Ungarna utflugna

Nu har den tredje kullen lämnat boet, efter 27 dagar, enligt Uppsalas hängivna kungsfiskarskådare. Jag var där i lördags och spanade, vilket resulterade i bilderna i förra bloggen. Erkänner att den här bilden också är från i lördags. Söndag hade jag inte tid, fast vädret var bra.

Måndag lunch åkte jag dit igen, det är ju bara ett par minuter med bil från jobbet. Då hade ungarna inte lämnat ännu och det var långt mellan matningarna. Honan hade också lockat på dem vid några tillfällen. Jag fick bara se en snok under den tid jag var på plats.

Nu är det inte så ofta jag ser simmande snok, så den beredde mej visst nöje. Den simmade förbi betydligt närmare än den jag fotade i lördags, med tungan ute dessutom.

De som suttit på platsen mellan sju på morgonen och fem på eftermiddagen, i flera dagar, hade fått uppleva många snokar, dessutom en huggorm, flera bävrar och en mink. Under måndag lunch passerade också mängder med skolungdomar som undrade vad vi alla tittade på, en kungsfisk eller vad? 

Inga ungar kom ut på måndagen men när jag kom dit på tisdag lunch var de alla ute och jag fick hålla till godo med en simmande padda. De hade kommit ut vid sju på morgonen och de tappra själar som satt där i regnet räknade till fem ungar. Vid det här laget hade alla lämnat området kring boet.

Jag stod en stund och spanade med de som fortfarande var kvar, men nu var de blå juvelerna borta och det blir nog inga mer kungsfiskare på bild denna säsong. Paddan simmade förbi med snygga bentag.

På parkeringen stod de här två och undrade över all den publik som de små blå fåglarna lockade till sej, trots att de mest bara visslade förbi i raketfart och möjligen visade upp en pytteliten fisk i förbifarten.

Hälsningar Lena

Nytt från stubben

Dessa bilder tog jag förra helgen, precis innan värmen hade kommit. Sedan kom det en "vårblogg" mellan. Rödhaken dök upp för drygt en vecka sedan men är nu en flitig gäst när det serveras frön på marknivå, som t ex på stubben.  

Hacke är en stamgäst, men är ganska blyg och kommer ogärna om jag sitter och lurpassar med kameran. Vi har minst fyra individer, dvs två par. Jag kan också höra mindre hackspett från tomten, men den har bara visat sej en gång och då hade jag förstås ingen kamera till hands. 

Nötväckorna är många, men det är sällan jag fångar en med tungan ute så den får vara med ändå.

Sedan några dagar har bofinkar börjat besöka oss. Jag hade ett par blurriga bilder från påskhelgen, på den som jag bedömde var den första. Nu är det lättare att fota dem. 

Flera individer kommer och besöker stubben, både hannar och honor. De kan tyvärr inte riktigt samsas på matplatsen, mer är korta stunder.

Helt nytt för dagen är dock denna fågel. Det är inte ett nytt tomtkryss, för vi hade dem i trädgården när vi var nyinflyttade. Det är dock mer än 15 år sedan jag hade en bergfink i matningen. Just den här bilden fick jag när solen behagade glimta fram en kort stund.

Bergfinkarna dök upp redan tidigt på förmiddagen, då det regnade och var väldigt mörkt på stubben. ISO 8000 och 1/1000 s med bländare 7,1.

De kunde inte samsas om maten med bofinkhannar, vilket kanske inte är så konstigt. 

Det här kunde möjligen fungera och det fanns frön spridda på båda ställena.

Lustigt nog kunde de här två skatorna äta tillsammans, det måste vara de allmänna vårkänslorna som gör att de inte bråkar om fröna.

Jag bara häpnade när två skator kunde sitta så länge tillsammans på vår stubbe. Herr och fru skata får man anta...

En ekorre kom och tog för sej. Vi ser dem inte så ofta längre sedan flera stora granar fällts i närheten av vår trädgård. Mer ljus på tomten men färre ekorrar.

