Bokenäsets skogar

Som en kontrast till den vinterblå skogen i Västerbotten ville jag visa bokskog i vacker höstskrud från Bokenäset, där vi var den gånga helgen för våra sista höstdyk. Vi brukar åka till Västkusten över "Allahelgonahelgen" men i år var den en vecka senare och tyvärr så hade alla löv trillat av träden. Dessutom inser jag att min provisoriska torkning av vidvinkelinsen som var med under norrskensnatten behöver putsas med lite mer omsorg.  

Det var kala stammar och en brunröd lövmatta som mötte oss i naturreservatet Gullmarsberg som vi hittade förra året och som jag längtat efter att besöka igen.

Mycket löv och det frasade när man gick.

Det finns också lite barrskog med vacker grön mossa men solen hade inte riktigt nått dit ännu. Tyvärr tilltog molnen under förmiddagen. 

Det är svårt att få fram färgerna som det verkligen såg ut. Här var det lärkträd som tappat sina barr som bildade en gul matta på stigen.

På väg tillbaka lyckades solen tränga fram ett kort ögonblick.

När vi kom in i bokskogen igen såg vi plötsligt ett djur på håll, det såg ut som en vit varg ...Jag lyfte kameran direkt och tog några bilder med 100 mm makro som råkade sitta på kameran just då.

Det var förstås inte någon varg utan en vit hund som fick syn på oss när jag fotade. Strax efter kom ägarna i varselgula jackor men de tyckte jag inte passade att ha med på bild. 

Vi stannade även till vid Svartedalens naturreservat och gick en liten tur. Men det såg ungefär likadant ut. Löven hade trillat av men solen skymtade i alla fall fram en kort stund. 

Det här trädet hade dock fortfarande en gyllene samling löv, som dalade medans vi stod där.

Bokskogens prakt var ett minne blott och vi får komma tillbaka nästa år.

Vi lämnade skogen och åkte vidare till badplatsen på Hamburgeö för ett par höstdyk.

Hälsningar Lena

Försmak av vinter

Försmak av vintern fick man på många platser i vårt land i natt och under dagen idag. Det snöade när jag satt på jobbet i Uppsala men när jag åkte hem var allt det vita borta. När jag körde upp till Kalvträsk för drygt en vecka sedan fick jag min första vinterupplevelse. Jag körde av E4 strax söder om Umeå och följde mindre vägar mot mitt resmål. Eftersom jag inte hade bråttom stannade jag till när jag såg något som jag gillade. 

Det låg en del snö i skogen och här körde jag av på en liten skogsväg. Det gick utmärkt att köra rakt fram men det var blötsnö och när jag skulle vända blev det plötsligt väldigt slirigt. Men jag tog mej ut efter lite trixande. Det vore väl skam om jag skulle köra fast i den första snömodden för säsongen.

Skogen med dimman hade i alla fall sin egen magi.

Jag korsade Vindelälven och stannade en stund på bron.

Vindelälven mot kyrkan.

När jag började närma mej Kalvträsk passerade jag en liten bro över detta vatten. Det fanns en parkeringsficka nära så jag stannade. Vattnet låg blankt och solen var på väg att gå ner. Tyvärr var det lite för mycket moln.

Man kan skönja lite dimma mellan träden.

En svag rosa strimma är allt som återstår av solen för denna dag och jag fortsatte mot Kalvträsk.

Hälsningar Lena

Kungsörnen som kom till slut

Jag har varit ute och åkt en del på sistone och däremellan jobbat för mycket för att hinna med att plocka fram och bearbeta bilder. Förra helgen var jag i Kalvträsk hos Conny Lundström och fick se ett praktfullt norrsken. Det var en bonus. Jag var egentligen där för att sitta i ett av hans fina gömslen och spana efter kungsörn, ett återbesök eftersom jag inte fick se någon örn då jag var där i slutet av februari. Det hade kommit snö i Kalvträsk och även om det töade såg det ut så här genom "framgluggen" i gömslet. Nötskrikorna bjöd på non-stop show och det blev många bilder. När man sitter där och väntar är i stort sett allt som rör sej intressant, åtminstone de första sex timmarna...

Jag hade också en kamera i en glugg till höger. Här är avståndet längre och Conny hade lagt ut en ren som korparna gillade. Han trodde att örnen möjligen skulle landa här...Jag är ju inte så förtjust i att ha hela kadaver på bild, men om det kom en kungsörn "so what" , man kan ju alltid redigera lite...

