Långt inne i den finska urskogen...

...dit ljuset inte riktigt når,.. kom den här framsmygande. 

Hej så länge,

Lena

Fiskelycka eller olycka ?

Här kommer ett gemensamt inlägg med bilder både från min kamera och min sambos. Vi satt i samma gömsle och bevittnade samma episod, men hade lite olika förutsättningar och vinkel för att fånga förloppet. Så här blev vår sammanlagda historia.

När inte fiskgjusen fiskade i dammen....

....fanns det ju andra som kunde kolla in det fina matförrådet. En silltrut slår sej ner och kollar matsedeln.

Den hade en fascinerande fisketeknik som för det mesta inte ledde till någon fångst.

Den andra besökaren i denna fiskrestaurang var en storskrakhona.

Hon hade en annan teknik men den verkade inte mer lyckosam även om den såg mer effektiv ut.

Silltruten tyckte att hon var lite väl påträngande och gjorde sitt bästa för att bli av med henne.

Plötsligt fångade truten en fisk ! En riktigt fin fisk men den håller den ju helt galet i näbben för att kunna svälja den...

...alltså måste den upp på land och släppa fisken för att kunna få ett nytt tag om huvudet. Skrakhonan var blixtsnabbt på plats.

Hon fick ett perfekt grepp om huvudet...

... med de taggiga kanterna på näbben hade hon ett bättre grepp och kunde med ett snabbt ryck sno åt sej hela fisken.

Silltruten skrek i protest......men vad spelade det för roll. Snipp, snapp, snut....

....så var fisken slut !

Frustrationen visste inga gränser och silltruten vrålade ut sin ilska  över dammen och hela gömsleområdet.

Skrakhonan  drog direkt efter måltiden och silltruten hade inget val utan började fiska igen...När den till slut fick napp visste den vad som gällde. Det var bara att dra !

Hälsningar Lena & Fredrik

Sista dagarna i Finland

Det är tidig gryning och jag har precis vaknat till efter ett par timmars sömn. Dimma dansar över den mörka tjärnen och det är helt stilla...tills något litet kommer tassande...en räv.

Räven hinner bara slinka iväg innan en stor mörk björn kommer lufsande. Det är fortfarande ganska skumt men solen har börjat gå upp bakom träden. Vi sitter stilla och ser björnen hitta de tomma godisgömmorna som vittjades sent i går kväll.  

När solen gått upp och klockan är precis sju är det dags att lämna gömslet. Så här vackert var det.

Vi har en natt kvar och vi har valt ett skogsgömsle. Ljuset var svårt och när solen gått ner blev det betydligt mörkare än ute på myren. Här fick vi besök av en björn på kvällen och senare också en järv.

Järven visade sig vara enögd men det märktes inte på dess framfart. Det här var ett av de få ögonblick som den stod stilla.

Den här bilden skulle egentligen helst ha varit film för järven springer på ett mycket speciellt och lite slängigt sätt. Det djur jag kommer och tänka på som också rör sej så är konstigt nog en fågel, nämligen gam.

Tre minuter efter järven kom vår sista björn för denna resa. Betydligt ljusare än flera av de andra björnar vi sett.

Det var inte mycket ljus i skogen efter elva på kvällen och denna bild är tagen med ISO 3200.

Efter frukost och två timmars sömn körde vi direkt till Nådendal där jag hade bokat ett rum för natten. Det regnade när vi kom fram vilket var synd för det fina trähuset stod på en gata kantad av liknande gamla hus i olika färger.

Efter tre nätter i gömsle var det gudomligt skönt att sova en hel natt i en riktig säng. Passande för orten var det bäddat med muminlakan. Min sambo tyckte jag skulle fråga om det fanns något "mumintrollgömsle".... 

Nästa morgon körde vi på färjan till Kapellskär och fick en stillsam överfart med strålande sol. Vi har fått uppleva mycket under vår vecka i Finland. Dit kan det vara värt att åka tillbaka.

Hälsningar Lena

Tillbaka i björnriket

Jag besökte Wild Brown Bear i östra Finland första gången på en tjejresa i maj 2015. Stället var sej likt men nu var det betydligt varmare och mygg var våra ständiga följeslagare.

Det finns förstås en bastu vid sjön och det här är utsikten från badbryggan. Lite lätt regn men det spelade mindre roll.

Det hade slutat regna när vi kom ut till gömslena. Det här är fyra nya gömslen och vi skulle tillbringa natten i nr 17, som är längst till höger i bild.

