ALASKA SALMON

Redan första dagen i Alaska fick vi se stora laxar som hoppade ovanför ytan. Oerhört svårt att fånga på bild. Det blev mest plaskbilder. Men när ansamlingen av lax blev tillräckligt stor gick det att fånga dessa fiskar i luften. Alla de mörka trekanterna på ytan är laxfenor, så ni kan ju tänka er hur mycket fisk det var just här.

Laxarna har en häpnadsväckande livscykel som startar i sötvatten (en å eller älv) där de kläcks. De tillbringar ett par år i strömmen och kallas ”smolts” (stirr på svenska tror jag). Därefter genomgår de en förändring för att klara saltvatten och simmar ut i Berings hav och Gulf of Alaska. De följer havsströmmarna till platser med gott om mat och lever så i flera år. När de är mogna kommer de tillbaka till den ström de själva kläcktes i, återgår till ett liv i sötvatten, för att fortplanta sej och sedan dö. De döda laxarna blir näring till livet i strömmen och ffa alla små nykläckta laxyngel.

En dag försökte vi få lite närkontakt med laxar även i vattnet. Vädret var strålande och Swell låg för ankar i en liten bukt.

Precis när vi skulle äta frukost ropade någon ”björn” och pekade mot stranden. Där tassade en mörk nalle som man efter lite dividerande kom fram till antagligen var en ung grizzly.

Nalle gick vidare och hängav sej snart åt bärbuskarna som växte lite högre upp på stranden.

Efter frukost åkte vi, fyra i taget, med den lilla livbåten upp i en grund, smal å som mynnade i bukten. Halvvägs upp i ån var en grotta där vi fick kliva ur båten och börja simma själva med fenor och snorkel. Miljön runt vattendraget var urskog med sagostämning.

Vattnet såg klart ut vid första anblicken, även om det var lite mörkt av de stora träden som skuggade. Tyvärr uppstår besynnerliga visuella effekter när saltvatten blandas med sötvatten vilket gör vattnet grumligt, nästan oljigt ibland. Det fanns gott om laxar men så här såg det ut när vi simmat en bit.

Högre upp i strömmen täcktes den av sten (som en grotta) och det blev betydligt mörkare, men här var också vattnet mycket klarare. Laxarna svepte runt oss och simmade sedan förbi för att fortsätta uppströms. Laxarna på bilden är Pink Salmon, en hona först och sedan en hanne med puckeln på ryggen.

Det här är en hanne av Pink Salmon med den karaktäristiska nosen och puckeln.

En del fiskar var slitna och hade skador på nosen och ryggen. Vi såg även enstaka Sockeye Salmon, som är vackert röda med gröna huvuden. Lyckades dock inte få någon på bild med godtagbar skärpa.

I en grund del av ån stod vattnet lite stilla och där var sikten också någorlunda acceptabel.

Laxarna simmade in här och låg ibland stilla en stund innan de fortsatte.

Vi låg nästan en timme och spanade på laxarna.

Vartefter man tröttnade var det bara att flyta med strömmen ut i bukten.

På väg ut flöt vi igenom grottan där vi tidigare klivit ur livbåten. Där strömmen mynnade stod inte björnen och väntade :-). Däremot kom dykbåten och hämtade upp de som inte ville simma hem för egen maskin.

De stora ansamlingarna med lax drar till sej björn, som ni kanske läst om i andra inlägg här på FS. Örnar samlas också där laxarna finns. Man kan åka på fotosafari för att titta på just detta. Vi var lite sena för att få se det mest spektakulära uppvisningarna ovan ytan, men björnen kom tillbaka på kvällen strax efter middag.

Vi såg en hel del örnar men när man hade kameran till hands satt de mest och spanade. Inte så illa det heller förstås.

Hälsningar Lena

Med åtta armar kan man kramas ordentligt

Vår resa längs Alaskas Inside Passage fortsatte norrut och vädret var för det mesta riktigt fint. I den skyddade passagen var vattnet ofta väldigt lugnt.

Lite krusningar på ytan mitt på dagen och ofta blev det helt blankt mot kvällen.

På Nautilus Swell är man van att det är många undervattensfotografer med och så här ser laddnings- och arbetsstationen ut. Lägg märke till alla eluttagen på översta hyllan. Till vänster kan man se en balja med färskvatten där man kunde skölja sina grejer efter varje dyk.  

Ett djur som jag alltid spanat efter då vi varit i British Columbia är bläckfisk, specifikt den som heter Giant Pacific Octopus. Vi visste att den skulle finnas även i Alaska och spanade på varje dyk. Oftast hittade man den som på bilden ovan. Sovandes i en smal skreva.

Detta bamseexemplar låg i en väldigt smal skreva och var fullkomligt ointresserad av vad som hände utanför. Sugkopparna var flera centimeter i diameter och det säger lite om bläckfisken storlek. De kan uppnå en vikt av 50 kg och då är armarna ca 3 m långa!

