Alla dessa ägretter

För bara några år sedan var det ju lite extra att fotografera en ägretthäger på mina breddgrader. Kanske inte att se den med kikare, men att faktiskt komma så nära att det blev bra bilder. I år finns det mängde med ägretter vid Hjälstaviken, men de är även vanligare på andra platser runtomkring. 

De som finns vid Hjälsta ska komma från lyckade häckningar inom närområdet. Denna kväll gick det åtta stycket som man lätt kunde se innan man ens klättrat upp i tornet och det var flera inom fotoavstånd om man hade 400-500 mm brännvidd. Jag kollade även från tornet och kunde då se 7-8 stycken till på längre avstånd. De stora vita fåglarna är ju lätta att se även på mycket långt håll.

De flyttade ofta på sej och man kunde bara stå och vänta så landade någon förhållandevis nära. Däremot interagerade de inte nämnvärt med varandra, så det blev inga actionbilder. De gick mest i vattnet och plockade i sej småfisk som det verkade finnas mycket gott om. 

När något skrämde upp gässen lättade oftast ägretterna också, om än med viss fördröjning.

De flög några varv och landade igen på ungefär samma ställe.

Från gömslet kan man komma ännu närmare men där är det färre individer och bakgrunden blir lätt lite rörig. Den kritvita fågeln sticker dock alltid ut ordentligt. 

När solen gick i moln blev bakgrunden bättre och här tycker jag den ser nästa exotisk ut.

Nästan oavsett vad dessa fåglar gör är de spektakulära tycker jag. 

Därför bjuder jag på några extra ägrettposer mot slutet.

Tjusiga, eller hur?

Hälsningar Lena

Morgontur

Inspirerad av Stefans gryningsbilder steg jag upp extra tidigt en morgon och åkte ut på en tur innan jag åkte till jobbet. Solen går upp strax före sex nu så det är inte grymt tidigt man måste stiga upp. Solen var inte uppe än när jag kom fram till Hjälstaviken. Mycket fåglar i luften.

Skogen skymmer solen som har börjat klättra på himlen, men gässen som precis lättat träffas av det varma ljuset. 

De låter en hel del och man kan ju undra vad de pratar om. Den kommande långa resan kanske, eller var de ska övernatta härnäst?

När solen nått över trädtopparna når ljuset ner till fåglarna på vattnet framför gömslet. Det är mest gäss och det händer inte så mycket mer än att vissa lättar och andra landar. 

När jag reser mej för att gå spången mot parkeringen kommer ett par stora vita fåglar seglande en bit bort. 

Två ägretthägrar! Jag måste förstås stanna en stund till.

Tyvärr delar de på sej och jag kan bara följa den ena då den landar en bit bort från gömslet. 

Den gör sej väldigt bra mot den mörka bakgrunden och jag får en hel serie bilder när den kommer in för landning. Det är en stor fågel och det går ganska långsamt.

Avståndet är avsevärt men nu får jag utdelning för alla pixlar som min nuvarande kamera har. Bilderna är tagna med 500 mm och är kraftigt beskurna. 

Den pampiga vita fågeln slår sej ner och påbörjar sin morgonputsning. Den andra individen satte sej tyvärr bakom en ridå av växtlighet och blir kvar där så länge jag sitter i gömslet.

Ägretten tycks inte fiska som gråhägrarna brukar göra, utan den nöjer sej med att plocka vad jag antar är insekter från vattenytan. Men det kanske bara är förrätten?

Sen var det dags att åka och jobba.

Hälsningar Lena

Möten i vassen

Steg upp väldigt tidigt en morgon och åkte till Hjälsta för att gå en tur längs spången som är helt omgiven av vass. Första delen var mest grönt och glittrande av dagg.

Innan jag kommit till den egentliga vassen poserade en ladusvala väldigt snyggt, så den får vara med.

Ute på spången blev det först en sävsångare med näbben full av mat.

Den flög upp och satte sej i ett vasstrå och spanade.

En fågel som jag specifikt letade efter var trastsångare. 

Den sjöng och flög mellan olika delar av vassbältet, sjön igen, flög en bit, sjöng osv. 

