Rovfåglar i människans tjänst

Härom dagen läste jag om Fearnley, en 20 år gammal savannörn som för tillfället jobbade på St Andrews golfbana. Den anrika golfbanan har svåra problem med måsar som samlas vid stora tävlingar för att ta del av alla godsaker som serveras. Han har tre kompisar, Enya, Nailer och Sage som också jobbar på golfbanan nu under de stora tävlingarna. Det enda de behöver göra är att vara närvarande, sittande på armen på en tränare som går runt med dem. Det håller måsarna i schack. Fågeln på bilden känner nog många här igen som en röd glada och den har inget med vare sej golf eller tennisbanor att göra. 

Det här är  samma glada. Den är född och uppvuxen i fångenskap i Skottland. Vi såg den på den stora lantbruksutställningen Royal Highland Show i Edinburgh. I Sverige och de nordiska länderna, utom Danmark, är det förbjudet att hålla rovfåglar i fångenskap sedan 1969. I de flesta andra länder i världen är det tillåtet.  

Att jaga med rovfåglar är en mångtusenårig tradition som Unesco utsåg till ett immateriellt världskulturarv 2012. I dag är den här traditionen särskilt stark i Saudiarabien, länderna kring Persiska viken och i Pakistan. Där är jaktfalken den ultimata statussymbolen. Det finns dock fortfarande nomadfolk i Centralasien t ex delar av Mongoliet och Kina som använder rovfåglar för att skaffa mat. De jagar främst med kungsörnar.

Gladan deltog i en uppvisning där man också informerade om rovfåglar ur många perspektiv. I Skottland finns det en hel del företag som föder upp och använda rovfåglar i människans tjänst t ex för jakt, uppvisningar, filmprojekt etc.  De kan också få jobba på St Andrews golfbana eller på  Wimbeldon som sin egen hök, Rufus, som håller efter duvorna på banorna. Enbart fåglar uppfödda i fångenskap är tillåtna i Storbritannien och alla fåglar bär sändare.  

Efter gladan kom det fram en bengalgam (vitryggad gam). Gamar används inte för jakt. Här var det enbart uppvisning och information om vad som händer med världens gampopulationer (naturens städpatruller). Bengalgam var världens vanligaste rovfågel 1980-talet men har minskat katastrofalt pga av förgiftning.

Diklofenak (och andra liknande substanser) som finns i smärtstillande preparat t ex Voltaren, används också inom veterinärmedicin. Rester av läkemedlen i död boskap förstör njurarna på rovfåglarna, ofta med dödlig utgång. Hannar drabbas dessutom hårdare än honor och 2018 uppskattades populationen till färre än 15 000 individer. Arten kategoriseras sedan 2000 av internationella naturvårdsunionen IUCN som akut hotad. 

Royal Highland Show har ca 200 000 besökare över fyra dagar och rovfåglarna flög två gånger per dag (olika fåglar). Jag tror inte att en särskilt stor andel av dessa besökare kände till vad som händer med världens gamar eller reflekterat över gamarnas betydelse i naturen. Här fick de veta.

Diklofenak är förbjudet i Indien och flera länder i Sydasien, andra preparat har också utvecklats som är mindre skadliga t ex meloxicam, samt att olika åtgärder (åtelmatning, uppfödning etc) har satts in för att rädda gamarna, men det går sakta och det är andra problem som också påverkar processen.

Efter gamen kom uppvisningens största fågel och hade åskådarna inte höjt mobilen för att ta en enda bild tidigare, så gjorde folk det nu. Hur många har sett en friflygande havsörn så här nära förut? Det här var en ung hanne och hans mor visades under det andra tillfället för dagen. 

Mannen i bakgrunden, som skötte informationen på ett både proffsigt och medryckande sätt, kom nu in på aspekter som var mer aktuella i det egna landet och för lantbrukare, specifikt fårbönder. Örnarna har ökat i antal även här, som i Skandinavien, och skyddsjakt har varit på tal för den potentiella fara de anses vara under lamningssäsongen. Men tackorna är vaksamma och örnarna rätt lata. De hade därför många gånger bevittnat hur de landar i en hage med tackor och lamm, för att äta efterbörd eller möjligen ta med sej ett dött lamm som lämnats. 

