Ungsvanar i ljuset

Det blev några extra bilder på de stora svanungarna för jag gillar färgen på deras fjädrar och de olika skiftningarna i gråbruna toner som de uppvisar så här års. 

Solljuset över sjön inbjöd till några experiment i high key 

De håller sej rena och fina. Fjäderdräkten glänser faktiskt när solen faller i en viss vinkel. 

Till slut somnade alla in. Jag vet faktiskt inte varför alla sover med huvudena åt samma håll. Det var dessutom vindstilla. Så här såg det i alla fall ut när jag lämnade dem.

Hälsningar Lena

Hemma hos familjen knölsvan

Jag hade länge planerat att kolla in hur det gått för knölsvansfamiljen vid Råstasjön och fick äntligen en chans. Jag gav mej iväg i god tid före soluppgången. Kanske lite väl tidigt...När jag parkerat vid tennishallen bakom Råstasjön var det fortfarande väldigt mörkt på gångvägen ner mot sjön.

Jag stannade till en stund och tog några bilder i skenet av lyktorna. Det var fint och stillsamt fast man kunde höra staden vakna runtomkring. 

När jag kom ut på promenadvägen runt sjön tog jag ett fem bilder i stående format för detta panorama. Det är vyn mot Friends, nej fel, Strawberry arena. Solen är på väg men inte riktigt än.

Jag promenerade vidare...Ljuset tilltar sakta och det simmar en och annan fågel på vattnet. Sothönsen är i alla fall vakna. Jag spanar efter knölsvanar...

Där är de! Jag kan räkna till åtta på kamerans display plus en vuxen individ som inte är med på denna bild. De har inte vaknat ännu och befinner sej på andra sidan sjön i förhållande till min position. Jag fortsätter promenaden, de är ca 1,5 km bort. När jag når dit är de förstås inte kvar...

Jag kommer tillbaka till samma ställe och tar fem bilder till för ett nytt panorama. Solen kommer snart att gå upp.

Några hundra meter senare får jag syn på dem. Hela familjen har precis nått favoritplatsen där en mjuk stenhäll sluttar ner mot vattnet. Jag räknar vimlet av grå halsar och får det till åtta, plus två helvita individer.

Den här bilden tog jag 24 juli på samma ställe. Då var de åtta ungfåglarna fortfarande duniga och redan då såg det förstås hoppfullt ut att de skulle klara hela kullen även detta år. 

Nu vet jag att så är fallet. Knölsvansparet vid Råstasjön har återigen lyckats med en kull på åtta ungar. Jag byter från 100-500 zoomen till 16-35 mm och hukar mej mitt i den stora svanfamiljen.

Solen har gått upp och bjuder på morgonljus, även om det inte är så spektakulärt på denna plats. Jag sitter på huk bland svanarna som gör morgontoalett. 

Med 16 mm kan jag nästan klappa den vuxna svanen på stjärten och hen tittar på mej en kort stund. Men det här är det snällaste svanparet jag någonsin mött och den vuxna fågeln bryr sej egentligen inte alls om min närvaro. 

Det är precis som jag har upplevt tidigare. Jag får sitta mitt i familjen som ägnar det mesta tiden åt att putsa sej. Emellanåt för de en lågmäld kommunikation av mjuka kvittrande (från ungarna tror jag) i kombination med resta halsar. De har koll på varandra på ett artigt sätt. Lågmälda för att vara så stora. 

En efter en bäddar de ner sej för att sova frukost och jag lämnar dem efter ett fint möte. Det blev förstås betydligt fler bilder och de kanske kommer i ett senare inlägg. 

Hälsningar Lena

Vi närmar oss hägersäsongen, gråhäger alltså.

Jag gjorde en utflykt i morse till ett av mina favoritställen. Huvudsyftet med besöket kommer i en annan blogg. När jag var på väg tillbaka till bilen passerade jag en nästan igenvuxen bäck och hajade till då det stod en gråhäger där. Avståndet var häpnadsväckande kort. 

Splatt! Hägern fiskade i det nästan obefintliga vattnet. Wow, jag adderade 15 minuter till min parkeringstid och stannade en stund. 

Det fanns tydligen små fiskar i vattnet som vassen växte i, även om man knappt kunde skönja någon öppen vattenyta. Hägern fick upp en liten munsbit som snabbt försvann ner i det stora gapet. 

Det fortsatte direkt med sitt spanande.

Nästa hugg kom bara efter ett par minuter. Vattnet skvätte bland de gröna vassbladen

En till liten godbit sprattlade i näbben. Små fiskar för en gråhäger, men får man bara ihop tillräckligt många fungerar det lika bra som en stor måltid.

Jag stannade ca 15 minuter och under den tiden fångade hägern fem små fiskar. Napp på första försöket alla gånger.

Det här är ett ställe där det nästan alltid sitter en gråhäger så länge vattnet inte har frusit. Eftersom det rör sej lite när det strömmar ut i Råstasjön, är det här ett av de sista ställen där en häger kan fiska själv innan kylan slår till på allvar. Att det redan nu var en bra plats för att fånga småfisk hade jag inte koll på.

