En tur i naturen

Eftersom det var långhelg gjorde vi en längre biltur för att komma bort, få miljöombyte och förhoppningsvis några långa fina stunder i naturen. Trafiken är en prövning denna helg men på onsdagskvällen, då vi började närma oss vår destination, gick det förvånansvärt smidigt. Ingen kö här inte. 

Solen var precis på väg att gå ner och jag fick ett infall att ta en äkta turistbild. Vid det här laget har ni säkert förstått var vi är. Först Sveriges längsta "helsvenska" bro och sedan en väderkvarn.

Vi är förstås på Öland och vår vana trogen bodde vi på Ottenby vandrarhem, med gångavstånd till Ölands södra udde och fyren Långe Jan.

Vädret var extra spännande och växlade snabbt. Det såg för det mesta ut så här och blåste bitvis kuling på södra Öland. Det kändes som att man fick dubbelt så mycket frisk luft som under en utevistelse då det är vindstilla. 

Vi bar hela tiden vattentäta skaljackor för vinden. Regnbyxorna åkte på och av, ofta. Så fort solen kom fram efter en skur blev det för varmt att gå omkring med extra byxor på sej.   

Det blev förstås en del fågelspaning, både med kamera och med kikare. Det är två helt skilda aktiviteter för det blir sällan särskilt bra bilder då man "skådar" utan de bästa bilderna får man på de vanligaste fåglarna man har i sin närhet. Mer om det i ett annat inlägg.

Eftersom vi var ute hela dagarna, ofta från fem på morgonen, blev det ju dock några skott på arter som åtminstone är lite ovanliga för mej. Det fanns t ex gravänder i mängder.

Ett gäng småskrakar visade sej vara mycket underhållande. Återkommer till dessa lite galna "ungdomar" (som jag tror att det måste vara).

Vi fick också möta det fyrfota djurlivet på Öland, både vilda och domesticerade. Vissa dessutom på väldigt nära håll. Det kommer mer om detta senare. Den här flocken med ungdjur tyckte att vi såg spännande ut men höll sej på hyfsat avstånd. Stenmurarna fungerade inte som staket och vi var på deras mark. 

Vädret gjorde att vi fick ändra  våra planer ibland och testa nya ställen. Man kan inte stå och titta ut över havet när det blåser kuling och fåglarna är inte så villiga att visa upp sej heller. Här passerar vi kyrkan i Runsten och en av många fårflockar.

Intill fårhagen stod ett stort fång gigantiska vallmo med sina luddiga knoppar. 

Helgen bjöd också på konstrunda över hela Öland och vi passade på att besöka några konstnärer som deltog. Här en mysig gård med en utställning där de flesta motiven var får.

Vad kan vara mer passande miljö att hänga stora oljemålningar av får än i ett gammalt stall. Konstnären heter Jeanette Björkman och hon har sin Atelje Himlavid i en gammal kringbyggd Ölandsgård i Bläsinge på sydöstra Öland. 

Vi kom hem med en tavla, men inte ett fårmotiv, samt en väldig massa bilder. Det kommer sålunda några fler inlägg från denna resa.

Hej så länge,

Lena 

Den blodsugande armadan ligger i startgroparna

Speglingar med vackra mönster...

...kan det vara regndroppar som faller? 

Nej, det är något i vattnet som ger ringarna.

Årets första armada av mygg ligger i startgroparna. Mat till fågelungar, javisst! Men också de ljumma sommarkvällarnas plåga på uteplatsen eller i parken. Nu kommer de i alla fall.  

Hälsningar Lena

Åter på plats

De stora ardennerhästarna som jag brukar se varje dag då jag åker till och från jobbet är åter i sin hage. Jag har inte sett dem på flera månader och trodde att de åkt till hästhimlen. Det är en äldre lantbrukare som äger dessa och sedan flera år tillbaka jobbar han inte med hästarna, de går bara i hagen och har det bra. Det har varit fem och nu är det tre hästar kvar.

Det här är min favorit, en valack som är född på gården. De brukar gå ute hela vintern och det har de antagligen också gjort men i en hage bakom gården där jag inte sett dem. Kortare sträcka att förse dem med foder kan vara en förklaring. Nu har gräset växt till sej i de stora hagarna mot vägen och då har de fått flytta dit. 