Vi väntade och spanade ömsom framåt, på nötskrikorna....och ömsom till höger på korparna.... Plötsligt så flög alla korpar.

Rakt framför gömslet landade en praktfull kungsörn, en hona som är regerande härskare i sitt revir. I det här läget sitter man blick stilla, kameran ska vara stilla i gluggen och inställd på tyst läge, en bild i taget. 

Mitt 100-400 mm tele, som sitter på en Canon 5DmkIV, var inställt på 248 mm och bilden är obeskuren. Då förstår ni kanske hur nära fågeln sitter. Det är viktigt att man är försiktig och låter örnen börja äta utan att störa. När hon väl kommit igång med maten kan man fota hur mycket man vill och även ta smattriga bildserier.

Det går ju utmärkt att beskära bilder tagna med 248 mm på en "fullformatskamera"...

...eller så kan man nyttja hela objektivets brännvidd dvs 400 mm. Då fyller en kungsörn ut hela bildfältet då den sitter på det ställe som Conny kallar "närbilden".

Det var bara att njuta av den vackra fågeln. Åteln, griskött med fett, är snyggt dold bakom tuvan hon sitter på. Precis så som jag helst vill ha det dvs utan kadaver och benrester.

Det här är ju egentligen en "misslyckad" bild, men jag gillar blicken hon ger skatan som råkar svepa förbi lite för nära. Kungsörnar vill inte dela med sej och äter själva. Conny meddelade att det satt en annan örn i närheten som avvaktade tillsvidare.

Testade att göra ett närbildsporträtt. 

Efter ca 45 minuter börjar honan trampa runt en del och det verkar kunna hända något. Då ska man inte sitta med 400mm...

...jag zoomade ut och fick en bild då hon precis ger sej av. Man ska ju helst anpassa slutartiden också...

Det gick bara ett par minuter så satt en annan örn på samma plats. Enligt Conny en hanne på 18 år som kommer förbi ibland och är tillräckligt tuff för att inte de revirhävdande paret ska köra bort honom. Lägg märke till att hannen är mindre än honan, så är det bland rovfåglar (honan kan vara upp till 25% större än hanen). 

Den här hanen har också lite andra färgtoner och enligt Conny, ovanligt mörka ögon. Vi njuter av detta möte men nu börjar ljuset bli allt sämre och ISO går förstås upp därefter.

Kolla in den vackra halskragen som ramar in huvudet. 

Den här örnen bjöd på mer kämpatag med åtelmaten men mörkret började falla och denna bild är tagen med ISO 8000. 

När örnen så småningom ätit sej mätt var det inte lönt att försöka fota den då den flög utan det fick bli en siluettbild genom den andra gluggen i vad ljus som återstod på horisonten. Vi satt kvar i gömslet tills det blev mörkt innan vi packade ihop för dagen. En dag som jag sent ska glömma.

Hälsningar Lena

Norrskenet sett från en skogsväg

Jag har varit i den lilla orten Kalvträsk utanför Skellefteå i helgen och fick också chansen att se norrsken under lördagsnatten. Vi gav oss iväg med bil vid niotiden och körde mot Skellefteå på jakt efter en öppning i molnen. Det var fuktigt och bitvis väldigt dimmigt men vi hittade till slut en öppning i skogen där det också var någorlunda klart. Norrskenet var en blygsam grön strimma på himlen när vi riggade våra kameror och det hände inte så värst mycket under de första två timmarna mer än att allt blev väldigt blött och linsen immade igen flera gånger. Vid midnatt började det plötsligt hända saker på himlen...

Det gröna skimret växte på höjden och tilltog i styrka.

Jag riggade om till stående format och torkade av linsen igen.

Norrskenet växte på himlen.

Nu är vi på väg in i warp speed med Millenium falcon.

Kameran är riktad nästa rakt upp mot himlen och det blev uppenbart att mitt stativhuvud är lite för klent för att hålla kameran så under 25s exponeringar, men några bilder blev det i alla fall.

Efter warp speed kom spökena fram och dansade för oss, precis som över Gammelstaden i Luleå som Per visade.

Vid ett mattades skådespelet av och vi åkte tillbaka till Kalvträsk. Vid det här laget hade några av oss varit vakna i nästan 20 timmar och det blev bara några få timmar i sängen innan vi skulle ut i gömslet igen. Men det var det värt!

Hej så länge,

Lena