Små glädjeämnen

Ibland behövs det inte så mycket. Ett gäng små gässlingar som kommer springande mot fotografen med sådan fart att jag måste backa. Kan man annat än bli glad av ett sådant möte.

För mej behöver det inte vara en märkvärdig art och jag sitter på huk med ett fånigt leende när de helt orädda gässlingarna kommer vaggandes. Det är ju inte första gången jag gör detta heller, men jag blir lika glad varje vår. 

Det är inte ens en exotisk plats långt ute i vildmarken som jag har vandrat till under strapatslika förhållanden. Vi är bakom Friends Arena och det stora shoppingcentret Mall of Scandinavia i norra Stockholm. 

Hej så länge,

Lena

Finbesök i restaurangen

Vi har fortfarande fågelmat kvar så det sitter ett par automater i trädgården. Kylan som dragit in de senaste dagarna har gjort dem väldigt populära och vi har haft mängder med gäster. När vi åt lunch igår dök det upp tre lite större fåglar,... stenknäckar! Jag rusade iväg och hämtade kameran men då hade de förstås dragit, men de kom tillbaka. Först spanade de från grannens äppelträd.  

Sedan närmade sej den första våra automater via en extrapinne. 

Hmmm, den tittade på automaterna där det för tillfället satt grönsiskor och steglitser. 

Den här var lite svår för en stenknäck. Helt klart gjord för mindre fåglar.

I den andra automaten har den i alla fall hittat ett sätt att sitta men det blir lite trångt och den ser med rätta missnöjd ut. Maten finns ju där men hur ska man kunna äta den. Fast hackspetten har lärt sej att äta ur denna automat, men den fick träna ett tag...

Här har den hittat extrapinnen som koltrastarna brukar använda. Det funkade sisådär och den flaxade runt en del. 

Efter en stund kom vad jag tror är fru stenknäck ned och kollade läget. Hon började på samma plats som sin partner men tog det mer lugnt och metodiskt. 

" - Här går det ju utmärkt att sitta om man hukar sej lite"

Hannen kom snart på att det bästa stället var på marken under automaterna. Inget tjafs med pinnar och små hål, här låg ju maten serverad.

Det var två hannar och en hona som kom, men den andra hannen drog ganska omgående. Alla bilder är tagna genom treglasfönster från köket, annars skulle jag inte få komma så nära. Vi ser stenknäck i trädgården två, tre gånger om året och hade tur att vi var hemma för det var ju lunch en torsdag. En liten coronabonus.

Hälsningar Lena

Udda semesterbilder

När man är ute och reser i två och en halv månad blir det mycket bilder och en del blir kanske lite udda, motiv som fångats i farten, något som man plötsligt får se och tar en bild. Här en måsparkering utanför en mataffär. Se så fint de sitter i sin ruta...de som satt i bilen åt snabbmat. Kolla även in husbilen i bakgrunden.

Så här kan en något rejälare husbil se ut om man vill vara säker på att ta sej fram i hela Australien. Den är med all sannolikhet utrustad med lämplig radioutrustning och annan säkerhetsutrustning som kan behövas om man färdas genom obefolkade områden utan mobiltäckning. Som alltid, mer än ett reservdäck.

Vi hade hyrbil under större delen av vår resa, oftast en ganska stor med lite högre frigång (tyvärr rätt dyrt).  På Tasmanien var det här den billigaste bilen man kunde hyra, t o m billigare än den minsta småbil som vårt bagage inte ens fått plats i. Alltså körde vi fyrhjulsdriven flakbil. Lite opraktiskt att lasta på flaket men i övrigt helt perfekt för oss och en del av de vägar som vi råkade hamna på. 

Vin och spritaffärer i mindre städer hade ofta "drive thru".  Lätt att lasta flak med öl eller lådor med vin. Kunde inte låta bli att reflektera över budskapet på den här skylten, inte direkt i linje med det svenska systembolaget....

