B. LOGGBOKEN

En blog om undervattensfoto i första hand, men livet pågår ju även mellan dyken...

" The Backyard" i Richardson, Texas

Många amerikanska hus som har en tomt på baksidan har också ett stort högt plank runt den delen av trädgården. Då husen står i rader bildas en gränd kantade av dessa plank, där kör man in med bilen för att sedan köra rakt in i garaget. Här kan man möta ekorrar, kaniner, tvättbjörnar, en och annan råtta (om det inte finns en "ratsnake" som håller koll) och kanske en opossum.

Så här ser det ut hos min syster på deras "backyard". Om man har en lång och varm sommar som i Texas är det inte helt fel att ha pool. Det finns en uteplats till höger som har dubbla fläktar under taket. Om man har semester kan man ju passa på och njuta lite i den här miljön och samtidigt spana på djurlivet. Lägg märke till den lilla svarta pergolan mitt i rabatten. Där hänger en platt behållare med röd ovansida, en kolibrimatare. Den bevakade jag många gånger...

Det fanns ett annat djur som gärna använde pergolan som uppvisningsplats. En bedårande grön anolis som gjorde sej till genom att visa den rosa haklappen så fort den fick en chans. 

Högst upp på pergolan var tydligen ett perfekt ställe för bästa exponering. Grön anolis hör hemma i sydöstra Texas och vi har sett dem även runt jul, då det inte är ovanligt att de tar sej in i huset på vintern. Ibland hittar man dem under robotdammsugaren där det är varmt och mysigt.

Det här kanske en hona eller så är det en hanne som bytt färg. Den klättrade i alla fall runt i rosorna och lät sej inte imponeras av den gröna med haklappen.

Ibland passade ett par gräsänder på att ta ett dopp i poolen. De flög ofta över tomten och spanade om någon var ute. Om man tillfälligt gick in var de strax där och simmade en runda. 

Inne bland buskarna runt poolen prasslade det ibland och oftast var det då en kanin, till hundarnas stora förtret. Den här lilla kaninen är dock fotat i ett buskage strax utanför planket. 

Ekorrarna lever ett hektiskt liv i villaförorten och tar ibland igen sej i träden, när de inte hoppar från hustaken eller springer på planket. 

Det finns förstås en stor gasgrill men sedan en tid tillbaka också en rök på denna "backyard". Här börjar middagen bli färdiga efter många timmar i röken och det är inte konstigt att hunden är intresserad.  

Det serverades varmrökta revbensspjäll med coleslaw denna kväll och det var behagliga 22 grader när vi satt ute och åt. 

Det var ungefär då som "humme" brukade dyka upp dvs så fort man satt sej till bords och lagt undan kameran. Kolibrier är extremt territoriella och kan inte samsas om en automat. Alltså bara en fågel i taget. De kan också landa och ta en slurk sockervatten så snabbt att man inte ens hinner höja kameran. Den här sitter på en utkikspinne högt upp i ett träd och bilden är kraftigt beskuren. Jag fick fortsätta bevaka automaten senare...

När sonen med fru kommer på besök älskar deras två hundar "the backyard". De får förstås inte bada i poolen, men här hände en olycka och matte fick dra upp den blöta unghunden. Det är labradoodles (labrador x storpudel) om någon undrar. 

Vi satt ute hela kvällen och fyra hundar ute är betydligt lättare än inne. Eftersom vi missade den obligatoriska juldagsmiddagen i år serverades kalkon med alla goda tillbehör som "stuffing", broccoligratäng, majs, potatismos, sås och tranbärssylt, som avrundas med varm amerikansk äppelpaj och glass. Det är också den traditionella maten som serveras vid "Thanksgiving" i USA, men det gick lika bra att äta den i maj.

Sista kvällen då vi också satt ute och åt middag, fast det var i varmaste laget, förändrades himlen dramatiskt. Det hade varit en del oväder under tiden vi var där, men mest regn nattetid och inget som direkt påverkat vår semester. Det här blev inte heller mer än en regnskur, men det såg väldigt häftigt ut. 

Jag har inte dragit en massa i spakarna i LR utan himlen så ut så här. Det passerade förvånansvärt snabbt. 

Hur blev det nu med kolibrierna? MÅnga timmar stod jag och spanade på den röda automaten. Här har även anolisen passat på att visa upp sej. De är tydligen inte goda att äta, för kråkorna rör dem inte. En klematis har precis börjat så ut och fungerar då som extra lockbete för de små nektarätande fåglarna. Insåg att det kanske är just blommorna som gör att kolibirer inte kommer så ofta till automaten. Just nu finns det mängder med vilda blommor och då kan de ju förse sej utan att behöva landa i trädgårdar.  

Sista dagen, när allt var packat och vi väntade på att åka till flygplatsen, gick jag ut en stund och då kom den. Plötsligt satt en liten fågel på den röda automaten och den satt stilla.

Det är troligen en "Black-chinned hummingbird" och här sörplar den i sej av sockervattnet. Den hade inte ens bråttom.

