som landade i en svacka men jag kunde inte se vad de gjorde där. Mat var väl första tanken, men vad kan det finnas där att äta för en svala?

Just den där svackan var väldigt populär och flygande svalor fick jag mer än jag bad om. Här började jag dock ana vad de var ute efter och man kan se det på några av dessa om man tittar noga på näbben. De bär på något.

En delförstoring avslöjar att de samlade lera från den halvblöta gropen. Leran som används i bobygget. Eftersom den bästa leran fanns i en fördjupning kunde jag aldrig få en bild då de tog den från marken. 

Om man har fått en sån här fin bostad behövs det inte så mycket lera för att piffa upp den till full ladusval-standard. 

En kväll då vi satt ute och åt middag hade vi det här charmiga paret som underhöll på taket alldeles intill. Det är honan som sitter i bakgrunden och hanen som mentalt förbereder sej för ett försök till uppvaktning.

Han ser lite oförstående ut när han får ett bestämt nej från svalfröken. Han har faktiskt inte ens hunnit säga sin öppningsfras...

Det här passar henne inte alls och det talar hon om mycket tydligt. Han ser lite stukad ut, eller hur?

Hanen ger upp och lättar från taket för att tänka över sin situtation och vad som kan ha gått fel. Han hade ju fått tydliga signaler att hon verkligen gillade honom...

Fem minuter senare gör han ett nytt försök. Lite tuffare inflygning denna gång....men nej.

Han är fortfarande inte välkommen men får lite svårare att "backa" denna gång. Hans "pang på rödbetan" taktik fungerade inte heller och han är helt oförstående.

Tillintetgjord får han lämna taket igen...

Han försöker först sätta sej ganska nära på stuprännan men det gillas inte och det slutar med att han slår sej ner i bakgrunden. Honan tycker att han ska hålla avstånd, punkt! Ett nej är ett nej, även om man är nyputsad och fin.

Senare samma kväll står vi vid vattnet på södra udden och jag spanar på några svalor. Ljuset börjar bli sämre och jag kan inte ha de korta tider som är bäst för svalor, men måste ändå ta några bilder. Vad gör de nu? Fiskar svalor??? De dricker väl ändå inte det bräckta vattnet? Det är inte bara en ladusvala som lågsniffar över vattenytan utan ett helt gäng.

Det verkar som att hussvalor håller på med samma sak...

Nästa dag fick vi se detta. Det är inte samma svala på de två bilderna utan bara de som jag lyckades fånga i bästa läge och någorlunda skarpa. De plockar insekter från vattenytan. De här bilderna är tagna på en annan plats, faktiskt på Ölands norra udde, men beteendet var detsamma. 

Det går förstås utmärkt att förstå vad svalorna gör genom att titta på dem i en handkikare. Ju längre man studerar dem desto tydligare blir beteendena. Men det är lite extra kul att kunna frysa ögonblicket på bild tycker jag.

Nu är det fredag och vi får hoppas att den stukade svalhannen har fått ett ja från svalhonan :-)

Hälsningar Lena

Bulleröns barnkammare I

Från fredag till söndag var vi ute i Stockholms skärgård och bodde på Bullerön. Vädret var mycket växlande, men lördagen bjöd i alla fall på en del sol och lite värme (dock inte för havsbad). Jag hittade ett ladusvalbo ovanför dörren till bastun och satte mej på räcket utanför och spanade på dem. 

Här ligger de små telningarna och väntar på mat. Föräldrarna jagade över vattnet bakom min rygg och var först lite misstänksamma när jag satt framför boet. Det tog dock bara några minuter för dem att inse att jag inte var någon fara och att det var OK att mata småttingarna. 

Det räckte att man vinkade med handen framför ungarna så gjorde de sej beredda. Uttrycket "gaphals" får en ny innebörd när man ser dessa och visst är det en tydlig signal om var maten ska stoppas. De var sex stycken i denna kull. 

Matningen var ofta över på någon sekund och det tog många försök innan jag lyckades fånga en av de vuxna fåglarna på bild (och i fokus). Jag provade detta redan förra året så nu var jag lite mer beredd på hur jag skulle gå tillväga. Det var också väldigt mörkt under det utskjutande taket. Boet var väl skyddat från vind, regn och sol men det krävdes ISO 5000 för att få rimliga tider trots att det var strålande sol vid fototillfället.  

Tiderna var för långa för att fånga föräldrarna i flykten till och från boet. Det blev mest ett blurrigt flaxande, men det var ju också ungefär vad jag själv hann med att uppfatta. 

Svalparet fångade mängder med insekter och det tog inte många minuter mellan matningarna. Ungarna blir flygga på 18-23 dagar. Enligt Wikipedia är andelen överlevande flygga ungar 70-90% så de är duktiga föräldrar.  

" - Undrar vem som ska få den här godsaken. Totte fick den förra så det borde vara Lilleman som står på tur....eller kanske Smulan..."

" - HALLÅ!!! Vänta, nu blev det fel! Jag svälter ju! "

Man kan ju undra hur föräldrarna håller reda på i vilken mun de stoppar maten. Ungarna flyttar dessutom runt när de är för sej själva så det blir nog mycket slumpen och det största gapet som får mat. Eftersom de lyckas med upp till 90% räcker kanske det om tillgången på insekter är god. 

" Inte nog med att de ska ha mat hela tiden. Man ska städa åt dem också!"

Ingen rast ingen ro om man är ladusvalsförälder.

Jag satt ca en och en halv timme och ångrar efteråt att jag inte noterade hur ofta de kom med mat. Det får bli nästa gång. Det var andra året vi var på Bullerön med min sambos familj och vi kommer kanske tillbaka nästa sommar. Svalorna gör det garanterat. 

Hälsningar Lena