Vassångaren kunde höras hela tiden nästan oberoende av var jag befann mej i vassen. Det var flera stycken och de satt oftast högst upp på ett strå och sjöng oavbrutet en ganska monoton sång.

En skäggmesunge dök plötsligt upp framför mej. Annars var de mest som poppande och pingade bollar i vasshavet.

Mötte även den här skäggmeshannen men då rörde sej vassen alldeles för mycket.

Avslutar med rörsångaren som poserade väldigt fint en stund.

Den sjöng också av hjärtans lust. Tur att de här sångarna ger ljud ifrån sej så man kan få någon ledtråd vad det är. Vid sjutiden på morgonen drog jag vidare till jobbet efter en stor dos fågelsång och strålande morgonsol.

Hälsningar Lena

Bäver

Under en tidig gryningstur till Hjälstaviken fick jag syn på något stort som kom simmande mot mej. En bäver. Jag stod stilla och följde den med kameran. 

Jag stod vid en liten bro och bävern simmade förbi mej väldigt nära. Så nära har jag aldrig sett en bäver förut. Kolla in de långa hårstråna vid ögonen. Det är ju inte helt ovanligt att man stöter på det "plockepinn" som bävrarna åstadkommer, eller "plockestock" kanske är mer passande, men själva bävern visar sej sällan. 

Den passerade under bron och simmade sedan bort i den lilla ån. En bra morgon.

Hälsningar Lena

Hjälstavikens ensammaste smådopping

Jag åkte till Hjälstaviken vid femtiden lördagsmorgon och kom fram precis innan solen skulle gå upp. Tranorna var redan uppe. 

Jag hade stämt träff med Ing-Marie sjödin, som ni gamla bloggaren känner väl, och vi sågs först vid parkeringen där man kan gå ut till fågeltornet. 

Vi gick inte ut till tornet utan stannade istället till på vägen och såg tranorna komma flygande när solen kom upp över horisonten. 

Det blåste och var för varmt för att någon vacker dimma skulle kunna bildas. Vi åkte vidare till spången där man ibland man stöta på skäggmesar. 

Solen hade nu gått upp och vi smög längs spången och spanade efter skäggmesar. Blåhake har dessutom siktats här nyligen så vi var extra förväntansfulla. 

Men nej, skäggmesarna höll sej undan och blåhaken såg åtminstone jag inte en skymt av. Inte en som hade något blått i alla fall, men Jan spekulerar i om inte den lilla på spången ovan är just en blåhake. Ing-Marie stannade längre så hon kanske hade bättre tur. Det får vi nog veta i så fall. 

Framme vid gömslet var det fortfarande delvis skugga och alldeles utanför simmade den här lilla ensamma ungfågeln. Det var två herrar i gömslet som undrade vad det var och jag gissade skäggdoppingunge, fast den var väldigt liten...

" - Hallå! Ni där i gömslet! Har ni sett min mamma eller pappa?" Jag är ensam här bland alla långhalsade jättefåglar."

" - Den är väldigt ensam den där lilla doppingen..."

Tre fullvuxna skäggdoppingar passerade utan att ta minsta notis om den lilla.

" - Jag kommer aldrig att kunna flyga som de där gänget gör. De hör definitivt ihop."

" - Långhalsarna verkar också ha en fin gemenskap. Fast de bråkar ibland, men alla får visst ändå vara med. "

" - Jag undrar vart alla tog vägen?..."

" - Jag har letat överallt. Verkligen ÖVERALLT! "

" - Det finns ju en del andra förstås,...men de ser inte ut som mej..."

" - Långhalsar, kväkänderna, de jättestora som snackar så mycket, de som dyker som mej men som inte vill bli kompis och en del andra som mest sveper förbi. Jag har också sett en jättestor fågel men den såg inte mej, tack och lov."

" - Det är bara vi här som är smådoppingar. "

Hälsningar Lena

PS. Det var en representant från Artdatabanken, som jag träffat flera gånger på campus, som intygade att det var en smådopping. Fast den hade ovanligt mycket ränder på huvudet vilket kan förvirra.