Torsken ställde i alla fall upp på bild

Är nu åter efter en långhelg på västkusten med dykning i Gullmarsfjorden. Mängder med bilder att importera, sortera och gå igenom. Dessutom är badrummet fullt med saltindränkta prylar och trädgården har nästan exploderat med växtlighet när vi var borta.

Dykningen har varit riktigt bra hela helgen även om vädret varierat ganska rejält. Sista dyket gjorde vi på Fossens camping i morse, där vi även hyrde en stuga. Igår hade ett dykpar sett småfläckig rödhaj där och naturligtvis ville vi se om vi hade samma tur. Tyvärr såg vi ingen haj men däremot en del fina torskar. Mer om detta när jag fått lite ordning på mina bilder.

Hälsningar Lena 

Sodwana Bays fiskar

Efter mötet med aporna och sebramangusten återgår jag till undervattensvärlden. Det finns en stor mängd olika fiskar på reven i Sodwana Bay. Några "gamla godingar" som vi sett under tropiska dyk många gånger förut, men även några som är nya för oss.

Det första djuret jag fotograferade var faktiskt en blåprickig rocka. Inte just denna men samma art. Den här låg lite bättre så jag kunde få med hela djuret. De lyser fint med sina knallblå fläckar.

Rockan är vanlig och likaså denna art av anemonfisk som vi mött åtskilliga gånger förut. De lever i symbios med anemonen och just detta par hade en samling ägg att vakta. Äggen är de röda som synns till vänster, bakom fisken.

Anemonfiskar är oerhört kaxiga och denna simmade rakt på kameraporten och vek sedan av. Det var en ren lyckträff att detta blev skarpt. Lite väl snävt dock.

Det här är en annan art av anemonfiskar, en rosa variant med ett vitt band längs ryggen. Jag hade många bilder med från detta dyk men inte en enda där båda fiskarna tittade fram samtidigt (som var skarp). Anemonerna i sej är väldigt vackra, i synnerhet om man får med lite av undersidan.

En typ av "Hawkfish" men inte en färgvariant som vi sett förut. De ligger ofta i koraller och spanar, tacksamma motiv att fotografera.

En "Boxfish". De här ser oerhört sköna ut med sin kantiga kropp och den här varianten är dessutom rätt söt med sin lilla mun. Vi såg även blå och en mörkare, nästan svart variant.

Det här var något helt nytt för oss och attans snabba var de också. Jag fick en bild (där skärpan inte är helt perfekt placerad) sedan var de puts väck. Dessa "Fire Goby" försvann blixtsnabbt ner i ett hål när de kände sej hotade. Blixt räckte för att skrämma ner dem.

Det här vet jag faktiskt inte vad det är. Jag såg den bara en gång och den lät sej villigt fotograferas i sitt hål. Liten och charmerande söt med sina randiga blå ögon.

En blå "boxfish" som gled runt lite och letade efter ätbart i sanden. Tyvärr var det ganska grumsigt i vattnet nära botten och det gungade rejält.

Visar en profilbild också, inte så galant komposotion kanske, men de ser så roliga ut runt munnen och mönstret på kropppen är väldigt detaljerat.

Den här har nog alla sett som snorklat där det finns rev. Papegojfisken som finns i en mängd granna färger och som har en hård "näbbliknande" mun som nästan alltid är öppen. De äter korall och man kan höra dem knapra på korallerna med den vassa "näbben" när man dyker. Den här glada nunan får ansluta dagens rapport från Sydafrika.   

Hälsningar Lena

Finns det charmiga fiskar ?

Ni som brukar titta in och läsa min blogg vet antagligen min åsikt om denna fråga redan. Nu tänkte jag testa den på er med några små fina firrar från Gozo.

Den här lilla fisken, ca 3 cm, simmade rakt mot kameran och tittade på mej med lite trotsig min. Rätt stöddig för att vara så liten.

Den här är en liten "blenny" och den kanske har lite mer charmpoäng än den första. Den höll till på en sten och hade som en liten inhägnad trädgård runt sej, med vinröd matta.

Efter en stund vågade den sej ganska långt fram mot kameran och "leendet" är ju bara så härligt. Ansiktet är mindre än 1 cm.

