Ölands södra udde

Klockan är halv sex på morgonen och så här ser det ut vid Ölands södra udde. Fyren Långe Jan är bakom ryggen på detta gäng som står och spanar ut över havet. Det är "långhelg" och fågelskådarna har samlats. 

Många av er tycker kanske att de här djuren har en mycket sundare inställning till vad man ska göra vid den tiden på morgonen en ledig dag. 

Det är lite moln och gryningsljuset ändras hela tiden även om solen har gått upp med råge vid den här tiden

Några ejdrar dra förbi men det här är det nog inte så många av skådarna som "registrerar". Med 400 mm på kameran är det dock ett rimligt motiv även om det inte är direkt ovanliga fåglar ute vid havet. 

Möjligen är det några som tittar i sina tubkikare och noterar dessa. Jag tror att det kan vara svärta. Det är inte lönt att beskära bilden mer för det blir inte bättre. Med en bra tubkikare ser man dock fåglar längre ut än dessa och jag hör småpratet i bakgrunden om lommarna som ligger där ute. Var tänker jag förstås? Jag kan inte ens se en prick på horisonten och att sätta på en 1,4 extender är ju skrattretande i det här fallet. 

Några har redan varit ute ett par timmar och beger sej av till en annan plats, kanske är det småfåglarna i Södra lunden som lockar.

Andra laddar med lite extra frukost. Rågmackor med räkost i tub, enkelt och smidigt även med vantarna på. Det var inte så varmt vid den här tiden på morgonen och jag hade faktiskt vinterjackan på mej.

Den här hunden har definitivt fått nog och plockat upp sin trofépinne för att dra från stället. En curly coated retriver som bara är drygt ett år gammal (fick jag veta vid ett senare tillfälle). För att vara så ung har den ändå uppvisat ett stort mått av tålamod vid det här laget. 

Den här hunden har varit med längre och tar det med ro. Här står husse och matte och stirrar in i en trädgård på väldigt små fåglar som hoppar runt i träden. En av dem är en mindre flugsnappare, som jag aldrig lyckades hitta. 

Väldigt många av bilderna visade sej vara ärtsångare istället och den här har t o m en fästing vid ögat (det klarar man av med 400 mm).

Här står skådarna och alla håller väl inte 2 m avstånd, men viss spridning är det dock. En del är också helt klart vaccinerade om man gissar deras ålder, andra är sällskap som kommit tillsammans i samma bil.

"Ottenbyharen" kikar fram och funderar över hur gott det daggvåta gräset är utanför trädgården, där jag sett den tidigare. Haren visade sej senare vara minst två och det finns alltså potential för att det ska blir fler.

Här pågår också något intressant och för en gångs skull är det fåglar inom rimligt fotoavstånd. Gråsparvar visserligen men jag är inte så kräsen. 

Solen har kommit fram bakom molnen och värmer i ryggen. Det ger också en slutartid på 1/2000 s men det räcker inte för att frysa vingarna på sparven. 

Här är det uppvaktning på gång och de här två jobbar på att hålla gråsparvbeståndet uppe vid Ottenby. Eftersom de bor vid en fågelstation har det förstås fått en ring runt benet. Annars är nog inte ringmärkta gråsparvar en så vanlig syn vid t ex caféborden i stora staden. 

Här ser det ju ut att lyckas men hannen är envis och vill ha fler försök.

Här verkar det dock bli bra och kanske dessutom lite extra mysigt, mer privat i alla fall.

Jag lämnar Ottenby fågelstation för att åka och äta frukost (och väcka F). En sista titt ut mot vattnet och jag kan inte motstå knölsvanarna som kommer flygande. Två hägrar och en fisktärna kommer med på köpet. Eller är det möjligen en silvertärna? Eller en Kentsk tärna ?.....Eller småtärna?  

Hälsningar Lena

Nattskärra

Nattskärran är en kvälls- och nattaktiv fågel som sover på dagarna och då ofta sittande på ett ställe där den är väl kamouflerad. Här sitter den på stenmuren och smälter in mycket väl. Den här bilden är obeskuren och tagen med 400 mm på min Canon 5d MK IV.

Om ni tyckte den var svår att se på första bilden så är detta en beskuren variant där den syns något bättre. Den ligger i en trädgård vid Ottenby fågelstation på Ölands södra udde. Trädgården är inhägnad så den får sova ifred, även om den just denna dag blev fotograferad flera hundra gånger.

Man kan gå runt och ta bilder från lite olika vinklar och jag passar på, det är ju inte var dag man får se en nattskärra. Även om den är svår att upptäcka kan det hända att ni har hört den sent på kvällen någonstans ute i mörkret. Lätet är mycket speciellt och jämförs närmast med en motorcykel eller moped som kör i varierande tempo på avstånd. 

Den här bilden är ganska rejält beskuren. Den är dock inte pytteliten utan mäter 26-29 cm på längden och har ett vingspann på 57-64 cm. När vi har tittat på och fotat den besynnerliga fågeln ur alla möjliga vinklar går vi mot bilen för att åka och laga middag.

