Mobilitetshubb eller biologisk mångfald, välj själv.

Den här lilla gräsbevuxna kullen finns i mitt närområde. Den är ca 100 m lång och 40 m bred där den är som bredast. Cykelbanor och promenadvägar på alla sidor. Det här ska bli en mobilitetshubb, vilket egentligen är en asfalterad yta med vissa kommunikationsmöjligheter,.... cykelställ i alla fall... Knivsta kommun har tagit till sej det uttrycket som etablerades som ett nytt ord 2021. Det gäller att hänga med i det nya språket.   

Jag gjorde en liten inventering med 100 mm makro på kameran. Vad kan det finnas på en så pass liten yta som blommar just nu ? Tja, kolla själva, här är nio arter.

Å här kommer nio till...

Ytterligare nio...

samt dessa tre...

och tre till men här sitter det också insekter på de två första. Totalt fick jag i alla fall ihop 33 arter som blommade just nu. Maskrosorna och gullvivorna hade blommat ut så det kom inte med i räkningen. Jag började också titta på insekterna och fotade det jag kunde se. På gråbon ovan sitter en det bladlöss. Jag hittade andra sorters bladlöss och myror på tistlarna.

Det roligaste var kanske när jag hittade dessa sexfläckiga bastarsvärmare. Först var det bara ett par som parade sej, sen insåg jag att det satt många individer på blommorna runtomkring. Jag har aldrig sett en bastardsvärmare i Knivsta förut!

Här är några fler små djur som blev fotade i samma sväng. När jag var mitt uppe i mitt dokumenterande kom ett par äldre damer förbi med sina hundar och undrade vad jag gjorde. Det visade sej att den ena var pensionerad biolog och väl insatt i vad som pågår i min kommun just nu. Hon tyckte att jag skulle rapportera mina fynd till kommunekologen och det ska jag göra när jag lagt ut denna blogg. Sedan drar vi till Norge en sväng, om vi bara får ut vår bil från verkstaden...

Hälsningar Lena

Biologisk mångfald längs vägkanten

1.

Svenska ängar och naturbeten har minskat kraftigt och det påverkar den biologiska mångfalden negativt. Nu har forskare börjat titta på om inte vägkanter som sköts rätt kan bli ett komplement till ängsmark. I helgen promenerade jag längs en cykelbana i Knivsta med diken på båda sidor. Jag la märke till att det var väldigt mycket som blommade längs dikena och gjorde därför om turen med kameran och fotograferade alla arter jag kunde hitta som blommade. Sträckan var 2,5 km och jag spanade av den vänstra sidan först och på väg tillbaka kollade jag den högra. Inleder med fem sorters klöver och lucern (den blålila).  

2. Åkervindan slingrade sej fram i stora mängder.

Det kommer mycket bilder nu så gillar du inte blommor skrolla till slutet och se hur många jag hittade.

3. Liten blåklocka framför gulmåra. En krusskräppa med åkervinda runt. Kråkvicker till höger med en liten fjäril och den vita resliga stängeln är ett mörkt kungsljus. Gissa om promenaden gick sakta i början. 

4.

När jag går längs cykelbanan passerar jag åkermark med olika sädesslag, vall och en kort bit med våtmark som övergår i lite skog.  Jag blir mer och mer förvånad över hur många olika blommande arter jag hittar och har helt tappat räkningen. Vild riddarsporre, stor blåklocka, mjuknäva, väddklint, blåklint i mitten, midsommarblomster, tandrot, åkerförgätmigej och blodnäva.

5. Vägtistel (tro jag, den står ju vid en väg vetja) och ullig kardborre.

6. Detta är strimsporre har jag fått veta. En växt jag aldrig hört talas om. 

7. Gräs-stjärnblomma

8. Bladersbrå, vallmo (det finns förstås flera sorter), smörblomma och prästkrage.

9. Käringtand. Det finns otroligt många gula blommor. Kolla nedan. 

10. Gulsporre, kungljus och två okända. Min gamla flora räcker inte till. 

11. Åkersenap, blodrot, okänd, okänd, videört i mitten, okänd, falsk johannesört (?), renfana och gulvial 

12. Femfingerört

13. Liten söt vit blomma, det var visst rätt blött här.

14. Rödkörvel

15. Flockblommiga växter kan jag inte så många. Den andra är i alla fall en rölleka (dock inte en flockblommig utan korgblommig), den rosa är oerhört vacker, första i andra raden påminner om morot eller kanske vildpersilja, hundloka och slutligen älggräs.

16. Den andra är i alla fall gråbo och de tre sista är vitmåra, fackelblomster och mjölkört.

17. Uppländsk vallört och blåeld.

18, Hampdån, vitplister och mjukdån (kanske).