De hade filmat med flygande örnar precis under lamningen vid ett antal gårdar i Skottland, där lantbrukarna först protesterat när de anlände. När de skulle lämna platsen efter två veckor fick de emellertid veta av fårägarna att det var över förväntan hög överlevnad på lammen i området och att de inte sett skymten av rävar, korpar eller kråkor i hagarna.  Ingen exakt vetenskap men kanske kan den informationen lugna ner motståndet något. Den här bilden är obeskuren och även om brännvidden är 500 mm drog jag efter andan när den kom inflygande.    

Kulturarv, bevarande, sport eller jakt för bättre bemedlade. Man kan ha många åsikter om falkenering, men i det här landet är det tillåtet och föreställningen de bjöd på var mycket mer än bara en visuell show. Många gick helt klart därifrån med betydligt mer ny och bra kunskap om rovfåglar än de hade när de kom, och kanske något lite mindre fördomar om örnar som lammdödare. 

Hälsningar Lena

PS. Jag känner till att vissa fågelorganisationer oroar sej för att förrymda falkhybrider ska blanda sej med vilda populationer och ställa till det i naturen, men det här kändes tillräckligt långt ändå, utan att gå in på det.  

Årets första plus ett par bonus

Joakims fiskgjusar har ni ju redan sett bilder på men det här är den första jag sett i år. Den seglade snyggt över Hjälstaviken i går kväll. Det var minst två som var aktiva och fiskade när solen började gå ner. 

Den spanade och ryttlade på bästa gjusemaner, men när den dök hade den tyvärr förflyttat sej för långt från mej. 

Den hade också fått en tjatig följeslagare efter sej.

Det här dyket fullföljdes aldrig, men till slut lyckades den.

Den fick tag i en imponerande fisk men avståndet är väldigt långt och bilden är mycket kraftigt beskuren. 

Så fort den fått lite höjd fick den sällskap och det såg ut som att den försökte få gjusen att släppa fisken. Det fungerade inte och jag såg gjusen försvinna bort med sin middag.

Precis när gjusen försvunnit kom havsörnen flygande över taket på gömslet. Om jag hade vänt mej om bara ett ögonblick tidigare hade jag sett den komma mot gömslet, nu hann jag precis få en bild då den passerade och försvann åt samma håll som gjusen. Den här kom både lågt och nära, men jag hade blicken riktad ut genom en annan glugg.

Kärrhökarna var också väldigt aktiva och flera flög över vassen. Just den här kom tillräckligt nära och vände upp mot ljuset på några bildrutor. Jag åkte ut för att försöka få syn på fiskgjuse och fick två rovfåglar till som bonus.

Hälsningar Lena

Havsörn möter gråhäger, en annan förställningen i Teatern

Eftersom man tillbringar ett helt dygn i Teatern (eller flera) sitter man även där i dagsljus. Den här morgonen var det kallt och mulet till en början. Sothönan tyckte det var trivsamt på hyllan framför fönstret. Den har sovit där större delen av natten och har sedan gjort morgonputsningen precis framför "min plats". Det blev en selfie med mobilen och sothönan.  

Man släcker belysningen på dagen och denna morgon rådde ett mjukt ljus med lite dimma inledningsvis. Det var rejält med frost på marken, inte helt olikt Råstasjön, men inga familjer med barnvagnar passerade här. . 

Ägretter sitter inte heller vid Råstasjön vintertid, inte än i alla fall. För övrigt hade vi också fått sällskap av ett gäng skarvar, men aktiviteten var blygsam så jag drog för gardinen och öppnade upp bakom min rygg. 

Där hände det inte heller så mycket till en början. Jag tog inte ens en översiktsbild denna morgon. När jag suttit och spanat en stund insåg jag att det var örn i luften och att det låg någonting ätbart ute på isen, en bra bit ut.

Mina två gömslekompisar var inte särskilt intresserade av örnar utan passade på att äta frukost, men jag kan inte motstå de stora rovfåglarna. Det var en ung havsörn som flög fram och tillbaka vid vassens kant. Den visade också visst intresse för maten som de lyckats dra ut på isen. Det fanns fler rovfåglar än örnar och de hade nog "jobbat" med den mat som var utlagd sedan gryningen. Jag följde örnen i sökaren när den kom in för landning. Ljuset började bli varmare för solen fanns någonstans bakom tunna molnslöjor. 