Den här macken ser inte "mycket ut för världen" men den har allt. Bränsle, från de äldsta pumpar vi sett, postkontor, bostadsförmedling, is, öl (VB skylten) och "bait" (bete om man ska ut och fiska). Det var en liten ort längs vägen i Western Australia med minst 25 mil till nästa mack. Glass och solskyddskräm +50 fanns också.

När vi reste i ffa Western Australia passerade vi en del skyltar som såg ut så här. Man måste stanna och kolla, gick det att åka dit man hade planerat. Vägen till Cape Le Grand hade precis öppnat denna dag. Branden var släckt. I perioder regnar det så vägarna måste stänga av den anledningen. 

Delar av rymdstationen Skylab trillade ner över Esperance med omnejd 1979. Då stämde staden NASA för nedskräpning och man har fått betalt. "Rymdskräpet" finns förstås att se på det lokala museet. 

I Denham varnade man för emu på gatorna (med kycklingar). Det behövdes för de hade inget trafikvett alls. Pappa med kycklingar höll dock till vid vad som såg ut som en bussdepå med lite blandade uppställda fordon.

Vi fick aldrig se något myrpiggsvin men hittade i alla fall denna skapelse i Hyden.

"Magpie" är som en motsvarighet till våra skator. Intelligenta fåglar som finns överallt och har en mängd olika roliga ljud för sej. Den här ungfågeln höll just på att lära sej en ny melodi.

Vi stannade till på Carnarvon Space Center, för det råkade finnas längs de 80 mil som vi körde den dagen. Här mötte vi Buzz, gissa vem han är uppkallad efter.

Det är inte bara i Sydney som man har anlagt en saltvattenspool. Se specifikt uppmaningen om att inte släppa ut hajar i poolen.

Den välkända saltvattenspoolen i Sydney ligger vid Bondi beach. Där finns en lång mur med målningar som bl a Margareta C visat bilder från. Jag fastnade för den här. 

Texten i högra hörnet av målningen lyder så här. 

Ibland är naturen lite charmig. Här en willy wagtail (får mej att tänka på våra sädesärlor) som bestämt sej för att kängururumpan erbjuder utmärkt uppsikt.

Vi körde 750 mil i Western Australia, minst 500 på väg 1. Här är vi på väg till Exmouth, bara 22 mil kvar och ingen annan liten ort före som kan avleda oss från vår destination.

Hälsningar Lena

Ringduvorna

Vi har ett par ringduvor som kommer på besök i det lilla som återstår av vår fågelmatning och så dricker de vatten. Jag vill tro att det är samma duvor som var hos oss förra året, men det finns ju inga garantier för det.

Jag vet inte om några av er fågelfantaster här på sidan tänkt på hur duvor dricker vatten. De sänker ner hela näbben och suger i sej vatten. Till skillnad från de flesta andra fåglar som skopar upp vatten med "undernäbben" och lyfter huvudet för att svälja.  

Lite för trångt för att bada men de har försökt. 

Just nu är det bara en duva som kommer till oss. Jag antar att den andra ligger på ägg någonstans i närheten. 

Blev lite överrumplad av den här badgästen och kameran var inte optimalt inställd, men ni ser säkert vad det är ändå.

Det är inte ofta vi har badande rödhake och den här satt bara stilla för en bild. Sedan drog den. 

Hej så länge,

Lena

Nykläckt

Inte helt nykläckta men dock bara fyra dagar gamla fick de här små kycklingarna komma ut i solen en kort stund. 

Gräsmattan var inte klippt och liknade nästan en djungel för en liten kyckling.

Det blev dock bättre bilder i skuggan utanför stallet...

....men där var det kallt och när den här parveln också insåg att syskonen inte var med började den förstås pipa. 

Vi avslutade snabbt fotosessionen och kycklingen fick komma tillbaka till sina syskon under värmelampan igen. 

Kolla in den lilla äggtanden längs fram på näbben som de använder för att ta sej ut ur skalet.

Hälsningar Lena