Juneau

Juneau är Alaskas huvudstad och den enda av USAs delstatshuvudstäder som ligger på fastlandet, men ändå inte kan nås via bilväg. Man kan dock ta med bilen på det system av färjor som heter "Trans Alaska Highway" eller komma med flyg förstås.

Staden har ca 17 000 invånare och en yta som är större än delstaten Delaware. Varje dag under maj till september ligger minst sju kryssningsfartyg i Juneaus hamn så turismen är en viktig näring under sommaren (och sätter sin prägel på staden). Kabinbanan är dock ett måste om man är där.

På väg upp sitter Alaskas mest fotograferade örn. Vi trodde först det var en modell i trä men den flyttade runt i träden under dagen så den var högst levande.

I Juneau kan man äta Alaska king crab från gatuköket med Japanska turister, bli fotograferad med uttråkade draghundar och köpa t-shirts.

Strax utanför staden ligger Mendenhall glacier. Vi tog en tur dit trots att vi varit vid en glaciär. Här var det mer ordnat för att vandra runt, men vi kom inte alls så nära glaciären som vi LeConte.

Vattnet strömmade längs bergväggen vid glaciären och vi fick en lagom lång promenad denna dag.

Vad vi inte hade räknat med var att få se denna ungbjörn som kalasade på lax inte långt från besökscentret.

Det fanns fortfarande en hel del av de vackert röda Sockeye Salmon i vattendragen och björnen smörjde kråset på halvdöda fiskar.

Den lufsade vidare och lämnade en halväten fisk.

En ännu större bonus var detta trädpiggsvin. Det var tydligen inte alls vanligt att få se dessa. Den satt först högt upp i ett träd, men kom sedan nerklättrande och passerade på ett träd över en fors nära där vi stod (nja, nära med 300 mm). Våra vänner från BC blev betydligt mer exalterade över denna än björnen.

Från Juneau gick vår resa hem och den startade som så ofta i gryningen. Så här såg det när vi lämnade Alaska för denna gång. Vi pratade redan på flyget om att vi måste återvända och se mer av denna vackra, vilda del av världen.

Jag kunde inte motstå att riva upp kameran när jag fick syn på glaciären genom fönstret. Varför sitter jag alltid vid en vinge.

Det var allt från denna resa (tror jag i alla fall....).

Hälsningar Lena

Björnfälla och bärlunch

Under resan i Alaska stannade vi till tre dagar i Sitka, en stad med ca 8000 invånare där 3-4 stora kryssningsfartyg lägger till varje dag och dubblerar antalet personer för några timmar.

Fiske är fortfarande betydelsefullt även om det är turism som är viktigt från maj till september.

Vi bodde på Motel Super8 och på parkeringen stod denna pryl. En björfälla. Notera att det står "official use only" på nummerplåten. När man fångat björnen i denna kör man iväg med fällan och släpper ut björnen någon annan stans. Men det gick inte att köra så långt utanför Sitka, bilvägen slutade abrupt i alla väderstrecken strax utanför stadsgränsen.

Vid vägens slut söderut hittade vi en trevlig promenadslinga som hörde till Sawmill Cove Loop Trail System. Vi skulle bara gå en liten sväng...

Det var vackert så vi fortsatte...

....det skulle ju gå att komma ut på en annan plats och där skulle vi bli upphämtade med bil. Det var visst 3 miles (vilket är lite mer än 3 km).

Vi hade inte riktigt planerat för denna vildmarkstur. Inget att dricka och inte ens en liten gratismint från gårdagens restaurang i fickorna. Andy visste dock hur man reder sej och visade på dessa huckleberries. Det fanns blå och röda, fantastiskt goda och man plockade snabbt ihop flera nävar. Dessutom fanns det blåbär och en del salmonberries, som också finns i flera färger. Alla dessa björnar kan inte ha fel...

Vi mumsade bär och vandrade sedan vidare. Ca 10 minuter senare kom vi till en stor skylt vid en bro över ett vattendrag. Här var det stängt för vidare passage pga anläggningsarbeten ute vid vägen. Bara att vända och gå tillbaka. Men vi överlevde det också och lunch smakade otroligt bra när vi väl fick den.

Det var en dag då jag fortfarande hade semester...

 Hälsningar Lena

Sjukhus för rovfåglar

I Sitka, Alaska finns ett fullt utrustat sjukhus för rovfåglar och i anslutning till det ett besökscentrum. Varje år tar man emot mellan 100-200 fåglar, främst vithövdade örnar, som kolliderat med bilar, elledningar, jaktvapen eller bara är undernärda.