På väg mot parkeringen står ett äldre par och tittar upp i ett träd med kikare. Jag blir ju lite nyfiken och frågar vad de tittar på. Damen pekar upp i trädet och där sitter en nattskärra till. Den här går dock bara att fota från en vinkel men det räcker bra. Den sitter väldigt fint på en grövre gren med minimalt med störande pinnar eller löv runt om. 

Vi har alltså varit på Öland hela långhelgen och det här var slutet på dag två, återkommer med mer upplevelser från den Öländska naturen inom kort.

Hej så länge,

Lena

Bråda tider i naturen

Nu är det bråttom att få färdigt bostaden i skrattmåskolonin.

De här måsarna flög i skytteltrafik förbi fågeltornet "fullastade" med bomaterial. Nu är det troligen redan små ungar i bona.

Kajan samlar också på sej bra inredningsdetaljer till sitt krypin. Tyvärr satt det dolt bakom grenar i en grov trädstam, så det lönade sej inte att fota där. De ville väl vara lite privata. 

De här två är visst inte riktigt säkra på varandra ännu. Bofinkshannen studsade runt sin presumtiva flickvän bland vitsipporna. Han har i alla fall valt en romantisk plats att uppvakta henne på.

Hos andra är storfamiljen redan ett faktum. 

Bilderna är tagna för drygt en vecka sedan så det finna antagligen gott om små gässlingar nu. Här blev det sju.

De här har fem småttingar som precis hittat en sten att klättra upp på efter en spännande simtur. De stolta föräldrarna övervakar förstås. 

Fisktärnorna, som är långflyttare, har anlänt lite senare och dessa ligger nog i startgroparna för att börja leta efter en partner.

Hej så länge,

Lena

Bara vanliga öronmaneter

Öronmaneter är de som man inte behöver vara så rädd för, de bränns inte särskilt mycket men det kan finnas i stora mängder. 

Så här kan det se ut på försommaren längs västkusten och i Gullmarn. Mängder med öronmaneter. Tyvärr är vattnet inte helt klart och man kan se att det är en hel del partiklar i vattnet, även om jag har klonat bort det värsta. Bilden är alltså manipulerad för jag har tagit bort oönskade skräp som blir extra påfallande då de blir upplysta av blixtarna ( sk backscatter).   

Maneterna rör sej långsamt och det är lätt att tappa fokus på dykningen och bara låta sej uppslukas av maneternas skönhet.

Om man sedan sätter på ett makroobjektiv på nästa dyk är det lätt att bli helt fokuserad på maneterna. Tack och lov att man har en dykkompis som håller ordning på var man är och hur man ska simma för att komma tillbaka till samma plats där man gick i.  

Manetens trådar blir som pärldraperier med 60 mm makro på kameran. Maneterna har faktiskt ögon och även om de inte ser så bra märker man att de reagerar på dykarens närvaro och antagligen också blixtljuset. 

Öronmanet som simmar.

Ibland hittar man små vitlingyngel som lever runt maneterna. De har ett slemlager som skyddar dem från de brännande trådarna och kan därför finna skydd under manetens klocka. Det är vanligast att man ser dem under brännmaneter men denna gång fanns det några bland öronmaneterna. 

De är bara två till tre centimeter långa och nästan genomskinliga. Luriga att sätta fokus på och betydligt snabbare i rörelserna än maneten. 

Jag hade väldigt kul med den här lilla fisken och jag har inte en aning om vad min sambo/dykpartner gjorde under tiden. Men han var i närheten när jag tittade mej omkring och det var tur för jag hade helt tappat orienteringen. 

Alla bilderna är tagna under två dyk i Gullmarn, intill en småbåtshamn som heter Jordfall. Djupet är mellan 10-15 m och sikten lite halvtaskig, men det gör inte så mycket vid makrofotografering. Bilderna är ur arkivet men om några veckor gör vi vår första dykresa för säsongen.

Hälsningar Lena

Skåne del III

Jag steg upp extra tidigt en morgon för att fånga de första solstrålarna och det hade ju dessutom varit dimma morgonen innan. Nu var det förstås inte alls särskilt dimmigt denna morgon, men ganska fint ändå. Jag var på platsen jag valt ut med minst 30 minuter till godo innan soluppgången. Det var faktiskt helt vindstilla och ca två minusgrader. Marken var täckt av frost.

Jag testade lite olika motiv innan solen började visa sej.

Några tunna dimslöjor framträdde när solstrålarna nådde upp över skogen. 

Solen var uppe, jag kände mej nöjd och började bli sugen på frukost.

Men det fanns ett motiv till som jag ville testa. När jag vandrade runt innan soluppgången upptäckte jag att det fanns mängder med backsippor. De var pudrade med frost.

Det blev snabbt väldigt kallt att ligga på marken, men det blev några frostiga sippor denna morgon.

Sedan blev det en rejäl frukost och trots den tidiga morgonen gick det över förväntan bra att köra hem. Sju och en halv timme med ett stopp för kaffe och knäckemacka.

Hälsningar Lena