Första dyken på 71 grader nordlig bredd

Vi vaknade till ännu en mulen morgon med ca 8 grader. Dagens ren gick fort för de gick utanför sovrumsfönstret. Det pågick ett byggprojekt bakom vår stuga och jag blev inte helt nöjd med bakgrunden.  

Jag smög ut med 100-400 på kameran och de var fortfarande kvar bakom vår stuga. Dessa renar går ju på en camping men det betyder inte att de släpper folk hur nära som helst. Man måste vara tyst och ta det lugnt. Så fort det började vakna människor i stugor och husbilar drog renarna iväg. Vi var ganska morgontidiga av oss... 

Den här var så fin så ni får en bild till. Efter ytterligare ett par tidiga mornar med samma djur kallad vi dem våra "frukostrenar".

Efter frukost åkte vi till en potentiell dykplats som en lokal dykare hade tipsat oss om. När vi stod och tittade ut över de stora besvärliga stenarna med halkig tång som vi måste passera för att komma i vattnet, dök det plötsligt upp små fenor på ytan. Tumlare! Initialt var de mycket nära oss men innan jag fått fram "landkameran" ur bilen hade de förflyttar sej en bit längs strandkanten.    

Det var helt uppenbart att de hade ett litet fiskstim som de jagade i och de simmade i cirklar. Ibland kunde man ana fisk som skvätte på ytan. Kul att få se, men chansen att vi skulle se dem under ytan visste vi båda var i stort sett obefintlig. De beter sej inte som "små delfiner" utan är väldigt skygga djur.  

Tumlarna var långt borta när vi till slut lyckats ta oss över de besvärliga stenarna och ut i vattnet. Vi hittade ett litet stim på grunt vatten men dessa fiskar är väldigt små. Inte tumlarmat tror jag. Vattnet var blåaktigt och 7 grader. Sikten var förvånansvärt bra. 

Lite djupare hittade vi större stenblock som var ganska kala med del anemoner och små sjöborrar. På den här bilden är det också ett par eremitkräftor mitt bland anemonerna. Vi simmade vidare. 

Mellan ca 12-18 m passerade vi genom ett vattenskikt med mycket dålig sikt. Sedan klarnade det upp en del men då var det betydligt mörkare. Vi simmade till ca 27 meter men det enda som verkade vilja posera för oss var småtorsk och enstaka plattfiskar. 

Äntligen hittade Fredrik det vi hela tiden letade efter. En kungskrabba! Ganska liten att stoppa i grytan, men finns det en så ska det väl finnas flera.

Jag kröp nära för jag hade 12 mm fisheye på kameran. Den såg fin ut med det var något som inte stämde, den var väldigt stilla... 

Fredrik petade lite på den och lyfte den sedan i ena benet. Det var en hona full med ägg på buken, men den var också död. Tyvärr, och det enda vi hittade förutom denna under dagens två dyk, och drygt två timmars sökande, var en ännu större som varit död ännu längre. 

Efter dyken skulle vi få fylla luft i våra flaskor från kompressorn hos Nordkapp dykkerklubb. 

Eskil, som visat oss flera olika platser att dyka på, kom och fyllde åt oss. Han sak att krabborna var lite oberäkneliga och att han kunde göra flera dyk efter varandra utan att se en enda och så plötsligt komma i på ett ställe och hitta mängder. Det fanns sålunda fortfarande hopp om en krabbmiddag och bilder på levande krabbor.

Det hade t o m hänt att stora krabbor letat sej in i hamnen i Honningsvåg och varit fullt synliga nedanför kajen vid lågvatten. Vattnet var klart ner till ca 5-6 m även här. Så här såg det ut precis utanför klubblokalen. 

Två dyk räckte inte för att suga musten ur oss helt denna dag så före middagen gick vi en tur från campingen upp till en utsiktspunkt som hette Skipsfjordutsikten. Det blev nästan fem km istället för tre (som en skylt antytt) och stigningen var 219 höjdmeter. Vi fick dock lön för mödan när vi kom upp och maten smakade mycket gott när vi ner till stugan igen (fast det älggryta istället för krabba).

