Familjeidyllen på mossen, del I

Jag gjorde mitt årliga besök till Knuthöjdsmosse i början av veckan och jag varnar redan nu, det blev mycket bilder. Jag kom fram vid halv åtta på kvällen och gick ut en runda på en gång. Det var förvånansvärt tyst och bara enstaka ljud av smålom kunde höras långt borta. Jag hittade en ensam unge som låg och vilade. Jag stannade där för att invänta föräldrar som ju borde anlända med kvällsmat...

Efter ungefär en halvtimme vaknade ungen till och började simma runt. Jag kunde höra enstaka fåglar och något av dessa ljud kände den definitivt igen. Det var mulet och ganska mörkt, men helt vindstilla och ca 20 grader varmt. Inte tokigt alls att stå där och titta (fast en pall att sitta på hade ju inte varit fel). 

Jag såg ju på ungen att något skulle hända men bommade ändå då första föräldern plötsligt kom inflygande helt tyst och landade med ett svagt "wooosh". Kvällsmaten hade anlänt, någon slags förrätt kanske.

Ungen svalde bums maten och även om jag har en hel del bilder så var ljuset rätt trist,  jag visar bara denna.

Sedan följde en till väntan...Men det gick ganska fort och ca 10 minuter senare serverades nästa rätt.

Den andra föräldern landade bakom gräset som syns i nederkant. Den hade med sej en större fisk som ungen fick greja med en del innan den kunde svälja. Det var nog kvällens huvudrätt. Klockan var kvart i nio och jag hade lyckats sleva i mej en sallad stående på den lilla plattformen vid kanten av pölen fåglarna uppehöll sej i. Ni som varit där vet nog vilken plattform jag menar och att man inte får gå utanför spängerna eller plattformarna (för att inte störa fåglarna). 

Undrar om den tackar för maten? De hade i alla fall stunder av kommunikation efter måltiderna och den borde ju vara mätt vid det här laget.  

Det hände ganska mycket under en kort stund från det att middagen landat och serverats. När ungen åt började den andra förälder började simma målmedvetet längs pölen. Den kom plötsligt väldigt nära förbi där jag stod. Dessutom lyckades några solstrålar tränga igenom molnen och ljuset förändrades markant. Det blev magiskt vackert.

Framför mej stannade fågeln och visade upp sej på bästa sätt...

...gissa om det var svårt att välja ut bilder ur den här serien.

Fågeln simmade förbi mej och genom ljuset som förändrades dramatisk för varje meter.

En låg kvällssol lyste och jag visste att det skulle bli väldigt knepigt att fota det som nu skulle ske. Alla som varit där förstår nu att den här fågeln simmat till änden av pölen för att skapa en tillräckligt lång "startbana".

Den vände upp och startade nästan omedelbart med en rivstart. Jag hann inte ens överväga kamerainställningarna....

Det blev en serie bilder genom det varierande solljuset som jag ännu inte bestämt riktigt vilka som är bra eller dåliga. Här kommer i alla fall en som jag gillar.

Sedan blev det lugnt på mossen. Bilden är tagen med 16 mm på en Canon 7D mk II, som jag har med som extrahus. De två ljusa prickarna är lommarna. Alla bilder utom den sista i detta inlägg är tagen från denna plats. Fågelbilderna är tagna med Canon 5D mk IV och den trogna 100-400 mm zoomen. 

Klockan börjar närma sej nio på kvällen och solen kommer snart att förvinna.

Fåglarna putsar sej för natten (tror jag i alla fall). 

De sista solstrålarna försvinner...

...och lillen somnar in efter ännu en händelserik dag på mossen.

Dag två skulle jag få se ungefär var den pysslar med förutom att äta och växa. 

Jag gick tillbaka till parkeringen och rullade ut sovsäcken i bagageutrymmet på bilen. Jag var ensam där. Inte så stor idé att ha ett rum då man bara får sova några timmar, men... man måste komma ihåg att avaktivera en del av bilens larm innan man låser in sej för natten. Kollade väderappen innan jag somnade. Skulle det blir dimma eller inte nästa morgon....? 