Det var varmt men myggen gjorde att man klädde sej med huva och drog igen alla blixtlås. Väl inne i gömslet var det dock inte ett problem.

Vi installerades oss i nr 17 och började spana. En skrattmås har precis inspekterat en "godisgömma". Om inte ett större djur öppnar träluckan kommer den inte åt godsakerna. Bara att ge upp så länge.

En korp passerar, också på jakt efter något gott kan man anta...

Det kommer två björnar men de är mycket försiktiga och går inte längre fram än gömsle 20. Då är fotovinkeln från 17 riktigt dålig. Vi får hålla till godo med skrattmåsar som formationsflyger.  

Solen går ner bakom träden och det börjar komma lite dimma på tjärnen...

...då kommer björnen. Klockan är strax före elva på kvällen och en stor hanne sträcker upp sej.

Aha, Brutus. Det kanske brukar finnas något gott där på stammen, nu ser han mest besviken ut.

" - Här poserar man i helfigur och så finns det inget gott ! "

Den stora björnen kommer lufsande mellan gömslet och tjärnen, avståndet är inte särskilt stort.

Nu hade jag behövt ha kameran i stående format, men det är ett par handgrepp när den sitter på ett stativhuvud. Min sambo har ärtpåsar och då går det fortare.

Det brukar nog finnas något gott här uppe...

Sedan vänder sej Brutus rakt mot vårt gömsle och jag inser att 300 mm snart kommer att vara på tok för mycket.

Här får björnen utdelning när han hittar en godisgömma som vi inte såg att den låg där. Kolla in tassen med de stora klorna...

" - Tur för er att det låg lite godis där..." ser han nästan ut att tänka. Men så är förstås inte fallet. Han vet dock precis var vi sitter och tittar rakt på gömslet innan han lufsar vidare tillbaka mot skogen.

Förstora för bästa känsla!

Hälsningar Lena

Björnrike

Det är vår första sittning i björngömslet och klockan är ungefär sju på kvällen när jag spanar in kråkfamiljen...

....tills det lufsar in något stort och brunt i sökaren. Vår första björn.

Han kommer framtassande och kollar in ett par godisluckor, där finns det en liten munsbit för ingen annan har vittjat dem ännu.

På väg fram till vattnet...

....men det händer något och den stora björnen verkar bli skrämd. Han ger sej av mot skogen.

Men det dröjer inte länge så är han tillbaka igen. Han vet att det finns mer gott att hämta vid denna tjärn.

Han tassar upp på stenarna och ser sej om. Det känns lite konstigt att en sådan bjässe skulle vara rädd för något i dessa skogar. Det är en riktigt stor björnhanne som många fotograferat från dessa gömslen.

Han kallas för Brutus och även jag har fått se denna björn under ett tidigare besök 2015.

Brutus kommer ner till vattnet en sväng och vittjar ett par godisgömmor.

Sedan lufsar han bort över myren och kommer så småningom att dyka upp vid gömsle nr 21.

Timmarna går och det är helt stilla. Det är inte som att sitta i en djurpark och det kan mycket väl vara så att vi har fått uppleva kvällens första och sista björnmöte.

Vid halv tio ligger solen mycket lågt över trädtopparna och det kommer en betydligt mindre björn smygande genom skogen. Det här är en hona och hon är mycket försiktig. Vi får senare veta att hon har två små ungar men att hon tar dem aldrig med sej för det finna hannar som Brutus i närheten och han är en fara för dem.

Vi passar på att sova ett par timmar och när jag tittar ut strax efter två på natten ligger det dimslöjor över myren.

Man kan ana lite varmt ljus men det dröjer ytterligare över en timme innan solens strålar börjar titta fram ovanför trädtopparna. Det vore ju toppen med en björn just nu, men det händer inte.

Solen går upp och det skulle även vara fint med en björn i denna stund men de håller sej undan.

Vi får dock uppleva en strålande morgon.

När solen gått upp gnistrar den våta myren och vi får besök av en korp.

Klockan kvart över sex, då vi snart ska börja packa ihop, kommer ett brunt pälsklätt djur springande en bit från gömslet. Wow, en järv.

En väldigt blöt järv som stannar upp helt kort, kissar lite för att markera och springer sedan bort mot skogen. Det gäller att inte slappna av när man sitter i gömsle.

Hälsningar Lena