Vårhelg och grillpremiär

Äntligen fick vi känna lite vårvärme i helgen och vi kunde duka i växthuset för första gången i år. Vi började på fredagen då det bara krävdes lite gasolvärmare för att kunna njuta. Vintergardinerna och en del skuggduk hänger uppe mest för att grönsiskorna inte ska flyga på glasrutorna. Grönsiskor är överlägset den art som har flest krascher i glaset. 

Även om det går att grilla hela vintern har vi inte tagit fram grillen förrän nu. De små köttbitarna är vildsvinskarré. En viltolycka mindre och riktigt gott, även om köttet inte alls var så fett som vanlig fläskkarré. Det kom från ett litet vildsvin. 

Hemgjord potatissallad kändes riktigt somrigt.

En tur till Hjälstaviken gav inte så mycket fåglar men en uppfriskande promenad. Visst fanns det fåglar men där det var som bäst att fota blåste det så kallt att det inte gick att stå still någon längre stund. Bra fågelfoto kräver tålamod och väntan. Vi skulle ha behövt full vintermundering för det.

Vi fikade i solen och då fick jag syn på en blåmes som spanade in en möjlig bostad. En sävsparv hoppade runt på spången.

På lördagen fyllde jag år. Jag hade inte tänkt ha fest med gäster, men vi kom på att min systerdotter antagligen satt ensam i London, och inte kunde gå ut fast det var lördag, så vi bjöd in henne på en "digital drink". Om ni undrar över färgen i glasen så är det negroni toppat med prosecco.  

Här har vi fått kontakt med Anna som sitter på en blåsig balkong i London. Vårvädret hade tillfälligt tagit paus. Vi hade i alla fall trevligt en stund och motade bort lite av hennes tristess att sitta hemma en lördag (precis som alla andra dagar). Vi trivs själva rätt bra hemma...

Eftersom det var födelsedagsmiddag blev det stora röda skaldjur, smält vitlökssmör, bröd och ett riktigt gott bubbel.

Våren glimtade till från sin finaste sida i helgen och t o m några vitsippor hade tittat fram. Idag snöar det i Knivsta....

Hälsningar Lena

Melbourne, och en väldigt bra "busker"

Mot slutet av vår långa resa i Australien spenderade vi några dagar i Melbourne, hälsade på en kompis, letade efter pingviner och gick längs gator som i början av mars varje år förvandlas till en Formel1 bana, mitt i stan. Vyn över staden är tagen från ett stort krigsmonument.  

Melbourne är Australiens näst största stad och har varit landets huvudstad i början på 1900-talet. Floden som rinner genom staden heter Yarra. Den kantas av populära restauranger och barer som är fullsatta på kvällarna. Den här dagen trampade vi 17 km på Melbournes gator. Vi hade inte planerat det men spårvagnsförarna strejkade några timmar och tja, vi gick tills trafiken kom igång igen.    

Vi gick bl a genom botaniska trädgården och passerade dessa skolklasser som var där på studiebesök. Hatt är obligatoriskt i alla skoluniformer för att skydda mot solen. Australien är det land som har flest fall av hudcancer i världen. Just denna dag sken dock inte solen i Melbourne. 

Stadsmotiv och gator är ju inte riktigt min grej, men det finns några gator med graffiti som är kända så vi letade oss fram dit. 

Det var en del andra här och fotograferade, inte bara turister. 

Ibland ska man även titta högre upp längs väggarna.

Hittade en fågel bland gatumotiven...

Melbourne har förstås ett gammalt anrikt shoppingcenter, Queen Victoria Market. Här gick vi in och tittade, utan att vara direkt intresserade av shoppingen. 

Det fanns ett fantastiskt "Tea room" men det var kö långt utanför butiken så vi gick vidare. 

Vi passerade en stor H&M butik och här satt det mycket folk. Jag stannade för någon spelade musik som lät spännande. En "busker" långt ut till höger som knäpper på en fiol.

"Busker" är en gatumusiker och det är sällan jag stannar och lyssnar på dem, men det här lät verkligen annorlunda. Vi blev stående ett tag och det blev bara mer och mer musik, men killen var ju ensam. 

Trixet är brädan med pedaler på marken, en "loopstation" . Han spelar in korta sekvenser med musik (eller andra ljud) som sedan spelas upp i "loop" när han bestämmer det genom att trampa på rätt knapp eller pedal. 