De röda byggnaderna är hotellet på campingen och vägen som slingrar sej bort leder till Nordkapp, ca 3 mil norrut. Kanske skulle vi satsa på en tur dit i morgon... Det berodde helt på "vädergudarna". Det var aningen ljusare denna kväll än tidigare.

Hälsningar Lena

14/100 Dykkurs

Ikväll har jag haft lektion i "säker dykning" för ett gäng som går grundkurs i sportdykning. En aspekt som berördes var att sköta om sin utrustning och serva den regelbundet. Det här är en viktig detalj för dykare. Just denna har varit med mej i 12 år nu och jag köpte den begagnad. Min sambo servar den årligen.

Hälsningar Lena

Kan man lägga "motivet" på tallriken?

I Norge får man jaga under vatten, dvs dykare och fridykare får fånga fisk med kniv, ljuster eller harpun. OBS! Man får inte plocka hummer, men krabba och musslor går bra. Marulken på bilden ovan är ganska lätt att fånga för den ligger stilla på botten och litar på sitt camouflage. När vi är på Tustna äter vi fisk eller pilgrimsmusslor nästan varje dag...

Som gäst på Tustna får man gärna bidra med fisk till köket om man inte har något emot att jaga under dyket. Man kollar med kocken på morgonen vad som behövs och det fångas inte mer fisk än vad som går åt till veckans middagar. Det är också helt OK att avstå från jakten. När man fotograferar har man ju ett annat intresse än att döda motivet. Här har min sambo precis hittat  sin första marulk och fotograferar koncentrerat.

Ni inser säkert att kan jag ta bilder av honom i den positionen så kan han ta bilder av mej. Den här bilden är tagen med en kompaktkamera, en Canon G7X med två blixtar. Fotograf Fredrik Gihl.

Några av dykarna i vårt gäng ville gärna ha marulken på matbordet....dock är det inte samma fisk som vi fotograferade på bilderna ovan. Jag har inga problem att äta älg eller rådjur, men jag vet inte om jag skulle vilja äta rådjuren som jag fotograferar i trädgården ...hur fjolligt är nu det?

Så kändes det också med fiskarna, i synnerhet marulkarna,... kanske för att de är så löjligt lättfångade....

Det växte fram en kamratlig överenskommelse mellan fotografer och "jägare". Om vi hittade en fisk samtidigt fick fotografen företräde, 3 minuter tyckte "jägarna" var generöst med tid...:-)

" - Är det någon med ett ljuster i närheten eller kan jag fota i lugn och ro.....?"

Det kunde ju dock hända att man som fotograf råkade skrämma marulken lite....men bara lite vänskapligt....man kunde ju klappa den lite på stjärten till exempel.

Om fisken råkade simma ner mot djupare vatten (under 30 m), kunde de som jagade oftast inte följa efter för deras dyktid på det djupet räckte inte till en säker jakt. Det här gänget var så pass erfarna och professionella att ingen äventyrade dyksäkerheten eller en säker avlivning av fisken bara för att få en fin fångst.

Den här bamsen fick simma vidare och kocken drygade ut fisken i kvällens "curry" med mera grönsaker. Jag hade inte velat sätta ett ljuster i den...

Pilgrimsmusslor känns lättare. Dessa kan jag både fotografera och sedan plocka upp för att tillreda och äta till middag. Det blev en hel del sådana.

Här har vår utmärkta kock förberett pilgrimsmusslorna som en förrätt. Fast jag vill helst ha mina utan bacon...men det är en helt annan diskussion.

Hälsningar Lena

Sol, säl och sommardyk

Jag skrev ju tidigare i veckan att vi hade fint väder under midsommarhelgen. Så här såg det ut när vi la till för lunch ute vid Väderöarna på midsommarafton.

Resan ut hade dock varit lite guppig....men eftersom det var mest dyningar, och inte direkt blåsigt, blev det lugnare på lördag och söndag.

