Uppsala city-bäver!

Svandammen i centrala Uppsala, framför café Fågelsången där vi brukar fotofika, har sedan några dagar fått nya gäster. Jag fick höra igår att det fanns bäver i den här pölen och steg upp lite extra tidigt i morse för att kolla in om det stämde. 

När jag gick runt dammen fick jag snart syn på en bäver under pilträdet, där den satt vid en hög med pinnar. Man kan se stadstrafiken bakom staketet med bl a en grön stadsbuss.

En annan bäver kommer simmande och försvinner runt ön. Det är alltså ett par, eller i alla fall två bävrar. 

Många passerar som är på väg till jobbet eller skolan och stannar för att titta, ta bilder eller bara frågar vad det är för något som får andra att stanna. Det finns dunbollar också men de drar inte alls till sej lika mycket uppmärksamhet. 

Enligt Wikipedia håller bäverhannen ihop med sin hona hela livet, så detta är kanske ett par. De lär dock bli lite svårt att få ihop ett bo i Svandammen för det är tveksamt om det finns bomaterial så det räcker. De verkar också vara lite sent ute.

När de möts vid pinnhögen är de väldigt ömsinta mot varandra. Det ser ut att kramas men det handlar nog mer om putsning av den tjocka pälsen.

Jag har aldrig sett bävrar på så här nära håll och aldrig heller ett bäverpar som gosar/putsar sej på detta sätt.

Solljuset är tyvärr starkt och mot de blöta djuren blir det allt annat än optimalt, men man får ta det som det är när det för en gångs skull är fint väder. Kolla in baktassen med simhuden mellan tårna.

Efter en sista omfamning återgår de så småningom till att gnaga av barken på pinnarna. Vilka charmerande djur. Man kan ju inte låta bli att undra hur länge de kommer att få vara kvar här...? Jag har sett vad de kan åstadkomma när de börjar fälla träd.

I dammen finns också en bedårande liten familj med knipor. Det hör ju till det mer vanliga gästerna här. 

Mamma knipa bryr sej inte det minsta om bävrarna.

De små dunbollarna är redan duktiga dykare.

Kajan är mer tveksam, den kanske oroar sej för sina favoritträd utanför konditoriet. Vi får väl se vad som händer.

Motvilligt lämnar jag bävrarna och åker till jobbet. Vilket morgonmöte!

Hälsningar Lena

Bäver

Under en tidig gryningstur till Hjälstaviken fick jag syn på något stort som kom simmande mot mej. En bäver. Jag stod stilla och följde den med kameran. 

Jag stod vid en liten bro och bävern simmade förbi mej väldigt nära. Så nära har jag aldrig sett en bäver förut. Kolla in de långa hårstråna vid ögonen. Det är ju inte helt ovanligt att man stöter på det "plockepinn" som bävrarna åstadkommer, eller "plockestock" kanske är mer passande, men själva bävern visar sej sällan. 

Den passerade under bron och simmade sedan bort i den lilla ån. En bra morgon.

Hälsningar Lena