Hoppla mamma!

Nu hittar man unga föl i hagarna lite här och där. Den här pigga krabaten kör jag förbi varje dag. På morgonen ligger den alltid platt på marken och sover, men när jag kör hem kan det ibland bli lite action.

" - Galopp mamma! Hoppla "

De långa smala benen fixar galoppen galant...

...men det är lite så och så med riktningen.

Ha en fin helg i sommarvärmen.

Hälsningar Lena

Flyinge Kungsgård och storkar

Vid tvåtiden på eftermiddagen kom jag fram till Flyinge Kungsgård. Solen strålade och det var sommarvarmt. Jag mötte direkt en ryttare och häst, inte så konstigt då Flyinge är en av våra tre Riksanläggningar för hästsport.

Jag hann inte gå in här för det fanns så mycket att titta på....

Jag är ju lite svag för hästar också och det fans gott om dem. Om någon tror att de försökt tvätta bort färgen på rumpan på den ena så är det inte fallet. En del hästar ser ut så här.

Jag blev dock snabbt distraherad från hästarna när jag vände mej mot de stora byggnaderna. Dessutom kom det något stort flygande....som inte var en häger....

Det kom en stork och jag hittade snabbt storkbon på toppen av det stora valvet. En del bon var gigantiska och tycktes vara byggda direkt på taket. I detta fall delvis över ett takfönster.

Här har man uppmuntrat storkarna genom att anlägga en platform. Storkarna försvann helt från Sverige på 1950-talet men de har återvänt till Skåne genom inplantering och troligen även inflyttade fåglar från Europa. Det finns fortfarande uppfödning på ett par platser men jag skippade storkhägnen för det fanns tillräckligt med fåglar att se ändå.

Jag gick genom valvet och kom ut vid en krattad ridbana. Hästar ska skötas och motioneras även om det är helg.

Nu upptäckte jag att det satt storkar på varenda hustak.

Här är det tre bon och fåglar i alla tre. Ljuset var inte det bästa för fotografering men det kändes mysigt att vara ute i solen. Gräsmattor och häckar var gröna, träden blommade. 

Antagligen en sorts magnolia.

Jag gick runt mellan byggnaderna och njöt. Hussvalorna hade också bon längs hustaken och flög ivrigt runt i den fina trädgårdsmiljön. Det här är ett gammalt vattentorn.

Plötsligt landade en stork på taket och jag återgick till att spana på de stora fåglarna.

Stork inför landning....Vingspannet kan bli så stort som dryga två meter. Det är en rejält stor fågel.

Storkar lever i par och återkommer ofta till samma bo år efter år. De turas om att ruva äggen (ofta 4st) och även att ta hand om ungarna när de kläckts. Om det är makan eller maken som kikar upp ur boet kan jag inte avgöra.

Det utspelas en hälsningsseremoni när den återvändande fågeln landat. De klapprar bl a med näbbarna, vilket även får andra storkar i närliggande bon att klappra lite.

Förutom ljuden böjer de också huvudet bakåt i denna pose.

Här kommer en till stork in för att landa. Den här kom nästan ovanför mitt huvudet.

Här börjar hälsningen med ett hjärligt klapprande...

....näbbarna möts, de klapprar och den återvändande fågel håller ut vingarna.

De ser ju rätt kärleksfulla ut där uppe i boet.

Sedan är det dags för böjda-huvud-posen....

...och en stund till med vingarna en bit från kroppen. Om fåglar kramades ser detta helt klart ut som en invit, eller?

Efter en sista titt upp mot storkbona går jag tillbaka samma väg som jag kom och passerar då under detta torn genom valvet.

Det är stall på var sida och jag sneglar in genom de öppna dörrarna. I de första stallet är det tomt, hästarna är antagligen ute i hagarna. I den andra längan hittar jag en tjej som pysslar med en häst och det får bli min sista bild från Flyinge Kungsgård.

Hälsningar Lena

Öhhh, vaddå tandtråd ???

Ja just det, tandtråd gör rent mellan tänderna.

Under en promenad på Järvafälten idag mötte vi tre goa hästar i en hage. Jag blir alldeles till mej när jag möter hästar som varken har kläder eller grimmor så vi blev kvar ett tag vid denna hage.

