Say yes to the dress

Över helgen var vi på en kort visit hos min systerdotter och den här bilden är för att sätta er på kartan. Mannen som räcker upp fingret vinkar inte efter en taxi utan pekar på en stor klockstapel, Big Ben. Vi är alltså väldigt långt från Nordnorge, älgar och örnar. Just här var det dessutom packat med folk och den krypande trafiken körde hela tiden på "fel" sida. 

Titeln på blogginlägget kommer från en amerikansk realityserie där experter i en stor flashig butik i New York hjälper tjejer att välja brudklänning. Ofta deltar ett helt följe uppklädda, välsminkade kvinnor i olika åldrar t ex brudens mor, blivande brudtärnor, syskon, bästa vänner etc. Det är rätt hysteriska program och jag har bara sett brottstycken av detta (i USA), men nog för att förstå konceptet. Med både moster och mamma (på besök från Texas) på plats hade min systerdotter bokat tid i en butik med det senaste av vad London har att erbjuda inom detta område. Rose (ovan) var vår expert som skulle guida genom denna vita djungel av spets, tyll, pärlor och broderier.

Den blivande bruden börjar med titta och välja olika modeller bland utbudet av klänningar. Allt är vitt eller "nästan" vitt. Det här är inte alls så stort som i New York men butiken har två våningar och där finns klänningar av alla olika sorter. Dessa klänningar är bara för provning och storleken kan justeras något med knappnålar. Det gäller förstås att man är en storlek 12 (UK) eller mindre, vilket är ungefär en svensk 38. 

Mamma tittar på prislapparna...

Med ett antal utvalda klänningar på en ställning börjar själva provningen. Rose hjälper till med påklädning och att anpassa plagget för bästa passform genom att applicera knappnålar lite här och där. Om Anna väljer en klänning här kommer den att måttsys efter hennes mått och önskemål. 

Det finns en liten plattform framför en stor förgylld spegel och här börjar själva "showen". 

Går den att dansa i månntro? Hur tajt är den? Vissa klänningar är dessutom betydligt tyngre än man kan föreställa sej. I synnerhet om de har fastsydda pärlor. Vill man bära runt på det en heldag plus en festkväll?

Det ska vara släp och det är också populärt nu att tyget under spetsen inte ska vara vitt utan svagt beige. Men det går förstås att få den i helvitt. Mamma får komma med smakråd.

Den här modellen plockades bort ganska fort. 

Vi som tillhörde följet var väl inte direkt så uppklädda och sminkade som i TV showen men vi hade med oss en flaska bubbel och i butiken hade man påpassligt nog lämpliga glas. Den blivande bruden, som fick göra det mesta av jobbet, fick en kort stunds vila mellan provningarna och lite gott att dricka. 

Här drog vi nog alla lite efter andan...den här var elegant. Till de som funderar över brudgummens eventuella dilemma med denna modell kan jag informera att knapparna i ryggen bara är en dekoration, det är en dragkedja bakom.

Mmmm, klart en favorit...

Mot slutet fäster man en slöja för att få ännu mer känsla (och kanske sälja en klänning). Det är nog fortfarande oklart om det ska vara en slöja eller inte, men prova kan man ju. Följet gav sina sista synpunkter på både engelska och svenska. Nu var det färdigprovat och eftersom bröllopet inte är förrän i juni nästa år finns det tid ännu att fundera. Det blev alltså inget direkt "yes" till någon klänning denna dag.

Anna har förstås godkänt att jag visar dessa bilder och den blivande brudgummen (som är från England) känner inte till detta forum eller svenska Fotosidan. Det finns också en alternativ plan som inte visas i denna blogg.

Full med intryck och tankar gick vi raskt några kvarter från butiken till en pub. Det var här som de tre respektive hade suttit under vår guide genom brudklänningarnas värld. 

Inredningen och belysningen var en skarp kontrast från allt det vita och kändes väldigt mycket som en pub.

Här rådde en avslappnad atmosfär och nu gällde det att snabbt byta samtalsämne, för brudklänningar kan man ju inte diskutera med den blivande brudgummen. 

Hej så länge,

Lena