Jag hade dock bara koll på havsörnen i sökaren och såg inte att det satt en annan örn på isen. Inte förrän havsörnen var på väg att landa och den betydligt mindre örnen insåg att den nog skulle dra därifrån. 

Nu blev det ganska rörigt med vingar och stora fåglar men det hände inget mer än att havsörnen slog sej ner och den andra örnen drog. Jag hade kameran på stativet och hade svårt att få med mer i nederkant. På den här sidan var det faktiskt bättre att handhålla, vilket jag gjorde efter denna akt.  

Fågeln som drog var inte en havsörn utan en mindre skrikörn. Den är avsevärt mindre än en havsörn men större än en vråk. Den flög flera gånger framför gömslet och visade upp sej. 

Den här gryningsbilden tog jag ett par dagar senare då jag återigen satt i Teatern. Sothönan har varit här och ni kan se en del prickar på fönstret. Det var låg aktivitet även denna morgon och det liknar vilken gömslesittning som helst. 

Men när solen började då upp kom örnarna. Det var två unga individer och de flög runt en hel del. Lite nöjesflygning verkade det som och jag fick en hel del bilder. Men örnar har ni sett förut så jag begränsar utbudet. Jag ville gärna ha bilder med båda två samtidgt men det var inte så lätt. Det blåste dessutom och de kom nästan uteslutande in framför gömslet vända bort från mej. 

Här kommer i alla fall en ner för landning i det varma ljuset.

Svårt att motstå den pampiga fågeln som landat förvånansvärt nära gömslet, utan att det ligger någon attraktiv mat där. 

Den stannar bara en kort stund och ger sej sedan av. Det blåser rejält och jag följer den i sökaren en stund. Den förvinner bort....Jag fortsätter titta ut över den vajande vassen och sänker kameran som jag nu handhåller. Det går ungefär en halvtimme och det rör sej några hägrar framför gömslet, en bit ut, samt några kråkor och måsar. Jag ser att örnen kommer tillbaka och höjer kameran nästan reflexmässigt (det är ju en örn)...

Då uppstår plötsligt en röra av vingar i luften och jag har ju fingret på avtryckaren. Wow, vad är det som händer! 

Jag tror inte örnen anföll utan att hägern av någon anledning flög upp och SMACK!

Det här går nästan lika fort som när koltrastarna ryker ihop hemma. 

Båda fåglarna tappar höjd och jag hinner inte följa med.

Hägern faller mot marken...

...men den har kontroll och kommer att landa på fötterna. Bilderna är från en serie som bara varar ett par sekunder.

Örnen ryttlar på plats och spanar efter hägern. Nu verkar den uppriktigt intresserad av den och det händer inget under ett antal sekunder.

Sedan kommer hägern uppflygande och den får förstås örnen efter sej. Den blir jagad och båda försvinner bort, men jag ser att hägern drar ifrån och örnen kommer tillbaka bara någon minut senare så den kom antagligen undan. Jag pustar ut och undrar om det finns några skarpa bilder på minneskortet från detta spekatkulära event. Jag inser också att jag är ensam i gömslet. Mina två kompisar (Brutus och Mikael) äter frukost eller vad de nu gör. Det är i alla fall bara jag som fått se detta.

Solen är på väg att gå ner och jag väntar på att någon skall komma med middag. Det är också byte av gömslekompisar. Brutus och Mikael ska lämna och två nya ansluta, ett trevligt par från Portugal som delar denna vecka med oss. 

Hälsningar Lena

Östra Finland, dag 4 på mossen

Fjärde dagen som vi skulle sitta i gömsle och Lassi kommer överens med Magnus om var vi ska sitta och vilken plan som gäller för dagen. Vi har ju inte fått se varg och det troligaste ställe för den att dyka upp är på mossen där vi satt första dagen. Det kommer att läggas ut en åtel där plus lite "smågodis" som Magnus kommer att gömma i närheten av det gömslen vi sitter i. 

Vädret är sol med stackmoln och ljuset varierar sålunda, men det är väldigt mycket ljusare än på de platser vi suttit de senaste två dagarna. Korparna är snabbt på plats och jag kan ju inte motstå att ta några bilder på dem. Jag skulle kunna visa flera blogginlägg med enbart korp i olika poser och ljus, men jag besparar er det så länge.  

