Dax för dagg

Nu börjar det bli mer fuktigt och solen går inte upp så rysligt tidigt längre, chanserna att det ska finnas dagg på morgonen ökar och det är inte orimligt att hinna fotografera ett och annat daggvått motiv. 

Det ska förstås också vara vindstilla, annars kan man ju helt glömma ett sånt här motiv och det mesta andra också för den delen. När jag tittade på den här bilden i datorn slog det mej att det inte är dagg på trådarna i mitten av nätet, och väldigt få droppar på "ekrarna i hjulet". Spindlarna spinner olika slags trådar och har sju olika körtlar för att göra tråd. Man vet en hel del om vilka körtlar som producerar vilka trådar, men man undrar ju också om de kan blanda trådens komposition när den tillverkas? 

På vissa underlag blir daggdropparna alldeles perfekt runda.

Man blir tvungen att släpa med sej stativet, men oftast behöver man inte gå så långt. De små motiven kan ju t o m finnas på tomten. Man kan stacka bilder ganska lätt numera, som den ovan, eller så kan man bara experimentera med effekter av det korta skärpedjupet. 

Den här lilla ödlan hittade jag en kylig morgon och även om den inte är täckt med dagg var det så pass nerkyld att den satt helt stilla. Tyvärr kunde jag inte få en bättre vinkel på ansiktet och ögonen, mitt stativ har begränsningar och jag skulle behöva ett lägre (bl a som jag sett att Peter har).

Avrundar med en bedårande liten groda som jag mötte på en annan promenad, då daggen visserligen hade torkat, men den satt ändå stilla en kort stund. 

Hälsningar Lena

Knölsvansfamiljen, en uppdatering

För en tid sedan gjorde jag en tur till Råstasjön för att bl a kolla hur det gått för familjen knölsvan som jag skrev om i ett tidigare inlägg (här). Till min stora glädje har alla åtta ungar klarat sej så här långt. 

De börjar nu likna svanar och är ungefär lika stora som vitkindade gäss, men de har fortfarande mycket dun på kroppen. Solen strålade från en blå himmel och från fel håll när jag först träffade på svanfamiljen. Jag tog en promenad runt sjön och fotade sländor mm.

Jag såg sedan att svanfamiljen intagit ett av sina favoritställen, på andra sidan sjön. Notera mannen till höger med telefonen. Det var många som stannade och tog bilder på dem och de höll ett bra avstånd, fast svanföräldrarna är mycket lugna. 

Jag gick bort till dem och det pågick förstås putsning. Har man över 30 000 fjädrar finns det mycket att sköta om. Med 100-500 mm på kameran kan jag iaktta dem på lite avstånd. De tar dock ingen som helst notis om att jag är där.

Ungarna tycks veta vad de ska göra...

Jag spanar på dem genom några små buskar och ser att de börjar komma till ro.

De är ju fortfarande bara ungar och nu somnar de en efter en. Med närheten till Strawberry Arena (fd Friends) har dessa ungar fått "uppleva" både Taylor Swift och Bruce Springsteen i sommar. Föräldrarna är luttrade storstadssvanar.

Båda föräldrarna är i närheten, men den andra passar på att bada.

Den har en skön badteknik, men lyckas aldrig komma under vatten med hela kroppen samtidigt. En annan taktik är att slå runt åt sidan... 

...och så flaxas det en hel del.

Badet avslutas förstås med några kraftiga vingslag och vattnet yr runt den stora fågeln.

Den simmar sedan in till viloplatsen där ungarna yrvaket tittar upp.

Familjen är komplett och nu kan alla vila middag. 

Det är andra gången som jag har dokumenterat att knölsvansparet lyckas med åtta ungar vid Råstasjön. Jag kommer att följa upp dem minst en gång till, senare under hösten. Men har de blivit så här pass stora finns det ju hopp om att alla kan bli flygfärdiga innan det blir vinter.

En sista vy över Råstasjön innan jag åkte vidare. 

Hälsningar Lena