Sedan lättade den och backade en bit från mataren innan den blixtrade iväg så snabbt att den var helt omöjlig att följa. Med såväl den röda mataren som den vissna blomman med på bilden är den ju inget praktskott direkt, men jag fick den i alla fall. Sedan åkte vi hem.

Hej så länge,

Lena

Postat 2024-05-22 16:11 | Läst 899 ggr. | Permalink | Kommentarer (10) | Kommentera

Ekorre på språng

När jag besökte en fågelmatning utanför Sala fanns där en ekorre som också passade på att både äta och samla på sej av nötterna jag bjöd på.

Den sprang runt en hel del och jag försökte återigen fånga ekorren i språnget.

Här är ett mindre skutt. Den sprang på denna stock för att gömma nöten en bit bort. Sedan kom den tillbaka.

Nytt försök. Jag hade ju även en del fåglar att hålla koll på så jag hann inte med alla turer som kurre gjorde. 

Här trodde jag att den skulle ta ett större hopp men den ändrade sej. Precis som med actionbilder på fåglar ska man helst trycka av innan rörelsen har inträffat. Ekorrar kan man ibland se när de "förbereder" ett skutt.

Men den var ju också oemotståndligt söt med lite snö på nosen. 

Det fanns nötter i överflöd och det verkade faktiskt som att den ibland hade svårt att bestämma sej. Den nosade noga på dem innan den valde en nöt.

Det gick även att fotografera i motljus på detta ställe och eftersom jag var ensam på platsen kunde jag gå runt och testa olika positioner när solen visade sej.

Här fick jag till slut chans på ett språng...

Hopp! Lite snävt framför nosen och på nästa bildruta är bara halva ekorren med. Det är väldigt svårt att hänga med när de hoppar men här fick jag i alla fall en ekorre mitt i språnget.

Hälsningar Lena

Postat 2023-11-26 10:39 | Läst 1192 ggr. | Permalink | Kommentarer (15) | Kommentera

Östra Finland, dag 4, en skogspromenad

Dag fyra är det uppehållsväder och Stig passar på att berätta för oss om brandljud. Det finns nog de bland er som vet vad brandljud är, men jag erkänner direkt att jag hade inte en aning. Det är vad man kan se på denna tall och Stig förklarade för oss att denna tall har överlevt flera skogsbränder. När jag kollar på Wikipedia kan man läsa följande: Brandljud är en stamskada på ett träd orsakad av värme från en skogsbrand. Barken faller av och veden blottas. Om trädet överlever branden börjar skadan övervallas. Brandljud finns främst på tallar som tack vare sin tjocka bark kan överleva branden. 

Efter frukost gör vi en utflykt för att fotografera lite i skogsmiljö. Här kan man också se brandljud på dessa två tallar mitt i bilden.

Vi stannar vid en plats ganska nära gömsleområdena där skogen är helt magiskt vacker. Tyvärr är det strålande solsken vilken inte är optimalt för fotografering, men det är bättre än regn och det är just regnet som hindrat oss från att åka hit tidigare. 

Fallna träd har fått ligga och successivt har ris och mossa växt upp runt och över de gamla stammarna.

Vi kommer överens om att ses vid bilen efter 60 minuter och på bara några minuter är alla utspridda i skogen. Den här stora gamla stammen med rötterna gör att jag blir kvar vid vägen några minuter till. 

Jag har bara 24-105 mm, eftersom Finnair har börjat väga handbagage och naturligtvis har jag inte heller något stativ. Det behövs inte vid gömslefotografering. Stativhuvudet räcker (eller ärtpåsar).

Gamla stubbar sticker upp som mjuka pucklar med mossa och lingonris, ibland också några svampar. Just då slår det mej att det här är första gången på väldigt länge som jag är i en skog och INTE plockar kantareller. Jag ser faktiskt inte en enda, men sopp finns det förstås. 

Här sitter Magnus och njuter av lugnet i skogen. Det var dock en del aggressiva knott, men de syns ju förstås inte på bilderna. 

Jag kan inte minnas när jag senast gick i en sån här skog och jag kom plötsligt att tänka på Sten Björklund, som bloggat om gamla fina skogar och att de förvinner i rasande takt. 

Jag hade ju inget makro men det går att fota en del små saker ändå, för den storslagna naturen är förstås full av vackra detaljer. 

Lavarna i träden ger finaste sagostämning och det är fortfarande ganska blött efter allt regnande. 

Solljuset gör att man får testa sej fram och här är det rejält underexponerat.

Snart är det dags att samlas vid bilen igen  och knotten börjar dessutom tära på mitt tålamod, jag har blodfläckar på händerna där de huggit små bitar. 

Vi ber ändå om att få kliva ur bilen innan vi når baslägret för att stanna en stund vid denna ström. Vi får promenera sista biten hem men det är bara skönt. Det blir en hel del stillasittande på en sån här resa och efter middagen ska vi ut till gömslena igen för en ny sittning.  