Längst bort mot skogsbrynet sitter en korp, några kråkor och en havsörn. Vi såg ju en havsörn här under första dagen men den kom aldrig särskilt nära. Kanske kan vi få se lite mer av den idag. 

Den mörka björnen är snabbt på plats men den blir skrämd och springer iväg. Det ser tungt ut på den blöta myren och den springer inte så långt. Den lunkar runt i en stor vid sväng och kommer så småningom tillbaka.

En av de ljusare björnarna kommer också lufsande. Lägg märke till att örnen fortfarande sitter i bakgrunden. Så här långt är allt ungefär som man kunde förvänta sej. Vi har blivit rätt bortskämda med att björnarna kommer relativt snabbt, men ingen varg syns till.

Något förvånande dyker järven upp. Den brukar inte vara på denna plats så ofta och det tyder ännu mer på att vargarna inte är i närheten, om järven vågar sej fram. Den springer runt och letar efter smågodiset som Magnus gömt och låter björnarna turas om att äta på åteln.  Vi fortsätter spana ut på mossen mellan kortare fotosessioner när något rör sej på en plats som man gillar. Det är ett stort öppet område att hålla utkik över och/eller skapa sina egna kompositioner. 

Plötsligt kommer en stor fågel inflygande, en örn, men inte havsörnen för den sitter kvar i det gamla trädet. 

Det är en kungsörn och Magnus, som sitter med oss i det stora gömsle vi har för dagen, blir exalterad. Kungsörnsparet i området har inte setts här på länge. 

Det yr korpar åt alla håll när kungsörnen kommer in för landning i närheten av åteln där det för närvarande inte sitter någon björn. Solen gick också i moln precis i det ögonblicket. 

Örnen äter lite men kommer inte till ro och lättar ganska snart. Den sätter sej en kort stund i ett av de döda träden som korparna brukar sitta i, innan den flyger upp igen. 

Den visar upp sej i all sin prakt innan den gör en stor lov över området och försvinner bort över mossen, mot skogen. Den landar i ett träd någonstans bortanför fotoavstånd men inte alltför långt bort. Vi hoppas förstås att den ska komma tillbaka. 

Det går bara fem minuter så kommer en ny örn flygande och nu är det havsörnen som seglar in mot oss. 

Den kommer in för landning en bra bit från åteln och visar upp sej väldigt fint. Det blir förstås mängder med bilder. 

Örnen landar en kort stund i blötan och lättar sedan. 

Det blir väldigt fina poser både när den landar och sedan flyger upp igen. Det här artar sej mycket bra. 

Av någon anledning landar örnen igen, ungefär som att den ger oss ännu en chans att sätta några fina bilder, innan den återigen ger sej iväg. Den är aldrig i närheten av åteln och stannar inte tillräckligt länge på marken för att hitta något annat ätbart. 

Nu lugnar det ner sej något men efter ca 20 minuter kommer en kungsörn, men inte från det håll där den första försvann.

Det här är en annan individ och Magnus viskar förtjust att vi nu fått se båda kungsörnarna i det par som brukar uppehålla sej i området. Den landar kort i en tall. 

Men bestämmer sej ganska snart för att den vill smaka av det som bjuds.

Den gör en lov och kommer in mot åteln där den slår sej ner och sitter en lång stund. Den tar för sej och fyller krävan så det blir en stor bula på halsen innan den ger sej av.

Den landar prydligt i samma träd som havsörnen. Solen ligger nu lågt och kommer strax att förvinna bakom en trädridå innan den går ner för dagen. 

Medans det fortfarande går att fotografera kommer den andra kungsörnen tillbaka för att äta lite mer. Havsörnen tar inte del av något utan sitter mest i trädet och avvaktar efter sin flygtur framför gömslet. Den räknar kanske med att det ska finna rester kvar till nästa dag. 

Jag har bestämt mej för att sova kvar i gömslet. Vi har suttit i ett stort bekvämt gömsle för sex personer och det finns bekväma britsar med madrasser att sova på. Niklas stannar också kvar över natten och vi kryper ner i våra sovsäckar vid niotiden. I gryningen kan vi skymta en svart skepnad på åteln, en björn. Järven kommer också förbi när det börjar ljusna, men jag har visat så många bilder på dessa djur tagna i bättre ljus, så jag hoppar över det. 

