Östra Finland, dag 4 på mossen

Fjärde dagen som vi skulle sitta i gömsle och Lassi kommer överens med Magnus om var vi ska sitta och vilken plan som gäller för dagen. Vi har ju inte fått se varg och det troligaste ställe för den att dyka upp är på mossen där vi satt första dagen. Det kommer att läggas ut en åtel där plus lite "smågodis" som Magnus kommer att gömma i närheten av det gömslen vi sitter i. 

Vädret är sol med stackmoln och ljuset varierar sålunda, men det är väldigt mycket ljusare än på de platser vi suttit de senaste två dagarna. Korparna är snabbt på plats och jag kan ju inte motstå att ta några bilder på dem. Jag skulle kunna visa flera blogginlägg med enbart korp i olika poser och ljus, men jag besparar er det så länge.  

Längst bort mot skogsbrynet sitter en korp, några kråkor och en havsörn. Vi såg ju en havsörn här under första dagen men den kom aldrig särskilt nära. Kanske kan vi få se lite mer av den idag. 

Den mörka björnen är snabbt på plats men den blir skrämd och springer iväg. Det ser tungt ut på den blöta myren och den springer inte så långt. Den lunkar runt i en stor vid sväng och kommer så småningom tillbaka.

En av de ljusare björnarna kommer också lufsande. Lägg märke till att örnen fortfarande sitter i bakgrunden. Så här långt är allt ungefär som man kunde förvänta sej. Vi har blivit rätt bortskämda med att björnarna kommer relativt snabbt, men ingen varg syns till.

Något förvånande dyker järven upp. Den brukar inte vara på denna plats så ofta och det tyder ännu mer på att vargarna inte är i närheten, om järven vågar sej fram. Den springer runt och letar efter smågodiset som Magnus gömt och låter björnarna turas om att äta på åteln.  Vi fortsätter spana ut på mossen mellan kortare fotosessioner när något rör sej på en plats som man gillar. Det är ett stort öppet område att hålla utkik över och/eller skapa sina egna kompositioner. 

Plötsligt kommer en stor fågel inflygande, en örn, men inte havsörnen för den sitter kvar i det gamla trädet. 

Det är en kungsörn och Magnus, som sitter med oss i det stora gömsle vi har för dagen, blir exalterad. Kungsörnsparet i området har inte setts här på länge. 

Det yr korpar åt alla håll när kungsörnen kommer in för landning i närheten av åteln där det för närvarande inte sitter någon björn. Solen gick också i moln precis i det ögonblicket. 

Örnen äter lite men kommer inte till ro och lättar ganska snart. Den sätter sej en kort stund i ett av de döda träden som korparna brukar sitta i, innan den flyger upp igen. 

Den visar upp sej i all sin prakt innan den gör en stor lov över området och försvinner bort över mossen, mot skogen. Den landar i ett träd någonstans bortanför fotoavstånd men inte alltför långt bort. Vi hoppas förstås att den ska komma tillbaka. 

Det går bara fem minuter så kommer en ny örn flygande och nu är det havsörnen som seglar in mot oss. 

Den kommer in för landning en bra bit från åteln och visar upp sej väldigt fint. Det blir förstås mängder med bilder. 

Örnen landar en kort stund i blötan och lättar sedan. 

Det blir väldigt fina poser både när den landar och sedan flyger upp igen. Det här artar sej mycket bra. 

Av någon anledning landar örnen igen, ungefär som att den ger oss ännu en chans att sätta några fina bilder, innan den återigen ger sej iväg. Den är aldrig i närheten av åteln och stannar inte tillräckligt länge på marken för att hitta något annat ätbart. 

Nu lugnar det ner sej något men efter ca 20 minuter kommer en kungsörn, men inte från det håll där den första försvann.

Det här är en annan individ och Magnus viskar förtjust att vi nu fått se båda kungsörnarna i det par som brukar uppehålla sej i området. Den landar kort i en tall. 

Men bestämmer sej ganska snart för att den vill smaka av det som bjuds.

Den gör en lov och kommer in mot åteln där den slår sej ner och sitter en lång stund. Den tar för sej och fyller krävan så det blir en stor bula på halsen innan den ger sej av.

Den landar prydligt i samma träd som havsörnen. Solen ligger nu lågt och kommer strax att förvinna bakom en trädridå innan den går ner för dagen. 

Medans det fortfarande går att fotografera kommer den andra kungsörnen tillbaka för att äta lite mer. Havsörnen tar inte del av något utan sitter mest i trädet och avvaktar efter sin flygtur framför gömslet. Den räknar kanske med att det ska finna rester kvar till nästa dag. 

Jag har bestämt mej för att sova kvar i gömslet. Vi har suttit i ett stort bekvämt gömsle för sex personer och det finns bekväma britsar med madrasser att sova på. Niklas stannar också kvar över natten och vi kryper ner i våra sovsäckar vid niotiden. I gryningen kan vi skymta en svart skepnad på åteln, en björn. Järven kommer också förbi när det börjar ljusna, men jag har visat så många bilder på dessa djur tagna i bättre ljus, så jag hoppar över det. 