Den skuttade snart vidare upp i ett träd, för det hände något ute på gatan som den blev störd av. Vi bor ju i ett villaområde och allsköns mänsklig aktivitet är väldigt nära "min stubbe". 

Ringduvorna har också kommit men de kom inte ner till stubben idag, i alla fall inte när jag satt och bevakade den. Jag kan dock höra dem i skogen när jag är ute och fyller på frön på stubben och våra andra matningsplatser.

Det här var faktiskt den första bilden jag tog denna dag, då jag snabbt insåg hur mörkt det var i skogen bakom vårt hus. Jag greppade kameran som låg framme och korrigerade snabbt tiden för att få en vettig exponering, det blev 1/125 s och det funkar ju inte för en pigg rödhake :-)

Hälsningar Lena

Det lackar mot jul

Här ser det minsann ut att bli en vit jul och SMHI har t o m utlovat sol den 24:e. Det kan bli en riktigt vacker julafton. Dock inte där vi är, men det är lika bra för skulle det komma snö blir det bara kaos. 

Vi har i alla fall fyllt på fågelautomaterna till brädden, så de ska ha något att plocka i sej när nu vintern gjorde ett återtåg och temperaturen sjunker. 

De här kompisarna har vi knappt sett skymten av de senaste dagarna, men de kom på besök nu när marken återigen är täckt med snö. Det sista av grönkålen och den nervissnade bladpersiljan har gått åt. De fick några juläpplen.

Ha en riktigt fin jul allihopa,

hälsningar Lena

Skatorna vill också smaka

Jag lyckades publicerada denna blogg innan den var klar. Nu har jag fixat texten och hoppas den går att följa. 

Dessa bilder är i alla fall från en sittning vid min lilla matning i trädgården. Nu har det kommit ett tunnt lager pudersnö och skatorna vill förstås också vara med och smaka på det som bjuds.

Det godaste finns på baksidan om denna gren...fastkletat bordsmargarin.

Svårt att hugga och flyga iväg med, vilket annars är skatornas taktik.

När en skata landar i matningen är det nästan som ett bombplan, jämfört med talgoxar och blåmesar.

Jag blev faktiskt överraskad för de brukar vara väldigt skygga och jag sitter ju ute, om än lite dold. Oftast gick det dock väldigt fort.

Vid ett par tillfällen var det två som försökte sno åt sej något gott samtidigt. Oftast fick de inte ens plats i bildfältet om jag inte zoomade ut ordentligt.

En del vill inte ha skator i småfågelmatningen men vi har talg som de inte kommer åt och en matare som de inte vill besöka för den sitter där det är för trångt för så stora fåglar. I övrigt får de ta för sej av vad som bjuds.

De är ju rätt fina när de visar upp sej.

Hälsningar Lena

Familjen Pica pica

Under en promenad kring Råstasjön och Lötsjön på söndag förmiddag råkade vi på en skatfamilj med två föräldrar och två ungskator. 

Småttingarna smakade på olika saker de hittade men det här torkade blomskaftet var inte så gott...

Tacka vetja en portion "skatmat" levererad direkt i gapet av en ihärdig förälder. 

Inget snack om var maten ska levereras och om inte det öppna gapet räcker som stimuli så låter ungen rätt mycket i det här läget.

Bara att stoppa in en portion och ge sej ut efter mer mat till nästa telning.

Ungarna är lika stora som sina föräldrar men de saknar all "street smartness" och kunskap om att skaffa föda som deras föräldrar har. Stjärtfjädrarna är inte fullt så långa heller och ögonen har en ljusare ton.

Nästa portion levereras i ett träd. Det ser inte ut som en fullt så maffig leverans som t ex starar kan komma med, men det räcker kanske för tillfället.  

Det viktigaste är att stoppa något i gapet på en gång. Ungen är ju mitt uppe i en hungerkris, ett tillstånd som uppstår ungefär en gång i kvarten. 

Nu blir det inte mer. 

Ingen rast ingen ro om man är skatförälder.

" - För jag tänker sitta här och vänta tills nästa portion serveras! "

Hälsningar Lena