Till slut så mötte vi en bläckfisk som var vaken och satt mellan några stora vita anemoner. Inte ett bamseexemplar men det var alert och brydde sej inte nämnvärt om att bli fotograferad.

De smälter för det mesta in i omgivningen på ett häpnadsväckande sätt och kan ändra både färg och form oerhört snabbt. Här fick jag dock en bild då den poserade mot en ganska OK bakgrund. 

Plötsligt "blåste den upp sig" och ändrade delvis färg.

Om den inte smälter in i miljön så blir ändå mönstret väldigt förvillande.

Jag vill gärna ha mycket tentakler på bilderna, helst med sugkopparna synliga.

Bläckfisken poserade villigt och tycktes inte bry sej särskilt mycket om att det blixtrade omkring den. Om man sträcker ut en hand mot deras tentakler brukar de ofta känna efter (provsmaka) på vad de "hittat" genom att ringla upp på handen/armen. De har nämligen smaksensorer i sugkopparna. De händer dock att de blir väldigt närgångna och då är det svårt att fotografera samtidigt. Sugkoppar som fäster mot naken hud ger sugmärken, kanske inte helt oväntat...

Vi avslutade mötet med bläckfisken med några närgångna portträtt.

Till kvällen så var vattnet spegelblankt och passagen hade smalnat av ordentligt.

Vi mötte en båt som drog en timmertrål strax efter solen gått ner.

Himlen färgades rosa och månen kom fram. Vi passerade timret och ännu en dag längs Inside Passage led mot sitt slut.

Hälsningar Lena

Från knölvalar till "lumpsuckers"

Vaknade tidigt och såg genom hyttfönstret att solen var på väg upp. Jag funderade en stund i sängvärmen men smög sedan ut på däck med kameran i handen.

Vattnet var spegelblank och det var helt stilla. Endast ett svagt ljud av den lilla generatorn brummade i bakgrunden och det doftade av nybakat bröd från byssan. Vår kock Benoit hade börjat med frukostförberedelserna. Jag spanade ut över vattnet och tog några bilder…

…då hördes plötsligt ett pysande ljud, så ett till och ytterligare ett. Valar ! Jag såg deras ryggfenor bryta den blanka vattenytan och kastade mej sedan in i hytten för att byta objektiv och väcka Fredrik.

Stämningen var i det närmaste magisk och vi blev stående en lång stund på däck.

Solen klättrade bakom bergskammen och en fiskebåt från den lilla orten Petersburgh gick ut.

Ibland klämtade en klocka för två sjölejon hade klättrat upp på en boj mitt i farleden med en klocka i.

Valarna hade absolut ingen brådska utan uppehöll sej en bit från båten och verkade närmast ligga och vila helt nära ytan. Vi kunde höra deras blåsande och se fenor nära ytan.

Knölvalarna blev efter denna dag ett ganska vanligt inslag längs vår resa i Alaska. Vi såg ofta de stora djuren blåsa i fjärran och deras ryggar som bröt ytan. Vid några tillfällen kom de väldigt nära och efter ett dyk fick vi se dem utföra ett beteende som kallas ”bubble netting”. Valarna dyker och ett par av dem blåser bubblor i en ring vilket samlar fiskarna i ett tätt stim. Sedan kommer alla valarna upp med vidöppna gap och fångar så mycket fisk de kan. Just då öste regnet ner och de kameror som fanns på båten var innestängda i undervattenhus (då blir det inga bra landbilder) så vi valde att bara stå och titta på dem. Upplevelsen var enorm !

Knölvalarna var utan tvekan de största djuren vi mötte och även om vi inte såg dem under vatten fick vi veta efteråt att de passerat precis över våra bubblor under ett dyk….

Som en kontrast till valarna visar jag också några väldigt små fiskar. De heter "lumpsuckers" och dess motsvarighet i Skandinavien kallas sjurygg eller taggig sjurygg. De vi såg på denna resa var mycket unga och knappt en centimeter långa (om de sträckte på sej).  Djuret till vänster är ett litet kräftdjur som kallas spökräka.

Lumpsuckers har en sugkopp på buken som den kan fästa till underlaget med.

De förekommer i olika färger och har begränsad simförmåga. När de simmar ser de ut som en pytteliten helikopter med dålig styrförmåga. Om man inte vet vad man letar efter ser de bara ut som ett litet skräp i vattnet.

Dykplatsen där vi fann dessa var ett himmelrike för makrofantasten, för där fanns så mycket mer än bara lumpsuckers....

Avslutar med en annan pytteliten fisk som på engelska heter "clingfish" och som nog kan vara en ringbuk på svenska. Den har också förmågan att suga sej fast på olika underlag, i detta fall ett tareblad.

Det här visar lite av kontrasterna på de djurliv som vi mötte under resan genom Inside passage i Alaska.

