Snö igen

De här bilderna tog jag i fredags. En liten vårcyklamen som blommar i Kunskapsträdgården på campus. Bedårande vacker liten blomma som samsas med snödroppar.

Jag hittade också de första blåsipporna. Dessa står väldigt skyddat mot ett plank och är förstås en planterad trädgårdsvariant, men i alla fall. Mina första blåsippor 2024!

Lördag eftermiddag, strax efter fem. Det snöade horisontellt. Bambi tittade uppgivet ut mot skogen från vår tomt (där det förstås fanns lite godis).

Var det här verkligen nödvändigt?

Fjolårsgräset hade tinat fram och en hel del annat gott som man kan äta...så kom det ett lager snö som täckte allt.

Söndag förmiddag och jag tar en titt på vad som händer i fågelrestaurangen, som inte helt oväntad är full med gäster. Det blåser rejält i byarna...

Grönsiskor och gråsiskor, kan de samsas?...

Grönsiskorna själva verkar ha en del problem med att äta alltför nära varandra.

När det landar en koltrast i småfågelrestaurangen flyr de mindre pippisarna åt alla håll. 

Ibland kan det bli en fin bild när en fågel lämnar matningen. 

När jag satt ute idag (i cykelförrådet) ville jag se vilka fåglar som kunde samsas om maten nu när det plötsligt blev lite kärvare igen. Det här fungerade en stund.

Men det här var ingen lyckad kombination. Den lilla grönsiskan gjorde sitt bästa för att köra bort steglitsen.

Den var kaxig trots att oddsen var tre mot en.

Den fick ge sej för tillfället och vänta ut steglitserna tills de lämnat stället. Då kunde de små gröna återvända igen. Egentligen var det gråsiskorna som bjöd på den mest spektakulära showen, men det tar vi en annan gång.

Hej så länge,

Lena

Påskhararna ligger i startgroparna

Börjar med en översiktsbild (som Jan så gärna vill se). Jag krypkörde förbi här och spanade åt båda håll efter gäss, tofsvipor eller annat trevligt som brukar anlända så här års. Det är en återvändsgata så man kan köra hur sakta man vill. Jag såg inget intressant utan vände när jag kom fram till ån och körde lika sakta tillbaka. Väldigt öde tills...

Plötsligt var det full rulle på höger sida om vägen. Det blev förstås tvärstopp, ner med rutan och upp med kameran. Jag bommade tyvärr skärpan på några av de första bilderna. 

Det gäller ju också att bestämma vilken man ska fokusera på och det var inte så lätt, för hoppla vad det gick undan!

Tre fältharar lattjade runt på precis samma plats som jag visade på första bilden. De är med även på den, gå gärna tillbaka och se om du kan se dem.

Här var det som att de kom av sej lite och började undra vad det var för kuf som satt i bilen och glodde på dem genom en konstig kikare. 

Det kanske inte är helt säkert att skutta runt helt aningslöst så länge den bilen står där...

Bäst att ligga lågt så länge.

Fältharen byter inte färg på vintern och blir vit som skogsharen, men jag undrar om den kanske gör sej av med lite päls på sommaren. Den här ser ju så roligt fjunig ut att man kan misstänka att den tunnar ut vinterkostymen nu på vårkanten. 

De blev en aning konfunderade över min närvaro, även om de inte blev skrämda och stack. Bilderna är tagna med 500 mm och delvis beskurna, men jag upplevde det som att jag fick beskåda dem relativt nära. 

När de suttit stilla en stund bjöd de på några fler ystra skutt, men inte riktigt så laddade som precis när jag fick syn på dem.

Mycket studs i den kroppen.

När de ligger och trycker på marken är de dock oerhört svåra att se, t ex den till höger på denna bild. Det var därför jag missade dem då jag passerade första gången. När jag tog de sista bilderna hade jag också tappat bort en (den fjuniga). Den hade inte studsat iväg utan bara sjunkit ner någonstans i det bruna gräset, men helt hopplös att lokalisera. 