Björnen lufsar iväg och när det blir ledigt på åteln sitter plötsligt kungsörnsparet där. Vi såg inte ens när de kom inflygande. Jag brukar inte visa bilder där åtelresterna syns men det här tyckte jag ändå var en praktfull syn. Man ser också stålvajern som åteln sitter fast med, så att de stora djuren inte ska dra med sej maten  i skogen. 

Det kom inga vargar men vilken dag det blev ändå. Man kan ju inte vara besviken efter en sån här upplevelse. Jag hade absolut inte förväntat mej att få se dessa pampiga rovfåglar på så nära håll som vi fick denna dag.  

Hälsningar Lena

PS. Anledningen till att det inte är vargar på plats, som det varit tidigare år, hänger ihop med att alfahannen försvann i oktober -22 och endast honan plus två andra djur, antagligen unga honor, har funnits inom området sedan dess. Det har därför inte blivit någon valpkull i år. Alfahonan har bara visat sej sporadiskt under sensommaren och inte alls de senaste veckorna.   

Hamningberg, del I

Från Ytre Kiberg kan man göra några olika utfärder, en som jag sett fram emot länge och en av anledningarna att vi åkte hit upp igen var att köra till Hamningberg. Det är inte själva platsen som lockar mest, utan att köra den ca 3 mil långa vägen från Vardø som tar slut när man kommer till Hamningberg. Landskapet liknar ingenting annat som jag sett någon annan stans.  

Under den första milen passerar man områden med en sorts slättlandskap av enbart sten. Här står det en del sommarstugor och de behöver minsann inte klippa så mycket gräs på sina tomter. 

Vägen är smal, egentligen bara ett asfalterat körfält med mötesplatser, men det är inte så mycket trafik. Vi konstaterar dock att det är mer bilar, ffa husbilar, på vägen än när vi körde här 2009. Vi har också fått veta av Tord att det förekommer Italienska husbilskaravaner med 10-12 husbilar som kör tillsammans. Tack och lov är det ingen sådan grupp på vägen denna dag. 

Vi passerar några fantastiska sandstränder. Ibland går det renar på stranden, som jag visat i ett annat inlägg, och ibland får. Det är långgrunt och vattnet är klarblått när solen skiner. Denna dag är molnen mycket hotfulla och det börjar regna innan vi ens är halvvägs.

Trots vädret blir det många stopp, helt enkelt för att ingen krök på denna väg är den andra lik. Jag funderar över hur det ser ut här på vintern men då är vägen stängd. Man kan dock ta sej till Hamningberg med skoter och båt. Det finns inga bofasta där men husen är upprustade med fullgod standard.

Vi fortsätter i regnet.

Till en början är vi lite slarviga med regnkläder men det blir förstås ohållbart. Av alla dagar på semestern, varför måste det regna just denna!

Men jag inser ju att molnen och regnet bidrar på sitt sätt till bilderna som jag tar längs vägen. 

Det är stenigt, vasst och dramatiskt. Dessutom är berget väldigt mörkt och det blir nästan svart när det blir blött.

Jag spanar ut mot vattnet från passagerarsidan och får plötsligt syn på två stora fåglar ute på klipporna. Vi har sett skarvar tidigare men det här är ju inga skarvar. Snabbt byte till 100-500 mm i bilen. Det regnar ordentligt nu.

Två blöta havsörnar. En liten bonus på denna tur. 

Vi fortsätter vår resa och passerar några betande får. Stenlandskapet är ibland överväldigande och det blir bitvis väldigt mörkt.

Några hundra meter senare passerar vi ännu en vacker sandstrand och på en av dessa är det faktiskt surfare ute i vågorna. Avståndet från vägen till där de befinner sej är så långt att vi inte bryr oss om att försöka stanna där för att fånga dem på bild. Lägg märke till att det ljusnar lite på himlen.

Framme i Hamningberg kör vi till vägen tar slut, dricker en kopp kaffe i bilen och väntar på att regnet ska avta. Efter en stund tar vi på oss heltäckande regnkläder, går ut mot piren och tittar mot samlingen av hus som finns här. Det slutar regna och solen kommer nästan fram under ett kort ögonblick. 

När jag vänder mej om slår vågorna in mot den steniga stranden och här finns det inget som skyddar.

Det blåser inte särskilt mycket men Barents hav rullar ändå in med kraft mot denna sista östra utpost i Nordnorge. 

Hej så länge,

Lena