Nu är den utrotningshotat

Koalan, som är Australiens nationalsymbol, är nu officiellt utrotningshotad. Den har gått från rödlistat till att klassas som sårbar och nu utrotningshotad på ett årtionde!

Många har förstås dött i de gigantiska bränder som härjat längs Australiens östkust men det är inte fullt så enkelt. Koalan lever enbart på eucalyptusblad från vissa träd och de tillbringar dessutom sin största del av livet i dessa träd. Avverkning har drabbat dem hårt. Dessutom anses torka och sjukdomar ha bidragit till den kraftiga minskningen. 

Nu satsar Australiens regering 330 miljoner kronor för att, enligt miljöministern, "vidta aldrig tidigare skådade åtgärder för att skydda koalan".  

Jag hoppas de lyckas så att fler kan få uppleva det här. Ett möte med en filosoferande (men vaken) koala i den Australiska vildmarken, utan stängsel. Även om djurparker kan fungera som ett sätt att rädda arten, så är det ju här de hör hemma.

Det här är ett annat stort lands nationalsymbol som man faktiskt har räddat. Den vithövdade havsörnen är USA nationalfågel och en av de starkaste amerikanska symbolerna. Trots att den blev fridlyst 1940 minskade den kraftig i antal och klassades som utrotningshotad i USA 1973. Illegal jakt, minskade habitat (avverkning) och pesticider (DDT mm) ansågs ligga bakom. 

Man lyckades vända den trenden och 2007 tog man bort den från listan över utrotningshotade arter.  Man uppskattar nu att det finns mer än 300 000 havsörnar i USA, Alaska och Hawaii ej inkluderat. Jag vet att det finns några till i Alaska och de här två bilderna är tagna där.

Kanske finns det hopp...

Hälsningar Lena

Fågellivet i Texas

Det blev en del promenader i naturen när jag var i Texas och kameran var ju med på varje tur. Jag har visat den vackra röda kardinalen, som är en av Texas vanligaste småfåglar, men det var ju några till som fastnade på bild. En av mina favoriter är den spektakulära blåskrikan (Blue jay) och jag letade efter den på varje promenad. Den är vanlig, för ett oherrans väsen, med är skygg när man försöker komma nära. Släkt med vår nötskrika och skränar på nästan samma sätt. 

Båtstjärten (Common crackle) är en annan väldigt vanlig fågel som man bl a ser i grupper på parkeringsplatser utanför mataffärer och i parker. De födosöker på marken och traskar ofta omkring i grupper om ca 10-15 fåglar.

En lurig fågel med en häpnadsväckande fjäderdräkt som är kolsvart i skugga men uppvisar en spektakulära glänsande färgtoner i blått, lila och grönt när solen lyser på den.

En amerikansk kråka (American crow). Den är helsvart och skimrar också i solljus. Den påminner om en mindre korp.

Vi hade ovanligt varmt under vår vistelse i Texas men plötsligt en morgon efter nyår (2:a januari) var det minusgrader och då ser småfåglarna ut precis som hemma, dvs som små bollar. Det här är en vitstrupig sparv (White-throated sparrow) som plötsligt satt väldigt nära mej när jag gick längs en stig.

En kul fågel som man ofta kan komma rätt nära är nordhärmtrasten (Northern mockingbird). Här lyssnar den på ljudet av min kamera. Undrar om den var intresserad av att lägga det ljudet till sin repertoar. Härmtrasten är känd för att härma läten från en mängd andra fåglar men även andra djurläten (grodor, syrsor, hundar etc) samt mekaniska ljud som billarm och cyklar.   

Härmtrasten spanade på mej från en buske och flög sedan ner på marken för att födosöka som en koltrast ungefär.

En liten vacker rödkronad kungsfågel (ruby-crowned kniglet) satt plötsligt i en buske rakt framför mej. Den hör till familjen kungsfågel men är den mest avvikande. Fast visst kan man se att det är en kungsfågel på denna bild? Hannarna har en röd fläck på huvudet som nästan bara syns när fågeln är upprörd. 

Det här är samma individ och nu ser den kanske lite mindre ut som de kungsfåglar vi är vana vid. Den är dock väldigt liten och som vår kungsfågel sitter den inte stilla särskilt många sekunder. 

Västsialia (Western bluebird) är en riktigt tjusig liten fågel, även om den är diskretare i färgerna på vintern.

Jag ville gärna visa den även bakifrån, där den är vackert klarblå, men fåglarna satt bara vända mot solen och då blir det inte bättre än så här efter bearbetning.  

Jag är ganska säker på att detta är en rödstjärtad vråk (Red-tailed hawk) och därmed också en vanlig rovfågel i Texas. Stjärten är röd på ovansidan och ljus på undersidan, därför syns inte det mest typiska för denna fågel som dessutom gett den dess namn.

Avslutar med en vandringstrast (American robin). De traskade runt bland de gamla löven och stämde väldigt väl in i de omgivande färgerna. 

Dessa fåglar är lätta att hitta i de centrala delarna av Texas på vintern. Om man åker dit på vår-sommar finns det otroligt mycket mer. I synnerhet om man åker ner mot södra Texas och kusten. 

Här är länkar till två inlägg med fåglar som man kan se vid kusten i södra Texas (också på vintern).

