Välkommen till Persgrunden

Persgrunden är ett grundområde i öppna Skagerrak cirka 15 km väster om fastlandet vid Grebbestad. Grundet ligger inom Kosterhavets nationalpark. Minsta vattendjup vid Persgrunden är endast 2,4 meter. 

Om man ser sej omkring en fin dag då det inte blåser mer än ca 2 m/s finns det inte så mycket att se ovan ytan. Men däremot väntar något extra fint under ytan...

Den här bilden hade jag inte tänkt visa, för den är så "skräpig", men så här det ser ut när man börjar dyket. Det är strömt eller väldigt strömt och båtföraren släpper dykare med lite drivmån. Men det gäller att sjunka ner ca 10 m så snabbt man kan och hitta en svacka bland tarebladen med lite lä för strömmen. Här har vi stannat upp för att fixa i ordning kameran, tända lampor, blixtar etc. Jag tar alltid en testbild för att se att blixtarna slår och att allt fungerar innan vi går djupare. Det är fullt med skrufs och partiklar i vattnet och strömmen drar i oss. Vi ska ner till vänster i bild där man kan se några ljusa fläckar...

När man kommer ner under taren och det grumliga vattenskiktet öppnar sej den här vyn. Det är ca 15 m där havsnejlikorna börjar dyka upp och vi kan sedan se dem ner till ungefär 25 m. Jag går inte ner med fötterna först utan liggande horisontellt, ofta med huvudet och kameran nedåt. 

Så här "får man egentligen inte" fotografera under vatten dvs rakt uppifrån och ner mot botten. Det kallas ibland "pizzabilder", men på land tar vi ju precis den här sortens bilder av t ex träd med drönare numera. Jag kan i alla fall inte motstå denna bukett med havsnejlikor och riktar kameran rakt ner när jag svävar ovanför dem.  

En till bukett med havsnejlikor i lite annan färgställning. De varierar från helt vita till mjukt gulorange eller svagt brungula och ibland skarpt orange. Den heter visserligen nejlika men det är ett djur som hör till ordningen havsanemoner.

Den här bilden är mer enligt "regelboken" med grönt vatten i ovankant. Vi simmar längs väggar som ibland är branta och helt täckta med havsnejlikor, ibland är det mer mjuka kullar. Man behöver ofta inte simma alls för det är lite ström även här och det vettigaste är då att bara följa med och röra sej så lite som möjligt (det går åt mindre luft än om man simmar motströms).

Det är svårt att backa så pass att man kan få en översikt över hur mycket havsnejlikor det finns här, för så fort jag kommer några meter från dem räcker inte ljuset från blixtarna till för att visa de vackra färgerna. Ett stim blanka småfiskar reflekterar blixtljuset.  

Det här är ett ganska traditionellt sätt att fota vägg under vatten med en dykare försedd med lampa vid sidan. Fredrik är en mycket van modell och vet precis var jag vill ha honom om vi simmar förbi någon liknande. 

Alla bilder är tagna med en Tokina 10-17 mm fisheye zoom (på 12 mm) på en Canon 7D mkII. Jag är inte mer än en dryg armlängd från havsnejlikorna på flera av dessa bilder. Man strävar efter så lite vatten som möjligt mellan objektivporten och motivet.

Vi svävar vidare i mycket stillsamt tempo längs de luddiga väggarna klädda med havsnejlikor. Vi har ju hört en del om Persgrunden och hittills har dykplatsen levt upp till vad som utlovats. Det är svårt att komma ut hit och vi har försökt boka plats på den enda dykbåt som vi känner till som kör hit, men har inte lyckats förrän nu. Dykplatsen är extremt väderkänslig och även om det är lugnt på 20-25 meters djup kan det snabbt bli väldigt "skvalpigt" på ytan.

En fin passage men lite för tajt för att simma igenom. 

Ett stim med förvånansvärt stora fiskar sveper förbi. Stim är alltid kul att få på bild men de rör sej fort och skillnaderna i ljus om de befinner sej ovanför mej, mot ytan...

....eller nedanför mot djupet medför en hel del rattande på kameran. 

Fiskarna vänder när blixtarna slår. Det här är så häftigt att få uppleva. Om man inte fotograferar kan man ibland få simma mitt inne i ett stim. Fiskarna drar vidare och det är dax för oss att avsluta. Nu ska vi upp i strömmen igen och dessutom ligga stilla och vädra ut kväve (som annars kan bli bubblor i blod och vävnader) på ca 5-6 m i 3 minuter.

När man går upp i öppet vatten där det inte finns någon bergvägg, hällar eller liknande måste man skicka upp en ytmarkeringsboj. Både för att skepparen ska se en så man kan bli upphämtat men också för att förhindra att man blir påkörd av båten när andra dykare blir hämtade. Ytmarkeringsbojen dras med i ytströmmen och vi får hänga med den ett tag tills de tre minuterna har gått. Sedan får man invänta sin tur på att bli upphämtat...Ett fantastiskt ställe där vi lyckades få fem dyk under helgen, men absolut inget för en nybörjare. 

Det var början på årets dyksäsong,

hälsningar Lena