Full rulle hos skäggmesarna

Jag steg upp riktigt tidigt i morse och hann en sväng till Hjälstaviken innan jobbet. Det var helt stilla i vassen då jag vandrade längs spången men jag hörde dem minsann....tissel, tassel....och plötsligt satt det en liten kaxig fågel på räcket, en skäggmeshanne.

Sedan var där plötsligt två. Om det är honor eller ungfåglar kan jag inte avgöra.

Räknade som mest till 15 stycken och de var bra fart på dem. Svårt att komma nära trots att jag tillbringade mesta tiden med att stå still.

Hela gänget satte sej i vassen en stund och de satt absolut inte stilla.

Med bländare 8 som jag får med 2 x extender blir det rörigt i bakgrunden....

...och man väntar tålmodigt på att någon ska sätta sej på ett strå med lite avstånd från resten av vassen.

Men det var ett charmerande gäng jag fick möta...

...och det var inte helt fel att börja dagen så här, fast den blev lång innan jag fick åka hem efter en hel arbetsdag.

Hälsningar Lena

Några sommarglimtar med fjädrar

I mitten av juni hade vi flugsnappare i holken på husgaveln. De var mycket intensiva med matningen och flög i skytteltrafik mellan "skogen" bakom vårt hus och holken. Flugan i bakgrunden undkom med blotta förskräckelsen.

Hannen var minst lika ivrig som honan på att förse de små med mat.

Det har ju inte regnat så mycket i sommar men det kom väl någon skur i juni när vi också fortfarande hade lite solrosfrön kvar och en automat. Den här stenknäcken kan dock inte förstå varför den måste dela med sej till en ekorre.

Precis som Ing-Marie försökte jag mej på kungsfiskare. Via FS fick jag ett tips om att jag kunde hitta ett par kungsfiskare i Örsundsbro. Vi hittade dem och som vanligt var 420 mm inte tillräckligt. Alla bilderna på kungsfiskare är kraftigt beskurna.

De flög som små vackra blå pilar över vattenytan ca en gång i halvtimmen och ljusförhållande växlade mellan väldigt mörkt i skugga till bländande ljust i solen, dvs antingen över- eller underexponerade bilder (om de överhuvudtaget var med på bilden).  

Trots allt blev det en underexponerad bild som jag gillar, men förstora den inte...

En morgontur till en damm utanför Uppsala. En häger får två ettriga tofsvipor efter sej.

Här var det någon som ropade "örn" på skrattmåsdialekt....jag såg ingen örn men stor kakafoni uppstod. Här hade det varit lämpligt med lång slutartid, men det måste man planera i förväg ( ca 10 s i all fall) eftersom ISO, tid och bländare ska ändras dramatiskt.

Eftersom jag har en grav att sköta om i Gävle blev det ett par turer dit i sommar. Jag brukar då också gå en sväng i Boulognerskogen för att spana efter forsärlor.  Jag hittade inga forsärlor...  

...men däremot en kull gräsandsungar som visade vad man ska äta när det inte finns någon som kastar brödbitar. De hade inga problem att jobba sej upp mot strömmen trots att det strömmade på rätt rejält.

Att se under vatten är inte heller något problem och att få huvudet helt översköljt hör till vardagen även om man fortfarande bara ha dun på kroppen. 

Hälsningar Lena

Morgonbad

Vi har ett blomfat med vatten i trädgården för att våra små bevingade vänner ska kunna dricka och bada. Det har varit en torr sommar och vi har haft en del besökare. I morse när vi åt frukost vid sjutiden kom det en badsugen blåmes.

Jag kunde snabbt hämta en kamera med 420 mm monterat för att föreviga den lille badaren.

Det var delvis skugga på badet så det blev 1/500 s och ISO 1000. Bländaren blir 5,6 med mitt fasta 300 mm och 1,4 telekonverter. Det också är ett treglasfönster mellan kameran och motivet.

Kolla vad den njuter. Här är det stjärten som får en sista viftning.

Man kan nästan höra den sjunga en snabb låt i badet. För det går fort när en blåmes badar. Seriebildtagning på högsta nivå gäller.

Den ser lite rufsig ut men får nog snart koll på frisyren.

Redo för en ny dag i blåmesens hektiska liv.

Nu är det fredag (för oss som inte fortfarande har semester) !

