Glimtar från en svensk midsommarafton...

Vi firade midsommar på västkusten, mitt i en riktig turistidyll med vackra sjöbodar, stora båtar och vajande flaggspel....

De som hade en sjöbod tillräckligt stor för att sitta i gjorde så....

...eller så fixade man andra lösningar med presenningar och provisoriska regnskydd. Ni vet väl lika bra som jag vad som händer när man råkar komma åt en svacka i duken med särskilt mycket vatten...men stämningen verkade god. Bilderna är förstås tagna med 400 mm för vi ville ju inte störa dem denna sköna helg.

Färggranna goretexkläder, paraplyer och burköl. Visst är det svensk midsommar i ett nötskal? Men vad gjorde vi då? För inte trodde ni väl att vi satt i en sjöbod och åt sill med öl och nubbe?  

Vi simmade förstås med sillen!!! Dock är det nog mest småtorskar på denna bild,... men det fanns en hel del småsillar och annat smått och gott under ytan vid Väderöarna. Tänk,.. vi märkte inte av en enda droppe regn!

Vi träffade också på dessa livsnjutare som gottade sej på klipporna. Förstora så förstår ni ännu bättre. Kolla in sälen till vänster som gör "bananposen". Bilderna är förstås tagna med 400 mm (och beskurna) för vi ville ju inte störa dem denna sköna helg.

Fortsättning följer...

Hälsningar Lena

Vårdyk med nakensnäckor

Om man dyker den här tiden på året i Svandinaviska kustvatten kan man hitta mängder med nakensnäckor. Det är små snigellika djur utan skal som oftast är från ca en halv till ca 3 cm stora. De är ganska svåra att artbestämma men jag har försökt göra mitt bästa genom att titta i boken "Svenska nakensnäckor" av Malmberg och Lundin (2015). De två på bilden tror jag är rödbrun kamnuding.

Det här tippar jag är en linjebortsnuding pga den längsgående vita linjen. Nakensnäckorna är ofta färggranna och en del har lysande vita utskott. Färgen kommer från de organismer de äter och det vita i toppen är en nässelsäck som innehåller nässelkapslar från de djur de ätit. Nässelkapslarna bränns (som en brännmanet) och fungerar som nakensnäckans försvar.

Detta är ganska säkert en vårtborstnuding som lägger ägg i form av tunn sträng i spiral. Den sitter tyvärr på väldigt brokig botten och inte alls som man "vill ha den" om man strävar efter mer konstnärliga bilder.

Två till vårtborstnudingar. Nakensnäckorna är hermafroditer och under parningen, som ofta sker under senvinter eller vår, byter idividerna sperma som befrukatar de ägg som båda individerna bär på. Äggen lägger de sedan i spiral- eller rosettliknande mönster som det till höger på bilden.  

Här ett exempel på en annan äggsamling från en nakensnäcka där man t o m kan se de individuella äggen.

Eller så kan de ringla äggsträngen runt växtligheten som på bilden ovan.

Den här är verkligen pytteliten och jag chansar på en ryggfotsnuding, men de går att förväxla med ett par andra arter och man kan inte se huvudet på denna.

De här två är betydligt större och jag tror att de är snigelkottar. De kan bli 120 mm långa. Ett passande namn eller vad tycker ni?

Här är det nog två knottriga gurknudingar som verkar ha det lite mysigt tillsammans.

Mest troligt en signalnuding. Den har huvudet till vänster och där kan man se två huvudtentakler (rhinoforer, ser ut som horn med en spiral i änden). Det är nakensnäckans sinnesorgan för smak och lukt. Mitt på ryggen sitter gälbusken samt på denna art två utskott som är gula i toppen.  

Signalnudingen lägger ägg i form att ett böjt band som inte bildar en hel cirkel så det kanske är exempel på den snäckans ägg som vi ser på denna bilden + en signalnuding och fyra storbubbliga sköldnudingar (eller möjligen äggbubbliga....).

Signalnudingens huvudtentakler samt fyra utskott på munfliken.

Liten och brun.,.... kanske en långhornad sköldnuding. De kan variera i färg men ska ha små guldfärgade pigment på kroppen (förstora och bedöm själva). Huvudtentaklerna ska vara påfallande långa enligt boken.

Det här är i alla fall en fransträdnuding. Det är den största och vanligaste nakensnäckan i svenska vatten. Bilden är tagen på grunt vatten och det gick en del vågor så vi gungade fram och tillbaka tillsammans. Inte helt lätt att få en skarp makrobild kan jag intyga, men vi gungade i alla fall i takt.