Ännu en lyckad fångst att skaka ner i svalget. Tillräckligt många snacks blir man också mätt på. Det här var ju ändå bara frukost.

Jag lämnade den fiskande hägern med den senaste fångsten i svalget och gick mot parkeringen. Där gick en kvinna runt och kollade om man hade betalat. Vilken tur att jag förlängde min avgift med 15 minuter. I alla fall en sak som är bra med de där jobbiga parkeringsapparna som man måste ha, ni känner säkert igen er :-)

Hälsningar Lena

Knölsvansfamiljen, en uppdatering

För en tid sedan gjorde jag en tur till Råstasjön för att bl a kolla hur det gått för familjen knölsvan som jag skrev om i ett tidigare inlägg (här). Till min stora glädje har alla åtta ungar klarat sej så här långt. 

De börjar nu likna svanar och är ungefär lika stora som vitkindade gäss, men de har fortfarande mycket dun på kroppen. Solen strålade från en blå himmel och från fel håll när jag först träffade på svanfamiljen. Jag tog en promenad runt sjön och fotade sländor mm.

Jag såg sedan att svanfamiljen intagit ett av sina favoritställen, på andra sidan sjön. Notera mannen till höger med telefonen. Det var många som stannade och tog bilder på dem och de höll ett bra avstånd, fast svanföräldrarna är mycket lugna. 

Jag gick bort till dem och det pågick förstås putsning. Har man över 30 000 fjädrar finns det mycket att sköta om. Med 100-500 mm på kameran kan jag iaktta dem på lite avstånd. De tar dock ingen som helst notis om att jag är där.

Ungarna tycks veta vad de ska göra...

Jag spanar på dem genom några små buskar och ser att de börjar komma till ro.

De är ju fortfarande bara ungar och nu somnar de en efter en. Med närheten till Strawberry Arena (fd Friends) har dessa ungar fått "uppleva" både Taylor Swift och Bruce Springsteen i sommar. Föräldrarna är luttrade storstadssvanar.

Båda föräldrarna är i närheten, men den andra passar på att bada.

Den har en skön badteknik, men lyckas aldrig komma under vatten med hela kroppen samtidigt. En annan taktik är att slå runt åt sidan... 

...och så flaxas det en hel del.

Badet avslutas förstås med några kraftiga vingslag och vattnet yr runt den stora fågeln.

Den simmar sedan in till viloplatsen där ungarna yrvaket tittar upp.

Familjen är komplett och nu kan alla vila middag. 

Det är andra gången som jag har dokumenterat att knölsvansparet lyckas med åtta ungar vid Råstasjön. Jag kommer att följa upp dem minst en gång till, senare under hösten. Men har de blivit så här pass stora finns det ju hopp om att alla kan bli flygfärdiga innan det blir vinter.

En sista vy över Råstasjön innan jag åkte vidare. 

Hälsningar Lena

Fler familjebilder från fågelvärlden

Talgoxparet som bor i holken på vårt garage jobbar hårt från gryning till skymning. En tidig morgon passade jag på att ta några bilder, då det är enda tiden då holken inte är i skugga. Det går så fort när fågeln kommer att den ser ut att flyga rakt in i  holken, men på bilden kan man se att den faktiskt förbereder inflygningen. 

Ibland sätter den sej på taket på holken och spanar en kort stund. Sedan lättar den och flyger in. Det tar 4/20 sekunder.

När jag besökte knölsvanarna vid Råstasjön såg jag förstås en del andra fåglar som fått tillökning. Dessa grågäss verkar dock ha adopterat några extra, eller så har de dagisverksamhet. 

Jag såg också den här fina gåsfamiljen. Grågåsen väste varnande åt människor som kom för nära (dvs gick på gångvägen) och jag tror det är pappa. Mamma är dock inte en grågås utan mest troligt ett hybrid mellan kanadagås och vitkindad gås. Om någon har ett annat förslag dela gärna med er. Kanadagäss hybridiserar med flera andra gåsarter och det vanligaste är med grågås. Det var min favorithybrid som inte längre verkar finnas med oss. Det intressanta med denna bild är att denna hybrid verkar vara fertil. Min favorithybrid var ensam i många år, men hittade till slut en kanadagåshanne och jag såg dem med en unge som de vaktade stenhårt.  Det var första gången jag såg en hybrid med avkomma. Det här är andra gången och de verkar ha lyckats bättre. 

De har passerat den gulligaste ålder men de är ändå rätt fina när de går och plockar grönt bland blommorna.

Här visar mamma vad det är de ska äta, fast jag tror de har ganska gott hum om det när de nått den här storleken.

Undrar hur den här kommer att se ut när den blir stor? Jag ska åka tillbaka och kolla om några veckor. Det är ju troligt att de kommer att klara några när de har sex som är så här pass stora.

Den här sothönan låg fortfarande på sina ägg, men när detta publiceras är det troligt att hon har en kull småttingar att hålla reda på.

Hälsningar Lena