Simpor har kanske inte det vackraste ansiktet men ibland har de väldigt vackra färger, som kommer fram i blixtarnas ljus. Den här var ca 10 cm lång och flyttade ständigt runt på väggen där den höll till.

 Inte charmig kanske men en ganska cool typ tycker jag. Visade gärna lite tänder när man kom nära med kameran. Oftast fick man bara en chans på dessa innan de blixtsnabbt försvann över sandbotten.

 Plattfiskar är svåra att motstå med sina besynnerliga ansikten. Tacksamma att fotografera är de också för de ligger helt stilla och tror att de inte synns.

Hälsningar Lena

Björkvik - Stockholms populäraste dykplats

Idag skulle min dykklubb avsluta en kurs för en en elev som inte blev klar i våras. Då det var andra nybörjare med som ville dyka så behövdes det resurspersoner dvs erfarna dykare. Jag följde med och tog med min kamera också. Det är inte lätt när man dyker med någon som är mindre erfaren men dykplatsen är ljus och fin, och allt som är kul att se finns på väldigt grunt vatten.  

Björkvik är antagligen den mest populära platsen att ha dykkurser på i Stockholmsområdet och det är alltid mängder med dykare på plats när man kommer dit. De allra flesta ser dock inte det vi såg idag. För de fina små djuren hittar man mellan 2-4 m, och det området simmar de allra flesta förbi. 

I tången på ca 2 m djup hittar vi denna fina kantnål. En släkting till sjöhästen och en fisk som många tror att man bara kan se på västkusten.

Strax efter hittar vi en mindre havsnål, en hona att döma av de vackra färgerna. Här är det ombytta roller som gäller och det är honan som har de vackra blå mönstren.

Hona av mindre havsnål.

Hannen är betydligt mer diskret och ser nästan ut som ett av de grässtrån som han så gärna simmar runt bland. Hos dessa fiskar är det hannen som får bära de befruktade äggen i en lite påse på magen tills de är färdiga att kläckas.

 Vi hittade även några plattfiskar som låg i sanden och var helt övertygande om att de var osynliga. Dessa ligger helt stilla och man kan ta hur många bilder man vill.

Ha en fin söndagkväll

Lena

Med munnen full av tänder

Havskatten är känd som en aggressiv fisk, vilket nog mest beror på att när man får upp den i en båt så hugger den tag i vad som finns närmast. Om det är en stor fisk kan den bita sönder en åra och fingrar ska helst inte komma ivägen. Tandgarnityret är imponerande!

Men när man möter havskatten på hemmaplan är den fridfull och låter sej villigt fotograferas. Den backar undan från dykare om man kommer för nära, även de stora exemplaren, som egentligen inte har några naturliga fiender.

 Havskatten är ofta stationär och man kan hitta den år efter år i samma skreva eller håla. Den är bottenlevande och lever på sjöborrar, kammusslor, sjöstjärnor och andra musslor. Utanför en havskattlya finns stora samlingar av skalrester och ibland botaniserar mindre fiskar eller, som på denna bild, räkor bland resterna efter den stores senaste måltid. Denna bild är tagen 2006 utanför Tromsö. På den tiden hade jag en Olympus C8080 kompakt och endast kamerans interna blixt. Denna havskatt, men inte just denna bild, var det första jag la ut här på FS.

 Det här är ett exempel på en ung havskatt, som är betydligt mörkare i färgen. Som vuxen kan den bli  ca 120 cm lång och väga över 20 kg. Detta exemplar var max 30 cm och den var mycket blyg.

Båda bilderna ovan och den nedanför är exempel på betydligt större exemplar, som är fotograferade i Saltströmmen utanför Bodö i Norge. Vi har aldrig sett en havskatt i svenska vatten även om de finns på västkusten. Men längs den norska kusten kan man stöta på dem och i Saltströmmen finns det gott om dem. 

 Havskatten leker på vintern och det är hannen som vaktar äggen i 2-3 månader innan de små larverna kläcks. Hannen rullar ihop sej runt äggmassan och äggen kommer då att komma i kontakt med slem från den vuxna fiskens hud. Slemmet tycks ha bakterie och svampdödande effekt, vilket man upptäckt i fiskodlingar där man upprepade gånger misslyckats med att kläcka rom utan närvaro av en hanne.

Ha en fin kväll

Lena