Hoppis

Det kom inte några “nya” fåglar till vår utfodringsplats i helgen, så det blev inte så mycket nya bilder heller. I arkivet rumsterade jag senast runt bland vår- och försommarbilder 2012. Stora blanka ögon tittade plötsligt på mej från en bild.

Det var sommarens första hoppspindel. Det är små bedårande spindlar med stora blanka ögon vars ”hoppande” gör dem lite nyckfulla att fånga på bild. Ena stunden här, andra stunden där och det går väldigt fort.

Inledningsvis befann sej ”Hoppis” på vårt träbord vars skiva var i behov av att oljas in. Bilden är tagen med 100 mm makro + Raynox-DCR 250 och bra stöd på bordsskivan.

 Vips satt Hoppis på bordskanten och det blev lite balancerande med kameran för att få med honom.

 Med mild övertalning fick jag spindeln att hoppa upp på bordskivan igen och nu hamnade den på senaste numret av dyktidningen som låg där. Fint med lite färg på bakgrunden tänkte jag, men naturligtvis blev det inte en enhetlig färg med den typen av makroutrustning. Plötsligt försvann spindeln helt ur bild. De hoppar blixtsnabbt och man hinner inte alltid uppfatta vart de tar vägen. Upptäckte nu att den satt på kameran, mitt ovanpå makroobjektivet.

 Jag tog kamera med spindeln och förflyttade mej ner på gräsrotsnivå. Hoppis tog ett stort skutt ner i gräset och nu följde en kurragömmalek bland grässtrån som förstorades till gigantiska proportioner genom objektiv och extralins.

Det blev många bilder i gräsmattan och jag insåg att vi även har en och annan myra där. Lika plötsligt som den dök upp var den lilla hoppspindeln borta. Den hoppade iväg och jag hann inte med att se åt vilket håll. En udda känsla när man fotograferar dessa djur är att det känns verkligen som att man får ögonkontakt med dem. De har tydligen utmärkt syn med de stora ögonen och ser antagligen sej själva i kamerans lins. Men de tittar också fotografen "rakt i ögonen".

 Ha en bra kväll

Lena 
(som faktisk syns i spindelns ögon)