Hej så länge,

Lena

Gryningsbilder "revisited"

Tittade igenom mina bilder från Knuthöjdsmosse igen och konstaterade att det fanns ju några gryningsbilder som kändes värda att visa, även om vi inte hade dimma. Vi var på mossen väldigt tidigt. 

Smålom hittade vi direkt.

Men de höll sej borta från det gula ljuset, där jag helst ville ha dem. Det här paret tog det väldigt lugnt på morgonen.

Solen började så småningom tränga fram mellan träden...

...och vi fick en kort stund i det guldgula landskapet.

Det var trots allt en fin morgon och för min systerdotter som aldrig varit där förut var det förstås en upplevelse. 

Plötsligt var det tre smålommar i just denna pöl och de här verkade mer upphetsade. Jag förstod att någon snart skulle ge sej iväg eller så skulle något annat hända.

Den första lättar och och jag hoppas förstås att den ska komma in i solljuset, men det var mest skvättande som fick lite extra ljus.

Det är fortfarande rätt mörkt över vattnet och ISO satt till 2000 för att få någorlunda korta slutartider.

Till slut kom en lom farande precis där jag ville ha den jag fick med lite av det fina morgonljuset. 

Avslutar med ett par kanadagäss som letade efter små godsaker i kanten.

Solen har gått upp men det var fortfarande tidigt på morgonen.

Hälsningar Lena

Knuthöjdsmossens barnkammare

Vi gjorde ett besök vid Knuthöjdsmosse med min systerdotter i år och försökte tajma väder och vind etc, men det blev ingen magisk dimma denna morgon. Däremot fanns det ju ungar på två ställen som Ing-Marie redan berättat om. På första stället vi stannade var det dock bara en unge så något hade hänt med nummer två sedan hennes besök. 

Ungar kräver mat och vi insåg snart att det var utfodringstillfällena man skulle inrikta sej på. Föräldrar med mat landar helt tyst och obemärkt, men ungarna har stenkoll på när det är en leverans på ingång. Här en pöl men två ungar och båda slog på turbomotorn när en vuxen fågel kom in för landning. 

Matdags,... och inte helt lätt att få på bild....

Den enda fisken har överlämnats och en unge i bakgrunden blir förstås utan...

....kolla in blicken på den som inte fick något...medan syskonet knappt kan svälja sin måltid...

Svalget är mycket töjbart hos fåglar...men lite jobbigt kan det nog bli.

Efter avslutat måltid drar den lilla ungen iväg på något slags ärevarv, full fart i vattnet.

Gissa om det är någon som är besviken...

Vi stannade till solen gått ner men det hände inte så mycket mer. Efter pizza i Hällefors somnade vi gott på vandrarhemmet. 

Vi kom ut på mossen innan solens uppgång (ca 03:30) och även om det var speciellt för någon som aldrig upplevt det blev det inte så mycket bilder. Dimman var väldigt tunn och fåglarna visade inte upp sej som vi sett från Ing-Maries besök. Vi koncentrerade oss därför på ungarna igen och där det fanns två låg de förstås och väntade när solens första strålar började värma. De ville ha frukost...

...och helt tyst anländer första frukostfisken som från ingenstans. Trots att man bara står där och spanar är det svårt att vara med i rätt ögonblick.

Ungarna har förstås turbofart mot maten....

...en hinner fram först och får ta del av fångsten. 

Den här blev utan. Tuff morgon..klockan är bara strax efter fem...en andra leverans borde ju vara på ingång...

Här kommer den!!! 

Det borde ju inte vara så svårt att få själva matningen på bild kan man tycka...men det blir ofta väldigt mycket skvätt och plask. 

" - Mums, tack mamma..."

Återigen en besviken unge som blev utan. Den till vänster i detta fall. 

Föräldrarna tog bara en kort paus med lite putsning innan de simmade till pölens bortre ändå och drog iväg igen. Ingen rast ingen vila när två små smålommar som vill ha mat.

Vi kollade även av pölen där det bara fanns en unge och kom precis i tid för en matleverans. Den vuxna fågeln kom bakifrån och jag hann inte fatta vad som hände förrän ungen satte fart. 

Maten har landat!

Ingen konkurrens här... men lite synd är det ju att det var två ungar här för bara ett par veckor sedan.

