Som att simma i ett akvarium

Tänk nu inte saltvattenakvarium med tropiska fiskar utan ett sötvattenakvarium inrett som en skandinavisk insjö. De flesta akvarier som vi har i våra hem är ju faktiskt sötvattenmiljöer, men med fiskar som har sitt ursprung t ex i Afrika. Men varför inte en miljö med abborre. En kommentar efter gårdagens inlägg om abborrens yngel var att ” abborre är gott”, men de är vackra fiskar att skåda också. På 2-3 meters djup kan det se ut så här i sjön Storaxen i Dalarna.

Det finns nog dykare som inte ens skulle klassificera detta som ett dyk dvs något du får/ska registrera i din loggbok. Mest för att vi rörde oss på ett djup på endast 1-3 meter, men det beror ju helt på vad man är ute efter att uppleva.

Gissa hur avslappnande det är att ligga i denna pöl och ”flyta” runt lite stilla, varm och go i torrdräkten då vattentemperaturen är + 18 grader. Det faktum att dyket är så grunt gör också att man kan stanna och njuta så länge man vill (brukar vara naturliga behov som tvingar upp en ur vattnet).

Abborrarna hänger ihop med artfränder av samma storlek, utom de största som tycks patrullera runt och kolla av läget mera solo.

Tre kompisar som håller ett betryggande avstånd från vassruggen där det låg en gädda och spanade. Avslutar med ett riktigt grunt "vrak", den lilla ekan som sjunkit vid kanten av sjön.

Ha en bra kväll

Lena 

Abborrens barnkammare

Largen är en liten grund sjö där sikten ofta är ganska OK. Det brukar finnas gott om abborre där på sommaren, samt en och annan kräfta. Eftersom denna pöl inte är längre bort än en timmes bilfärd, får man inte vara så kräsen. När man är riktigt dyksugen kan det bli en tur dit och den 16 juni var en sådan dag.

Det är grunt där vi går i och jag ser omedelbart en liten abborre, men sedan är det ganska livlöst.....Vi simmar över dybotten och sikten är egentligen ganska bedrövlig. Till slut kommer vi fram till en samling stora stenar på ca 4 m djup. Letar efter kräftor, men nej...Jag får dock syn på något som vid första anblicken ser ut som en remsa uppblött toapapper. Ljust och poröst liksom. Jag rör mej försiktigt närmare och tittar genom kamerans sökare. Autofokus far fram och tillbaka, till slut blir det skarpt och mängder med små blanka ögon tittar tillbaka på mej ! 

Det blir många bilder men det är för tjockt med ägg eller för mycket småskräp på dem för att det ska bli rikitgt bra. En försättslins hade också varit på sin plats, men jag hade inte förväntat mej att hitta dessa små motiv.

Jag vet inte hur lång tid de har kvar innan kläckning men jag tror att tiden snart är inne för dem. Formen på äggsamlingarna, och att det brukar finnas en hel del abborre i sjön, talar för att det är abborryngel.  Nästa gång jag kommer dit förväntar jag mej att det ska finnas ett gäng små randiga fiskar.

Hälsningar Lena

Jakten på storgäddan

Gäddan är en glupsk rovfisk med ett jättelikt huvud och en mun full av sylvassa tänder. Den växer fort och kan uppnå ohyggliga proportioner, åtminstone finns det gott om anekdotiska bevis för detta. En gädda av "gammelgäddans" storlek har heller inga naturliga fiender...

Ur Loggboken: Sjön Storaxen, Dalarna   Datum: 30 sept 2011    Tid: 20.55  
Dyktid: 95 min    Djup: 0,5 - 3,7 m    Väder: + 12 grader, stilla och stjärnklart  

Försenade av en trafikolycka var det helt mörkt när vi äntligen nådde Storaxen. Vattnet, som omges av granskog, var svart och spegelblankt. Vi riggade utrustning, smög ner i det stilla vattnet och tände lamporna. "Jakten" kunde börja...

 Babygäddor ! Inte riktigt vad vi var ute efter men rätt söta var de. Mellan 5-10 cm långa låg de och lurade i växligheten, väl kamouflerade av sina ränder.