I denna hall (som var som en ishall) kunde fåglarna öva upp sin flygförmåga och äta upp sej.  Det här var sista anhalten innan de släpptes ut. Fönstren var behandlade så att fåglarna inte skulle se besökare, därav reflexerna.

På besökscentret tog man emot mängder med turister från de stora kryssningsfartygen och tog 12 dollar i inträde. Vi var där när fartygen gått ut och var ensamma. De fans en film om centret och så hade de ett antal fåglar, några få som aldrig återhämtat sej så pass att de kunde släppas ut. Volta, på bilden ovan, har tydligen flugit runt hela USA (med flyg) och deltagit i olika utbildningsprogram på skolor och andra inrättningar. Dessutom har han medverkat i flera filmer där det ska vara lite örn med.

Jag förvånas återigen av att det går att fotografera genom ett stängsel utan att stängslet synns.  Jag har fått det förklarat ... men det är lite magic ändå (och ingen annan i sällskapet fick bilder utan stängsel).  

Det här är en Red tailed Hawk som välmenande människor försökte ha som ett husdjur. Han blev helt präglad på människor och lärde sej aldrig jaga. Flera försök att lära honom den konsten misslyckades och när han släpptes ut ställde han till med problem bland både folk och fä. Till slut hamnade han här och får stanna.

Det fanns ett par vithövdade örnar till och en kungsörn som saknade flygförmåga. De satt i stora hägn med vildmarken precis utanför (man varnade för björn på promenadslingan längs forsen).

Som alltid känns det lite ledsamt att se dessa pampiga fåglar i fångenskap men dessa fyller i alla fall någon sort funktion och jag tror många förväntar sej att få se åtminstone några levande fåglar på ett "Raptor center".

" - I AM SMILING ! It's just the way I look ! "

Have a good evening,

Lena

Något man blir glad av !

När man står där på däck och får se detta skådespel blir man naturligtvis glad. Men även när jag tittar på bilderna efteråt känner jag en stor glädje. Valfångsten tog nästan död på detta magnifika djur, men efter fångsstoppet 1966 har de återhämtat sej. Arten anses nu livskraftig och man uppskattar att det finns ca 80 000 knölvalar i världen.

Det finns mycket intressant att skriva om dessa djur men idag får det räcka med bilder. Hoppas ni kan glädjas över dessa med mej.

Å i morgon är det fredag.....

Hej så länge!

Strandhugg i Alaska

Vid några tillfällen så gick vi iland under vår båtresa i Alaska. Inte på ställen som de stora kryssningsfartygen gick till, utan betydligt mindre orter som t ex Petersburg.

Petersburgh ligger på Mitkof Island, ca 18 mil norr om Ketchikan och har ca 2300 bofasta. Molnen låg lågt över staden och det småregnade när vi kom in i hamnen.

Staden har fått sitt namn från norrmannen Peter Buschmann som byggde en konservfabrik, ett sågverk och flera andra byggnader. Enligt Wikipedia är Petersburg fortfarande en fiskehamn att räkna med och har en fångstvolym som är den 15:e största i USA, som uppgick till ett värde av 101 miljoner dollar 2011.

Runt 1910 bodde nästan enbart skandinaviska immigranter i Petersburg och staden blomstrade som fiskehamn, mycket tack vare den is som man kunde hämta vid glaciären och använda för att kyla fisken med.

Man firar fortfarande 17 maj i denna stad och det norska arvet syns tydligt på flera platser.

Den här gatan kändes kanske mindre inspirerad av Norge. Det skulle även behöva målas här och där.

Under spritbutikens regnskydd passade vi på att nyttja lite free wifi. Tvärs över gatan låg deras motsvarighet till Lantmännen.

Att det var lågvatten gjorde att det som var slitet såg ännu mer slitet ut.

En annan kväll åkte vi till ett litet ställe som hette Elfin Cove efter middagen. Det skulle finnas en pub och det var dit vi skulle. På väg in mot den lilla hamnen kom solen plötsligt fram bakom molnen.

Elfin Cove har sex bofasta på vintern och ett tjugotal på sommaren. Andra som kommer dit gör det för att fiska eller bara ligga några dagar med sin båt.

Här kunde man köpa rökt lax. Det fanns ett postkontor (!) med leverans 2 ggr i veckan och en enkel mataffär som var stängd när vi kom. Däremot kom en dam och öppnade souvenirbutiken när vi la till vid bryggan.

I byggnaden till höger låg puben där man också kunde köpa hamburgare och mackor. Vi tog en öl och spelade lite biljard men med tre dyk i kroppen var vi redo att åka hem till vår båt klockan tio.

Hälsningar Lena