Killen heter Cam Nicholson, eller No Permit, och är välkänd "busker" inte bara i Melbourne utan även internationellt. Han spelar modern musik men har även gjort en tolkning av Pachelbels Canon i D dur som förstås fungerar mycket bra för en violinist med en "loop station". Det var lätt att hitta honom på youtube och jag har inkluderat en länk nedan. Det var precis detta han spelade när vi gick förbi.  

 https://www.youtube.com/watch?v=wbNRQXAi3LY&list=RDwbNRQXAi3LY&start_radio=1 

I morgon är det fredag, yeah....

Hälsningar Lena

Månadscollage

Gjorde detta månadscollage till min syster som fyller år idag. Januari är högst upp till vänster och december längs ner till höger. Hummer i mars är bara för att vi båda fyller år den månaden :-) . Bilderna är tagna i rätt månad.

Hälsningar Lena

Våren kommer trots allt

Under ett par promenader har jag försökt hitta några säkra vårtecken i naturen. Förra helgen blev det inte så många, men de gula små solarna hade faktiskt titta fram även i Knivsta. Nu är det betydligt fler.

På väg till jobbet igår åkte jag förbi de här goa djuren som just blivit utsläppta. De sprang runt när jag fick syn på dem men innan jag lyckats parkera och få fram kameran hade de lugnat sej. 

Nu har även blåsipporna tittat fram. Dessa finns väldig nära hemmet och jag kollade där först. Det var dock helt omöjligt att ligga på mage där och experimentera med de första blå, inte ens med ett liggunderlag.

På samma plats hittade jag förra året vita blåsippor. De fanns där även i år och tittade fram mellan de bruna löven. De växer i utkanten av en trädgård, i skogsbrynet, men det kanske är något som har planterats en gång i tiden. Jag vet inte men kanske någon trädgårdskunnig här på FS vet om det går att köpa vita blåsippor. Våren har i alla fall kommit till Knivsta även om det inte varit någon vårvärme idag direkt. 

Ha en trevlig helg allihopa.

Hälsningar Lena

Djur som man inte visste fanns...

Jag tycker nog att jag är ganska allmänbildad när det gäller djur men under vår resa i Australien stötte vi på några arter som jag varken sett eller hört talas om förut. För vem vet egentligen vad en "pademelon" är? På svenska kallas de buskvallaby och då inser man att det är en liten känguru. Det som gör den annorlunda är den korta knubbiga svansen som nästan är hårlös. 

Det fanns ett helt gäng små "pademelons" i trädgården där vi bodde på Tasmanien. De konkurrerade med hönsen om eventuella matrester och överbliven pasta var verkligen smaskens. 

Det behövdes inget tele för att fota dessa. Om vi hade lämnat altandörren öppen hade de antagligen kommit in i köket, tillsammans med en och annan höna. Som ni ser så är gräset inte så frodigt så kan kan förstå att de letade efter annat att äta. 

Det här är en "Bennetts wallaby" som också var i trädgården då och då men inte kom så nära. Här kan man se att svansen är längre och att de ser mer ut som en känguru. De är också betydligt större än en  "pademelon".

När jag visade bilder på vombater tidigare var det kommentarer om att det här var ett helt obekant djur för några. Jag visste att dessa fanns och hur stora de var men förundras ändå över dessa stora mysiga pungdjur som närmast får en att tänka på förväxta marsvin.

Vombaterna på bilden ovan höll till utanför denna gamla byggnad, som en gång i tiden inhyst straffångar. Jag gick in här för att kolla lite. Det var mörkt och precis när mina ögon vant sej vid dunklet insåg jag att det fanns ett djur längst in till vänster, mellan de två gamla vagnarna. Jag hann precis se den vita fläcken på bröstet men den försvann ner i ett hål i golvet innan jag fick upp kameran. Jag insåg att jag precis sett en "tasmansk djävul". Det låter nästan som ett skämt men det är ett köttätande pungdjur med mörk päls (vitt på bröstet) som är nattaktiv och rimligen inte borde vara vaken så här dags. Peter ville gärna se bilder på dessa...

...och här kommer den. Den är visserligen inte så stor och absolut inte så kaxig som dessa djur faktiskt är, men ändå "tasmanian devil".  Det visade sej att det fanns småvalpar i lyan under golvet och de var tydligen vakna. 

Den här krabaten är kanske 4-5 veckor gammal och tack vare den vita bröstfläcken gick det att få fokus där inne i det mörka hörnet. Bilden är tagen med ISO 25600, 1/400 s och bländare 5,6, vilket är det bästa jag kan få med mitt 100-400. Bilden är dessutom beskuren. Jag visste att dessa djur fanns men jag hade aldrig trott att vi skulle få se dem. 