Jag tror att det är islandshästar och just den här vackra färgen kallas fux med flax.

En av hästarna var väldigt social och det var här som vi kom in på det där med munhygien och tandtråd.

" - Om jag inte får bli dagens bild 55 med det här leendet ska jag sätta dessa vackra gaddar i din långa lins och ta en stor tugga ! HE, HE, HE ! "

Här kommer en fin kompis och jag har inte en aning om vad denna färg kan kallas.

Någon fixar frisyren på dessa regelbundet.

Den här är anledningen till att jag är osäker på om det är islandshästar för den här fläckiga färgen (skäck) är inte så vanlig på just islänningar. Den här visade sej också ha lite extra energi att göra av med.

Plötsligt gör den ett explosivt språng i snön...

...och kompisen kontrar med en hov i vädret. Wow, inte ofta man får se hästar i en hage som "får fnatt". Det gick dock över ganska fort.

Avslutar med en bild som jag direkt erkänner är manipulerad för jag har tagit bort träd och grenar i ovankant. Den här gillar jag och kommer nog att jobba lite mer med.

Hälsningar Lena

Lurviga rumpor...

Idag strålade solen så jag slank ut en stund på lunchen. Bara några hundra meter från "kontoret" hittade jag några väldigt lurviga rumpor. Den här får bli bild 53.

" - Hej! Jag jobbar som undervisningshäst "modell liten". Vad jobbar du med? " 

Det finns "modell stora" hästar i några andra hagar men det var ju de här små som var så oemotståndliga. Helst skulle jag vilja ha dem utan grimma men det är förstås opraktiskt för de som jobbar med dem.

Det är inte helt lätt att hålla vit hästpäls ren men dessa små långhåriga skäckar är det någon (kanske flera) som pysslar mycket med. De är helt rena på de vita partierna och de långa svansarna är välborstade.

Jag lämnade hästarna halvsovande i solen och gick en kort sväng in bland träden. Där blev det plötsligt väldigt mycket mörkare. Högt upp i ett träd rörde sej något....Jag riktade kameran uppåt och tryckte av. Det blev ett antal mycket mörka bilder tills nötväckan hoppade fram i en tunn ljusstrimma....en bild, sedan var den bara borta.

Snart fredag....yeah!

Hälsningar Lena

En vinterdag i hagen

På en gård strax söder om Uppsala går ett gäng stora ardennerhästar. De är pensionerade allihopa och njuter nog mest av tillvaron. Lantbrukaren som äger dem har också uppnått pensionsålder, men han kan inte göra sej av med hästarna. Det är dock en häst mindre än när jag var där senast. Nu är det fyra.

I det låga solljuset får de nästan guldskimrande färger. Snön blir blå och vitbalansering ger bara helt galna färger på hästarna, så det får vara blå snö. 

Runda goa former och mycket välmående djur. Tillsammans väger de antagligen bra över tre ton.

Det här är min favorit. En valack som är lite för vek i frampartiet och inte dög som hingst.

En oemotståndlig häst. En kvinna öser kärlek över dessa djur och borstar den långa manen regelbundet. Annars skulle den inte vara så här fin. Den får bli nr 20 och jag erkänner att jag klonat bort ett staket i bakgrunden.

Han kommer alltid fram till staketet och kollar in vem jag är. Trots att jag aldrig har med något godis till dem.

Det händer inte så mycket i hagen och det är sällan man får se dessa hästar sprätta iväg i någon annan gångart än stilla lunk. Det ligger också i deras natur, att vara lugna och inte studsa till för småsaker.

Jag är ganska säker på att det här är bamsefavoritens mamma. Mycket vackra färger, eller hur?

Det mjukaste på hästen....

Om man inte har något för sej kan man ju äta lite snö....

.....eller gäsp....sova en stund i solen.

Min favorit försöker rulla ihop tungan. Det går väl sådär.

Så kan det se ut en solig vinterdag i hagen. Låg actionnivå och mest stillsamma funderingar.

Avslutar med en bild från januari 2013. Det här är kvinnan som borstar och pysslar med dessa hästar. Jag tog med den för att ni ska få en uppfattning om hur stora de är.

Hälsningar Lena