19. Kanske en fröställning ? och rosendunört.

20. Okänd och mycket liten blomma, jordrök, revormstörel och tja, en gul till (en fibbla har jag fått veta).

21. Detta är också en fibbla, tack Mats. De är svåra, jag måste ut igen och titta på bladen, men det kanske inte räcker. Det blev i alla fall 69 totalt, inte illa på 2,5 km vägkant.

Hälsningar Lena

Naturbete och biologisk mångfald

" - Wow kolla!!! Det kommer ett helt gäng med människor! Undrar vad de ska göra i vår hage? "

" - Vad kollar ni på? Vår mat ??? "

" - Maten är jättegod här men du kanske har lite smågodis eller nåt annat kul med socker på ? "

I går var jag på naturbetesvandring från lunch och hela eftermiddagen. Ciceron för dagen var professor Urban Emanuelsson som under många år var föreståndare för Centrum för biologisk mångfald vid SLU. Han är expert på naturvård i odlingslandskapet och berättade om hur viktigt det är med naturbeten för den den biologiska mångfalden. Naturbeten är permanenta gräsmarker som inte plöjs, sås in, gödslas eller bearbetas. Det ska finnas en lagom mängd träd samt djur som betar och håller öppet, helst kor men får och hästar går också. Som ni sett betade unga nyfikna nötkreatur i denna hage. 

Coola Rosa var också med på vandringen men hon tyckte det gick alldeles för långsamt. Det fanns på tok för mycket för människorna att titta på.

Det ska finnas träd på ett naturbete och djuren verkade gilla de gamla ekarna. Jag har inte en aning om vad de var ute efter men de slickade stammen på den här eken som var uppskattningsvis 300 år gammal. Just nu räknar forskare på hur många träd det krävs för att ett naturbete med ett visst antal djur ska bli klimatneutralt. Det får inte vara för mycket träd för då blir det för skuggigt för vissa växter. Balans mellan djur, träd och växter är vad som gäller.  

Här är det en fallen asp som drar till sej stort intresse. Det var tickor på stammen, hål med småkryp, andra hål där det antagligen bott fladdermöss mm mm. Urban betonade att stammen skulle få ligga och att man kunde gå tillbaka hit och titta på hur livet utvecklades med tiden. 

Det blev förstås en hel del fokus på blommor och när vi hittade den här blev Urban riktigt förtjust. Det är en blåsuga och trots att jag faktiskt är lite intresserad av växter har jag aldrig sett den förut eller hade en aning om vad den hette. 

Vanlig midsommarblomster fanns det förstås. Vad som är speciellt med denna är att det utvecklas en lågväxande sort där det betar djur. De som börjat blomma var bara ett par decimeter höga. 

Smultron stortrivs på naturbeten och det fanns såväl vanliga vilda smultron som backsmultron i mängder. Smörblommorna blommade också för fullt.  

En av mina favoriter, humleblomster, hade precis börjat slå ut. 

Det diskreta lilla junfrulinet var bara ett av många tecken på att det här är ett välskött naturbete som har högt kulturhistorisk värde. Vi kunde heller inte låta bli att spekulera i om inte Linné  själv vandrat i dessa marker (han bodde ganska nära) och att flera av de stora ekarna antagligen fanns där redan på hans tid. 

Den här kombon kan man ju bara inte låta bli att göra. Jag antar att ni känner igen sångtexten....Just kattfot (tredje bilden) är en blomma som minskat kraftigt de senaste 20 åren men som kan komma igen på ett välskött naturbete. Vi hittade en liten plätt med nästan utblommade kattfötter.  

Ungdjuren tröttnade på att följa efter oss och drog ut på egna äventyr, men vi stötte på dem igen mot slutet av vandringen. 

Naturbetet som vi gick i är ca 40 hektar stort och hör till Lövsta forskningscentrum utanför Uppsala. Marken har skötts som ett naturbete i ca 15 år och det har gett mycket bra resultat. 

Om ni undrar över hur vi kunde ha djuren så nära inpå utan problem så var de flesta som gick på denna vandring professionella djurskötare som jobbade på anläggningen med antingen kor, grisar eller fjäderfä. Jag törs nog påstå att alla som var med, även de som inte jobbade där, hade stor djurvana. Den här mannen kan mycket väl ha skött om dessa djur från att de var småkalvar. 

Djuren var väldigt nyfikna och närgångna i början men eftersom ingen som var rädd och betedde sej osäkert lämnade de oss ifred efter ca 15 minuter. När vi sedan mötte dem innan vi skulle lämna hagen kom några fram och "hälsade", men just detta tror jag var mer personligt.

Hälsningar Lena