Väldigt snabbt är det dax för en ny runda till "mataffären" där "fiskdisken" förhoppningsvis kan leverera de finaste små barnportionerna.

Det var allt från mossen denna gång. 

Hälsningar Lena

Sommarens tur till mossen

Efter fyra timmar på en madrass i bilens bagageutrymme gav jag mej ut på mossen strax efter tre på morgonen. Ni som hängt här ett tag vet vilken mosse det är frågan om...

...Knuthöjdsmosse förstås, strax utanför Hällefors. 

Var är dimman? Näe, så mycket av den högt önskade dimman var det inte. Himlen började färgas rosa inför den stundande soluppgången, men det återstod minst 45 minuter (om det nu inte var för mycket moln).

Jag hittade lite dimma....här och där...men det var tyst på mossen. Jag varken hörde eller såg några fåglar. Det var ganska stämningsfullt ändå...och jag var helt ensam. 

Jag hittade en smålom i halvmörkret. Den låg stilla och spanade. Om den ligger på ägg känns det lite sent men den fortsatte att ligga där resten av morgonen. Någonstans långt borta hörde jag det karaktäristiska ljudet från en annan smålom.... 

Det kunde gärna få komma en sådan. Eller vilken fågel som helst som behagade simma på den blanka ytan faktiskt. Jag fick nöja mej med månen och smålommens rop som nu återkom allt oftare.

Jag vandrar vidare mellan pölarna och njuter av stillheten.

Det börjar ljusna och jag inser att det antagligen är för mycket moln för att solen ska kunna tränga igenom när den går upp. Klockan är strax efter fyra på morgonen.

Jag hittar en annan smålom. Den gör inte så mycket....ropar till sina kompisar ibland....skakar sina fötter...lägger en och annan fjäder tillrätta.

Det börjar ljusna och den sträcker på sej...

...flaxar några gånger med vingarna och simmar sedan målmedvetet till pölens högra ände där den tillfälligt försvinner bakom gräset. Den som har varit och tittat på smålom vet precis vad som kommer härnäst...den har vänt upp på startbanan...

...och kommer sedan sättande i full fart. Jag lyckas sätta fokuspunkten på den när den kommer fram bakom grästuvorna, precis innan den lättar och försvinner bort. 

När jag kommer ut på spången har solen faktiskt börjat tränga igenom molnen och jag får en kort stund med lite guldglans i resterna av den tunna dimman. 

Klockan har hunnit bli fem och jag tar fram "första frukost", ett par kokta ägg på knäckebröd...

Vem behöver en flott frukost när man har denna utsikt.

Eftersom jag sitter ner flyttar jag runt objektiven på de två kamerahus jag hade med mej. Med 16-35 mm på min 5D mkIII ser det ut så här. Hade jag bara haft något att luta mej mot hade jag nog suttit kvar här en lång stund, men en sittdyna på en träspång tappar tjusningen efter ett tag. 

Jag träffade ett äldre par samt två andra manliga fotografer under vandringarna runt mossen. De två tipsade mej om att de sett smålom med ungar i en pöl som jag inte hade varit vid ännu. De hade kommit simmande helt nära med bägge föräldrar där de satt och spanade (man kan bara sitta på ett ställe). För att intyga att det finns ungar så är de två mörka kluttarna på denna bild smålomsungar. Om jag inte fått veta att de skulle vara där hade jag nog inte sett dem där längst bort i pölen.  

Solen strålade då jag åt min andra frukost vid halv åtta sittande vid en annan pöl. Här var det fart på lommarna men solen sken obarmhärtigt och från "fel håll". 

Man vill ju gärna fånga lommarna när de startar men här är det en som kommer in och landar. Snacka om buklandning. Initialt verkade den bromsa med fötterna nere i vattnet, men här har den dragit upp fötterna och glider fram över vattenytan. 

Kanske den anpassade landningssträckan för att komma precis framför dessa två som redan låg i pölen. Det uppstod lite jagande hit och dit men vinden hade börjat krusa ytan så det blev mest vitt blänk på bilderna. Det var dax att packa ihop och påbörja hemresan, efter en stor och efterlängtad kopp kaffe på macken. 

Det var allt för denna gång.

Hälsningar Lena