Premiär för restaurang Stubben

Lördag och hyfsat fint väder, ledigt och jag var dessutom ensam hemma då sambon var på älgjakt. Jag bestämde mej för att duka på Stubben för att se vilka gäster som eventuell skulle hitta dit. Jag hade annonserat lite under fredagen, men kunde ju inte kolla responsen då.

Det verkade som att de förstått att Stubben var öppen och serverade skalade "lyxfrön". Talgoxarna var utan tvekan i majoritet.

De kom och åt eller hämtade frö i skytteltrafik. Här var det mer "drive-through" än sittning.  

Men det gav ju också lite action. Jag har en buske som fortfarande har de mesta av löven kvar och den skuggar stubben väldigt effektivt. Ljuset på bilderna är sålunda bygglampan som jag riggat ca 60 cm från stubben så att ljuset faller från samma håll som solen skulle ha gjort, om det inte vore för busken. 

Tyvärr blev det ändå höga ISO för att få korta slutartider. 

Nötväckan var en flitig gäst. Här har den slickat i sej ett frö och förser sej snart med så många till den kan bära i näbben. 

Det kom också en och annan större gäst, men de är så skygga att de inte är ett problem. Jag fick besök av skatan två gånger under tiden jag satt ute. Om jag bjuder på charkprodukter brukar de dock vara mer ivriga, men det får bli en annan helg.

Ett par nya inflygningspinnar verkar vara en plats med viss potential. De små mellanlandade ofta där innan de kom in för att äta.

Från restaurang Stubben är det fri sikt ut i skogsområdet bakom vårt hus, som sedan något år tillbaka är naturreservat. Närheten till skogen gör att vi ibland från besök av trevliga små skogsfåglar som tofsmes och svartmes. I skydd av de stora tallarna lurar också en bevingad individ som ser mina små gäster som huvudrätter på en buffé. Mer om det i nästa blogg.

Hälsningar,

Lena

Restaurangen är öppen

Idag öppnade fågelrestaurangen, gissa vem som stod först i kön?

Så här såg det ut då jag hade dukat inför första sittningen. Skatorna var mycket intresserade. I synnerhet som den enda pop-up restaurangen på tomten bara har sittplatser för småfåglar. 

Inledningsvis kom de in ganska diskret från vänster, kollade om det var ledigt...

En annan taktik var hastig flygande entré från höger.

Då lyckades den i alla fall få en sittplats i närheten av buffen. 

Det mest effektiva var nog ändå direkt anfall från ovan. Det var vad alla de andra gästerna föredrog i alla fall.

Här är jag ganska säker på att den läser menyn...

...innan den kommer in för en hastig provsmakning.

Den hugger för sej i farten, på bästa skatmaner. Den får med sej en klick bordsmargarin. Växtbaserat, för den är ju laktosintolerant. 

Det blir springnota förstås, typiskt skator.

Man får ju ändå säga att den klätt upp sej för tillfället. Undrar om det går att få ett plagg uppsytt som uppvisar den här färgpaletten i gråmulet dagsljus.

Den kom tillbaka för att få ett smakprov till och landade prydligt på avsedd plats. 

Sen flyttade den på sej och jag såg direkt vad som var på väg att hända. Den fina grenen med mossa som utgjorde huvuddelen av restaurangen var egentligen för stor för plankan som den låg på. En vuxen skata väger ungefär 200 g och det blev lite för mycket...

Här välter hela dukningen och de eventuella småfåglar som stod på kö i häcken flög åt alla håll. 

Huvudrätten, skalade solrosfrön, studsade upp från serveringen. Hela restaurangen föll ihop på träplankorna och upprörda gäster twittrade ut sina klagomål på internet. 

Det var bara att duka upp nytt och använda buntband för att säkra möblemanget. Jag hade fullt med små gäster som köade för en plats trots att vädret inte var det bästa för en uteservering. En tumultartad start för årets fågelrestaurang.

Hälsningar Lena

Ungarna utflugna

Nu har den tredje kullen lämnat boet, efter 27 dagar, enligt Uppsalas hängivna kungsfiskarskådare. Jag var där i lördags och spanade, vilket resulterade i bilderna i förra bloggen. Erkänner att den här bilden också är från i lördags. Söndag hade jag inte tid, fast vädret var bra.

Måndag lunch åkte jag dit igen, det är ju bara ett par minuter med bil från jobbet. Då hade ungarna inte lämnat ännu och det var långt mellan matningarna. Honan hade också lockat på dem vid några tillfällen. Jag fick bara se en snok under den tid jag var på plats.

Nu är det inte så ofta jag ser simmande snok, så den beredde mej visst nöje. Den simmade förbi betydligt närmare än den jag fotade i lördags, med tungan ute dessutom.