De små gäddorna växer fort men lever under hotet att bli mat till större gäddor, gös eller abborre. Från ca 10 cm storlek är de fullfjädrade rovfiskar. Vi simmade vidare i det svarta vattnet och ljuset från våra lampor spelade i vassruggar och bland gamla stockar.

 Vi hittar några större exemplar och det gick att komma mycket nära. Plötsligt skymtar en större fisk i mörkret.

 Inte någon gammelgädda inte, men lite imponerande var den i alla fall. Vi hittade åtskilliga fler av denna storlek, men det var vad natten hade att bjuda på. Vi får väl se vad vi kan hitta i dagsljus istället.

 Nästa morgon var alla de små babygäddorna osynliga för oss och de större exemplaren låg och lurade, mer eller mindre dolda. Den här synns knappt men ögat tittar fram precis i ljuset från Fredriks lampa. Ett ganska praktfullt exemplar.

Vi fortsätter röra oss stillsamt framåt i det grunda, blågröna vattnet. Ibland är vi så grunt att flaskorna bryter ytan. Solen strålar och sjön är som ett stort akvarium. Vi hittar fler gäddor som lurar.

 Gäddan på den sista bilden är nog den största vi får se denna helg. Jockes rekord, som uppmätte 140 cm (mätt med tumstock under dyk)  kom vi inte i närheten av. Men jag vet inte ens om jag skulle vilja möta en gädda av den storleken. Den väger ca 30 kg, om man jämför med sportfiskerekorden, och den var helt oberörd av dykaren som närmade sej med en tumstock. Den visste att den var kung i sin pöl.  

 Ha en bra dag

Lena

Jewel Anemone

I väntan på årets sommarsemester plockar jag en till goding till från förra årets tur i engelska kanalen. Man kan tro att det bara är mörkt, kallt och strömt där men det finns juveler att hitta om man vet var man ska leta. Ett exempel är de små juvelanemonerna.

Det är små anemoner, ca 1,5 cm i diameter fullt öppen. Vi hittade dem från ungefär 15 m djup och neråt. De sitter på stenar och stenblock och förekommer i en mängd olika färger från knalligaste rosa till neongult.

Anemonerna förökar sej genom avknoppning och bildar grupper av anemoner med samma färgställning (eftersom alla är kloner av varandra).

 Avslutar med en röd variant, för de blev nog mina favoriter.

 Ha en fortsatt bra lördag och tack för en trevlig fika idag på Broströms kafé. Kul att möta några av er som jag läst och sett härliga bilder av här på FS.

Hälsningar Lena

En clown i engelska kanalen

Engelska kanalen, kan det verkligen vara värt att dyka där? Jovisst, det testade vi på förra sommarens semester. Utanför den lilla ön Sark finns det finfin dykning och där stötte vi på denna lilla clown. En Tompot blenny. Den här fisken betedde sej ofta som att den verkligen ville vara med på bild och kunde dyka upp i sökaren när man minst anade det.

Vid första mötet skulle jag egentligen fotografera de vackra rosa anemonerna. Plötsligt dyker det upp en fisk mitt i bilden. Man blir ju lite överrumplad, så då fotograferade jag fisk i stället. Den duperade mej totalt.

" Ta da !!! " Tompot blenny från höger, från vänster, underifrån och uppifrån. Den flyttade sej ofta, men kom alltid tillbaka in i ljuset från min lampa. 

Det är inte så många fiskar som ser ut att ha ett "naturligt leende" på läpparna, men blennies är nog ett undantag. I rätt vinkel ser de ofta ut att le åt fotografen. Tompot blennie var ju också ganska charmerande i sitt beteende.  

Den enda gång den såg lite besviken ut var när vi måste lämna den. Vi dök vid hamnpiren och dyktiden begränsades av när nästa färja skulle anlända. "Ska ni verkligen dra nu när vi har så trevligt ?..."

Ha en fin helg

Lena

PS. I morgon ska jag åka till Broströms cafe i Uppsala och titta på Lena Pesulas utställning klockan 11.00. Kanske ses vi där...