Hälsningar Lena

Solen värmde

Tisdagmorgon och termometern visade minus sex grader. Det var rimfrost på träd, buskar och den nu nästan snöfria marken. Men solen gick upp och strålade snart från en klarblå himmel. Jag jobbade förstås men när jag kom ut halv fyra och kände att solen faktiskt värmde, körde jag raka vägen till Hjälstaviken. SMHI hade ju lovat sol denna dag så kameran var med...Det första jag såg när jag klev ur bilen var en havsörn som lojt seglade ovanför mej. Visserligen högt upp men man blir ändå glad av en sådan syn.

Sedan passerade en spillkråka. De ser jag inte särskilt ofta så den får också vara med i bloggen, fast den nästan hade passerat.

Jag vandrade ut på spången och kände solen i ryggen. Det ligger fortfarande is på vattnet utom där det är lite ström och genom vassen såg (och hörde) jag gässen plaska. Lite våryra var de nog eller så bara "glada" över att ha anlänt till en öppen pöl.

Det var för övrigt väldigt dåligt med liv i vassen så jag gick till småfågelmatningen. Där var det förstås samma småfåglar som hemma, så det fick bli några bilder i motljus genom "en del av matningen".

Blinget i bakgrunden kommer från enbuskar och bakom dessa är det is/vatten.

Det fladdrade också enstaka små "rosettdjur" i luften, någon slags myggor tror jag. Jag lyckades inte få några användbara bilder på dem, men även insekterna börjar alltså vakna till liv. Det var mysigt i solen och jag blev stående en lång stund. Helt ensam vara jag dessutom. 

När jag vände mej om mot den mer omfattande delen av matningen fick jag syn på en mycket grann fågel som närmade sej försiktigt på marken. Jag stod blick stilla och väntade på att den skulle komma fram ur skuggorna.

I det låga, varma solljuset gnistrade fjäderdräkten på fasantuppen

Den hade full koll på mej men kunde inte motstå att gå fram till solrosfröna som låg på marken under matarna. Jag stod stilla och läte den äta. 

På väg tillbaka till bilen tittade jag ner längs spången som leder till gömslet och där stod tjejerna. 

Avståndet var väldigt långt och bilden är kraftigt beskuren, men jag tyckte att hönorna avrundade min korta vandring på ett perfekt sätt. 

Gäss och änder hade kommit till ro när jag passerade dem igen.

Jag gick genom lövskogen mot bilen när de sista solstrålarna letade sej ner och det hade redan börjat bli kallt. När jag vaknade i morse hade det snöat...

Hälsningar Lena

Söndagsshow med lokala förmågor

Vädret inspirerade inte till några längre utflykter men jag bestämde mej ändå för att kolla av det lokala utbudet, dvs vilka gäster vi hade i fågelrestaurangen hemma på tomten. Grönsiskorna verkade pigga när jag bjöd på lite extra godsaker. 

Det var en litet gäng som kom och kollade in menyn för dagen. 

Elegant inflygning I.

Elegant inflygning II.

Det var också ett antal gråsiskor som ville vara med och testa dagens avsmakningsmeny. 

Ni vet ju hur det brukar bli med gråsiskor efter Ing-Maries rapporter...

...de kommer inte alls överens om vem som ska få äta vad och när.

Men det blir fin underhållning. 

När man precis jagat bort konkurrenten är det lätt att känna sej säker...

Plötsligt dök det upp en ny gäst, både större och färggrannare än siskorna.

Kan det här verkligen fungera...

Nej, det gjorde det inte men steglitserna bjöd ändå på fin solouppvisning.

De blågula som är i majoritet i matningen just nu visade förstår också upp sej

De kunde samsas kortvarigt med siskorna. De är ju jämstora fåglar och det fanns mat till dem alla.

Vissa gråsiskor var nu vacker röda på bröstet och man kan ju föreställa sej vad det skulle betyda...

Hälsningar Lena

Kvinnor idag den 8 mars 2024

En dykkompis i Norge

En kollega som disputerar

Servering av soppa på en kylig julmarknad

Gemenskap och glädje

En som utmanar rådande förhållanden i Fyrisån.

Hälsningar Lena