Rockport och trumpetartranor - Fotosidan

Skimmers - Fotosidan 

Hälsningar Lena

Östlig rävekorre

Stefan visade en serie bilder på ekorrar för ett tag sedan och jag är lika svag för dessa gnagare som han så här kommer en annan variant fotograferad i Texas. En fox squirrel" eller östlig rävekorre är som mycket annat i USA betydligt större än motparten vi har i Sverige. Den kan väga upp till 800 gram och älskar att frossa i ekollon (jättestora amerikanska), valnötter och pekannötter. I villaområdet där min syster bor och i parkområdena runt omkring finns det mängder med rävekorrar. 

De kan variera lite i färgerna men det här är nog den vanligaste kostymen och de har en lång kraftig svans som de viftar med. De har också en repertoar med olika ljud som de kan ge ifrån sej om man står och tittar på dem.

De är nyfikna och den här lyssnar till ljudet från min kamera. De har anpassat sej till att bo bland villorna och plockar girigt nötterna från alla ekar och pekannötsträd som finns i området. 

Här kan man se hur den svänger med svansen. Ekorren har en kroppslängd på 25 -38 cm och svansen är ungefär lika lång. Det betyder alltså att en stor individ kan ha en totallängd på över 70 cm. 

Även om de gillar nötter äter de förstås lite allt möjligt som t ex bladknoppar, insekter, rötter, fågelägg, grönsaker i trädgårdslandet, frukt och grödor som t ex havre, vete och majs. De ställer dock inte till med samma röra som tvättbjörnar gör när de kommer åt soporna.

De här ekorrarna tillbringar förvånansvärt mycket tid på marken och man ser dem ofta när de plockar nedfallna nötter. Den här har fått tag i ett fint ekollon.

De gömmer nötter i förråd inför vintern och helst ska de skalas innan de stoppas i förrådet. Den här försvann upp på ett hustak med sin nöt så kanske fanns det ett nötskafferi där uppe någonstans. 

Hälsningar Lena

Hägerrapport

Om ni är trött på de stora fåglarna fortsätt inte läsa. Solen strålade under lördagen och jag kunde inte motstå ett promenad runt Råstasjön. Men det var väldigt mycke is och på sina ställen var den tunn...

....så hägrarna blev blöta om fötterna vid sin matplats.

Det hade nyligen serverats fisk och fast det verkar finnas gott om mat ska de ju kivas lite vid restaurangen.

Man kan stå mitt bland fåglarna och bara titta på dem.

Isen är ett problem även för dem...

...även om de kan använda vingarna att räta upp tillvaron och värdigheten.

Isen över den stora vattenpölen höll inte för en häger.

Undrar varför de måste jaga varandra när det finns fisk åt alla? De här fåglarna har ju hängt här hela vintern och borde känna varandra vid det här laget. 

De ödslar energi på ett spel som inte behövs eller har de bara tråkigt? När de inte behöver ägna timmar varje dag åt att skaffa mat återstår ju bara att sitta och putsa sej.

Coola är de i alla fall

Här gäller det att halka av isen lite snyggt...

...och svälja fisken med huvudet först.

När de hade plockat åt sej några fiskar flög de iväg och satte sej på solsidan av sjön. 

Det är väldigt häftigt att stå mitt bland dessa jättelika fåglar när de flyger förbi i ögonhöjd. Många av dessa flygbilder blev helt misslyckade men det räcker ju gott och väl med någon enstaka där fokus sitter rätt.

De fick mat vid 13-tiden om någon mer är intresserad av att åka dit. När de inte äter sitter de mest stilla.

Hälsningar Lena

Shaken, not stirred...

Om ni har sett den senaste Bond-filmen kanske ni känner igen den här vyn. Det är Atlanthavsvägen i Norge och en rafflande biljakt längs denna väg ingår i den senaste Bondfilmen "No time to die". Om ni inte sett den kan jag rekommendera den som en trevlig underhållning och man behöver inte se den på bio. För 49 kronor kan man se den "Coronasäkert" hemma i soffan under 48 timmar med egna hemmagjorda popcorn.   

Det som är lite intressant är att mitt i denna biljakt svänger de av från Atlanthavsvägen och hamnar i en miljö som absolut inte finns där. Vi har semestrat där flera gånger och vet hur det ser ut. Bond hamnar i en typ av natur som snarare ser ut som British Columbia. Men det är ju underhållning och som sådan är filmen välgjord. Jag tänker på det flera gånger och häpnar över hur snyggt filmat det är. Inte bara vyer utan även när de är inne i byggnader. Det finns fler scener som är tagna i Norge mitt i vintern och det är också väldigt snyggt gjort. Absolut iskallt!

Sen återstår frågan om den ska vara "shaken" eller "stirred"....? Vi gjorde en vodka martini enligt Bond och den blev kall men också lite blaskig. Dessutom blir den absolut inte klar (vilket den är i filmen). Vi föredrar nog riktig "dry martini" med gin som bas och man behöver inte skaka den med is för att få den kall. Men kanske planera lite i förväg...oliverna är också ett måste.

Hälsningar Lena

PS. Filmen är klart sevärd och lite nytänkande för Bond har faktiskt gått i pension och en ny agent har tagit över signaturen 007...