Helg på västkusten

För sjätte året i rad tillbringar vi denna helg på västkusten och dyker förhoppningsvis på Väderöarna, om vädrets makter tillåter. Det har blivit en tradition och på senare år även en avslutning på höstsäsongen. Det brukar inte blir särskilt många dyk till före nyår.

Bläddrade i förra årets arkiv och även i min loggbok. Vi hade lugnt väder, en vattentemperatur på 11 grader och solen tittade fram ibland. I år utlovar SMHI tyvärr en del vind.

 Sjöhare brukar det finnas gott om på senhösten så de kommer nog att fastna några sådana på minneskortet. Antagligen blir det mest makro på dessa dyk.

 Spökräkor brukar det också finnas och jag är sugen att testa mer med Raynox linsen. Dessa två sitter på en vacker sjöstjärna som heter solstjärna.

Armspetsen på en kuddstjärna kan se ut så här när den vill undersöka något i dess närhet. Denna bild är tagen med 60 mm makro + Raynox DCR-250.

Den här är mindre än ni tror. Bilden är tagen med samma uppsättning som ovan. Hoppas på många fina små motiv i helgen och så lite sjögång som möjligt. 

Ha en riktigt trevlig helg allihopa

Lena 

Jag ändrar lite...

Jag har gått igenom mängder med makrobilder de senaste dagarna och fastnar för en del som egentligen bara visar mönster eller strukturer av djur. Jag testade att dra lite i spakarna och insåg att just dessa djur är det få här på FS som har någon egentlig uppfattning om hur de ser ut eller vilken färg de har.

Ett syfte jag har med denna blogg är ju att visa hur undervattensvärlden ser ut för de som inte har möjlighet att se den själva. Alltså har jag varit väldigt noga med att bilderna ska visa hur det verkligen ser ut. Ikväll frestades jag till att leka lite i ffa LR, så i detta inlägg stämmer bilderna inte längre helt med verkligheten. Men det var kul...

Egentligen har jag inte gjort så mycket mer än dragit i vitbalans, skuggor, kontrast, mättnad mm utan att bry mej om vad som är verklighet.

Bilderna visar fortfarande helt korrekta strukturer av dessa djur som är anemoner, havsborstmaskar, död mans hand ock sjöstjärnor.  

Alla bilder är tagna på svenska västkusten med Canon 7D, Canon 60 eller 100 mm makro (+ Raynox DCR 250 vid ett par tillfällen) och dubbla blixtar.

Hälsningar

Lena

RAYNOX GOES UNDER WATER

Inspirerad av Helénes inlägg om vad man kan åstadkomma genom att sätta en Raynox DC-250 på ett makroobjektiv rotade jag igenom några album. Jag har satt Raynoxen på ett 60 mm makro, för det var vad jag kunde kombinera  och få plats med i undervattenshuset. Jag har också använt två blixtar.

Det korta skärpedjupet i kombination med att allting rör sej lite under vatten gjorde det väldigt svårt att få bilder med skärpa ens någonstans. Jag jobbade en del med hydroider men de svajar förvånansvärt mycke när vattnet rör sej lite.

Jag upptäckte små vackra detaljer på hydroiderna som jag inte tänk på eller ens sett förut.  Men det blev också tydligt att de har ett grovt mindre vackert skaft.

Ibland fick jag med små bonusdjur som detta lilla kräftdjur. Hade nog inte riktigt koll på denna när jag tog bilden.

 Den här bilden är full med små djur och de som synns bäst är spökräkorna. De är nästan genomskinliga och svajar hej vilt fram och tillbaka.

Den här lilla nakensnäckan, som jag tror att några av er sett tidigare, har en spökräka bakom sej som står och hejar på, eller vad den nu gör.

Jag har provat denna kombination på några dyk och det kräver mer övning än jag har möjlighet att dyka. Men några gånger till kommer jag nog att prova för det öppnar sej en ny värld av små djur där nere.

Alla bilderna ovan är tagna på Väderöarna.

Ha en bra kväll

Lena

Manetslem

För några dagar sedan visade jag bilder på vitlingyngel som sökte skydd bland de brännande trådarna i en stor brännmanet. Hur klarar det av detta utan att bränna sej? Nu vet jag hur det gör, de smörjer in sej med manetslem!

Brännmaneten producerar slem som den själv har på sina trådar. Slemmet inhiberar nässelkapslarna att utlösas när trådarna kommer i kontakt med varandra. På så sätt undviker maneten att bränna sej själv. Vitlingynglet kan producera lite skyddande slem själv, men nyttjar i huvudsak slem från maneten för att skydda sej från de brännande nässelkapslarna.

Förutom brännmaneter såg vi en hel del stora fina öronmaneter på västkusten under midsommardyken. De stora ringarna, som gett öronmaneten dess namn, är faktiskt manetens könsorgan.

Den här maneten har också brännande nässelkapslar men de är svaga och vi känner därför inte att de bränns. De är mycket vackra när de långsamt simmar fram genom vattnet, ingen stress där inte....

Hälsningar Lena

Växlande väder på Väderöarna

Midsommarhelg med omväxlande sol och regn men det gör inte så mycket, bara vinden tillåter dykning så är det OK. Efter två dykdagar på Väderöarna återstår nu bara en tur i morgon. Återkommer med en längre rapport och mera bilder i morgon.

En ovanligt stor sjöhare som vi mötte på midsommarafton får bli dagens bild.

Hälsningar Lena