Sjölejonleken fortsätter

Efter våra lekar var det vila på stranden för sjölejonen medan vi åt vår "second breakfast" och tog det lugnt inför nästa dyk, fixade med flaskor och kameror.

Solen var en bra bit upp på himlen och det skulle ge strålar i vattnet tänkte jag. Jag kunde inte upptäcka något liv på den karga ön när jag spanade mot den.

Där fanns en del fåglar och ferala katter som man ej lyckats få bort. Ön är naturreservat och man får inte gå iland. Katterna kom från tidigare bosättningar som lämnat dem. Där hade också funnits getter som förvildats men dessa hade man skjutit, vilket inte hade varit helt okontroversiellt när det hände.

Fransmännen tog en fototur med en av våra gummibåtar. Om man förstorar kan man se den vackra prydnaden på båtförarens hatt.

Vi gjorde två dyk till med sjölejonen och hittade en fin stenformation att fotografera runt. Samma "attack" som tidigare. De spanade från ytan och dök sedan i grupp ner på oss.  

Det var fint runt stenarna och vi fick vara själva med sjölejonen en lång stund. Det kändes extra priviligierat.

Solen fick pälsen att glänsa när de poserade framför kameran. Ryggraden verkar hur böjlig som helst och det gick rasande fort ibland när de skruvade sig som spiraler.

På denna plats fick jag en av mina favoritbilder från resan, en bild som ju några av er redan sett. Bilden på den nyfikna sjölejonungen som ser sin egen spegelbild i min välvda kameraport gav också första pris i fototävlingen "bästa sjölejonbild", som vi hade ombord. Det var personalen som röstade fram den, enhälligt.

Solen strålade ner i vattnet och bjöd på andra utmaningar än att bara fånga sjölejonen på bild.

" - Lets BLOW BUBBLES !!! "

Ibland fullt ös och ibland ett stillsamt sjölejon som poserade i solen. Just den här provade flera olika poser åt både höger och vänster.

När de närmade sig ensamma var de lite försiktiga men de ville gärna kolla in oss. Fotografen i bakgrunden har också fått ett ensamt sjölejon att göra konster framför kameran. 

" - Ska ni gå upp nu när vi har så roligt ? " När solen gick ner bakom ön lämnade vi sjölejonen för denna gång. Det var ett oförglömligt möte och båtresan hade verkligen börjat bra.

I torra kläder och med alla kameraprylar på laddning såg vi solen försvinna helt innan vi gick in i salongen för en cocktail före middagen. Det var helt stilla på denna plats och vi skulle ligga där hela natten. I morgon väntade en ny dykplats.

Hälsningar Lena

Ett morgondyk i sjölejonens barnkammare

Efter en bussresa från San Diego till Ensenada (Mexiko) med tillhörande pass- och tullkontroll, bagageröntgen etc fick vi äntligen gå ombord på båten där vi skulle tillbringa de kommande 11 dygnen. Direkt efter ombordstigning följde ytterligaren en utförlig kontroll av passen och passagerarlistan av vakter i hamnen, innan vi fick ge oss av.   

På grund av hårt väder fick vi lite ändringar i vår rutt och vi gick därför först längs kusten mot en liten ögrupp som heter Los Benitos. Det innebar att det skulle bli sjölejon och förhoppningsvis kelp under våra första dykdagar. Buren som ni ser på bilden är en av våra hajburar och den skulle få ligga oanvänd i vattnet så länge. Den stora täckta lådan till vänster är en bubbelpool, i bakgrunden är det en kran  och till höger en stor gasgrill (också täckta).

Det här är en av de två burar som sänks ned under ytan till 10 m djup under dagarna då vi förhoppningsvis ska få möta vithaj på nära håll. De gula slangarna förmedlar luft från båten ner till varje persons regulator. Man behöver alltså inte ha någon luftflaska på ryggen.   

Det tar nästan ett dygn att komma till vårt första dymål och vi tar det mest lugnt. Det gungar en hel del och det är skönast att ligga still. Trots gunget är vår kock Pibe ute och grillar till middagen. Det serverades fajitas med alla tillbehör och boostade med sjösjukepiller (och margerita) som vi var, smakade det riktigt gott.  

Någon gång i gryningen hörde jag ankarkättingen skramla och vi kunde se solen gå upp över Los Benitos.

Los Benitos Islands är egentligen tre små öar varav endast en har några få bofasta. Öarna är kända för sina stora grupper av elefantsälar och sjölejon, samt djupa kelpskogar runt om.

När jag spanar in mot land ser jag ett gäng som vilar i gryningsljuset. Det ser mycket lovande ut om några av dessa vill bada med oss. Elefantsälar brukar inte vara intresserade men sjölejonen verkar tycka dykare är spännade typer som man kan leka med.  

Dags att vakna och ta ett morgondopp ! Efter "första frukost" klär vi oss i våtdräkter, full dykmundering inklusive kamera och simmar mot land...Sikten är hyfsad men färgerna rätt blaskiga eftersom solen inte hunnit så högt upp på himlen ännu.

Vi följer botten mot grunt vatten och först händer ingenting.....och ingenting....sedan ser vi ett sjölejon på avstånd. Några minuter senare kommer den första nyfiket framsimmande...lite avvaktande först... 

....men en och annan pose för filmkameran kan man ju bjuda på. Vi märkte ganska snart att det fanns fiskar som också gärna ville vara i centrum.

Snart kommer det fler sjölejon och det är uppenbart att det är "valpar" i varierande ålder som kommer för att kolla in oss. De är helt oemotståndliga och bland det roligaste jag mött under ytan !

De spanade på oss från ytan....

...för att sedan dyka ner rakt på oss...

...och så var leken i full gång. Jag kan inte tro annat än att de gjorde detta för sitt eget höga nöjes skull och för att de var nyfikna på såväl bubblor som dykare. 

Sjölejon testar nya saker med sin mun, det lärde vi oss när vi mötte de stora sjölejonen i Alaska. De biter dock aldrig särskilt hårt. Denna GoPro tyckte de förstås var jättespännade men de bet inte sönder något. Däremot fick ägaren en del intressanta bilder från insidan av munnen och svalget...

Vattnet var fullt av sjölejon i ca en halvtimme och sedan var de plötsligt borta. Kallade mamma in dem för att "nu fick det minsann vara nog med människolek" eller vad hände?...För oss var det i alla fall dax att ta oss tillbaka till båten, äta "andra frukost" och fylla flaskorna för ett andra dyk. Sjölejonen kanske ville komma tillbaka....

Hälsningar Lena