Björnen lufsar iväg och när det blir ledigt på åteln sitter plötsligt kungsörnsparet där. Vi såg inte ens när de kom inflygande. Jag brukar inte visa bilder där åtelresterna syns men det här tyckte jag ändå var en praktfull syn. Man ser också stålvajern som åteln sitter fast med, så att de stora djuren inte ska dra med sej maten  i skogen. 

Det kom inga vargar men vilken dag det blev ändå. Man kan ju inte vara besviken efter en sån här upplevelse. Jag hade absolut inte förväntat mej att få se dessa pampiga rovfåglar på så nära håll som vi fick denna dag.  

Hälsningar Lena

PS. Anledningen till att det inte är vargar på plats, som det varit tidigare år, hänger ihop med att alfahannen försvann i oktober -22 och endast honan plus två andra djur, antagligen unga honor, har funnits inom området sedan dess. Det har därför inte blivit någon valpkull i år. Alfahonan har bara visat sej sporadiskt under sensommaren och inte alls de senaste veckorna.   

Kungsörnen som kom till slut

Jag har varit ute och åkt en del på sistone och däremellan jobbat för mycket för att hinna med att plocka fram och bearbeta bilder. Förra helgen var jag i Kalvträsk hos Conny Lundström och fick se ett praktfullt norrsken. Det var en bonus. Jag var egentligen där för att sitta i ett av hans fina gömslen och spana efter kungsörn, ett återbesök eftersom jag inte fick se någon örn då jag var där i slutet av februari. Det hade kommit snö i Kalvträsk och även om det töade såg det ut så här genom "framgluggen" i gömslet. Nötskrikorna bjöd på non-stop show och det blev många bilder. När man sitter där och väntar är i stort sett allt som rör sej intressant, åtminstone de första sex timmarna...

Jag hade också en kamera i en glugg till höger. Här är avståndet längre och Conny hade lagt ut en ren som korparna gillade. Han trodde att örnen möjligen skulle landa här...Jag är ju inte så förtjust i att ha hela kadaver på bild, men om det kom en kungsörn "so what" , man kan ju alltid redigera lite...

Vi väntade och spanade ömsom framåt, på nötskrikorna....och ömsom till höger på korparna.... Plötsligt så flög alla korpar.

Rakt framför gömslet landade en praktfull kungsörn, en hona som är regerande härskare i sitt revir. I det här läget sitter man blick stilla, kameran ska vara stilla i gluggen och inställd på tyst läge, en bild i taget. 

Mitt 100-400 mm tele, som sitter på en Canon 5DmkIV, var inställt på 248 mm och bilden är obeskuren. Då förstår ni kanske hur nära fågeln sitter. Det är viktigt att man är försiktig och låter örnen börja äta utan att störa. När hon väl kommit igång med maten kan man fota hur mycket man vill och även ta smattriga bildserier.

Det går ju utmärkt att beskära bilder tagna med 248 mm på en "fullformatskamera"...

...eller så kan man nyttja hela objektivets brännvidd dvs 400 mm. Då fyller en kungsörn ut hela bildfältet då den sitter på det ställe som Conny kallar "närbilden".

Det var bara att njuta av den vackra fågeln. Åteln, griskött med fett, är snyggt dold bakom tuvan hon sitter på. Precis så som jag helst vill ha det dvs utan kadaver och benrester.

Det här är ju egentligen en "misslyckad" bild, men jag gillar blicken hon ger skatan som råkar svepa förbi lite för nära. Kungsörnar vill inte dela med sej och äter själva. Conny meddelade att det satt en annan örn i närheten som avvaktade tillsvidare.

Testade att göra ett närbildsporträtt. 

Efter ca 45 minuter börjar honan trampa runt en del och det verkar kunna hända något. Då ska man inte sitta med 400mm...

...jag zoomade ut och fick en bild då hon precis ger sej av. Man ska ju helst anpassa slutartiden också...

Det gick bara ett par minuter så satt en annan örn på samma plats. Enligt Conny en hanne på 18 år som kommer förbi ibland och är tillräckligt tuff för att inte de revirhävdande paret ska köra bort honom. Lägg märke till att hannen är mindre än honan, så är det bland rovfåglar (honan kan vara upp till 25% större än hanen). 

Den här hanen har också lite andra färgtoner och enligt Conny, ovanligt mörka ögon. Vi njuter av detta möte men nu börjar ljuset bli allt sämre och ISO går förstås upp därefter.

Kolla in den vackra halskragen som ramar in huvudet. 

Den här örnen bjöd på mer kämpatag med åtelmaten men mörkret började falla och denna bild är tagen med ISO 8000. 

När örnen så småningom ätit sej mätt var det inte lönt att försöka fota den då den flög utan det fick bli en siluettbild genom den andra gluggen i vad ljus som återstod på horisonten. Vi satt kvar i gömslet tills det blev mörkt innan vi packade ihop för dagen. En dag som jag sent ska glömma.

Hälsningar Lena