Hälsningar Lena

Alaskaturen fortsätter - Glaciären LeConte

En förmiddag gjorde vi en tur till glaciären LeConte. Vi lämnade Swell och drog iväg ombord på dykbåten Indy, lastade med varm choklad och matsäck. Alla som ville hoppa på isfalken eller paddla kajak var iförda torrdräkt.

Vi färdades genom LeConte Bay och vår kapten lotsade oss fram mellan de blåaktiga isflaken för att komma så nära glaciären som möjligt.

När vi började närma oss glaciären låg det mängder med sälar och vilade på isflaken. Det var flera hundra stycken och de tittade lite nyfiket på oss när vi kom smygande med båten.

Sälarna var oemotståndliga och jag hade 300 mm på kameran vilket passade utmärkt för avståndet till sälarna.

Isen varierade i färg på ett häpnadsväckande sätt från glänsande vit till kornblå. När glaciärisen packas blir kristallerna större och isen klar. Isen absorberar sedan alla andra färger utom blått, vilket gör att den blir blå för oss.

Is som den vackraste glaskonst.

Väl framme tornade glaciären upp sej. Den är ca 1,6 km bred och sträcker sej ca 34 km.

Det fanns en hel del sjöfågel i området.

LeConte Bay är ca 250 m djup och glaciären är känd för att den kalvar under vatten. Det bildas sk “shooters” när isen som lossnar under vatten flyter upp till ytan. På bilderna ovan kan man se hur ett isflak plötsligt kommer upp ur vattnet. Det var betydligt större än det ser ut på bilden.

Vi väntade tålmodigt på att få se isen kalva ovan ytan.

Det knakade en hel del men vi fick inte se något riktigt spektakulärt, lite plask blev det i alla fall.

Omgivningarna runt glaciären var spektakulärt vackra och om man ville kunde man ta en av kajakerna och paddla iväg en stund. För de som undrar så dök vi inte här för vattnet var nästan mjölkvitt dvs sikten var urusel. De stora isflaken till höger på bilden skulle provade vi istället att klättra på.

Glaciäris är bucklig, hård och hal så att klättra på den var inte det lättaste. Torrdräkten var ett måste för denna övning. Den fungerar som en överlevnadsdräkt och flytväst kombinerat. Med våthandskar och huva var det sålunda inga problem att hamna i vattnet.

Fredrik och Andy tog sej till toppen på detta flak. Det som ser ut som prickar i luften var små irriterande flugor. Den enda gången vi hade irriterande flygfän på hela resan.

Flera insåg att det enklaste sättet att ta sej tillbaka till båten var att hoppa i vattnet och simma fram till stegen. Fredrik tyckte man skulle göra det med viss stil.

Vårt plaskande gjorde att flera sälar tittade upp ovanför ytan.

Isformationerna var fascinerande och det blev väldigt mycket bilder. Vi avslutade vårt besök med att ta med oss lite is tillbaka till Swell.

Innan middagen serverades drinkar med glaciäris och vad passar bättre på en dykbåt i dessa trakter än Kraken rum. Mer om bläckfiskar senare...

Hälsningar Lena

ALASKA UNDER WATER

Vi fortsatte vår resa norrut i Alaska längs rutten "Inside passage" med dykbåten Indy på släp.

Dyken  bjöd på möten med fiskar som vi sett tidigare under dyk i British Columbia, som t ex denna havsmus.

Men vi mötte också helt nya arter som denna Alaska Ronquil. Den finns enbart i Sibirien och Alaska.

Först såg vi bara enstaka individer och alla fotografer gjorde sitt yttersta för att få en bild på denna fisk. Efter någon dag fanns de överallt och de försvarade sina hålor med stor energi.

Det här var dock en bonus och jag har redan fått en förfrågan om att få just denna bild publicerad i en bok. Två hannar av  Alaska ronquil som strider om revir.  

Undervattensmiljön  innehöll mängder med anemoner och förvånansvärt många ormstjärnor, som också kallas medusahuvud. Man kan se dem i vissa norska fjordar, tyvärr oftast ganska djupt.

Ormstjärnorna är oemotståndliga och jag har mängder med bilder på dem. Det är djur som hör till tagghudingarna och de kan ha upp till 5000 armspetsar. Dessa djur filtrerar små partiklar ur vattnet och gillar sålunda när det är riktigt strömt.

På den här bilden är det en "Black rockfish" som slagit sej ner bredvid en sjögurka och ett antal medusahuvuden. En vanlig syn under ett dyk i dessa vatten.

Om man tittade lite noggrannare kunde man också hitta en av mina favoriter. Decorated warbonnet, en charmig fisk som jag visat på bild några gånger tidigare.

Det finns ju också de fiskar som gör sitt yttersta för att inte synas som t ex denna simpa.

Här är ytterligare ett exempel på kamouflage. Man ju tycka att jag borde fått med hela fisken men det var så strömt att den här bilden blev till av bara farten. Mer om det en annan dag.

Hälsningar Lena