Det är mer bete än det ser ut på bilden, just den här plätten var kanske extra god så de har ätit ner växterna här. Hästarna på Tuna gård är i alla fall åter på plats och förgyller min resa till och från jobbet varje dag. 

Hälsningar Lena

Hybriden har skaffat familj!

Nu går solen upp så tidigt att jag hinner ut på en rejäl fågeltur innan jobbet. Men det är lite motigt att stiga upp så tidigt. Uppförsbacke känns det som...men när man väl är ute glömmer man det. Naturen är full av sprickande löv, blomknoppar och nykläckta gässlingar.

Jag åkte till Råstasjön en morgon och hittade dunbollar i olika storlekar. De flesta rätt små och fortfarande lite osäkra på vilka av de gröna sakerna på marken man ska plocka i sej. 

Tålmodiga och vaksamma föräldrar visar de små att just dessa blad går bra att äta och de små gässlingarna lär sej fort. 

När jag gick längs promenadvägen med några tidiga hundägare fick jag plötsligt syn på en bekant gås. Hybriden har "gängat sej" men en kanadagås och har en liten gässling! Hybriden är en korsning kanadagås x grågås som jag följt under många år. Jag har förstås funderat och även försökt ta reda på om den typen av hybrid är fertil, men inte fått något definitivt svar. Ofta har den varit ensam men i vintras verkade den hänga ihop med några kanadagäss. Länken nedan är till ett tidigare inlägg om denna gås.

https://www.fotosidan.se/blogs/logholm/hybriden-ar-tillbaka.htm 

Äntligen har den lyckats skaffa en familj och den är uppenbarligen fertil med en kanadagås. Jag är ganska säker på att hybriden är en hona och kanadagåsen då en hanne. Den vokaliserade högljutt hela tiden de gick på gräset och båda föräldrarna var väldigt vaksamma. Hybriden äter i vanliga fall ur handen på mej och min sambo, men nu fick jag inte komma nära.

Det kan ju hända att de lyckades kläcka någon mer unge men har blivit av med dem. Eller så blev det bara en. Det är i alla fall första gången jag ser en hybridgås med avkomma.

Familjeidyllen är total.

Den lilla provar vattenväxterna. 

Jag tror att hybriden kommer från en korsningsfamilj och kläcktes här vid Råstasjön 2014. Om inte så fanns den här som vuxen sommaren 2015, den är alltså minst sju år gammal men antagligen åtta. 

Jag stötte också på den här familjen när de skulle ner till sjön och ta ett dopp. Det här ser ju ut som det brukar...

...men den andra föräldern ser ut så här. Jag misstänker att det är en kanadagås med pigmentförändringar, för den har svarta ben och svart näbb, alltså inte en hybrid. Om någon har andra förslag skriv gärna en rad. De har i alla fall fått fyra små hybridgässlingar, badglada alla fyra.

Nu kan det bli fler hybrider att hålla reda på :-) Fast jag har ju min favorit.

Så här ser en stolt förälder ut, eller hur? 

Hälsningar Lena

PS. Tornseglarna har kommit, både till Råstasjön och till Knivsta.

Brunand

Brunand är en fågel som jag inte ser så ofta och den har minskat på senare år. I Sverige betraktas den som starkt hotad sedan 2020. I helgen stötte vi på ett gäng vid Kyrksjön i Bromma. 

Det var sex hannar och två honor. Bäddat för problem. Kanske det fanns någon hona som låg på ägg men det kunde vi inte se där vi stod.

Här en hanne som fixar till sej.

En hona som sträcker upp sej lite extra.

Svarthakedoppingen är inte det minsta intresserad, snarare störd av deras närvaro. 

Brunandshannarna hade en del kontroverser.

Mycket skvätt och stänk. Honorna var inte särskilt intresserade. 

Här har två hannar varit inne i vassen och kollat på något. Vi kunde inte se om det var en brunandshona som låg på ägg eller någon annan. 

Det fanns ju svarthakedoppingar som definitivt hade ett bo nära och de gillade inte alls att brunänderna var så aktiva. 

Så här ser en liten men väldigt bestämd svarthakedopping ut. Den här vassruggen är upptagen!

Hälsningar Lena