De som suttit på platsen mellan sju på morgonen och fem på eftermiddagen, i flera dagar, hade fått uppleva många snokar, dessutom en huggorm, flera bävrar och en mink. Under måndag lunch passerade också mängder med skolungdomar som undrade vad vi alla tittade på, en kungsfisk eller vad? 

Inga ungar kom ut på måndagen men när jag kom dit på tisdag lunch var de alla ute och jag fick hålla till godo med en simmande padda. De hade kommit ut vid sju på morgonen och de tappra själar som satt där i regnet räknade till fem ungar. Vid det här laget hade alla lämnat området kring boet.

Jag stod en stund och spanade med de som fortfarande var kvar, men nu var de blå juvelerna borta och det blir nog inga mer kungsfiskare på bild denna säsong. Paddan simmade förbi med snygga bentag.

På parkeringen stod de här två och undrade över all den publik som de små blå fåglarna lockade till sej, trots att de mest bara visslade förbi i raketfart och möjligen visade upp en pytteliten fisk i förbifarten.

Hälsningar Lena

Nytt från stubben

Dessa bilder tog jag förra helgen, precis innan värmen hade kommit. Sedan kom det en "vårblogg" mellan. Rödhaken dök upp för drygt en vecka sedan men är nu en flitig gäst när det serveras frön på marknivå, som t ex på stubben.  

Hacke är en stamgäst, men är ganska blyg och kommer ogärna om jag sitter och lurpassar med kameran. Vi har minst fyra individer, dvs två par. Jag kan också höra mindre hackspett från tomten, men den har bara visat sej en gång och då hade jag förstås ingen kamera till hands. 

Nötväckorna är många, men det är sällan jag fångar en med tungan ute så den får vara med ändå.

Sedan några dagar har bofinkar börjat besöka oss. Jag hade ett par blurriga bilder från påskhelgen, på den som jag bedömde var den första. Nu är det lättare att fota dem. 

Flera individer kommer och besöker stubben, både hannar och honor. De kan tyvärr inte riktigt samsas på matplatsen, mer är korta stunder.

Helt nytt för dagen är dock denna fågel. Det är inte ett nytt tomtkryss, för vi hade dem i trädgården när vi var nyinflyttade. Det är dock mer än 15 år sedan jag hade en bergfink i matningen. Just den här bilden fick jag när solen behagade glimta fram en kort stund.

Bergfinkarna dök upp redan tidigt på förmiddagen, då det regnade och var väldigt mörkt på stubben. ISO 8000 och 1/1000 s med bländare 7,1.

De kunde inte samsas om maten med bofinkhannar, vilket kanske inte är så konstigt. 

Det här kunde möjligen fungera och det fanns frön spridda på båda ställena.

Lustigt nog kunde de här två skatorna äta tillsammans, det måste vara de allmänna vårkänslorna som gör att de inte bråkar om fröna.

Jag bara häpnade när två skator kunde sitta så länge tillsammans på vår stubbe. Herr och fru skata får man anta...

En ekorre kom och tog för sej. Vi ser dem inte så ofta längre sedan flera stora granar fällts i närheten av vår trädgård. Mer ljus på tomten men färre ekorrar.

Den skuttade snart vidare upp i ett träd, för det hände något ute på gatan som den blev störd av. Vi bor ju i ett villaområde och allsköns mänsklig aktivitet är väldigt nära "min stubbe". 

Ringduvorna har också kommit men de kom inte ner till stubben idag, i alla fall inte när jag satt och bevakade den. Jag kan dock höra dem i skogen när jag är ute och fyller på frön på stubben och våra andra matningsplatser.

Det här var faktiskt den första bilden jag tog denna dag, då jag snabbt insåg hur mörkt det var i skogen bakom vårt hus. Jag greppade kameran som låg framme och korrigerade snabbt tiden för att få en vettig exponering, det blev 1/125 s och det funkar ju inte för en pigg rödhake :-)

Hälsningar Lena

Det lackar mot jul

Här ser det minsann ut att bli en vit jul och SMHI har t o m utlovat sol den 24:e. Det kan bli en riktigt vacker julafton. Dock inte där vi är, men det är lika bra för skulle det komma snö blir det bara kaos. 

Vi har i alla fall fyllt på fågelautomaterna till brädden, så de ska ha något att plocka i sej när nu vintern gjorde ett återtåg och temperaturen sjunker. 

De här kompisarna har vi knappt sett skymten av de senaste dagarna, men de kom på besök nu när marken återigen är täckt med snö. Det sista av grönkålen och den nervissnade bladpersiljan har gått åt. De fick några juläpplen.

Ha en riktigt fin jul allihopa,

hälsningar Lena