Quokkan är ett betydligt fridfullare litet pungdjur som vi mötte på Rottnest Island (Western Australia). De finns bara på ett par öar vid västra kusten och just dessa har blivit väldigt vana vid folk. De verkar dock få vara tillräckligt mycket ifred för att må bra och de fortplantar sej i godan ro bland turisterna på Rottnest Island. Den här var lite kritiskt till porträttfotograferingen och ville hellre surfa runt på nätet när den hade en telefon så nära till hands. Jag hade inte en aning om vad en quokka va tills jag mötte dessa.

Den här bilden är tagen i tropisk regnskog utanför Cairns i Queensland. Det charmiga djuret är en "Rat kangaroo" som också kan kallas "Bettong". Vi fick se denna från bilen och jag lyckades få några bilder innan den försvann in i de blöta buskarna. Många av Australiens fina små pungdjur är nattaktiva och svåra att få syn på. Det är inte så lätt att ge sej ut i regnskog i kolmörkret. 

Genom en FS bloggare (Leif Rydell) hade vi fått tipset om Chambers Wildlife Rainforest Lodge, som hade en plattform där man kunde sitta ute på kvällen och spana efter de nattaktiva djuren i området. För att locka dem till sej smetade man ut honung på ett par stora trädstammar. Åtel för små pungdjur som gillar sötsaker. Tyvärr regnade det då vi satt där och då vill inte de små flygpungekorrarna (sugargliders) hoppa i träden. Men vi fick besök av en "bandicoot" som också kan kallas punggrävling. Det är en allätare som också gillar honung.

Ett annat pungdjur som också gillar honung var "striped possum" eller randig possum. Den kom klättrande nerför trädstammen och slickade ivrigt i sej honungen som börjat rinna längs stammen av regnet. Dessa bilder tagna med ISO 25600 och 1/25 s. Det var mörkt när de kom och den blygsamma belysning som fanns räckte inte till mer än detta. 

Det svartvita mönstret underlättade dock för att få fokus.

I Kalbarri, Western Australia, mötte vi en flock helt bedårande "rock wallaby" eller klippkänguru. Den här ville kolla sin FB när vi ändå var där och satt i skugga en stund.

Dessa djur har matats av besökare i nationalparken under många generationer, men istället för att sätta upp skyltar att det var förbjudet (för de ska helst inte äta mackor och chips) har man skaffat fram ett pelleterat foder som passar dem och säljer det i små påsar för en dollar. Vi kunde ju inte motstå detta och köpte en påse. Det var väldigt varmt i solen och vi såg inte till några djur men så fort vi visade den vita påsen kom de fram. 

Så här förväntansfull kan en liten klippkänguru se ut när man prasslar med en vit papperspåse. Det var väldigt få besökare denna dag och egentligen alldeles för varmt för att vandra i nationalparken. Det fanns inte särskilt mycket för dem att äta för allt var torrt och brunt så de ville nog gärna ha lite pellets.

Vi gick en kortare led som mest handlade om att hoppa på stora klippblock och mötte då denna hona med en halvstor unge. Här behövdes det tele för att få ta del av familjeidyllen.

Jag fotar inte så mycket insekter med den här kunde jag inte motstå. Det är nog den största insekt jag någonsin sett. Någon sorts vandrande pinne som finns i tropiska klimat. Bilden är tagen i Cairns på ett B&B där vi bodde. Den sitter på poolgrinden.

Slutligen ett djur som jag kände till men som ser så osannolikt ut att man knappt kan tro sina ögon. Dessutom är det ett äggläggande däggdjur, bara det är ju rätt unikt. Det tog många dagars letande i olika vattendrag innan vi fick syn på ett näbbdjur (platypus). De är också nattaktiva men på Tasmaninen är de aktiva även på dagen. 

Näbbdjuret ser ut som en utter med bäversvans, men har en näbb som från en jätteanka. På den här bilden kan man se fötterna som den simmar med. Näbbdjuret och myrpiggsvinet är de enda äggläggande däggdjuren, de kallas också kloakdjur. Vi satt en lång stund och tittade på detta besynnerliga djur som kom väldigt nära där vi satt.

Australien har mängder med udda besynnerliga djur och vi fick se några av dem. Tyvärr inte något myrpiggsvin men näbbdjuret stod nog lite högre upp på önskelistan.

Hälsningar Lena