Men det innebär ändå att alla bilder med horisont är justerade för just sned horisont, ibland var det väldigt snett....

Så här kan en lunchplats se ut. Man kan inte lägga till var som helst för de flesta öarna är skyddade under sommaren pga sälar och fåglar.

Sälfamiljerna låg och myste i solen.

Många små kutar låg med sina mammor.

Det bästa på lunchen är när man lyckats få sista biten sockerkaka och får skrapa rent hela fatet, åtminstone tycker vår dykkompis Roger det. Lägg märke till hällristningarna bakom hans huvud.

Vi fick i alla fall några småsillar (utan nubbe) på vårt första dyk. Dock inga stora stim som vi såg förra året. De fanns nog där men inte runt de öar vi dök. 

En mycket stor hummer, fast jag vet att det är svårt se om man inte har något att jämföra med. Klorna blir väldigt grova på en stor hummer och det kanske man kan ana på denna bild.

"Död mans hand" är namnet på de vita fingerlika samlingarna på väggen. De finns även i orange.

Fiskarna på denna bild är blågylta. De blåa hannarna, som kallas blåstråle,  är antagligen vår färggrannaste fisk. Honorna är rödaktiga och man kan se tre till höger.

Mer död mans hand och en stor fin anemon. Sikten var bäst på ca 20 m och djupare. Det här är ungefär 15-17 m om jag minns rätt.

Den vackra sjöstjärnan heter röd solstjärna och är mycket praktfull.

Efter två härliga dyk och några timmar i solen styrde vi tillbaka mot Hamburgsund med både Jolly Roger och stämningen i topp.

Hälsningar Lena

En strålande dag på Väderöarna

Vi ville gärna visa våra dykintresserade gäster från Kanada var vi helst dyker i Sverige och då blev det en tur ut till Väderöarna. Båten startade från Hamburgsund.

Vädret var helt perfekt då vi sakta passerade ut genom kanalen.

Inspirerad av Marianne fick det bli en spegling.

En häger blev störd av vår båt och flög vidare mot en annan klippa.

Anders visar Andy på sjökortet vart vi är på väg.

Regn och hård vind  dagarna innan gjorde att sikten var allt annat än bra. Andy är dock en mycket erfaren marinbiolog (och inte fotograf) så han hittade mängder med intressanta saker att studera. Här en röd solstjärna.

"Död mans hand" och anemoner på en klippvägg.

Fredrik simmar längs väggen och Andy rotar runt i bakgrunden. Tur att båda hade bra lampor för det är lätt att tappa bort varandra när sikten är dålig.

Blågyltan var i alla fall på humör och poserade villigt. Till vänster en hona av samma art. 

Efter första dyket stannade vi till vid en ö för att äta lunch. Sälarna låg och solade sej på klipporna.

Den här sälfamiljen passerade vi långsamt innan vi la till. Bilden är tagen med 420 mm och därefter beskuren. Vi var inte alls så nära som det ser ut och de låg lugnt kvar på klipporna när vi passerat.

När vi lagt till kom det en del nyfikna sälar för att kolla vad vi gjorde. Jag smög ner i vattnet med kameran men de ville inte komma inom fotoavstånd. Däremot var det mysigt att bara ligga där på ytan och spana på sälarna.

Precis under ytan hittade jag en hel del sjöharar som tycktes både äta och jobba på att göra nya sjöharar. Jag kan förstå om bilden är förvirrande med det är tre bruna sjöharar, varav två sitter på varandra.

Vi gjorde ett dyk till och jag experimenterade med en fisheye + en extender. Det gick att komma väldigt nära en del mycket små motiv.

Återresan till Hamburgsund var lika strålande som hela dagen. Två strandskator följde oss en bit på vägen.

En tobisgrissla blev "dagens nyhet" för mej. Jag tror inte det går att ta fel på dessa men rätta mej gärna i så fall.

Till midsommar är vi förhoppningsvis där igen om vädret tillåter.

Hälsningar Lena