Ekorrarna har tydligen haft show när vi varit borta och måste ta en paus för att dricka vatten. 

Lassi har också kommit till baslägret. Han delar på arbetet med sin son, som är delägare, och har nu löst av honom. Nu undrar vi förstås vad planen är för eftermiddagens gömsle... 

Hej så länge, 

Lena

Postat 2023-10-01 20:26 | Läst 1318 ggr. | Permalink | Kommentarer (11) | Kommentera

En glimt från ekorrarna i dammen

Den här trädgrenen låg mitt i dammen och var egentligen favorittillhåll för småfåglar. Det låg solrosfrön på baksidan men även några nötter, så ekorrarna skuttade ut hit då och då för att leta efter godsaker.

" -Kan det ligga något här? " ser den ut att undra. 

" - Fnyyyys! Vatten i näsan, hua!"

" - Åh, regnar det?..."

" - Typiskt, svansen är också blöt. Så blir det alltid ute på den här lilla träbiten."

" - Nu gäller det bara att ta sej tillbaka till kanten och få fast mark under fötterna igen."

" - Hoppsan, det är halt här." 

I det här läget håller jag andan och har förstås fingret på avtryckaren. Jag väntar på att den ska hoppa...

...men det gör den inte utan den vadar längre ut i vattnet och jag undrar återigen om jag ska få se en ekorre bada.

Men nej, ekorren tar ett stort skutt snett bort från mej. När jag tittar på denna bild kan jag ju inte låta bli att undra hur den hade blivit om jag haft en kamera med den nya tekniken som låser fokus på ögonen. 

Men nu hade jag inte det och i en liten berättelse som denna tycker jag den kan få sluta så här. Kurre skuttade iväg obekymrat mot nya nötter och mål.

I morgon är det fredag, yeah!

Hälsningar Lena

Postat 2022-09-01 18:24 | Läst 1982 ggr. | Permalink | Kommentarer (13) | Kommentera

Ekorrar, vilka showartister!

Nu kommer det mer bilder från Flatanger, men inte örnar. Ole Martin har ett skogsgömsle där man kan sitta en stund på mitt på dagen, mellan båtturerna. Vi turades om att sitta där och fick ca två timmar per tillfälle. Det finns en fin vattenspegel framför och här håller Ole Martin på och fixar till kanterna samt laddar med godsaker till både småfåglar och ekorrar. Det var ekorrarna som visade sej bli det största nöjet här. 

Ekorrarna sitter och väntar på att Ole Martin ska gå och det tar inte många minuter innan den första är framme för att kolla vad det finns för gott att hämta. Tyvärr började det också regna och ISO drog snabbt iväg till 2500.

Ekorrar är snabba djur och det blev en utmaning att fånga dem i rörelse. Den här bilden är inte riktigt skarp men det är den första då jag lyckades fånga korren i luften. Det skulle ta mycket tålamod innan jag fick till en ny bild på hoppande ekorre och hela djuret var med på bilden. Oftast var det bara en svans och två bakfötter. 

Regnet skvalade ner och några fina speglingar var inte att tänka på, men ekorrarna brydde sej inte ett dugg och bara att titta på dem var ibland så roligt att vi fnissade högt i gömslet. 

Men så slutade det regna och det lättade t o m upp lite. Där satt den näpnaste ekorren med nosen i vattenytan.

Här har den upptäckt att det ligger en hasselnöt och flyter en bit ut i vattnet.

Nöten flyter längre ut på vattnet och nu vet den inte hur den ska göra.

Bada kanske.....men nej, det finns en gräns för hur långt ut de går i vattnet.

Det gäller att hitta en ny nöt och den behöver inte leta länge, det finns mängder med nötter utspridda på olika ställen.

Lyckan är gjord när de fiskat upp en hel hasselnöt ur dammen. Det låg nötter på betydligt lättare ställen men de skulle ändå sträcka sej ut i vattnet för att fiska upp de som låg där. Lägg märke till att den har små vattendroppar i morrhåren.

Det var också mycket "hopp och lek" eller vad de nu sysslade med. Minst fem ekorrar underhöll oss nästan oavbrutet i två timmar.

Lämplig slutartid för sprallig ekorre var minst 1/1000 s eller ännu hellre 1/1250 s. 

Det var även en del småfåglar vid gömslet och en domherre fick vara med på bild. I övrigt var det talgoxe, talltita, grönfink, grönsiska, bofink, en skata och en tufsig nötskrika.

Men det var ekorrarna som stod för den stora underhållningen...

...och som gjorde att vi åkte ut till gömslet igen dagen efter för en andra sittning. Då sken solen och det blev många charmiga små solskenshistorier. De ska jag ta fram när höstmörkret sänker sej och vi går in i "ISO 5000 perioden".

Hälsningar Lena

Postat 2022-08-15 18:13 | Läst 1854 ggr. | Permalink | Kommentarer (13) | Kommentera
1 2 Nästa