Hälsningar Lena

Grönbenorna är också lite dansanta

Tog en kvällstur till Hjälstaviken och fastnade en väldigt lång stund på den långa spången. Det var framför allt den här lilla fågeln, och alla hens kompisar, som fick mej att stanna.  

Grönbenorna hoppade från tuva till tuva, ibland med lite flaxande.

Jag började spana efter dem och insåg att de fanns betydligt fler än jag först trott.

Jag kunde välja motljus eller att stå med solen i ryggen, bara att vända på spången. Insåg snart att motljus blev mer spännande bilder och så började väntan på att de små grönbenorna skulle "dansa".

Vilket de också gjorde, men attans vad det gick undan.

Ibland verkade de också hitta något ätbart i det grunda vattnet. Motljuset var besvärande ibland och jag antar att sådant kan avhjälpas med ett filter (som jag varken äger eller har någon direkt kunskap om).

Jag blev helt betagen av grönbenorna och det passerade en del andra människor, från båda hållen, när jag stod där och spanade ut över våtmarken. Grönbenor hade de förstås sett första fången de gick på spången, ingen anledning att stanna igen.

Till slut blev det riktigt kallt och jag fick ge upp fast solen ännu inte gått ner.... 

...bara en bild till.

Nu är det fredag!

Hälsningar Lena

De mytomspunna

Korp (Corvux corax) har historiskt förknippats med de döda och med förlorade eller fördömda själar. I Sverige fanns föreställningen om korpar som är spöken efter självmördare eller mördade människor som inte fått en kristen begravning.... 

Hugin och Munin är kanske de mest kända korparna. I den nordiska mytologin satt de på Odins axlar och hörde och såg allt. De satt sålunda inne med all viktig information + backup (för de var ju två). När vi döpte undervisningslokalerna i vårt nya hus på Ultuna campus tyckte vi att just Hugin och Munin var perfekt för det två datasalarna.

Många inhemska folk vid Nordamerikas nordvästra kust vördade korpen som en gud. Vilket vi såg åtskilliga bevis för i bl a Alaska. I tlingit- och haidakulturerna var korpen både skojare och skapargud. Skojare är lätt att förstå om man sitter och tittar på korpar. De rör sej ibland på ett lustigt skuttande sätt och hoppar jämfota vid minsta oro.

I den här posen ser den lite gudalik ut tycker jag. I synnerhet om man betänker dess storlek. Det är svårt att visa storlek på bild men vingspannet är mellan 115-130 cm och korpen är vår största tätting.

Korpar lever i livslånga par, men de kan göra snedsteg ibland...Det händer att korphannar besöker andra honor när deras hanne är borta. DNA teknik har slagit hål på de flesta myter om fågelpar som är varandra trogna livet ut, och det gäller många fler arter än korpar.

Man kan ju fundera över om inte Hugin och Munin borde ha varit ett par dvs en hona och en hanne. Men reproduktion i den nordiska mytologin följde ju inte alltid gängse normer. De kanske rent av var lite före sin tid...

Korpar är mästerliga flygare och jag fick se många fantastiska parvisa uppvisningar. De är dock mycket svåra att fånga på bild när man sitter i ett gömsle och kameran är "fast" i sin glugg.

Juvenila korpar håller ihop i gäng och frågan är om inte dessa tre höll på att koka ihop något rackartyg tillsammans. Biologer har på senare tid observerat att unga korpar gärna leker, t ex åker kana i snö eller retar andra djur som vargar eller rovfåglar. Beteendet ser de ut att göra enbart för nöjes skull.  

Vuxna korpar är mer försiktiga av sej och även mer avvaktande mot nya föremål. Här var det kråkan som vågade sej fram till godsakerna långt före korpen. De har tillskrivits stor intelligens bland fåglar och kanske är det smart att vara lite avvaktande.  

Många har fått se korpar reta stora rovfåglar, men dessa två såg snarare ut som vänner när de kom flygande genom den brända skogen.

Två vänner som har kommit tillbaka till sin skog efter branden för att leva där sida vid sida...Så kan man väl få fantisera lite när man sitter ensam i ett gömsle och solen snart ska gå upp.

Korp, nationalfågel i konungariket Bhutan och landskapsfågel i Dalsland, nu är det fredag och det är värt ett stort hopp !

Hälsningar Lena

PS. Bilderna är tagna från ett gömsle utanför Sala som man kan boka plats i genom birdsafarisweden.se