Lavskrikor

Äntligen lyckades jag komma iväg till lavskrikorna utanför Jädraås. Det är ju en bit att köra från Knivsta så det måste planeras in på en helgdag och helst ska det vara hyfsat väder. Det lyckades inte helt med ljuset och eftersom de håller till i skog blev det höga ISO och inga flygbilder som går att visa. Den bästa bilden tog jag 10 minuter efter att jag kommit dit och första gången lavskrikorna visade sej för mej. 

Det var ffa två fåglar som var framme vid korvbitarna som ett gäng från Västerås satt upp. Det var ca 10 skådare/fotografer och de hade laddat med både korv och frön till småfåglarna. Eftersom jag inte hade varit där förut tog jag bara plats bland de andra och bekantade mej med stället. 

Lavskrikorna håller till i en mycket vacker skog, men det är mörkt. Vid nästa besök ska jag se till att det är sol så det går att få kortare slutartider. 

Jag gillar miljön med de gamla träden och det gäller ju att få några bilder då de inte har korv i näbben eller håller den med foten.

Bland den stora skaran av småfåglar som ständigt kommer för att ta an fröna koncentrerade jag mej mest på tofsmes, för den ser jag så sällan hemma. De kom väldigt nära och det gällde bara att hinna med. Här hade jag också vunnit på att ha mycket kortare slutartider. 

Den har ju riktigt cool frisyr.

Lavskrikorna kom också nära men bara om det fanns korv. Ni som varit där förut känner säkert igen pinnarna.

Den här spanar efter mat och lämnade ganska snart pinnen för att gå ner och landa nära korvbitarna.

Det ligger några tappade bitar på marken under denna pinne. 

De visade upp sej fint men till nästa gång gäller det att tänka ut en annan strategi för hur jag vill ha bilderna. Småfåglarna bjuder också till fin uppvisning och det kan man jobba betydligt mer med. Sedan kanske man ska åka dit på en vardag...så det inte är så mycket folk. När gänget från Västerås åkt tog det bara 5 minuter så kom fyra från Stockholm. 

Hälsningar Lena

Tallbitar

Jag hann också få en skymt av tallbitarna som besökte rönnarna vid Sunnerstabacken en dag. Jag hann dock inte dit medans solen belyste bären så det blev bilder i skuggan. På denna bild är det dessutom något slags "växtfilter" som skuggar i  mitten. Hannen är i alla fall vackert röd och honan mer gulgrå.

Här en hona som mumsar rönnbär. Senast jag såg tallbit var hösten 2019. 

En hanne som sträcker på sej. I morgon är det fredag, mmmm.

Hälsningar Lena

Små fiskar i havet

Under vår dykhelg gjorde vi även ett par dyk i Gullmarn, men där var sikten tyvärr väldigt dålig. Lunch när vi dyker i egen regi är oftast en tjock grillad korv med bröd och kanske något snaskig tillbehör som t ex potatissallad eller räksallad. Vi hade även med oss en burk inlagda jalapenos som passade bra till. Det är ganska kallt både i vattnet och på land så den varma grillade korven smakar extra gott. Min sambo sköter grillningen iförd sitt tjocka dykunderställ.

Ett givet motiv i Gullmarn är förstås den vackra gullmarsanemonen.

Det fanns också en hel del småtorskar som gärna simmade i skenet av våra lampor och passade på att jaga i skenet av lamporna. 

Smörbultar fanns det i stora mängder och en del poserade vackert med sina skimrande fenor.

Vi badplatsen i Skår mötte vi en tejstefisk. Den var ovanligt liten och färglös. Antagligen en ung individ, nästan genomskinlig.

Plötsligt dök det upp en liten tejstefisk till och även om mötet gick fort så fick jag några bilder. Det här har vi inte sett förut men det två fiskarna möttes och "hälsade" genom att simma nära varandra.

Ibland är det små händelser som gör ett dyk minnesvärt. 

Jag följde den ena tejstefisken en stund till över den rätt trista och dyiga botten.

Vid Hamburgeö var det mer snäckskalsbotten och det är betydligt ljusare. Där mötte vi en liten knot. Det är en fisk som rör sej på botten genom att "gå" på bröstfenorna. 

Simpor kan verkligen konsten att smälta in på en snäckskalsbotten men ögat avslöjar dem ofta.

En simpa i en mörkare miljö smälter inte in fullt så bra, men det spräckliga mönstret gör dem ändå rätt svåra att upptäcka om de inte rör på sej.

Bland de grova grässtråna simmar ett annat grönt "strå" som jag antar är en mindre havsnål. Tunna och smala fiskar som det är svårt att sätta fokuspunkten på, i synnerhet som det är ögat man vill träffa först och främst. Vi såg många men det blev knappt några skarpa bilder alls. 