Fransträdnudingen kan har olika färg och den här hittade min sambo när jag fotade den brunspräckliga. Tyvärr fick jag inte till hela huvudet i bra skärpa men jag är ändå tämligen säker att det är samma art. Det var allt för denna gång, nu är det fredag !

Hälsningar Lena

PS. Alla bilderna är tagna under dyk vid Väderöarna förra helgen.  

Havsänglar, finns dom?...

....på riktigt....?

Om man söker på nätet hittar man information om havsänglar. Det är en ovanlig och hotat hajart som ibland visar sej i svenska vatten. Men den lilla ängeln ovan är ingen haj....Den är ca en cm hög och simmar runt lite planlöst i öppet vatten. Jag vet inte vad det är.....men änglalik är den. Eller vad tycker ni...?

Den lilla ängeln slår ut med vingarna och poserar för fotografen.....samtidigt är den helt omöjlig att få riktigt fin skärpa på. Den liksom luras lite hela tiden och svänger fram och tillbaka.....fånga mej om du kan.....fånga mej om du kan....

Jag svär i det fyragradiga vattnet och försöker förtvivlat hålla kameran stilla.

Ibland stannar de upp och tycks fundera ...

Om man smyger på dem kan man ibland få se dem dansa....skaka loss riktigt ordentligt faktiskt. Jag huttrar och kameran skakar antagligen i mina händer.

Om man har riktig tur kan man stöta på två änglar som kramas....kanske blir det småänglar efter ett sånt här möte .....vem vet hur änglar blir till..... 

Hälsningar Lena

PS. Bilderna är tagna för några dagar sedan utanför Väderöarna på ca 15 m djup. Djuren är små och genomskinliga och även om jag sett dem tidigare vet jag inte vad det är. De kallas allmänt för havsänglar.

Mackan är kastad

" - Ååååhh, formfranska med vitlökssmör!!! Min favorit. "

" -Wow, någon kastar ut bröd från en båt. Nu gäller det att hugga för sej så länge man är ensam."

" - Vitlöksbröd med extra havssalt, precis som jag vill ha det !"

" - YES, MIN !!!"

" - NEJ! Men hallå! Jag tog den först!"

" - DELA ??? Aldrig i livet !"

" - Nu kommer Gullan klaga på att jag luktar vitlök igen !"

" - Vaddå fullkorn är nyttigare? Jag är väl inte dummare än att jag kan göra ett undantag."

" - Nej, jag tänkte inte alls ta brödet...jag bara tittade på det..."

" - Undan snorvalp, på havet råder djungelns lag och det är MIN macka !"

Hälsningar Lena

PS. Vitlöksbrödet blev över från lördagens havskräftmiddag och vad kunde väl passa bättre än att ta med såväl skalen som brödet ut på havet dagen efter.  

Tångsnärtan - en ärtig liten fisk

En tångsnärta kikar ut från en klippskreva. Det är så man oftast hittar den...om man hittar en över huvud taget. De är inte så vanliga och man måste veta var man ska leta. Just denna individ håller till i en skreva vid en småbåtshamn som heter Jordfall i Gullmarn. Det är antagligen Sveries mest fotograferade tångsnärta. Den brukar ha en partner också men det är svårt att få med båda på bild.

Om man ligger still och väntar kikar den ibland fram lite längre.  Då kan man tydligt se att den har gula till bruna, plymliknande utväxter på huvudet. Äldre hanar kan också ha liknande utskott på ryggfenans framkant. Den är i örvigt oregelbundet mönstrad i gult och brunt.

Det här är en ganska vanlig syn när man hittar en tångsnärta. Den ligger ofta långt in i en trång skreva där den samsas med andra fiskar, krabbor eller trollhummer. Här ser det mer fördelaktigt ut att vara plattfisk.

Den här låg på en klipphylla och då kan man ana sej till att det är en långsträckt fisk med mycket lång ryggfena. Den blir max 25 cm lång så det är ungefär lika stor som tejstefisken. Den ser lite överrumplad ut över den plötsliga uppmärksamheten, men den låg kvar och lät sej villigt fotograferas. 

Den här tångsnärta låg helt öppet och det har jag bara stött på en gång, i Norge. Ni har nog sett denna förut, eller en bild ur samma serie. Den lät mej komma mycket nära och jag kunde lugnt ta mina bilder utan att den tycktes bry sej.

Den här bilden tog vi i årets SM i undervattensfoto och den fick en del poäng. Om man sätter en sk snoot på blixten kan man beränsa spridningen av ljuset så det bara slår in i skrevan utan att belysa väggarna framför. Det här är lite knöligt att hålla på med men min sambo fick assistera och rikta blixten.

Hälsningar Lena