Den här fisken är något större men den ville absolut inte komma ut från den skyddande växtligheten. Det är en liten tånglake som låg hoprullad på botten på ca tre meters djup. 

Avrundar med vad som förhoppningsvis kommer att bli yngel så småning om. Det är sjuryggsägg och de vaktades av en stor sjuryggshanne som låg med huvudet i mörker och inte gick att fota med 60 mm makro.  

När vi kom upp efter sista mörkerdyket regnade det. Vi öste in alla våra blöta grejer i bilen och blev förstås blöta då vi fick stå ute och dra av oss torrdräkterna. Så här såg det ut då vi väntade på linfärjan från Hamburgeö till Hamburgsund. Vi hade en timmes bilresa till stugan vi hyrde i Jordfall och middag. Det var allt för denna dyksäsong. 

Hälsningar Lena

Från skog till bord, i mitten av november.

Söndag och ledigt, jag ville åka till skogen. Bara en sista sväng innan vintern för jag visste ju att det skulle finnas fina svampar ännu, trots flera frostnätter och t o m lite snö. De gula kantarellerna hukade under mossa och löv men visst fanns det en del att plocka. De som som står så här skyddade är fortfarande fasta och fina.

Sambon var med i skogen och hittade en fin plats med gula kantareller.

Trattkantareller är det gott om och vi plockar bara de stora. Så här fint ska det helst vara. Stora fina svampar. Vildsvinen gillar också dessa svampar och spåren efter dem var tydliga. De äter hattarna och lämnar skaften samt bökar runt och vänder på mossan. 

Vi hittade också en för oss helt ny delikatess. En blomkålssvamp. De får högsta betyg i svampguiden och är tydligen inte helt lätta att hitta. De växer i närheten av gamla tallar och det är en tallstam som man kan skymta till höger på denna bild. Vi hittade tre stycken och det var tur att jag hade en extra påse med för att ta hem dela skörden. 

När jag packade upp våra korgar på köksbordet såg det ut så här. Blomkålssvampen ligger till vänster och det är bara en tredjedel av vad vi hade med oss hem. I bakgrunden kan man se de aktuella lådorna med mikrogrönt och några av hösten chili som fått mogna på köksbordet. 

Så här ser blomkålssvampen ut på nära håll. Den går inte att förväxla med något annat.

Det blev en hastig ändring av söndagsmenyn för vi var så nyfikna på denna nya svamp. Här ligger den rensad i en vid gryta för att vattnet ska koka bort. 

Det blev spagetti med blomkålssvamp i gräddsås med gräslök och gröna bönor (från egen odling). Lite parmesan på toppen så blev det mycket gott. 

Hälsningar Lena

Små monster i havet

Efter bokskogen åkte vi till badplatsen på Hamburgeö för att titta lite under ytan. Det var mulet men än så länge regnade det inte i alla fall. Vi gjorde ett dyk när det fortfarande var lite dagsljus kvar och sedan ett dyk när det blivit helt mörkt. Vi hittade tyvärr ingen liten bläckfisk i år men däremot en del andra små intressanta djur, små monster en del.

Ålgräsrosor är faktiskt djur, en havsanemon som man hittar på grunt vatten, fästade på ålgräs.

Det fanns gott om de små havsanemonerna. 

När vi simmade runt på ca 3-4 m djup i mörkret hade en del räkor kommit fram. Den här är ganska stor och vacker med sina randiga ben.

Jag backade lite för att få med hela räkan på bild och då fick jag med ett djur till. Uppe till höger sitter en långbent sak som inte är helt skarp.

Det är en spindelkrabba. Några cm stor och rätt svår att upptäcka. Jag tycker de ser ut som små monster med sina pyttesmå röda ögon och spindellika kropp.

Här är ett annat exemplar och de smälter in bra i omgivningen. Det är ffa svårt att få skärpa på ögonen för det blir en aning chansartat då man sätter fokuspunkten på den. Kom ihåg att jag tittar på den genom en mask och sedan i sökaren. 

Det här är bara en beskuren variant av den som blev skarpast i ansiktet för att visa de små detaljerna

Avslutar med ett annat lite större monster. En maskeringskrabba som är mycket vanlig men svår att få syn på, tills de rör på sej. Oftast får man syn på klorna men tyvärr är ögonen väldigt svåra att se. Här kan man skymta ett litet rött öga och om man vet var man ska titta finns det ett till i skuggan. Ibland kan en hel vägg vara "klädd" med dessa krabbor som plötsligt börjar röra på sej när man kommer nära. 

Hälsningar Lena